18 december 2014

Jobb & jul - ganska kul

Det blir en rolig jobbvecka det här. Har fyllt på med:
  • Extremt bra möte i en idyllisk stuga vid Rengens strand. 
  • Mal på i högen av surdegar som ser ut att hinna bli avklarade tills julsemestern inträder.
  • Gjort omprioriteringar som håller stressen stången
Dessutom på "det där obetalda jobbet" :
  •  Producerat en ny bussresa,  prissatt en annan och gjort bokningsavslut på en tredje.
När det gäller hemmatjänster och julförberedelser går det sämre. Tog till slut itu med veckodisken, ska köpa en ny skurmopp, inhandla grädde till bak- och godiskokning och sedan får vi se vad det blir av det hela.

Men hönorna har kommit igång med att värpa igen - i stället för ett ägg om dagen är vi nu hastigt och lustigt uppe i fyra. Det är i alla fall ett säkert jultecken!!

15 december 2014

På hemväg

Kursen idag var ungefär som jag trott - inget nytt under solen, men kursledaren, diskussionerna och mötet med de andra deltagarna gjorde dagen till en erfarenhet över förväntan. Kul!

Nu sitter jag på tåget hem igen. Skönt att slippa köra hela vägen Hoppas bara att bilen som står på stationen startar också. Den betedde sig lite udda i söndags. Verkar i värsta fall som att felet jag trodde åtgärdades på verkstan för 5 000 kr tidigare i höst, har återkommit. Glödgningslampan lyser och när man minst anar det tappar motorn all kraft och bara dör. Jippie!

Återstår annars endast fyra dagars jobb till en lång julsemester. De dagarna innehåller kvällsjobb och träningskväll med skidkidsen, så julförberedelserna lär återigen få vänta. Men nu ser jag äntligen fram emot julafton. Vi kommer ju att fira endast vi fyra i familjen för första gången i mitt liv, vilket gjort att jag mer känt bävan för traditioner som för evigt gått i graven än längtan till en ordinär, lugn julaftonskväll. Men så hörde en granne i samma situation av sig och undrade om vi inte kunde ses frampå julaftonskvällen - utan krav på gemensamt dignande julbord, klappbyten och andra måsten. Bara träffas, umgås, äta en knäck, dricka lite mera glögg eller julmust och kanske spela ett sällskapsspel. Jag kan bara säga att jag blev alldeles varm och lycklig i hela kroppen och sa JA direkt!

14 december 2014

Luciahelg

Ännu en luciadag har passerat utan att jag varken sett eller hört den minsta lilla tärna eller stjärngosse. Hm. Borde ju ha kunnat åtgärdats, men, tydligen inte i år. Jag gjorde ett tappert försök att övertyga kvigorna om att instämma i någon av verserna på Gläns över sjö och strand, men de var tveksamma. Nåväl, en gran blev hämtad i alla fall och senare på kvällen fick jag ett ryck och bakade Hjortrongrottor - faktiskt ännu godare än originalet med hallonsylt. Så, långsamt närmar vi oss någon typ av nivå på julförberedelserna.

Idag gick hela dagen åt till förhandsvisning av Sune i fjällen. Äldste sonen, som åtminstone beträffande tjejtjuseriet i viss mån kunnat stå modell för Sunes karaktär, följde med. Bitvis riktigt rolig på det där oskyldiga familjefilmsviset, som jag har en förkärlek till - och naturligtvis hade vi fullt upp med att känna igen oss i alla miljöbilder.

Sedan lämnade jag sonen för att gå på lokala byrestaurangen med en kompis och tog själv tåget till Sundsvall för att hinna till morgondagens kurs. Lite jobb fick jag faktiskt gjort! Ett tag var tanken att jag skulle besöka hotellets gym vid ankomsten. Men nu hör det ju till saken att jag aldrig satt min fot i ett gym och har bra nog lite koll på hur man nyttjar de redskap som finns där, så jag blev mer och mer tveksam. Som vanligt blev det inget av de goda intentionerna. En hel dag utan riktig mat slutade i stället med en jätteportion Sushi och några onödigt goda tryfflar till efterrätt på hotellrummet. Vilket år som helst ska jag bli nyttigare och röra mig mer, så försvinner nog den där degvalken på magen och de fem extrakilona med den. Men inte just idag, alltså.

Så nu bäddar jag ner mig i sängen med en lättsam bok och drönar vidare.

11 december 2014

Livstecken

Normalveckan har inträtt.
Som att det skulle hjälpa?
Nej.
I gengäld har den stora tröttheten rullat in och placerat mig i soffan framför TV-program som jag inte tittar på, eftersom jag somnar på stört.

I övrigt?

Ingen snö.
Ingen julstämning.
Inget julstök.
Inga skidor.
Inget klart varken här eller där.

Men renarna hälsar på.
Ända in på gården.

Och på fredag ska här bakas tunnbröd

26 november 2014

Efterlyser en normalvecka, tack!


Och knappt hann jag landa förrän det var dags för övernattningsmöte med jobbet. I fjällmiljö, så det kändes ändå OK, även om jag börjar tycka att jag till och med saknar hemmet nu.

Så därför åkte jag aldrig ner till kontoret. Sitter hemma vid köksbordet och svarar på mail och nu, strax, innan solen går ner ska jag ta med hunden ut på en långpromenad. Det var länge sedan han fick sig en sådan. Sedan är det en sådan där kväll ikväll, när jag skulle ha behövt ha lite kloningskunskaper - teater i Kälom , musikcafé med John Lindbergs trio i Kaxås och själv är jag uppbokad på Idrottsalliansmöte i Krokom. Känns tyvärr inte som att jag vann högsta vinsten ikväll....

24 november 2014

Landar

Hemma, äntligen, efter två intensiva veckor. Borta bra men hemma bäst, känns som ordspråket för dagen. Tvättar, plockar, dricker kokkaffe och njuter i fulla drag. Resten av veckan blir som vanligt. Jobb, mera jobb och så ska vi försöka dra igång lite skidträning för traktens ungdomar. Sedan är det första advent - kanske borde städa lite tills dess, eller?

Det blir nog bra. Skönt att vara hemma med grabbarna och djuren igen. 

16 november 2014

I väntan på en flygplats

Jag har varit på jobb i två och semester i fyra dagar och glömde laddaren till datorn. Samtidigt som de fyra dagarna i totalt ego med massor av läs- och skrivtid jag planerat blev till ny bekantskap och mängder av upplevelser i stället. 

Känns som att den här bloggen dör svältdöden på inlägg. För början av den kommande veckan innebär intensivt jobbande, vilket normalt följs av inga inlägg alls. Men till helgen blir der fyra dagars bussåkande igen. Kanske att jag hinner med några inlägg då? 

8 november 2014

Äpplet faller inte långt från päronträdet….

En stolt son fick en ännu stoltare mor när han berättade om sitt fina delbetyg i gympa. Det handlade om orientering!!!Nu är ju frågan hur jag ska få pojkvaskern att börja på riktigt och dra med morsan på både träning och tävling i framtiden….

6 november 2014

Det vill sig som inte riktigt


Jahupp. En vecka utan tid, en vecka utan ork och hälsa. Gör inalles två veckor utan någon som helst motion. Tillbaka på ruta ett alltså. Men grundkondisen och styrkan finns ju någonstans där i alla fall, vilket jag med besked kunde konstatera efter att ha öppnat fjösgymmet igen för säsongen. Två timmars skitskyfflande känns i benen (!!!) dagarna efter.

Novemberlovet är för länge sedan över. Jag valde att jobba, för vi blir ändå bara oense om allt som sönerna inte vill hänga med på eller göra. Den äldste mumlade något om filmfestival i sta'n och bio, men när alternativet var att stiga upp och åka den enda (och tidiga) bussen, för att sedan bli hämtad av modern, valde han att stanna hemma. Så de har jobbat i stället. En har kört stormvindfällor med fyrhjuling och timmervagn och en har snickrat. Ett helt lägenhetshotell för kaniner och en ny, (förhoppningsvis lättare att hålla ren) skitanordning för hönsen blev det. Och bara ett litet vredesutbrott när mamsen ställde till så det gick ont.... Däremellan har de häckat med var sin padda i soffan och kört upp X antal liter bränsle i fyrhjulingarna, så deras lov har nog varit bra på alla sätt och vis.

I lördags bjöd vi hem grannarna på middag. Småplock från trakten till förrätt, tjälknul och potatisgratäng till varmrätt och en frozen cheesecake på ICAs färskost med massor av hallon och blåbär till efterrätt. Mums!! Och det allra mesta av kortreist slag.

Eftersom det sägs att den tredje snön ligger, tog jag för säkerhets skull upp morötterna igår. Det blev fler än jag trott. Väldig storleksskillnad dock på de rader jag hunnit med att gallra och de där jag inte gjort det. Alltså, det lönar sig att lägga ner lite tid på det där.

Nya hönor har anlänt från Mörsil och några till kommer endera kvällen från en granne. Ingen gympa, men väl några hundpromenader har det blivit i denna vecka - med lurig växtvärksliknande molande i ena benet som följd. Denna förhatliga ålder som spelar spratt med min kropp hela tiden! Kursen skulle vara slut, men uppkopplingen funkade inte, så vi kör en digital träff till. Är sjukt taggad att göra ett försök att åstadkomma något som kan refuseras nu…...På jobbet har kollegan åkt till sin syster, så jag jobbar själv och förhoppningsvis koncentrerat resten av veckan. För nästa vecka är det min tur att bege mig ut på lite turné. Bara så där.

31 oktober 2014

På temat dagar som inte blir som man tänkt

I den vecka som gick före denna hade jag ju mer än fullt upp, så motion fanns ju liksom inte på kartan. Därför tog jag lite sovmorgon på torsdagen för att hinna ut på en långpromenad. Och det gick ju bra - not!!

Började fint med strykning och fix inför helgens bussresa - nemas problemas. Men precis när jag var klar vaknar sambon och konstaterar att kvigorna faktiskt släpar magarna i snön, så kanske borde vi? Jag försökte i det längsta fördröja det hela till efter helgen, eftersom den halvmeter snö som dumpat ner under natten enligt SMHI ändå skulle smälta på några dagar. Men nej. Och han hade nog rätt. Ute ven vinden och snön piskade lodrätt mot djur, människor och byggnader. Jag gick för att hämta de tre som var kvar borta i flon och ångrar fortfarande att jag inte hade någon kamera med mig. Hur ofta får man se tre kvigor snöpulsa?

Nåväl, innan vi var klara var jag någon timma senare än jag tänkt. Kom iväg, körde halvvägs och hamnar som bil nr två efter en rejäl avåkning. Den unga killen som var för först på plats hade ringt 112 och fastän det unga paret och deras 10 månaders bebis försäkrade att de mådde hur bra som helst, fick de inte åka förrän ambulansen tittat på dem. Och tur var väl det! Visade sig att kvinnan dessutom var gravid. Hon ville inte följa med till sjukhuset ändå, fastän ambulanspersonalen var väldigt mån om att hon skulle bli undersökt. Hon var fast fokuserad på att åka på sitt möte med migrationsverket o c h habiliteringen. Lugnt och metodiskt försökte jag och ambulanspersonalen förklara att just nu var hon och hennes bebis i magen viktigare än alla möten. Jag lovade att ringa migrationsverket och be om en ny tid. Sedan visade det sig att deras kontakt på habben var samma sjukgymnast som vi hade när sonen var liten. Jag lovade ringa dit med och då blev hon lugn och accepterade att följa med ambulansen.  Sedan väntade jag och den lilla dottern i min bil, medan pappan satt i brandbilen där man försökte lista ut hur det stod till med bärgningsförsäkringen på den kraschade bilen, som de hade lånat av vänner.

Så kom det sig att pappan och lilla flickan fick åka med räddningstjänsten tillbaka till Kaxås ( jo, för det är så man gör i Offerdal) och jag satt i telefonkö till Migrationsverket, där jag till slut fick tala med en lätt snorkig och mindre medkännande människa. Jag kan förstå att de är överhopade med jobb, jag kan förstå att det är svårt, men jag kan inte förstå att man inte har någon form av med- och servicekänsla. - Har du inget ärendenummer? Fick jag till svar när jag försökte förklara att just denna lilla familj skulle missa just sitt möte kl 13. -Nej, svarade jag, jag är ledsen, men det var inte det första jag tänkte på att fråga om när jag hittade en bil i diket och den gravida mamman fick åka ambulans in till sjukhuset. Då först visade personen i fråga lite mänskliga sidor.

Annat var det när jag lämnat meddelande på habben. Hon ringde upp mig efter att först ha bokat om tiden och kontaktat både föräldrarna. Sedan berättade hon att de skulle få besked om sitt uppehållstillstånd just denna dag - därför var mötet så viktigt för dem. Så för säkerhets skull ringde hon Migrationsverket en extra gång, eftersom hon ju hade ärendenumret också. Hm.

Ja, utvecklingssamtalet med äldste sonen blev sedan bara som en bisak... Mer eller mindre. Vilken dag. Och någon dag ska jag åka till Kaxås och se om jag hittar de unga paret och kolla hur läget är med dem i alla fall. 

26 oktober 2014

Helg i storsta'n


Fick ju äran att åka med som bussvärd på resan jag hjälpt till att fixa och sambon körde till Stockholm i helgen. Målet var operan Xerxes på Artipelag, men några av oss passade även på att se Sofia Karlsson, andra Evita på fredagen. Vi bodde på Malmen - mitt på Söder, som väl för tillfället är den mest hipstertäta stadsdelen, men även min favorit.

Mycket hinner man på en helg - bussresan tar ju förstås längst tid, men med en rolig grupp, lite pyssel och allsång blir den sällan varken långtråkig eller särskilt seg. Först när vi kom ner gick vi på härliga italiensk restaurangen Hosteria Tre Santi, med toppenmat och toppenservice. Tyvärr hade vi lite för lite tid på oss, eftersom vi ville hinna med de olika föreställningarna också. Note to myself - boka en tvårätters i stället vid tidsnöd!! Det var väl mycket mat att trycka i sig på 1,5 timma, så efteråt stod magen i fyra hörn. Men å andra sidan hade jag inte velat vara utan deras Jordgubbspannacotta heller…..

Sofia Karlsson med bands spelning intog min lite småtrötta kropp och den fiolspelande Lisa Rydberg trollband min själ. Så fantastiskt bra - absolut min typ av musik, även om tre fjärdedelar gick i moll. Hem och ladda ner den nya skivan - absolut!! Sedan får jag väl börja med yoga eller något, för att jogga till passar det inte - då kommer jag nog inte att förbättra mina kilometertider något mera i alla fall. Efteråt gick jag och K på Urban Deli och instämde i budskapet på skylten vid deras bardisk "Nu vore det gött med ett glas rött". Tyvärr var deras "husets" definitivt inget jag kan rekommendera, men nu har jag i alla fall varit på stället vid Nytorget där en av de bloggerskor jag följer tydligen hänger en hel del. Och visst, miljön var det inget fel på. När jag kom tillbaka till hotellet var sambon fortfarande ute. Han hade också haft en toppenkväll med några chaufförskollegor invid centralen. Samtalsämnena på den sammankomsten var givna - små bussar, stora bussar, gamla bussar, nya bussar och en och annan kommentar om reseledarna nu och då.

På lördagen sov vi läääänge efter två nätter med mindre sömn än behovet kräver. Därefter grundade vi med hotellfrukost och promenerade till Hornsgatan för att hälsa på gudsonen som bjöd på kaffe i sin lilla fina lägenhet. Pappan var också tillfälligt på fixarbesök, så vi hade turen att även få träffa honom.

Kvällen var vikt för Händels opera Xerxes på Artipelag med bl a Malena Ernman och Loa Falkman. Det var bra på alla sätt, men jag blev inte lika betagen som kvällen innan. Ingen höll med mig, men jag står för mina känslor! Dessutom är jag definitivt sugen att se och lyssna på mera opera - gärna någon Mozart och kanske någon med ännu mer hjärta och smärta än denna.

Söndagen ägnas återigen åt att åka buss. Fast jag hann med en promenad upp till Vita bergen först. Där fick jag vara alldeles ensam med höstlöven, Sofia kyrka och de gamla trähusen. Då kan till och med jag gilla själva staden och inte bara dess kultur- och restaurangutbud. Men visst är det underbart skönt att komma hem igen. Till sönerna, till gården, djuren och naturen.

24 oktober 2014

Den yngre - eller av sådant ett hjärta kan svämma över....

I måndags hade vi anledning att fira yngste sonens födelsedag - för femtonde gången! Han är inte så liten han heller, längre. Det jag kommer att skriva nu skulle han förmodligen inte uppskatta.  Men jag törs, eftersom han inte så gärna läser överhuvudtaget och mammas blogg kommer förmodligen allra längst ner på listan av texter som han inte har för avsikt att lägga energi på. Och skulle nu, mot förmodan, han någon gång läsa detta, eller för den delen någon av hans kompisar - så ha detta i minne: -Det är av ren och skär och en aning otyglad kärlek dessa rader kommer!!

Som nyfödd ville jag döpa dig till Isak, efter en av Bernhard Nordhs karaktärer i serien om nybyggarna i Marsfjällets skugga. (Isaks fem söner, ni vet) Men din far var tveksam och din morfar la resolut in sitt veto, trots att det faktiskt var han som en gång introducerat  mig till att läsa dessa böcker. Så namnletarprocessen tog nya vägar (och tid! - men inte lika länge som för din bror) och till slut föll valet på farfars andranamn. Men, vi tvistade till det liite och stavar med ett c. Dessutom gav vi dig samma mellannamn som din far och bror, och tredjenamnet fick du från morfar själv som var betydligt nöjdare med det. Sedan glömde vi att åka iväg för att skriva på faderskapet, så plötsligt kom ett brev adresserat till morfars namn, exakt, fast på vår adress. Du fick ju inte heta din pappas efternamn när han inte skrivit på….

Som liten var du en liten klängapa, ville alltid finnas nära. Som jag minns det nu, kröp du nästan upp på min axel och låg där och borrade in dig i gropen vid mitt nyckelben. Sova själv var inte att tänka på. Och ändå, lite senare, var du den som först flyttade till eget rum och idag är du nog den mer självständige av våra söner. Jag undrar om det kan vara så att du fick tanka all den trygghet du någonsin  kommer att behöva, redan som liten?

Du är både klok och nyfiken, omtänksam och ansvarstagande - även om vi blir fruktansvärt osams emellanåt. Senast du förvånade mig var när vi träffade syven på skolan och du så väl hade tänkt igenom vad och varför när det gäller att söka gymnasielinje. Och nu har du fullt fokus på att få godkänt för att komma in på förstahandsvalet.

Om din storebror är pappans förste medhjälpare, så är du nog min. När du har lust, vill säga. När du hjälper till att laga mat, så blir det ju faktiskt alltid lite extra kul med dina uppfinningsrika lösningar för det mesta - denna gången för att slippa gråta vid lökhackningen t ex. Att första gången du tvättade dina egna kläder skulle bli när vi tvingades till handtvätt, var väl lite otippat, men energin och frenesin var det minsann inget fel på!

Ja, jag kan bara säga att jag verkligen ser fram emot och hoppas få möjligheten att fira många, många födelsedagar till med dig, min älskade son.

14 oktober 2014

En helt vanlig måndagskväll

Blir kvar på jobbet längre än tänkt, handlar och kassakön är längre än vanligt, måste tanka, men någon har parkerat vid dieselpumpen och kommer typ aldrig ut för att flytta på bilen. Summan av kardemumman - kommer hem timmar senare än vad som var den ursprungliga planen. Lagar mat (tack makaroner och korv för att ni finns!) Hinner bara precis äta klart lagom till det är dags att kliva i gympakläderna. Hittar inte tightsen. Letar. Just ja -  de ligger nog kvar otvättade i källaren. Under reparationerna i gårdens andra hus, där vi har tvättstugan, råkade snickarna kapa av vattenledningen, så nu står vi utan tvättmaskin tills rörmokaren har tid att komma förbi. Springer ner i källaren, rafsar runt och hittar de skitiga gympatightsen, medan taxin står och väntar. Jojo - vi har det lyxigt på landet, fyller en taxibil till gympan och delar på bränslekostnaderna, ungefär.

Gäspar järnet hela gympapasset och orkar inte ta ut varken rörelser eller mig själv. Varför i hela friden är jag så trött? Kommer plötsligt ihåg att jag av diverse skäl endast sov 3, 5 timmar natten innan. Ska bli skönt att komma hem, mysa lite, dricka te och krypa till kojs tidigt. Eller hur? Hinner knappt hem så staplas sysslorna som "måste göras absolut just nu" på varandra - papper, papper och räkningar som ska betalas, räkningar som ska skrivas. -"Har du sett i tidningen?" Nej. Kollar och konstaterar sorgset att livet är oberäkneligt och stundom kort.

När midnatt passeras landar vi äntligen i soffan och sköljer ned någon dokumentär om att skiljas med var sin tekopp och tillhörande nattmacka. Blänger lite på varandra, jämför med vår egen tillvaro och inser att vi inte alls har det särskilt illa. Ändå. Vi två. Trots att jag bara minuter tidigare varit galet rabiat på honom, firman - oss! Fast jag tycker alldeles precis som mannen i programmet, att det gott kunde få förekomma lite mera kramar.

13 oktober 2014

Snabbaste veckan








Denna vecka var fylld med jobb, fotoboksfixande, en massa möten både i alpina klubben, med jobbet (bland annat i Strömsund, så där gick ju även en del restid) och på webben för kursen. Och ingen motion. Alls, nästan. Mer än gympan i måndags och en skogspromenad i lördags. Så kan vi väl sammanfatta det hela.

Jo, vi hann ju med att besöka hantverksdagen med fika och shopping och fixa lite inför vintern med båtintagande, skräpslängande och sådant pyssel också. Men annars har de där två fotoböckerna som krediterna löpte ut på i natt, tagit nästan all jobbfri tid. Tid som egentligen var ämnad för städning och så'nt. Skönt då att vi har ännu en helg framför oss helt oplanerad, utan tider att passa, utan ställen att vara på - annat än hemma.

Så bilder blir det den här gången från de två tidigare ledinspektionshelgerna med guddottern, brodern och bästa fjällkompisen. Kameran har snällt fått ligga på hyllan medan jag har redigerat, laddat upp och placerat in - som en tok!!!

7 oktober 2014

Bästa helgen!!!


Först - ett stort tack till bästa sambon och barnen och deras kompis, som plockade upp resten av potatisen , när jag drog till fjälls med bästa fjällkompisen! Först drack vi kaffe och snackade skit en lång stund här hemma. Jag var rätt seg efter att ha kommit hem från Guldkvällen kvällen innan strax efter 01.00. Den kvällen var som vanligt kolossalt trevlig och underhållningen fenomenal. Marit Eriksson - musikalartist från Ås, nu boendes i Stockholm tog oss alla med storm - lägg det namnet på minnet!! Sedan tog vi med oss hunden och åkte först till Häggsjövik där vi gick den nya vandringsleden Andrum. En verkligt upplyftande upplevelse! Naturligtvis drack vi kaffe på bästa utsiktsplatsen.

Innan det blev kväll på riktigt drog vi vidare till Önrun och Önruleden, som vi följde ungefär halvvägs och sedan vek av längs skoterleden mot Ansätten för att leta tältplats. Sambon hade hotat med att han ville ha sällskap på den årliga rockfesten i Kax'n, men då han inte svarade på våra sms, letade vi reda på en tältplats och slog läger i stället. Och gissa om vi hade mysigt? Dessutom var det varmt och gott - 10 grader en natt på fjället i oktober - otroligt!!

Och inte nog med det, på söndagskvällen när vi kommit hem, druckit kaffe och ätit middag, åkte jag till grannbyn på författarföreläsning. Elin Olofsson berättade om sin nya bok "Till flickorna i sjön" på hemmaplan så att säga. Jag som brukar fantisera om att hon sitter där i sitt hus och skriver när jag passerar -  fick nu bekräftat att det faktiskt är så - ofta!

Jamen - ni vet ju!! Vilken helg. Tur att jag har extra roligt på jobbet den här veckan, annars hade det kunnat bli en tung måndagsmorgon.

1 oktober 2014

Redan oktober


Oktober - igen! Nytt lågvattenrekord i antal inlägg per månad blev det i september. Så är det.

Kollade lite på inlägg från oktober ifjol - historien upprepar sig. Fullt upp på jobbet, roliga, fnissiga middagar med familj och "dräng" och lite pärupptagning på det. Men ikväll fick vi ge upp. Det blev alldeles kolsvart. Hoppas vi kan göra ett nytt försök i morgon kväll. Om jag förbereder middagen kanske vi kan jobba först och äta sedan?

Jo, för jag vill ju så förtvivlat gärna bli klar med detta - fredag kväll är det Guldkväll (alltid lika kul!) och i helgen har ju jag och bästa fjällkompisen planerat utflykt. Och är pärerna då inte uppe ur jorden…. Ja, då kan man ju räkna ut själv hur det blir.

28 september 2014

Septemberhelg


Jisses - det är ju tur att man inte ska leva på sin blogg utan har den för sin egen minnessvaghets skull.... Men snart duger den väl inte ens till det, så långt mellan inläggen som det håller på att vara.

Återigen en vecka fylld med jobb och kvällsaktiviteter har passerat. Sambon har varit på bussresa i Norge med yngste sonens klass i 2:a världskrigets spår. Då tänkte ju jag i min enfald att jag skulle hinna massor eftersom det bara var jag och storsonen hemma. Pyttsan. Fastän han lagade och bjöd på middag en av dagarna (blodpudding, visserligen - men ändå!!) hann vi i princip inget av det vi föresatt oss. Några sena kvällar på jobbet, lite bussreseplanering, ögonkoll för sonen, räkningsbetalningar och vips var dagarna förbi. När de kom hem åkte jag på konferens och sedan var det fredag utan att jag ens kommit mig ut på en promenad med hunden på hela veckan. Som av en händelse råkade jag passera Tinas Praliner på hemvägen och så var de goda intentionerna med kortare tider på joggingpromenaderna med hunden i skogen som bortblåsta......

Som bortblåsta blev även planerna på att dra till fjälls med kajak och bästa fjällkompisen. Här stormade rejält på lördagen och någonstans måste vi ha blivit både äldre och klokare, för en klass-ett-varning fick oss att hålla oss hemma. Nytt försök nästa helg - förutsatt att vi fått in potatisen. Nu regnar det och är svårt att göra något, men man har lovat finväder på onsdag. Håll en tumme!

Annars har helgen bjudit på kompisbesök för kidsen, en vurpad och kraschad fyrhjuling med syrlig fader som följd, en sjusovande tonåring och bokläsande mor. Återstår att skriva inlämningsuppgiften till distanskursen jag hastigt och lustigt råkade anmäla mig till. Att jag aldrig lär mig.

21 september 2014

Höst. Definitivt.


Färgerna har ju redan varit här ett tag, men värmen och vädret har bidragit till att jag liksom skjutit på hösttankarna, höstbestyren och väntan på vintern. Skönt! Men idag manade väder och vind till insikt. Även om solen lyst tror jag det blev en temperaturskillnad på minst 10 grader, bara över natten, sådär. Men med gårdagskvällens vackra kajaktur i gott minne, känns det bara rätt och välkommet. (Vår lilla by är ju bra fin och mysig i största allmänhet, men från vattnet i höstskymningen blir den något alldeles extra, tycker jag partiskt.)

Så idag läser vi bok invirad i filt, bakar rulltårta och åker till svärmor för att fika. Fast idag var hon så trött, så trött. Hon orkade inte ens sitta upp när vi kom. Höstkänning även där?

Sist men inte minst, nu när solen håller på att gå ner, drar jag på mig betydligt varmare kläder än i går och drar till skogs på promenadjogg  - igen! Utan hund denna gången. Ska bli spännande att se om han drar eller sinkar? För jo, jag kan ju inte låta bli - naturligtvis har jag tagit tid och naturligtvis har jag som mål att det ska gå lite fortare för varje gång. Bara man börjar motionera så blir det lätt som ett gift - fast sannerligen på ett positivt sätt!

Sommarens sista dag??

Efter en rätt fullspäckad vecka - kvällsmöten varenda kväll utom på onsdagen - när vi inte hunnit något mer än det allra nödvändigaste förutom jobb, möten och bussreseplanering njuter vi desto mer av helgen.

Vi startade redan på fredagskvällen med att äta surströmming med vänner som vi inte träffat familjevis på 13 år. Det blev en mycket trevlig kväll, så vi hoppas verkligen att det inte tar lika lång tid till nästa gång.

Idag plockade jag den sista disken, drog jag av golven och startade tvättmaskinen direkt på morgonen. Och tur val det, för  när dimman väl lättade idag var det varmt som en sommardag. Så det blev en härlig hundpromenadjogg i skogen, där vi träffade folk både här och där. Hemma igen fortsatte jag till sjön för att njuta av vädret och bada fötterna. Tänkte ett tag att jag borde badat helt och hållet, men fegade ur. När jag kom tillbaka till huset möttes jag av ett gäng fikafrämmande i olika åldrar. En redan bra dag blev ännu bättre när jag sedan fick en stor kram av den yngste som tack för en morot.

Precis när maten höll på att vara klar blev sambon tvungen åka med bränsle till drängen. Typiskt! Och jag som tyckte att ett glas vin hade passat särskilt bra till dagens middag, men ogärna dricker ett glas helt själv. Löste det genom att chatta med en annan ensam vindrickare….

Sedan drog det ihop mörka moln, men sjön låg alldeles spegelblank, så jag skyndade ner till kajaken och fick en alldeles tyst, stilla, rogivande tur på sjön. Kom hem i god tid för att hinna baka lite amerikanska bärmuffins och se en lagom snyftig och romantisk film innan läggdags.

Alltså - vilken helg! Och hela söndagen är ännu kvar!!!

16 september 2014

Helgens val


Som någon faktiskt kommenterade här någon gång - det är v e r k l i g e n fullt upp hela tiden. Jag beundrar folk som jobbar heltid - hur hinner de? Fast snart kanske jag hamnar i det själv också. Sonen fyller 18 i januari och då upphör vårdbidraget. Även om det inte är några stora summor så har det ändå medfört att vi kunnat göra det vi önskat, trots att jag arbetat deltid. Men, när man en gång vant sig vid en viss inkomst misstänker jag att det kommer att ta tid att anpassa sig till de där hundralapparna mindre varje månad. Ja, det finns ju alltid minst två vägar att gå….

Nåväl, efter att ha jobbat sent på fredagen mötte familjen mig halvvägs så att vi kunde käka middag på traktens senaste mathak. Satt som en smäck! Hundpromenad i beckmörkret (hade ju kommit igång med joggningen, men nu är vi tillbaka på promenader - går ju inte att springa när allt är kolsvart….) och film med familjen fick avsluta arbetsveckan.

Lördagen blev en heldag med guddottern samt bror och mor. Återkommer till det, då ett av syftena med utflykten var ett fotouppdrag. Ostshopping på Bymejeriet, korvgrillning på Glåmnäset och en promenad runt Barnens naturstig hann vi med. Väl hemma fixade vi snabbaste middagen innan de åkte hem. Själv var jag helt utpumpad (är inte van barn under 13 längre…) så hundpromenaden ställdes in.

Söndag. Valdag. Jag hade redan förtidsröstat och efter att sambon hotat med att rösta på SD slutade jag tvärt min argumentation för att få honom till vallokalen. I stället åkte vi och hämtade det senaste nyförvärvet i motorparken. En äkta Farmor Anka bil. Vi har som lite olika intressen…… Och mest av allt befarar jag att det blir ytterligare ett fordon som kommer att stå på vår gård med något fel och inte köras alls. Så jag tog mig i kragen och gjorde det jag gillar bäst - långprommis med inslag av joggning i skogen som avslutades i solnedgången på bryggan. Resten av kvällen gick åt till allmänt fix och stök och koll på valresultatet. Ja - vad säger man? Inte blir det lätt för tant Iris son. Tänk om de vetat, tanterna på kvinnoklubbsmötena i min barndom - att en av deras söner en gång skulle bli statsminister?

Men min absoluta övertygelse säger att det inte längre räcker med att bli sorgsen, orolig eller vända ryggen till och förklara att man inte vill ha något med SD att göra. Vi måste gå till botten med VARFÖR så många valt att rösta på dem och VAD de tror sig uppnå med det? Annars är jag rädd att de kommer vara ännu större vid nästa val.

12 september 2014

Torsten kom tillbaka

Vi gav ju bort tuppen Torsten förra sommaren, men efter att alla hans damer så att säga "trillat av pinnen", så kom han häromkvällen tillbaka till gården. Stilig är han fastän han inte har någon kam. Får se hur det går om han kan hålla sig från att rycka fjädrarna av dessa hönor också. Dessutom har hönshuset bättras på ytterligare, så nu borde det väl vara tillräckligt rävsäkert? Efter fem stycken hädangångna Lisor kändes det som att gränsen var nådd.

Fantastiskt väder var det förra helgen - nästan badbart, september till trots. Vi har ställt för hösten uppe i buan och njutit i solen när vi fikade blåbärsmuffins. Sambon, däremot, såg alla vinbären och kom på en ny affärsidé. Den idén innebär mer jobb till mig och i slutänden befarar jag att det kan bli en ren förlustaffär. Men, men eftersom vi några dagar efter hans hemkomst från Ryssland av olika skäl valt att inleda någon form av tyst vapenvila ett tag, så gör jag väl ett försök i alla fall. Hoppas att jag inte får anledning att säga -"Vad var det jag sa?"

Mellan varven av lättja och mer blåbärsplockning har jag fixat och fnulat med två bussresor. När det går bättre än väntat med den ena, går det emot desto mer på den andra. Jag vågade inte boka upp en restaurang tidigare eftersom de krävde förskottsbetalning och vi inte visste hur många resenärer vi egentligen hade. Och nu när jag vet är det fullbokat! Trots att det är 8 veckor till avresan…. Surt.

8 september 2014

Dieselförgiftad?

Dessa fordon. När man bor som vi gör är man ju rätt så beroende av att de där motordrivna sakerna fungerar. Bara att ta sig till jobbet är ju i princip en omöjlighet utan dem. Visst - det går buss, men det innebär dels att tiderna inte är anpassade till mina arbetstider, dels att transporten tar en tredjedel längre tid, förutsatt att jag inte räknar den halvtimmas promenad som i så fall skulle krävas morgon och kväll för att ta mig från dörr till dörr.

Just nu är våra fordon i en formsvacka. Finns knappt någon som funkar just nu- trots att vi har en hel uppsjö av dem. Bilar som är havererade, motorcykel med elfel, fyrhjulingar som lagt av - name it!! Audin har ju funkat ändå, så jag har lånat den på jobbet. Men en dag förra veckan blev jag plötsligt så sjukt trött på vägen och när jag kom fram luktade hela bilen diesel. En slang som gått och mest halva tanken med diesel hade runnit ur. Sambon kom ner och lagade när han ändå var på väg med sina papper till revisorn, så det gick ju fint. Men själv höll jag på att somna vid skrivbordet, lätt illamående och extremt trött. Inte förrän på eftermiddagen efter en rejäl lunch och massor med vatten och kaffe började jag känna mig som folk igen. Nu i efterhand är jag ganska säker på att et var någon typ av dieselförgiftning jag drabbats av.

Nåväl, med detta som facit har vi kört King Cab i helgen. Om du frågar mig så är den alldeles för stor för att vara rolig att köra i sta'n - inte minst vid fickparkering - men till att glida runt på skogsbilvägar och spela country på högsta volym passar den ypperligt!

2 september 2014

Tid att skörda


Okej. September. Dryga tio dagar sedan förra inlägget… Fattar som vanligt inte vart tiden tar vägen. Under dessa dagar har jag i alla fall konstaterat att motorcykeln havererat på riktigt. Norgeturen med kollegan blev därmed inställd. Trist.

I stället har jag varit till fjälls i två omgångar och plockat kantareller. Otroliga mängder gula kantareller. Första svängen plockade vi fantastiskt många kilon  - man tror ju inte att det är sant. Once in a lifetime, liksom!! Nästa sväng gick jag med en f d arbetskamrats man, som aldrig lyckats hitta svamp tidigare. Då kom vi hem med nästan lika mycket fastän vi letat nya ställen hela tiden. Den turen plockade jag inte så mycket själv, gick mest och pekade och ropade till honom -"Här kan du plocka! Och här! Sedan kan du komma hit bort!" Var en annorlunda, men rolig form av svampplockning, faktiskt. Kan nog tänka mig att bli kantarellhund i mitt nästa liv. Annars så tycker jag ju egentligen att det är kul att plocka,  men mindre kul att rensa, så den första skörden gav jag nog ärligt talat bort det mesta av också.

Sambon har hunnit med en Rysslandsresa till. Gick väl bra den här gången också, förutom lite småsaker som han själv lyckades klanta till. Men, är det inget värre så….  Nu håller jag i stället på att fixa i ordning det sista inför Operaresan i oktober. Vi ligger som lite efter där.

Och när det inte blev någon Norgetur tänkte jag följa med granntjejerna på dans igen - det var ju så roligt sist. Men lite lätt förvånad konstaterade jag att jag inte orkade. Alls! Var så otroligt trött i lördags att jag låg helt utslagen i soffan innan jag tog mig upp till sängen innan klockan blivit 23.00 - och somnade direkt. Sedan vaknade jag före väckarklockan på söndagen och mådde hur bra som helst igen. Tänk vad lite sömn kan åstadkomma.

På jobbet är det tusen miljoner deadlines samtidigt och en hoper kvällsmöten just nu. Verkar som att alla kommit tillbaka överladdade med energi efter sina semestrar. Puh, just då känns det att jag kunde nog ha behövt något sådant jag med. Fast emellanåt innebär kvällsjobbet fin middag på restaurang och att skaka hand med nye landshövdingen - och det är ju inte så krävande direkt.

20 augusti 2014

Semester - igen

Jo, jag hade ju "några" semesterdagar kvar, så jag tog ut dem lagom ett par dagar innan skolan börjar igen. Tanken var att vi skulle gå till fjälls, grabbarna och jag. Men, som vanligt i den här gården blir inget som man tänkt. Till följd av vattenskadan i svärföräldrarnas hus fick vi  i stället röja ur de två skadade rummen, så att snickarna ska komma åt när de ska riva och laga.

Sådant tar tid! Vilken tur att det regnat nästan hela tiden så jag slipper gräma mig alltför mycket… Men lite roligt har vi ju haft i alla fall. Sönernas kommentarer är emellanåt bästa komedin. Som när den ene hittade "1 000" plåster:  -"Ville farmor egentligen bli sjuksköterska, eller??"

Samtidigt har hönorna bjudits på fest - gammalt bröd i tre ICA kassar tackar de ju inte nej till. Gjorde ett ryck i frysarna också och konstaterade att jag ÄR en hamster. Så de har fått rätt mycket bär, och mer blir det. Ska ju "bara" plocka lite mera blåbär…….

Och kvällen före skolstart får vi ta mod till oss och nacka en höna igen - den här gången går Prillans äggledarinflammation inte att bota, hur gärna vi än vill.

Brolle & Andreas

   

Musik är ju alltid kul, men den här sommarens höjdpunkt blev nog ändå kombinationen med lite folk framför scenen och möjligheten att leka professionell artistfotograf på Brolle och Andreas Johnssons spelning i Föllinge. Van att hamna långt bak hade jag varit förutseende att ta med teleobjektivet. Det hade inte behövts, om vi säger så. Jag hade i princip kunnat jobba med det fasta porträttobjektivet.

Nåväl, nu blev väl bilderna rätt bra i alla fall. Känslan av att studsa omkring där en meter framför scenen och smälla av ett antal bilder till riktigt bra musik  - det var en endorfinkick som heter duga!! Hämtade sonen hos en kompis och kom hem en halvtimma efter midnatt - sedan satt jag i timmar och redigerade bilder. Riktigt nöjd med några, faktiskt, men det finns massor som är "hyfsade". Särskilt kul då det inte funnits speciellt mycket tid eller tillfällen till fotografering alls den här sommaren.

17 augusti 2014

Lördagsnatt

Efter en supertrevlig kräftskiva och avskedskalas för finaste A med nya, roliga och trevliga bekantskaper landar jag hemma 00.30. Möts av äldste sonen som sitter i mörkret och väntar på mig för att meddela att bussen måste städas. Ett utfört uppdrag, två mackor och ett glas mjölk senare stryker jag skjorta till sambon och undrar vad i all världen som föranlett denna akuta busskörning…….

16 augusti 2014

Ihärdig formsvacka

Okej - en bil med dåliga glödstift (förmodligen/förhoppningsvis inget värre) - en bil med punka. Återstod att köra motorcykel, alltså. Då lägger batteriet av på den. Gång på gång, fastän vi laddat och fixat. En gång hade den vänligheten att göra det hemma på gårdsplanen, men en annan gång var jag 3,5 mil hemifrån. Gissa om sambon upphöjdes till hjältestatus när han kom kl 22.30 på kvällen och laddade och startade min hoj med hjälp av startkablar? Hade det varit en vanlig sommar hade jag ställt bort den nu och funderat på en lösning till våren, men nu hade jag ju planerat en längre MC-tur med jobbarkompisen innan sommaren säger adjö på riktigt. Får nog boka in ett "doktorsbesök" till veckan.

Sedan är det väl tur att sambon inte är lika spontan som jag - när jag tog en närmare koll på de datum jag fantiserade om att åka till Kanarieholmarna, visade det sig att vi är ju redan uppbokade samma datum. På en bussresa till Stockholm med Opera på Artipelag. Biljetter redan beställda och betalda, så det är ju inget man bara avbokar sådär i en hast. Insåg ungefär samtidigt att den resan även kolliderar med Dansnatta i Föllinge - höstens roligaste inslag de senaste tre åren är alltså bara att stryka från kalendern. Lite surt att det var tvunget kollidera……

På jobbet gick det bättre på veckans två kvällsmöten, men på Turistbyrån är det öken. Tur att vi går tillbaka till ordinarie öppettider i morgon. Det här känns mest bara trist - min "lunchrast" är roligast hittills idag, då jag sitter och skriver detta blogginlägg.

Men ikväll blir det kul igen - ska på avskedskalas och äta kräftor hos kompisen som åker utomlands för att jobba i tio månader. Senast vi var på samma kräftskiva var innan mina barn var födda. Fast vi har ju naturligtvis träffats i andra former! Hur som helst, eftersom jag är rätt säker på att sommaren definitivt är på väg att göra sorti, tar jag på mig den nyinköpta sommarklänningen. Kanske lite "fööör" somrig och "fööör" mycket klänning för att äta kräftor med några vänner en kväll, men vad sjutton! Annars hänger den ju där i garderoben till ingen nytta ända till nästa sommar.

12 augusti 2014

Någon tyckte nog att "nu får det räcka"

Jag har ju haft en helt fantastisk sommar fastän jag jobbat större delen - gör ju som inget när man jobbar deltid och kan nyttja ledig tid i våra fantastiska näromgvningar. De senaste dagarna har dessutom varit övermänskligt bra - Brolle på fredag (kräver ett eget inlägg, så fort jag får tid), Tractorpulling på lördag OCH dans på Fröjdholmen (svettigt som tusan, men roligare än roligast) sedan en sväng till skogen på söndagen som avslutades med "man-tager-vad-man-haver-middag" med en familj från grannbyn (tanken var att det skulle bli pizzasöndag i Föllinge, men pizzerian hade ju semesterstängt...)

Visserligen hittade jag inte inte så många hjortron, men den där promenaden är alltid lika trevlig och på vägen hem stannade jag och plockade  en 3-4 liter hallon till. Bara så där. Passade ju extra bra, för nu blev det hallonkaka med vaniljvisp till efterrätt - Larsdagen till ära.

Måndagsförmiddagen ägnades åt bärrensning i solen, hönsskötsel och tvätt. Sedan bar det av till sta'n för att komplettera  grabbarnas garderober inför skolstarten. Riktigt roligt när de börjar veta vad de vill ha - och dessutom hittar det på rea!! På hemvägen var vi bjudna på middag hos finaste familjen i Ås. Gott, mysigt och roligt att få umgås lite.

Men där tog det nog stopp. Någon tyckte att nu, nu har du haft det alldeles för bra ett tag. Välkommen ner på jorden igen. Så med ett huvud fyllt av alla fina upplevelser, tankar på kommande bär- och svampplockarrajder och annan logistikplanering på hög nivå, går ju bilkörningen (utan något som helst sällskap på vägen av andra trafikanter) naturligtvis per autopilot anpassad för Autobahn, ungefär. Jag känner mig rätt säker på att bilden från fartkameran blir lika bra den här gången, så det är bara att hjälpa till med de statliga finanserna - igen. Så klantigt!!! Känns lite surt nu när jag faktiskt inte använt blyfoten på väldigt, väldigt länge..... Som grädde på moset, när jag skulle åka nu på morgonen hade bilen ena framhjulet helt platt. Punktering. Modell rejäl.

Jorå, det verkar som att formtoppen är i avtagande.

10 augusti 2014

Nu är det dags

Har laddat magen med smoothie, ryggsäcken med kaffe, stut och myggmedel för säkerhets skull. Nu mina små hjortron, nu kommer jag!!!

8 augusti 2014

Höstkänning

Det är mörkt på kvällarna. Faktiskt ganska tidigt till och med, så med sommartidsvanorna kvar i kroppen har hundpromenaderna genomförts i månljus de senaste dagarna. En ovan, men rätt mysig känsla att kunna knata runt med hunden i närapå beckmörker iklädd shorts och t-shirt. Säger det igen - den här sommaren går på många sätt och vis till historien.

Samtidigt har ju solen och torkan hängt i så länge att en viss oro har börjat sprida sig i min hamsterhjärna. - Kan det verkligen bli något att skörda??? I trädgårdsland och växthus har ju de farhågorna redan tidigt kommit på skam, men i skogen då? Kan meddela att det är - lugnt!! Plockade utan större ansträngning 3 kg hallon i hyfsad storlek igår, hittade ett finfint blåbärsställe och inbillar mig att just "mina" hjortron (som står så till att de alltid mognar senare än alla andra) bara väntar på att jag ska komma och plocka dem nu. Och tänk - vinbären lyckades jag skicka ut killarna att plocka av medan de ännu var perfekta för gelekokning - så i källaren står redan minst ett årsbehov med den allra vackraste färg jag någonsin sett på rödvinbärsgelé.

Jobbar och är ledig om vartannat. Såg ju bra ut på papperet, men mentalt blir det väldigt rörigt. Varken vila eller något riktigt gjort. Men det går. Såklart. Drömmer om att hälsa på kompisen som ska jobba på Gran Canaria nästan ett år, men sambon verkar måttligt intresserad. Så det går väl som det brukar - innan han har bestämt sig har flygpriserna gått upp och då blir det för kostsamt, så vi blir hemma.

Men ikväll åker jag i alla fall och lyssnar på Brolle och Andreas Johnsson. Själv. Sådetså!!

3 augusti 2014

Sensommar


Redan augusti. Jag hinner inte med.

Det mesta av blomsterprakten på fjället var redan förbi när jag gick årets sista blomstervandring i lördags. Mina goda vänner J&M var med och J konstaterade lite retsamt att han hade då aldrig sett så många bruna fröställningar i hela sitt liv. Nåväl. Slåtterblommor, kråkklöver, gullbräcka och ännu ej mogna hjortron fanns det i gengäld gott om. Roligt med sällskapet också.

Vi har dessutom hunnit med goda middagar med ett glas vin till, hundpromenad och mycket prat. Gästerna som valde att duscha fick dessutom prova på att hänga på vår brygga medan jag badade. Det är helt otroligt, men det är fortfarande helt badbart i vattnet om än inte lika varmt! På onsdag hänger jag kanske på M när hon ska rida islandshäst, om allt går som vi tänkt. Men då ser vädret inte alls lika lovande ut, tyvärr.

Annars är det jobb som gäller igen. De lediga dagarna förra veckan gick mest åt till shopping. Min egen kläddito blev betydligt mer omfattande än jag tänkt. Behöver bara bli bjuden på en fin sommarfest nu, för kläderna har jag, he, he….. Sedan med sonen till staden för att inhandla hjälm och färg. Det senare gick bra, så nu har han en customized handkontroll till Xboxen. Snygg, faktiskt! Men hjälmen gick det ont med. Den var ju så fiiiiin och han ville ju så gärna att den skulle passa, men den var på tok för stor när han provkörde. Och inte fanns det någon annan i rätt storlek heller. Mörker.

Sist men inte minst verkar alla bekymmer med visumhandlingarna också ha landat.

30 juli 2014

Lediga dagar - igen

För första gången på flera veckor lyser inte solen när jag klev upp ur sängen. Blev ju nästan lite förvånad….. Och egentligen skulle vi vaknat i Bergafjärden och badat i havet idag, men men - det kanske blir något annat år när kidsen lyckas hålla benen ogipsade.

Men det var nog tur ändå alltihopa, för vi var (som vanligt?) utan bröd, så jag bakade lite råglimpa och sedan tog jag äntligen mig an räkningshögen för firman. Några hade redan hunnit förfalla, men de flesta klarade jag precis. Puh!! Har även kollat upp lite angående äldste sonens början på Gysär. Har inte helt koll på allt där, märker jag, men får nog tåla mig någon vecka till innan det finns någon som jobbar på kansliet och kan ge svar.

Igår fixade jag med hämtning av två visumansökningar vi fått bakläxa på och sedan stannade jag i sta'n och åt middag med två goda vänner på Krogstråket. Den ena åker snart iväg för att jobba utomlands i 10 månader ( jag erbjöd mig att adoptera hennes son under tiden - en av mina favoritungdomar) och den andra hade jag inte träffat för att umgås med på en fem-sex år, så det var myys på hög nivå. Där och då insåg jag att jag har nog aldrig varit in på "stråket"på kvällen tidigare. Bara ätit lunch någon gång sådär när jag bodde i sta'n. Trevligt var det - och överväldigande varmt. Tydligen har det varit überhett i Östersund under den här värmeböljan. Visst har vi också haft varmt, men på något vis blir luften ju inte så där "dallrig" här ute på landet.

Och nu ska jag visst få städa busstoaletten - grattis till mig!!

Men i eftermiddag blir det klädrea hos Hulda. Insåg igår när jag skulle iväg att jag i princip inte äger ett plagg ämnat för stadsliv kombinerat med äkta högsommarvärme. Har ju mest klätt mig i jobbuniform eller baddräkt de senaste veckorna. Och annars brukar ju jeans och fleecetröja funka precis hela sommaren i Jämtland he, he…….

27 juli 2014

Upptagen


Vips hade det gått en vecka igen mellan inläggen. Men det finns anledningar. Som att jag är upptagen. Typ. Med att njuta av det fantastiska vädret som bara fortsätter och fortsätter. Med att bada. Till och med vår sjö som närmast brukar vara att likna vid en kallkälla är nu riktigt, riktigt varm. Jag badar i Indalsälven på lunchen, i sjön när jag kommer hem från jobbet och på natten när jag varit ute en sväng med kajaken. Det går inte att beskriva hur magiskt detta är! Låt mig alltid minnas denna sommar……

Däremellan jobbar jag och jobbar lite till. Sedan hänger vi på bryggan och chillar med vänner och bekanta. Kan aldrig bli för mycket av det.

I fredags åkte vi buss till Fäviken Game Fair för att bland annat se Jill Jonsson. Hon var country, sval och ljuv och lite rockig på en och samma gång, men höjdpunkten var ändå nostalgispelningen med Smalare än Tord - coverbandet som var otroligt populärt när jag flyttade till Jämtland för snart 25 år sedan och som jag knappt hört sedan dess. I den tropiska jämtlandsnatten var det inte svårt att hoppa sig helt svettig till deras version av ett gäng monsterhits.

Dansen hann vi liksom aldrig riktigt med…… Nu var det ju premiär för mig på detta arrangemang, som jag nog tycker andas lite halvt om halvt amatörvarning, om du frågar mig. Kolossalt med folk, trångt och köer, köer…. Och alldeles för mycket fokus på att sälja och dricka öl. Lägg därtill århundradets sämsta system för bokning och parkering för anslutningsbussarna (där kan det ju tänkas att jag är lite partisk, men ändå).  Nej, jag vidhåller det jag sagt förr - jag väljer lätt Yran varje gång jag har möjlighet framför detta fylleslag, även om jag i spiknyktert tillstånd hade riktigt kul i alla fall.

Däremot måste jag ge idel lovord till själva mässan som vi också för första gången åkte upp till igår.  Tre familjer från byn med fem grabbar i åldern 12-17. Fokus var en galen show med skoter och motorcross av Team Oktan (Markus Nordin och Sebastian Isaksson) Den tog visst åtta minuter totalt enligt den filmande sonen. Men bra var det - mamman fick nästan hjärtstopp och grabbarna autografer och en gruppbild. Lycka! På vägen ut från området passade jag och storsonen på att provåka bil på ramp. Efter det vill mamman ha en VW Amarok i julklapp - någon vänligt sinnad miljonär där ute som kan fixa det, eller??

På hemvägen åkte vi och handlade lite grillingridienser för att sedan två mammor och tre barn fixa gemensam middag. Klockan var nästan tolv när vi satt ute i den nu mörka, men fortfarande varma och myggfria kvällen och åt efterrätt - glass med flamberade jordgubbar. Hur gott var inte det???? Vi konstaterade otroligt nöjda, att vissa dagar bara är mer fantastiska och mysiga än andra.

Precis då började det åska. Rejält. Slutade med att blixten slog ner och pajade vår telefon (och mycket mer hos grannen). Var visst så att pojkarna glömt just telefonjackssladden i sin utdragsiver. Vilken knall! Och ljusbollen som letade sig in via sladden kommer jag nog aldrig glömma. Det luktade till och med lite bränt, men som tur var tog inget eld.

21 juli 2014

Högsommar med semesterfeeling




Kameran har fått vila i helgen - men jag kan inte låta bli att bjuda på ett gäng ögonblicksbilder från instagramkontot i stället. Vilken helg! Högsommar i sin bästa form! Sol, bad, brygghäng (på olika sätt….) sommarfika, hittat dolda skatter i vårt numera helt igenväxta jordgubbsland, utomhusmiddagar, cykeltur, sommarfjösstädning och gräsklippningsuppdrag. Allt under en strålande sol, tillsammans med några av de allra bästa. 

Jag är verkligen laddad för att jobba några dagar igen!!!

19 juli 2014

Sommarkul i Laxsjö


Varje sommar anordnar kommunen (läs: vår fantastiske och outtröttlige kultursamordnare Mats) tre sommarkulkvällar i samarbete med byalag eller bygdegårdsföreningar runt om i kommunen. Det var t ex på en sådan kväll jag lyssnade på Åsa Jinder ifjol. I år har det varit ett antal bra artister, men jag har inte haft möjlighet att gå förrän den här veckan. Äldste sonen var lättövertalad att också följa med eftersom "Idol-Matilda" skulle uppträda.

I övrigt fick vi oss till livs countrybandet "Midland" och bluegrassbandet "Blue Mountain Boys" samt den unga lokala förmågan Wilma. Vilken kväll, vilka musiker och vilken stämning! Countrybandet med sångerskan Andrea inspirerade så pass att jag nu köpt biljett till Jill Jonsson på Fäviken nästa fredag. Bluegrass är ju alltid lite festligt liksom - och roligast var nog att grannpojken som följt med diggade dem allra mest. Men för sonen var nog höjdpunkten ändå Matilda. Och jag är böjd att hålla med - vilken tjej! Just fyllda 18 år står hon stadigt med fötterna på jorden, är otroligt ödmjuk och sötare än söt med en röst som stannar kvar långt efteråt.

Största behållningen för mig då? Jo, helheten tror jag. Och numret där Matilda sjöng Elvis kompad av båda banden tillsammans. Sist, men inte minst att jag fick tillfälle att träffa en hoper mysiga människor som jag inte sett på flera år. Det är något speciellt med sommar, musik och mysiga kvällar.

18 juli 2014

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Det finns massor av evenemang och aktiviteter att delta på i vår kommun den här sommaren, om man bara vill och får ihop det i sin kalender. Lägger man sedan till allt som händer i övriga länet också, blir man nästan lite paralyserad av alla möjligheter. Så det gäller att välja och plocka ut några saker man tror sig orka med och vilja särdeles mycket.

I tisdags var vi på ett sådant musikprogram (mer om det i ett separat inlägg) och ikväll var det dans i Flykälen inför traktorpullingen i helgen. I flera års tid har jag och en granne sagt att just den dansen vore något som vi borde åka på någon gång. Och i år passade det ypperligt.

Det var ju bara det att jag glad i hågen efter lördagens första joggingtur ville prova igen när blåsorna läkt. Sagt och gjort - men nu fick jag världens kramp i ena höftmuskeln i stället. Så illa att jag mer eller mindre haltat mig genom dagen, men det blev bättre framåt kvällen, så jag tänkte att kan jag inte dansa kan jag väl åtminstone lyssna på musiken, så vi åkte. Först 6 mil åt ena hållet för att komma till Flykälen och inse att där var strömavbrott. Jannez spelade tappert på med dragspel och andra icke-elektrifierade instrument, men då varken jag eller P är särskilt tränade på gammeldans, överlade vi lite och när vi fått reda på att i princip hela Strömsund också var strömlöst, konstaterade vi att detta kunde ta tid och beslöt att åka till Arvesund, där Scotts spelade, i stället. Det vill säga ca 12 mil åt andra hållet. Vi skulle komma fram lagom under pausen, räknade vi ut.

När vi kom fram spelade musiken för fullt och här var bra mycket mer folk än på andra stället. Knappt hann vi komma in förrän vi var i full fart att dansa båda två och min höft gjorde inte alls ont!! Hur kul som helst! Döm då om vår förvåning när bandet efter 45 minuter säger -"Då har vi kommit fram till kvällens sista dans" Det visade sig att här hade man spelat från 20.00 och slutade 24.00. Vilket antiklimax!!

Men vi skrattade ändå gott de 7 milen hem - snacka om att göra en helkväll! 25 mil, två dansställen, 45 dansanta roliga minuter - och ändå var vi hemma före den tid vi räknat med att galejet vi egentligen skulle på hade slutat……

Till saken hör dessutom att vi dagen efter fick höra att efter en timma hade arrangörerna löst strömförsörjningen till orkestern med hjälp av en traktor (!!!) - så med lite tålamod hade det ju lönat sig att stanna kvar på första stället - men då hade vi ju inte haft en lika galen och rolig historia att minnas efteråt…..

16 juli 2014

14 juli 2014

Tokeri och livsnjuteri

Tiden, den tiden som bara springer förbi och kvar står jag och undrar vart den tog vägen....

Fråga mig inte vad jag gör, för det kan jag inte svara på. Jo, jag jobbar litegranna, hjälper folk med visumhandlingar och allt det där vardagliga som laga mat och tvätta och se till hönorna - det förstås. Men annat?? Fastän kvällarna har varit som hämtade ur en romantisk naturfilm  har det inte blivit någon mer paddeltur. I stället har jag bakat. Två sockerkakor åt gången, bullar av en liter och myntachokladkakor som inte alls blev lika goda som det recept jag sist använde. Och nästan allt har vi ätit upp.

Far i huset, båda sönerna och en dräng har jobbat dygnet runt med höbärgningen - Höanna, som man säger här. Jag har servat med mat och slåtterfika (därav bakningen). Däremellan har jag lojt lutat mig tillbaka och läst ut Fredrik Backmans " En man som heter Ove". Jag gillar den lika mycket som "Mormor hälsar och säger förlåt"  - så mycket kärlek,vemod och för all del - ett och annat skratt.

En sväng på Traktorslalom och en sväng till grannbyn för lite shopping till sonen. Efter första dagens slåtter blommade hans allergi upp något alldeles hemskt. Själv är han övertygad om att han mår bättre med magnetsmycken på, så eftersom han tappat även det tredje armbandet blev det till att åka och köpa ett fjärde. Det blev ett halsband med kors också - han fick aldrig något till konfirmationen, men nu passade det bra.

Och så helgens stora händelse. Grymt peppad av ZtorZillen tog jag mig an en träningsutmaning - jag menar en dag i veckan borde väl även jag fixa?  (Observera - detta var min alldeles egna fria tolkning av utmaningen.........) Sagt och gjort, vid tiotiden började vädret anta normal temperatur, så jag snörde på mig gympadojjorna och i linne och shorts tog jag hunden i kopplet och begav mig för att jogga runt den ordinarie hundpromenaden. Medvetet tog jag inte på några strumpor, eftersom jag då med de nya sulorna i skorna har en tendens att få bakkappans kant rätt på hälen, med åtföljande stor risk för skoskav. Jag hade däremot liksom inte räknat med att kanten där sulan slutar mot insidan av foten skulle vara så vass när man joggar i stället för att gå......... Resultatet? En blåsa på vänster insida och en sprucken blåsa på höger insida av respektive fot. Snyggt jobbat! Men. Jag joggade faktiskt hela vägen runt de 4 kilometrarna! Inte så illa för en som knappt sprungit på 17 år!

9 juli 2014

Premiärdag


Att man kan hinna med så många sommarpremiärer på en och samma dag?

Idag har vi: 
- rensat landet och blomrabatten 
- nackat vårt livs första höna själva. Jag höll och yngste sonen var till god hjälp med yxan (Huvva!!! Vi blundade båda två och gruvar för morgondagen då vi måste ge oss på vår vackre, men fjäderryckande tupp Tom)
- mitt-i-veckan-grillat och ätit middag utomhus
- badat!!! OK - doppat mig då...
- fått cykeln pumpad (bytte mot en dammsugning) och susat ner till sjön
- kvällspaddlat med kajaken

Vilken tur att jag är ledig en dag i veckan, när det är sådana dagar som idag. Nu har jag så mycket energi över att jag sätter mig med sambons ekonomipapper - mitt i natten!

7 juli 2014

Kom så går vi

Och på sista semesterdagen blev det - mer vandring!! Tog de två tjurigaste kossorna som vägrar åka finka på en promenad upp till buan eftersom betet i princip är helt slut nere i byn. Gick så fint så. Fick locka med lite kraftfoder ibland bara. Och kompisarna blev alldeles till sig när de fick mera sällskap. 

Sedan blev allt som vanligt så sent, så någon paddeltur var liksom inte längre att tänka på. Men nu när värmen äntligen verkar ha kommit blir det säkert tillfälle någon annan kväll. Och bara för att solen lyser så fint tog jag motorcykeln på jobbet idag. Kom visserligen lite sent p g a vägarbete, men det var det värt.

Första jobbardagen började med rivstart. Tokmycket turister har hittat in idag och frågat om precis allt mellan himmel och jord. Roligast var killen som skulle ut och gå i fjällen med sin pappa och jag kunde visa både text och bilder från det område de tänkt sig. Så nu må här även planeras för egna högfjällsturer till sensommaren. 

6 juli 2014

Semesterspurt



Äntligen kom värmen!! Och med den semesterns sista dagar. Har tillbringat tiden med att baka tårtor, guida en blomstervandring till (det börjar sitta nu!!!) och äntligen lite hastigt och lustigt få tillfälle att prova nya macroobjektivet.

Det krävs nog lite träning för att få till det riktigt bra, men lite häftigt är det allt! Betänk hur små blommorna på en Vityxne är!! Någon skrev på facebook att det såg ut som mygg på  den översta. Javisst svarade jag utan att tänka på att i proportion skulle de myggen i så fall varit världens minsta. Det är nog snarare knott eller några ännu mindre flygfän. Varje blomma på vityxnen mäter ju i sig inte mer än några ynka millimeter.

För övrigt hade vi en toppendag på fjället - fantastisk väder, fantastisk blomning - vi såg även Fjällyxne, men tyvärr verkar inte Brunkullan på fjället blomma i år. (Måste komma ihåg att svänga förbi i Rise och kolla till lokalen där.)Vi kom inte ner förrän 20.00. Kan inte förstå hur det kunde bli så denna gången, när vi var nere 17.30 förra lördagen. Möjligen kan det ha att göra med att många blev lika fascinerade som jag av att titta på blommor i lupp. Stundvis krälade nästan hela gruppen omkring i gräset ackompanjerat av utrop som -"Oh, hur kan något som ser ut som skräp vara så vackert!!"

Sedan hem och blixtduscha för att anlända supersent till 40-åringen som jag visserligen bakat och levererat tårtor till, men inte hunnit fixa någon present åt. Det fick bli en "nödlösning":  I stället för blommor - Ansättens Miniflora. Till det ett "presentkort" på en privat blomstervandring med övernattning och middag på pensionatet i byn. Inklusive obligatoriskt sällskap av mig, förstås!

4 juli 2014

En tur med fokus på litteratur

Jag har visst jobbat två dagar på semestern också. Eller ja, jo - något sådant i alla fall. Körde runt i min nystädade bil med två äldre damer från Oslo. En pensionerad litteraturprofessor och hennes syster. Båda hade läst och fascinerats av Kerstin Ekmans trilogi "Vargskinnet" och ville nu uppleva bygden där författaren funnit sin inspiration till romansviten. Vi kan väl säga att det är ett intresse jag delar.

Väl i Hotagen anslöt bygdens lärarinna, för att bidra med den totala lokalkännedomen. Och sedan har vi snurrat runt i kyrkor och längs stränder, på gästgiverier och nedlagda pensionat, på fäbodar och i före detta prästgårdar. Och vi har diskuterat och analyserat. Allt från de tre generationerna kvinnor, via religionsåskådning, karaktärer, miljöer och relationer till författarskapets frihet.

När jag skulle lämna damerna på hotellet infann sig en slags tomhet. Och just där och då i allt detta fantastiska känner jag en viss besvikelse över att jag aldrig slutförde den där litteraturkursen jag läste på distans.

3 juli 2014

Det var en kväll i juni




Med mitt arbete följer en del stora förmåner. Som att jag bör testa nya aktiviteter i kommunen. Förra veckan besökte jag och mina kollegor därför Aspås Turridning en kväll för en tur med Annas fina islänningar. Kan varmt rekommenderas!!!

Själv "åker" jag häst, men med Annas instruktioner kunde t o m jag få hästen Sandra att någotsånär göra ungefär som jag tänkt mig. Dessutom fick vi tölta - det kunde hon alldeles av sig själv! Så vips hade jag anmält mig till höstens "Hästjunta". D v s rid med Anna för en bråkdel av ordinarie pris - bokning sker med kort varsel som utfyllnad i ordinarie grupper.

Känns kul med något nytt och annorlunda att se fram emot när höstmörkret faller.