När Eric och hans kompisar var på fotbollsträning ikväll, passade Felix och jag på att träna lite friidrott inför tävlingen i Göteborg . Naturligtvis sprang han ifrån mig på 60 m, till sin stora glädje ivrigt påhejad av kompisarna på fotbollsplanen. Längdhopp var svårare, där satt faktiskt mammas 30 år gamla takter fortfarande i.
Roligt var det att se hur alla fotbollstränande barn blev mer och mer intresserade av längdhoppsgropen och naturligtvis måste alla prova ett hopp eller två innan de gick hem. Roligast ändå var nog när insiktsfulle tränaren O frågade Felix om han ville vara med och spela i den avslutande träningsmatchen; blicken Felix gav mig när han undrade om han verkligen fick, både värmde och gjorde ont ända in i hjärteroten på en och samma gång.
Vi får nog lov att kolla upp lite mer till nästa sommar hur det funkar med ÖFK:s FFF. Att låta honom spela i ett "vanligt" lag kan nog skada mer än glädja i slutänden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar