I morgon....

...börjar jag på nya jobbet. Tro inte för den skull att jag på något sätt är klar, har lämnat, gjort mitt på arbetsplatsen som varit min i mer än 9 år. Näh, jag har mappar med mig hem och har redan bokat in två extra dagar där, nästa vecka. En liten misstanke dyker upp. September kan nog bli rätt dryg. För på torsdag sätter barmarksträningen med alpina klubben igång och jag har just insett att sambon varit frikostig nog att dela med sig av sin förkylning till mig. Toppen!

Men, i morgon börjar en ny period i mitt liv. Åtminstone vill jag inbilla mig det, så jag tog vägen förbi "Hulda på Höjda" och hittade en hoper superfina kläder precis i min smak (om än inte i plånbokens, egentligen...)så nu känner jag mig ännu mer beredd att ta mig an höstens alla utmaningar.

Husmorssemester

Andra åker på SPA. L och jag, vi sticker till fjälls några da'r. Bor i tält, äter hemlagad, restauranggod torrskaffning och sover halva dagarna. (Ja, det kanske vi inte hade gjort om inte vädret inbjudit till det, men nu passade det perfekt in i vår viloiver.) Visst har vi tappat i kondition och ryggsäcken känns tyngre än någonsin. Visst har jag blivit lite mer glömsk och förvirrad - kaffet blev kvar hemma, trots dubbelkoll.

Men lika härligt är det. Att komma bort en stund från allt. Gå en sväng, fota lite, plocka några hjortron. Beundra renarnas framfart över fjällen. Insupa den klara luften och dricka iskallt, gott fjällbäcksvatten direkt ur kåsan. Sova gott i varma sovsäcken i svala tältet och höra vinden vina och regnet smattra mot taket. Så skönt att det nästan inte går att beskriva med ord.

Nu är jag laddad. Beredd. Klarar allt! Låt hösten komma med skola, nytt jobb, föreningsliv och mörker. Den här helgen ger mig styrka att hålla ut tills snön kommer. Tack L för att vi kom iväg!

Fjälltur nu

Äntligen!
I morgon går jag och bästa L på fjälltur. Och barnen får stanna hemma. Jag packar, tömmer minneskort till kameran, torkar köttfärs, letar karta och är som ett barn kvällen före julafton.

Två dygn på fjället är mer värt än fyra veckors semester. Dessutom har vi god mat och hela kamerautrustningen med oss. Låt mig gissa att vi går en väldigt kort bit med tung ryggsäck, slår upp ett basläger och gör turer därifrån sedan. Perfekt upplägg oavsett väder, kondition och ambition.

Hela min kropp skriker efter fjället nu.

Pirr i magen

Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag sitter på nya jobbet. Spännade, skrämmande och nästintill ofattbart efter 10 år på i stort sett samma post.

Och redan har jag fått mail om jag vill följa med på en arbetsresa till Italien i oktober. Om det går att efteranmäla. Mannen räknade skoldagarna och suckade. Jag håller en tumme för att han inte får någon bokning på bussen de dagarna.

Det underlättar när jag redan tackat ja, trots att det innebär att jag missar Peter Jöbacks konsert, som jag redan köpt biljett till. Är det inte typiskt, att allt sker samtidigt?

10 år

Den här kvällen för 10 år sedan var mormor och morfar barnvakt när jag och LG åkte ut för att bäckmeta. Att vi dessutom hade med oss två ringar, en flaska skumpa och lite tilltugg och passade på att förlova oss när vi hade en barnfri kväll, visste de ju inte om.

Ikväll firade vi med lite extra god middag (för att vara en tisdag) var sitt glas bubbel och en stunds eftertanke på åren som gått och alla dem vi mist under tiden.

Summerar semester

Fyra veckor - en halv evighet som utan struktur, mål och mening blir till en enda utsmetad lång rastlös ogjordhet. De tilltänkta semesterprojekten är inte slutförda. Några bär från skogen inte plockade ( vilket i o f s har naturliga skäl - brist på tillgång och mognad). Motionen har helt uteblivit i stället för att eskaleras och jag har ont i magen för allt jobb jag inte gjort och nu ska hinna på 1,5 vecka. Dessutom lägger historiens mest utdragna höbärgning ett sordins tunga, fuktiga täcke över sommarens aktiviteter och resor som helt sonika fick skjutas på framtiden.

Men visst har det funnits ljusglimtar!
Framförallt besöken från goda vänner. De få timmarna i Västerviken med svala dopp i sjön. Yran. Dagsturerna till fjälls. Jordgubbarna. Hönorna och turerna till buan. De 24 timmarna i Åre, när LG äntligen kunde ta sig lite ledigt. Alltsomallt många fina stunder att spara på och bära med sig.

Holiday

Vi hade pratat, funderat och hoppats. Men inte vågat boka, inte vågat tro. Och så igår, plötsligt säger LG:
-Ja, skulle vi fara till Åre, eller?

Snabbt som ögat bokade jag in oss på Holiday Club. Snälla, fina L hade uppgraderat våra rum till "Nära och kära". Vilken fin present, tack!! L på Lången följde också med. Jag och barnen blev klara lite tidigare, så vi åkte i förväg och hade precis badat in oss när gubbsen anlände. Bowling, middag och minigolf stod sedan på schemat. Konsten att pressa in så mycket som möjligt på 24 timmar, den kan vi!

Tänkte paddla kajak i dag på morgonen, men de hade bara älvkajaker, så det fick vara till förmån för Saunaworld. Köpte i stället skidor till E (födelsedagspresenten fixad!) och träffade bekanta i badet som tipsade om att testa och eventuellt köpa kajak i "sta'n" i stället.

Nu är vi renare än på länge. LG sover i soffan, helt slutkörd av att semestra, barnen är nöjda och jag laddar om för att hjälpa till i serveringen i kväll när Mickeys, med Mia-frissan, spelar upp till dans.

Rymling

Idag rymde jag. Fast jag var inte först - innan vi ens vaknat riktigt gjorde grannarna oss uppmärksamma på att en av de tre småkvigorna befann sig på fel sida staketet. Gissa om det fick fart på oss.

Men när hon väl var på rätt sida igen hade jag fått nog av att vara hemma på gården och hjälpa bonden - både frivilligt och ofrivilligt. OK, ett finfint badavbrott med P och killarna blev det visst på Västerviksplayan i tisdags, men ändå.

Gjorde som jag gör när jag behöver "komma ifrån". Stack till fjälls. Insåg att jag har sämre kondition än någonsin, men så skönt i alla fall. Gick, fikade och plockade lite kantareller.
De finns i år också, om än inte i samma omfattning som ifjol.

Kompisar

Vi har en var, sambon och jag. F hjälper helst honom och jag får oftast med mig E på mina uppdrag. Djuren har verkligen varit E:s ansvar i sommar. Grisarna, hönorna och även till viss del kvigorna, som jag väl ändå kanske haft mest koll på. Mysigast är de uppe i buan, som vi blivit riktiga polare med. De kommer springande och råmande så fort de hör oss.

Jodå. Ibland är jag en riktig "Bondbrud"!

Sunshine

Solen skiner - fortfarande. Det är ju rent fantastiskt! Höet är på väg in. Båthuset saknar bara färg på knutar och fönsterfoder. Jordgubbslandet - nåja, men mer kvickrotsfritt än för fyra veckor sedan är det i alla fall. De flesta av sommaruppgifterna verkar vi ro iland, innan vardagen tar vid igen på måndag. Men, semester? Jo, ledigt från skola och arbete har ju barnen och jag i alla fall. Men jag saknar möjligheten att komma hemifrån en dag eller två. H e l a familjen. Att få rå om varandra och göra något bortom alldagen.

Men, det blir väl något annat år. Nu ska jag njuta av finvädret och tillbringa resten av dagen utomhus!

Höet som aldrig kommer in

Flera hägnar är fortfarande oslagna och vi håller råkoll på alla väderlekssajter som finns. Det är märkligt ändå hur alla soltimmar och värmegrader har en förmåga att minska ju närmre dagen man kommer?

Här blåser just nu halv orkan, termometern är nere på 15 grader (normal Jämtlandssommar?) och allt vi kan hoppas är att regnet håller sig borta.

Och regenet höll sig borta! Allt är nu slaget, lite mer färg på båthuset blev det också. F fiskade upp en abborre till och med bara liiite mer rensning i jordgubbslandet så är det helt kvickrotsfritt!

Avslutar gärna dagen i en Cadillac

Rätt som det inte händer något, så rasslar det till och allt blir genast mycket roligare. Guddottern kom på besök med sin mor - alltid lika uppskattat. Vi surrade foto och fjälltur, som blir av, och lilla hjärtegrynet botaniserade i jordgubbslandet.

Knappt hade vi vinkat av dem, förrän Cadillacen svängde in på gården för att ta oss till sta'n. Vilken mysig kväll det blev! Trevliga grannar, rolig bowling (tur att E slog så många strikar, han var lite ur balans där, ett tag)käk på Daffys och till sist en tur till Coop. Vi var ju förståss "matlaus" - igen.

Att åka fullsatt Cadillac med F:s Scotts-skiva på högsta volym(ALLA sjöng efter bästa förmåga med i "Det börjar verka kärlek..")när solen skiner i Jämtland, tja, det måste bara upplevas. Jag tror jag nämnt det förut, men det kan inte nog poängteras, vilken shoppingbil det dessutom är. Fyra hushålls inköp fyllde inte bagaget på långa vägar.

As time goes by

Nu är det alltså en vecka kvar. Hade det varit i början av semestern hade det känts som en evighet. Nu känns det alltför kort. Åstadkommer ju absolut ingenting. Tänkte faktiskt sätta mig och jobba lite, men inspirationen vill som inte riktigt infinna sig. LOK-stödsansökan för alpina klubben är däremot nödvändig, ska vara inne före 15 augusti, så den gör jag idag. Det är ju ändå mulet. Väderprognoserna har ändrats helt, så den planerade badutflykten till Västerviken är det nog ingen som är sugen på ändå, längre.

Ställde in resan hemöver. Orkade inte köra de 30 milen för att vända samma dag. Pratade med M i telefon i 1,5 timme i stället. Nästan lika bra. Tog se'n en tur till hjortronskogen. För tidigt, mindre och färre än ifjol. Blev bara ett kilo, drygt. Tur att vi har i frysen. Fortsätter plocka jordgubbar i stället. C kommer över och hjälper mig idag.

Killarna har tältat med kompis på gården i natt, igen.
Undrar när jag ska tälta då?

Namnsdagsdag

Idag har vi firat namnsdag. Hela dagen, för alla tre.

Det känns som att värmen äntligen har kommit, även till oss. Trots att det idag varit mer regn än solljus. Flidde därför av golven här inne - nödvändigt. Bakade en ny sats med bullar, då de förra redan var slut. Träffade grannbrudarna på ljusparty, så trevligt att jag tror nästan vi måste skicka iväg gubbarna nå'n kväll för en tjejmiddag eller så.

Se'n tror jag det blir en kortsväng hemöver i slutet på veckan. Bara för att lufta tant.

Meet the Royalties

Jag har ju liksom inte riktigt vågat presentera alla hönorna ännu, med tanke på all ond bråd död som drabbade oss och dem i början.

Men, här har ni nu, längst upp, "högsta hönset" Queenie. En gencertifierad Hedemorahöna, som till det stora hela tycker att hon är alldeles för fin för att beblanda sig med diverse dvärghönor med drag av silkeshöns och andra gatukorsningar. Att Gullhöna och Sothöna, som också finns med på bild, är de enda som ser till att värpa ännu så länge i hönshuset, tycker hon inte bidrar med några förmildrande omständigheter alls.

Övriga i gänget; Tuppen, Goldie, Prillan, Madde, Vickan och Daniel får vi presentera närmare någon dag när de är på fotohumör.

Grisjakt och andra förströelser

Rensar vidare i jorgubbslandet. Börjar se slutet nu. Och så plockar vi förståss bären. Säkert har här ätits närmare 10 liter, bara idag. Med god hjälp av killarnas kompisar och goa P & A och deras respektive söner, som hälsade på oss på hemväg från fjällen.

Igår klämde vi in en liten grisjakt också. Nasse, den rackaren smet ut ur stora hagen och hamnade i paradiset = jordgubbslandet. Efter två rymningar blev de båda inlåsta i grishuset i väntan på att projekt sätta eltråd skulle slutföras. Vi blev klara imorse, så nu huserar två tämligen spaka svin på ett något mindre område.

LG jobbar vidare som en galning och förväntar sig (eftersom jag ändå har semester)markservice, som av en riktig "bondmora". Nu funkar ju inte jag riktigt på det viset, så efter lite gnissel har vi hittat ett fungerande koncept.

Men, jag är ändå rastlös. Vill bort, iväg, komma ifrån. Göra något annat innan hjortronen är mogna och semesterdagarna slut. En tälttur? En sväng "hemöver"? Nånting eljest, bara.

Now, we're talking

Äntligen en riktig semesterdag. Alltså inte så att vi låg på stranden, badade eller sippade Rosé i trädgården. Nej, så ser det ju inte ut. Men det hände något, jag fick tillbaka energin, lusten och orken. Började med sol, värme och kaffeservering för Almåsa AK vid Tour of Jamtlands Bergspris i Bleckkåsen. Inga fikagäster direkt, men vilken upplevelse att se ett hundratal cyklister svischa förbi i 40 km/tim - i uppförsbacke!

Hemma åkte vi ut till höskördsjobbarna med kaffe och de överblivna bullarna innan jag fortsatte med evighetsprojektet - rensa jordgubbsland. Fixade en riktigt god middag med helgrillad Fläskytterfilé, flera olika sallader och Johannas långsamma tomater, en favorit just för tillfället. Tyvärr blev köttet lite bränt, för mitt i grillningen fick F och jag rycka ut med Volvon, som blivit tankbil i sommar, till de strandsatta traktorförarna.Efter maten tog F och jag över plastningen. Han är såå duktig, men det kan bli lite trassligt när koncentrationen sviktar.

"Huset fullt" med 8 barn den här gången. Kl 21.30 körde jag hem allihopa, med löfte om att de var välkomna tillbaka idag. LG jobbade fortfarande och jag, inspirerad av morgonen kanhända, hoppade upp på cykeln och drog till buan för att kolla djuren. Hade nästan glömt hur skönt det är att bli svettig, men attans så ont i rumpan jag har idag. Avslutade kvällen med ett avsnitt av "Numbers" och att vräka i mig alla nötter och all choklad jag kunde hitta härhemma (så stor nytta var det med den motionen.

Japp, så ska en riktig semesterdag vara!

Bara dimman lättar så finns alla förutsättningar för att dagen idag blir precis lika bra. LG kör buss på grannsonens bröllop och jag smiter nog med till kyrkan och fäller, i vanlig ordning, en tår eller två....

Längre och fler

Myste av att ha familjen Ö på besök igår. Killarna blev så inspirerade av E, att nu är det nästan bara teckning som gäller. Ett tag.

Dagens "snabba tripp" till sta'n tog däremot ta mig sjutton precis hela da'n. Först en akututryckning för LG:s räkning som försenade oss rejält. Se'n lite jobbinhopp, fika hos guddottern och inköp på Föllinge Sågen. Inte för inte som de fick Guldstjärnarn för god service häromåret - kom dit fem minuter före stängningsdags och fick OSB-skivan kapad enligt mått. Suveränt!

I vår lilla by bor det totalt 8 barn i låg- och mellanstadieåldern samt nå't yngre och några äldre. Men på sommaren växer barnaskaran de dagar och veckor som barn och barnbarn och deras kompisar är på besök. Döm ändå om min förvåning när jag tittade ut genom fönstret och räknade till 9 cyklande barn/ungdomar. E, som stunden innan just påbörjat ett nytt snickeriprojekt, kom inrusande för att hämta hjälmen och hasplade ur sig:

- Jag fortsätter med det här när Yrankonserten tagit slut.
- Yrankonserten?????
- Ja här är ju minst lika mycket folk som på en så'n!

Och, javisst, proportionsmässigt så är ju några tusen åhörare på torget i Östersund fullt jämförbart med 9 cyklande kids på vår gård.

Det var länge sedan

jag bakade.

Men, med finfrämmande på ingång både i morgon och på måndag,känns det på sin plats att sno ihop lite bullar till fikat. Och faktiskt, tror jag nog att takterna sitter i! Så när jag ändå är i farten blir det Snoddas och Kolakakor också. Bara så där!

Det kom ett mail

till Radio Krokom. En kvinna som lyssnat, skrev om mitt sommarprogram:

Skulle vilja få kontakt med henne ang den diagnos/kromosomavvikelse som jag inte hann uppfatta namnet på, tror det är samma mitt barnbarn 2 år fötts med och som skapat sådan frustration hos hans föräldrar. De borde fått höra detta reportage

Det värmer, liksom responsen från vänner och bekanta. Oerhört. Det blev inte fel. Jag lyckades med mitt uppsåt. Känns fint. För det är ju inte så lätt det här alla gånger, att ha barn med funktionshinder - oavsett vilket. Oro. Frustration. Kamp. Ständig närvaro, förutseende och engagemang är vardagliga ingredienser.

Nu i helgen, i samband med Yran, fick vi återigen uppleva en ny dimension på vart kromosomavikelsen kan ta oss. F är nu lika lång som jag. Öronproppar funkar bara inte, så han sätter glatt på sina "Kids"-hörselkåpor och vandrar ut i folkhavet, med sin hand hårt i min. 13 år. Lillebror håller sig på behörigt avstånd. När konserterna väl drar igång är det ändå F som rockar loss. Med sitt osynkade gung, handklapp och armar i otakt. Men han är me'. Och lika glad i musiken som jag. Lillebror står avvaktande, men bara en liten bit ifrån oss. Vi träffade flera av de äldre kompisarna från habben och handikappidrotten. Några var ute själv, någon med kompisledsagare. Alla lika inerligt glada att se oss, hejade, kramades. Andra föräldrar oroar sig över sina tonåringar som är ute och yrar. Själv ser jag fram emot en giltig anledning att återigen gå alla kvällar. Det gäller att vända allt till det positiva.

Vemod, en gnutta sorg och den ständigt gnagande oron - över andras attityder, över Lillebrors åsidosättande. Och samtidigt en stor, stor glädje, lycka och kärlek. Alltid dessa kontraster.

Och Kids-hörselkåpor är ju liksom inne nu. F var ju faktiskt före Evert - en trendsetter?

-"Eric Saade var bäst", enligt ett av hans största fans!

Tack SJ och Storsjöyran!

Visst var han bra! De tio raderna närmast scenen bestod mest av förstummade små barn helt fascinerade av sin idol med nöjda föräldrar, men klappa i takt eller hjälpa till att piska upp öset under en konsert? Njae, det kan de ju bara inte. Men Eric gav ändå precis allt och delade frikostigt med sig av sitt bländvita leende till oss alla.

Rolig konsert med drag, bra band, dansare och världens mesta lilla svärmorsdröm på scenen - vad mer kan man önska? Själv fotade jag som värsta pressfotografen. Mitt 300 mm objektiv är bara bäst. Vi fick en hel skrälldus med riktigt bra bilder med oss hem. Och fyra nya hönor och en tupp. Även tuppen tillbringar just nu natten i hönshuset, så här långt helt bekymmersfritt. Får se hur det går i morgon - om det blir fosterhem, eller om han får stanna.