Sköna Maj välkommen

Århundradets snabbaste Valborgsfirande? Troligen.....

Efter en kvarts dividerande om vi skulle tordas tända brasan eller inte i den halva orkan som tilltagit under eftermiddagen, tog den modigaste (minst riskberäknande?) gasolflaskan i handen och tuttade på. Trots att det brann fort och stort kunde elden inte råda bot på iskylan som biter sig fast i märg och ben. En hamburgare och lite prat med folk och hundar senare börjar sonen återigen må illa. Raskt hemåt igen och här sitter vi nu uppkrupna i soffor och fåtöljer med filtar och plädar och ser på Mästarnas mästare. Helt okej, om du frågar mig.

En annan sorts vårtecken

Den övre bilden illustrerar hur bilen såg ut efter 4 mil grusväg till vintern och den nedre tillhör en riksdagspolitiker som skulle åka och titta på vägarna vi boende klagar på. Han körde fast. Undrar om det kommer att göra någon skillnad?

Och på tal om bilar. Jag har precis upptäckt att mina svinaktigt dyra extraljus inte sitter kvar på bilen och frågar om sambon tagit av dem när han så snällt tvättade min bil häromdagen. -"Neej, säger han, det tror jag inte." Räknar baklänges, försöker lista ut, när, var, hur de försvann. Förstår inte varför någon skulle stjäla dem nu, när de inte behövs längre....... De har varit lysande bra under det mörka halvåret, men om försäkringen inte täcker får det i alla fall bli en betydligt billigare variant nästa gång. Surt.

Helg igen då......

Men först måste jag bara beskriva årets längsta lördag. Fick först sova ut då snälle sonen lovat fixa fjöset. Kokade kaffe och förberedde mackor, läste gårdagens tidning och väntade in L. Körde de 45 minutrarna till Övre Oldsjön (en favorit så här års sedan tidigare). Inte mycket till vår däruppe än, om man säger så. När vi fått på oss skidorna åkte vi ungefär lika långt som jag paddlade hösten 2011. 

Där letade vi upp en sten i solläge, ris och näver, gjorde upp eld och grillade säsongens mest perfekta mackor. Hunden njöt av att bara få vara med - och visst, bli matad med nötter var ett extra plus. När vi njutit länge nog styrde vi kosan hemöver. L tände upp i bastun och sönerna och jag hjälptes åt att fixa middag till dem. Vi vuxna skulle nämligen vidare på "Rockkväll" på byns föreningshus. 

Igen av oss hade för avsikt att stanna länge, eller så... Bara äta mat, eventuellt lyssna på lite musik och sedan gå hem. Ack vad vi bedrog oss! Där var alla goda grannar, bästa musiken och värsta röjet! Ett glas vin och fyra flaskor Loka senare tvingades vi supersvettiga tvärt avbryta partyt för att snabbt bli skjutsade hem av en ung gentleman från grannbyn för att ta reda på en spysjuk son. Annars hade vi nog både stängt stället och promenerat de fem kilometrarna hem med övriga bybor. 

En oerhörd kontrast till fredagen och åter en dag att minnas och tänka tillbaka på för lång tid framöver. Jo, det är nog bara så - april är en ren och skär energiladdarmånad - åtminstone för mig! 

Veckans alla dagar

Veckan som gick var överlastad med allt. Som vanligt är jag nästan benägen att säga.

I kölvattnet har dammlagren i vårt hus växt sig ännu tjockare, mer grus har dragits in, diskbänken är mer fullbelamrad med odiskad disk än någonsin och tvättstugan har formligen svämmat över med allt som väntar på sin tur att få rumla runt i trumman.

Men kortversionen av dagarna som följde efter 90-årsfirandet ser väl ut ungefär som så här:

• Jobbmöten. Hela tiden och om precis allt. 
• I princip en heldag med svärmor på återbesök på Ortopeden och arbetsterapin för tillverkande av skena. Gick fint, även om demensens våtvarma omslag tar oss med på nya oberesta vägar. Tålamod är nyckelordet. Sambon, som har lite mindre av den varan, konstaterade att ett jobb på en demensavdelning vore rena döden - såväl för honom som för patienterna. 
• Gästspel på Universitetet - då spinner jag loss. Roligt!
• Årsstämman slår definitivt inga publikrekord, kanske lika bra det när vi inte lyckas vara 100%-igt proffsiga, trots goda ambitioner.
• 50 mil i bil och begravning igen. Börjar bli för gott om dem nu. Som vanligt fint att återse såväl stora som små släktingar, mitt i all bedrövelse. 
• En lördag lång och rolig som en hel helg. Den ska få ett eget inlägg. Med bilder. Snart. 
• En magsjuk son. Eller var det helt enkelt bäckvattnet han drack?
• Lite seg så här på söndagen, men djuren i fjöset, svärfar och en hoper deklarationer har fått vad de behöver.

Välkommen måndag!

Grattis!

Ja, det är ju inte varje dag man gratulerar en pigg 90-åring direkt. Svärfar var nöjd med dagen, eftersom besökarna avlöst varandra i en aldrig sinande ström. Annars kan det ju lätt bli lite ensamt mellan varven.  

Eftersom det är riktigt körigt på jobbet just nu fick det bli köpt tårta. Men det kan man leva med när det blev en Messina från Edenbos - en riktigt fräsch favorit. Dessutom bjöd jubilaren själv på underhållning till kaffet. Vem hade kunnat tro att ett bälte från krigsåren skulle vara i bruk fortfarande?

Och vart tog den här säsongen vägen?

Säsongens sista skotertur. I alla fall för mig. Inser samtidigt att säsongens sista slalom redan har passerat utan att jag riktigt hann reflektera över det. Men när det gäller skotern är det mera ett noga övervägt beslut. Visserligen är kontrasterna i snömängd stora om man jämför här nere i byn och uppe på fjället. Men även där är det redan nu för mycket vatten för min smak på sina ställen. Så sambon fick sig en rejäl skopa när han i sällskap med gängets 16-åringar ledde ut oss på genvägar över tunga, blöta myrar, så de yngre som var med blev så förskräckta att de grät.

Nåväl, allt gick bra och hem räddes vi inga vattenhinder. Såhär i efterhand är både jag och P riktigt stolta över att ha klarat strapatserna med bravur. Väl hemma igen åkte vi och handlade pizza till 10 personer medan karlarna bärgade en av skotrarna som havererat. Dagen avslutades med en lång härlig bastu och mitt nya "bastukit". Ska bli gôtt att krypa till kojs nu för att imorgon ta sig an en ny vecka.

Nya erfarenheter

Utan att det känns som att jag fått särskilt mycket gjort så har det faktiskt hänt en hel del den här veckan. Styrelsemöte, revision och företagsträff på jobbet. Ett framgångsrikt superlyckat tandläkarbesök med äldste sonen och läkarbesök med yngste sonen som låg sjuk hela veckan.

Nu när alla är på benen igen och jag har firat dagen lång med bokläsning, godiskakbak, skatetur med hunden på sjön och att äntligen lyckas byta ut julgardinerna hos svärfar (ja, jag vet, det har varit nära flera gånger förut, men idag räckte det ända fram).

Men det jag kommer att minnas mest från den här veckan är förmodligen mitt livs första (och sista?) storseans. Jag är ju av den åsikten att man ska prova och vara öppen för allt. Sagt och gjort, när goa, glada P på Hälsokosten frågade om jag skulle med tvekade jag aldrig. Men det blev inte alls om jag föreställt mig. Ingen tyst, allvarlig mystik utan en hysterisk skrattfest. Jag vet inte vad de som blev "utvalda" tyckte, men tvivlade jag förut kan jag inte direkt påstå att jag blev övertygad nu. Och att jag inte fick någon kontakt med "mina" andar förvånar mig inte alls - jag tror de vände i dörren när de såg mediumets guldlamékavaj......

Kvällens största behållning blev nu i stället att jag träffade en barndomskompis som jag både suttit barnvakt till och sedan gått i planteringen med. Vi konstaterade att vi inte setts på 30 år, ungefär. Hon är lika fin nu som då, men påminner numera även oerhört mycket om sin fina mamma - så det kan bli!

Den där fantastiska helgen

Om du tänker dig den perfekta kombinationen för att lyckas med en utomordentligt trevlig helg fylld med energiboost, glädje och välmående. Vad ingår i den för dig?

För mig tillhör några ingredienser det ultimata framgångskonceptet: Goda vänner som jag känner trygghet med, god mat och någon form av aktivitet. Lägg sedan vistelsen i fjällvärlden, spä på med lite solsken och ett varmt bad. Vad kan gå fel???

För 20:e året i rad träffades gänget som lärde känna varandra under högskoletiden i Borlänge på 80-talet. Vi firade ordentligt - med smörgåstårta, skoteråkning, karbad, vin och praliner.

Tack tjejer - för att ni finns och för att vi ses nästa år igen!!!

Kompenserar

Kanonväder
Kokkaffe
Kalaspralin som blev kvar
En kvart eller två till övers innan kvällsjobb

Kan ju inte klaga då!

Monday bloody monday

Det fortsätter. Livet i ett rasande tempo. Men helgen har varit fantastisk. Återkommer till det.

Måndag idag och en buklandning i vardagen av det mer tuffa slaget. Dagen började med ösregn och tandläkarbesök för äldste sonen. Egentligen den enda ljusglimten på hela dagen (förutom att en av fyra kycklingar faktiskt lever - ännu), då han för första gången klarade av att ta röntgenbilder på vanligt vis. Sedan vinka av fina vännerna på flyget och veta att det dröjer ett år till nästa gång. Minst. Samtal från skolan att yngste sonen är sjuk. In på jobbet en sväng och samla ihop allt som behöver göras. Hem. Sonen är verkligen sjuk, sover med huvudvärk och 39 graders feber. Fixa fika, fixa middag. Vid det här laget skiner åter solen från sin klarblå himmel, men det finns ingen tid, ingen ork att nyttja den. Tillbaka till Krokom, nu med lånad bil som sambon inte hunnit köra tillbaka. Till jobbet. Upptäcker att jobbnyckeln ligger i min bil, som står hemma. Ringa caféägaren som bor mycket närmare, köra dit och låna hennes nyckel - styrelsen får vänta ute i solskenet som faktiskt värmer. Sedan strular skrivaren - länge. Inser att jag tänkt fel i ett bokslutsbeslut. Fikar. Årsmötesförberedelserna känns klara.

Får jag åka hem och sova nu?

Och lite bilder till det.....

Kan dessutom konstatera att jag numera inte har en sportslig att hänga med grabbsen i backarna. Den äldre tog branten i Störtloppspisten med två svängar (jag behövde väl tio gånger så många...) och den yngre har övat och övat och övat - och idag slog han till med följande som naturligtvis måste filmas - så därför fick han göra det två gånger efter varandra också!

Mamman är inte så lite imponerad, och möjligen lite stolt också.......

Här har varit tomt

Nästan öde, faktiskt. Jobb och allehanda åtaganden har fått gå före. Så har jag varit rätt trött av allt. Men det har varit kul också. Därför har det inte varit så svårt att prioritera bort bloggen.

Under frånvaron har jag umgåtts med gamla goda och några nya vänner, fyllt år och ätit både hemgjord och köpt tårta, åkt nattåg och bott på hotell, serverat byxgravad röding på Sportfiskemässan, blivit med två nya fiskespön, åkt skidor i Åre, varit på säsongsavslutning för Alpina klubben och tagit rätt på en dödfödd kyckling. Ungefär.

Äpplet faller inte långt från.....

Sonen brukar få höra att han behöver träna impulskontroll och att tänka själv i stället för att göra som andra ber honom. Ibland kunde det vara ett mycket bra recept för mamman också, när hon känner lätt stress över obefintlig planering och ordning och sedan blir för ivrig att vara alla till lags.

Tråkigt att göra någon ledsen, men vi kommer nog båda över det med, vad det lider.

Påskpassion

 

 

Vilken kanonpåsk!! Och jisses så mycket vi hunnit med både här hemma och till fjälls. Längdåkning, slalomdag, chaufför till "påskbal" med massa rolig dans, kort och lång skotertur, massor av god mat både inne och ute och framförallt umgåtts skrattat och trivts med vänner, bekanta och sambons släkt.

Sitter just nu och grämer mig över att jag inte tagit ledigt hela lovet och än mer över det faktum att jag åker på mässa till Jönköping (av alla ställen) och jobbar fredag till söndag. Här är kanonväder och kanonföre för både skid- och skoteråkning och så måste jag jobba. Suck. Verkar som att jag helt glömmer de där två härliga semesterveckorna i Thailand när vårvintern (min absoluta favoritårstid) behagar visa sig från sin bästa sida. Men på torsdag har jag bestämt mig för att ta ledigt - åker ju med nattåget då på kvällen, så..... Eller som sambon påpekar varje gång jag sitter och ojar mig över "felinplanerade"arbetsdagar:  -"Stanna hemma då, det är ju du som är chefen!" Och så är det väl, på gott och ont. Det där så kallade "cheferiet" innebär ju inte bara frihet att jobba när det passar mig bäst utan en hel hoper ansvar över allt som bara måste göras också.

Så nu blir det två intensiva jobbdagar. Jomen, det får lov att gå det med. Får försöka trösta mig med en bastu ikväll, för det har vi inte hunnit med ännu denna påskhelg. Och att barnen är lediga och kan fortsätta njuta - storsonen lär garanterat fortsätta surra runt på sin nya skoter som han är sååå stolt över.