31 juli 2013

Höbärgningen klar


Det gick i ett rasande tempo i år.

- Jamen det är ju så lite hö också, säger mannen.
- Jo, men du har ju hjälp av tre ungdomar nu jämfört med när du gjorde allt själv, säger jag.

Och så har det verkligen varit. Äldste sonen har i princip slagit allt själv. Den yngre har strängat det mesta, sambon har pressat och plastat och en kompis till grabbarna har samlat ihop balarna.

Jag? - Nej jag vidhåller min rättighet att vägra köra traktor (undantaget farfars Bolinder Munktell som fyller 60 nästa år då....). Men lite transportlogistik och slåtterfika har jag bistått med i alla fall.

29 juli 2013

Floraväkteri


Ja, vad ska man säga? Ett gäng fullvuxna som kryper omkring i dikeskanten för att leta växter som är några centimeter höga, visserligen väldigt sällsynta, hotade och rödlistade. Men kul var det, många trevliga människor lärde jag känna och som grädde på moset var L, J och E på plats i Funäsdalen samtidigt för ett cykellopp, så vi hann också träffas en sväng. Funäsdalen är för övrigt precis lika mysigt på sommaren som på vintern. Blir nog fler besök där vad det lider. Nåväl, några nya sorters växter har jag lärt mig och några egna "lokaler" har jag tilldelats att väkta.

Efter att ha besökt den första, vilken inkluderade 30 km cykling (varav fyra rätt uppför), knatat runt på fäbodvallen i två timmar, tillsammans med ett gäng nyfikna kalvar som redan verkade betat bort det mesta i växtlighet som någonsin funnits där och till sist konstaterat att jag inte hittade ett enda exemplar av blommorna jag sökte, ifrågasätter jag dock starkt min framtida karriär som Floraväktare.

Slut på semestern

Vi har hunnit röja en del på buan, bada i en - trots det varma vädret denna vecka - iskall sjö, fikat, besökt evenemang i grannbyn, kört veterantraktor, kört in det mesta av höet, ätit god mat utomhus och provat mina nya fiskespön.

Vi har inte hunnit åka iväg på någon längre tripp, fiskat på riktigt, paddlat, vandrat eller tältat.

Men frågar du mig så är två veckors semester med arbete däremellan alldeles för lite.

28 juli 2013

Festivalen som inte liknar någon annan

Bild lånad från Storsjöyran

Yran lever upp till sin slogan och bryter trenden för minskande antal besökare och festivaldöd genom att öka antalet besökare i år! Härligt!! Det inger ju förhoppningar om att det blir en Storsjöyra även nästa år.

Efter lite velande fram och tillbaka hade jag ju bestämt mig för att vara på plats båda kvällarna i år ( länge sedan sist det hände), vilket jag inte ångrar. I fredags fick i o f s sambon busskörning till Fäviken och Tomas Ledin. Han tyckte att jag skulle följa med dit i stället, men jag hade ju redan köpt biljett och... Nåväl, framåt eftermiddagen fick jag ett sms från tjejen från Schweiz jag träffade på midsommarafton. Det visade sig att även hon skulle åka in själv och att vi har väldigt lika musiksmak, så vi tillbringade det mesta av kvällen tillsammans. Hur trevligt som helst! Jag valde sedan att åka hem i hyfsad tid, eftersom jag hade guidning dagen efter.

Så upp i tid på lördagen och genomförde en vandring med 13 personer i det varmaste väder jag någonsin gått blomstervandring i. Ändå hängde sju av dem med ända upp på toppen av Ansätten i gassande sol med makalös utsikt som belöning. Sedan snabbt hem, duscha (!!) fixa käk och kasta i mig lite middag. Hämtade upp E och L på vägen. Naturligtvis blev vi lite senare än vi tänkt oss, så Sundström missade vi tyvärr. Men i övrigt var det en klassisk, bra Yranlördag.

Här kommer mina alldeles egna recensioner:

Sofia Jannok - Var kommer all den rösten från i den lilla kroppen? Som ett väsen från fjällvidderna, klockrent och självklart!
Stiftelsen - Jorå. Ungefär vad man kan förvänta sig. Jag gillar dem och tycker om deras musik, men gick därifrån med ett OK, inte mer.
Mando Diao - Visst, låtarna från Infruset är sagolikt vackra - men en hel festivalspelning? Vi höll på att somna och gick innan extranumret "Dance with somebody" som var den enda upptempolåten. Pluspoäng för mellansnacket dock - " Ni har alla blivit äldre än sist vi var här"
Bo Kaspers Orkester - Bäst. Alla kategorier. Bara så. Insåg under spelningen att jag kunde texterna till varenda låt, fastän de inte spelade en enda från min favoritskiva som alltid ligger i bilen. Svettades floder och hade gärna badat naken (en uppmaning från Bo Sundström när bandet var lika varma som oss i publiken) med er hela gänget - om det inte varit 10 grader när jag väl kom hem. Men värmen från spelningen har jag med mig länge!
Oskar Linnros - inte vår smak. Alls.
Ida Jenshus - lyckades pricka in några helt fantastiska låtar - och några väldigt märkliga..... Behöver nog lyssnas in för att uppskattas till hundra.
Ulf Lundell - jo, men visst är han en lite sur, gammal gubbe? Har aldrig varit någon Lundellfantast och gårdagskvällen ändrade inte på det heller.
Amanda Jenssen - finaste, fina Amanda! Vilken koncentration, vilken inlevelse. Vi stod kvar hela spelningen och missade helt Johnossi. Känns definitivt inte som någon förlust. Superbra, helt enkelt!
Presidenttalet - hör ju som till, hade sina poänger och det är ju något speciellt att stå där, vifta med Jämtlandsflaggan och skandera "Jämtland, Jämtland jämt och ständut". Men inte alls varken lika stort eller skrämmande som jag tyckte förr.
Alice Cooper - "Been there, done that", så kändes det ungefär. Jag har aldrig varit någon rocker och kan nu konstatera att jag aldrig kommer att bli. Förstår inte "showens" nödvändighet - kan inte musiken tala för sig själv? Men, jag bör väl i samma andetag erkänna att de enda låtar jag kände igen var de covers från The Who, John Lennon och Jimi Hendrix som fanns insmugna i spelningen. Och Poison, förstås. Men alla Cooperfantaster var mycket nöjda.
Discoteka Yugostyle - Lika tokroligt som bandnamnet. 13 killar som studsade runt på scenen konstant och spelade på allt från bastuba till congas. Otroligt smittande glädjefyllt och helt omöjligt att stå still till. Definitivt roligast!

Men idag är jag trött. Det var det värt!
Tack Yran!!!

23 juli 2013

Från tre till trettio på tolv timmar

Nu kom den tillbaka!! Sommaren, värmen. Härligt!

Far och söner passar på att bärga höet.

Jag klipper runt jordgubbarna i landet så de ska kunna mogna, en liter kunde vi plocka in ikväll. Men annars ser det mörkt ut - det är bara föör mycket ogräs i det där landet nu. Sätter upp det med högsta prioritet på höstfixarlistan. Men fixa den trasiga ventilen på cykeln klarade jag ikväll helt själv. Lite mallig!

Och som vanligt på semesterveckor blir det sen kväll.

22 juli 2013

En magisk kväll


Jag är nyfrälst - i nyckelharpa och av Åsa Jinders texter!

Varje sommar ordnar kommunen musikunderhållning vid tre tillfällen, med lokala förmågor före fikat i pausen och därefter någon mera känd artist utifrån. Eftersom jag nästan alltid jobbar kväll, hinner jag sällan åka på något, men nu när det var på hemmaplan hade jag planerat så att jag skulle kunna hjälpa till och jobba. Men det behövdes inte, så jag tog cykeln och åkte ner i alla fall. Inte för att jag trodde att jag skulle tycka att det var såååå bra, utan mer för att bidra till byalagets förtjänst.

I första halvlek spelade Offerdals eget spelmanslag. Spelorten till ära hade man valt att framföra sådant som traktens spelemän skrivit, dvs våra grannar på var sida. Den ene är väl runt 85 och den andre är ca 35 och riksspeleman. Oj så fina låtar de skrivit, väldigt olika, men bra på var sitt vis. När Sanna och Erika spelade så blev jag nästan tårögd. Deras egenskrivna texter och musik, särskilt på svenska, känns i varje ton. Däremellan uppträdde Trollkarlen Trixy, som kopplade humor till trolleri och magi på ett lättsamt sätt. Allt hölls ihop av kommunens egen kultursamordnare, revyräv, före detta radiopratare och min kollega i vissa arbetsuppgifter - Mats. Mycket proffsigt på alla sätt.

I pausen ryckte jag in och hämtade fika allteftersom det tog slut. ( Det var mer än 200 personer på plats - rekord i en liten by som vår!!) Innan hade vi hämtat alla stolar från serveringen också, jag förstod det inte då, men jag ryckte faktiskt stolen av självaste huvudpersonen - kände ju inte igen henne......

Sedan skulle vi då få lyssna till "Jinderskan" ackompanjerad på gitarr av Jonas Otter (som jag i efterhand lyckats lista ut måste vara hennes man....)  Först tyckte jag nog att hon uttalade sig så att man fick en känsla av att hon var lite dryg av sig. Säger man till ett gäng lantisar, nästan på skarpen, att vara tysta så är vi det. Fast oss Offerdalingar kommer hon nog kanske ändå aldrig att förstå sig på och i synnerhet inte männen. Det skulle väl aldrig falla dem in att spontant ge bifall åt en hyllning till kvinnan. Eller?

Men när hon sedan började "på riktigt", då spelade, sjöng och pratade hon rakt in i våra hjärtan. Mest om kärleken. Till barnen, mannen, föräldrar, förebilder, nyckelharpan och musiken. Jag kom på mig själv med tårarna sakta trillandes utför kinderna, men jag gjorde ingen ansats att torka dem. Det var som att förtrollningen kunde brytas då. Jag ville vara kvar där i magin, ögonblicket. I det vackraste.

Med en cykel som fått punktering gick jag hemåt i den kalla, men ännu ganska ljusa sommarnatten och kapslade in allt detta vackra, sköra, magiska. Nu finns det bevarat i mitt inre, att plocka fram vid behov i mörkare tider.

21 juli 2013

Tokrolig vecka

Men ack så hektisk. Har varken läst eller skrivit blogg, städat eller på annat sätt varit huslig eller gjort något så där extraordinärt bra eller nyttigt vare sig jobb- eller fritidsmässigt. Men oj så skoj jag haft!

I korthet har veckan sett ut som följer:

Måndag:  Ideellt arbete på matmarknad, som sagt.
Tisdag:    Jobb och Sommarkulkväll (egen bloggpost under bearbetning)
Onsdag:  Jobb och ännu lite mera jobb
Torsdag:  Ideellt arbete på vår lokala "Barnens dag", som korv- och hamburgarförsäljerska. Jisses Amalia - tur att jag inte jobbar på Frasses!!! Direkt från grillen åkte jag sedan non-stop till Härjedalen.
Fredag-Söndag: Floraväktarkurs med extraordinära möten ( får också en egen bloggpost, snart)

Nu längtar jag mest bara efter en dusch och min egen säng.

15 juli 2013

Åsså lite bilder på de'

Eftersom det idag är sista dagen på min första delsemester är det särdeles brått. Lyckades rensa hela landet igår. Där är tyvärr inte mycket som växer, men nu ser det i vart fall prydligt ut. Cyklade till buan, lyssnade till sommarpratare ( Filip Hammar blev en otippad favorit - gick rakt in i hjärtat!) lagade och förberedde mat och somnade i soffan. Idag har jag jobbat på byns matmarknad och kom hem med lite blandat gott och fortsatte middagsförberedelserna tills jag lämnar de tre herrarna och åker till Härjedalen. Därför har jag varken tid att redigera bilder eller förklara vad de föreställer. Men j a g vet och minns, vilket ändå är det viktigaste! Som synes har sonen varit kameraman en hel del. Det grämer mig att erkänna, men hans bilder blir bra nog mycket roligare än mina, inte minst när det gäller vinklar och perspektiv. Står nog inte på förrän jag får anse mig pensionerad som fotograf i den här familjen.

13 juli 2013

Tillbaka i Sibirien, typ

En finvädersdag fick vi. Den satt vi av det mesta i bilen. Jojomen! Men vad spelar det för roll när vi träffat släkten och skrattat och plockat hjortron och druckit vin på veranda och.....

På hemvägen stannade vi till vid Döda Fallet - klart värt den extra tiden. Hemma upptäckte vi att två av de yngsta kycklingarna lyckats rymma ur buren och naturligtvis är de borta. Antagligen uppätna av någon. Sådant händer ju, men det var lite tråkigt att den ena var den enda ljusa kycklingen. Vi tröstar oss med att de båda säkert var tuppkycklingar och då slapp vi ju dilemmat med att ta bort dem senare nu då....

Idag är det en vanlig lördag igen. Sambon kör buss, äldste sonen traktor, den yngre ska tvätta bilen, jag tvättar kläder och ska börja med det evighetsgöra ogräsrensningen i trädgårds- och jordgubbsland innebär. Håller på att ladda ner några väl valda sommarpratare som sällskap. Såväl Cafébesök som traktens traktorslalomevent blev nerröstade. Nåväl. Vi har lite kakor kvar och en cykel eller paddeltur är ju aldrig fel.

Och precis när mina podnedladdningar var klara kom årets värsta åskskur. Höll mig inomhus och så fick vi en ren och fin toalett i alla fall. Och när sonen inte kunde köra traktor längre kom han förstås på att han ville titta på andra traktorförare. Hastigt och lustigt hamnade han och jag på en kul men ruskigt kall tillställning vid slalombacken. Som vanligt alltså - inget blir som det var tänkt. 

9 juli 2013

Semesterpyssel

Mobilkamerabilder i stundens infall....
Jamen, ni vet ju........

Börjar min semester idag, som detta år består av 7 dagar, uppehåll för några dagars jobb och sedan ledigt 9 dagar till. Kanske inte direkt optimalt, men det funkar. Fast som det nu är kunde jag nästan (bara nästan) vara utan sommarsemester. 12 grader, stormvindar och så det här finstilta i samboavtalet. Det som jag borde läst, för då hade jag förstått att semester på den här gården i själva verket innebär att byta uniform och jobba med allt här hemma som inte hinns med när jag är på arbetet. Som tur är, tycker jag ju att det är rätt kul ändå. Säg det bara inte högt så att sambon hör det!

Började följaktligen dagen med pappersarbete, därefter en insats för att förhoppningsvis rädda Prillan som verkar ha åkt på äggledarinflammation. Hon måste vara en av de snällare hönorna man kan hitta, så hon lät sig villigt tvättas, fönas och smörjas i rumpan. Hoppas nu att det hjälper. Borde kanske ringt veterinären? Men, en ny höna kanske kostar 150-200 kr och jag kan bara föreställa mig vad pådraget med veterinärbesök och antibiotika skulle gå loss på..... Hm.

Sonen fick för sig att baka en kaka, jag satte en bulldeg och kom ungefär samtidigt på att jag lovat åka till svärmor med sommarkläder (japp - optimist!!) och lite annat. Jag skulle ju inte vara borta så länge, så bulldegen kunde säkert vänta. Eller hur? Men bullar blev det ändå och jag tror nog de kommer att gå åt.

I morgon smiter jag och grabbarna från alla åtaganden och åker till syster med familj - var ju bra precis ett år sedan vi träffades alla tillsammans sist.

6 juli 2013

Fridagar



Jag har varit ledig i tre hela dagar. En gick åt till diverse nödvändigheter. Bland annat klippning av tre fjärdedelar av familjen. Det blev "gamla" frissan igen fastän jag nästan hade bestämt mig för att helt konvertera till den nya. Men nu blev det helt OK och dessutom är hon ju så himla mysig.

Den andra regnade det precis hela dagen. Sambon tog semester ( läs - la sig att sova i soffan) så jag passade på att baka. Två kaksorter och en Rabarberblondie till efterrätt blev det. Sedan grillade vi i regnet för vi hade bjudit hit en granne och hans dotter på middag som tack för att de såg efter hunden i vintras när vi var på semester.

Idag var det Offerdal runt. Jag velade länge om jag skulle cykla hela varvet eller bara en del. Sent igår bestämde jag mig för att ändå göra ett nytt försök. Så glad jag är för det! Det gick mycket bättre och lättare än sist. Jag hann t o m fika på två ställen och kom ändå runt snabbare än för två år sedan. Efter en snabb dusch bytte jag cykel och tog mc:n (sommarens premiärtur) bort till prisutdelningen. Det måste ha varit min dag idag, för jag vann både på lotteriet och fick cykelpris. Sedan kom solen och värmen så middagen åts utomhus - och då kunde jag förstås inte hålla mig ifrån en paddeltur. Vilken kalasdag!!

I övrigt så har sambon lärt äldste sonen att köra slåttermaskinen, så nu jobbas det för fullt. Tuppen Torsten har fått nytt hem hos grannen med dottern. Det kommer ju inte att funka med två och vi var mer sugna att behålla Ludde som föddes i april - egen produkt, liksom. I morgon och på måndag ska jag jobba - sedan har jag en hel veckas semester. Ska bli så skönt!!

2 juli 2013

Regnbågskaniner


Märkligare saker har ju säkert hänt, men jag tycker ändå det är värt att notera. Länge tvekade vi ju om huruvida Snövit var en hona eller hane, innan vi bestämde oss för det förstnämnda. Eftersom vi dessutom hade tre definitivt konstaterade hankaniner har vi skänkt bort en och sedan har det byggts väl separerade burar. Nåja, åtminstone trodde vi det tills vi en morgon hittade Snövit inne hos Skutte (den svarta kaninen). Med en dåres envishet har de särats på varje morgon bara för att nästa dag återfinnas tillsammans. Till slut kom vi på Snövit med att klättra (!) över brädstaketet.

Jag har ojat och gruvat mig för kaninungar, tills jag en morgon får se de två omvänt - alltså Snövit försöker "sätta på" Skutte! Mycket riktig hinner jag plocka upp kaninen och konstatera att hen verkligen är en han. Men de båda hanarna trivs ypperligt tillsammans, mesta tiden ivrigt juckande växelvis på varandra för att däremellan ligga tätt intill och bara mysa. Men de slåss absolut inte.

Så vi tänker att förmaningarna vi fått om att det INTE går att ha två hanar tillsammans är vida överdrivna och gör ett försök att släppa in Fluff (den bruna kaninen) till en av de andra. Det skulle vi inte ha gjort. Slagsmål direkt så att hårtestarna flög!

Så det är bara att konstatera - vi har två homosexuellt kaniner. Lite kul, faktiskt!