4 februari 2010

På gränsen till sammanbrott

Stress gör märkliga saker med människor. Kloka, förståndiga varelser kan bli som förbytta och bete sig på de mest oförutsägbara vis.

Med lite distans tror jag de flesta inser om de burit sig dumt åt. Men hur många har modet att erkänna det - för sig själv och andra? Och hur många har självkänsla nog att kosta på sig det lilla, men ibland så svåruttalade ordet:

- Förlåt!


Jag önskar en god natts sömn till någon jag hoppas kommer till insikt. Det är ju ändå "bara" en inkomstkälla, inte skillnaden mellan liv och död, min vän....

4 kommentarer:

  1. Vad bra skrivet. Jag tror det är bra att få sig en tankeställare i bland, påminnas.
    Önskar er en mysig helg.
    Kram Katarina :O)

    SvaraRadera
  2. Tack. Det är inte så ofta jag ger mig tid för eftertanek. Men det händer, när jag blir föranledd....

    SvaraRadera
  3. Jag har ingen aning om vad det handla om, men det är rätt cool att ha en vän som kan slakta vem som helst rent verbalt när hon är på den sidan. Du äger, vännen. Dumt skrivit kanske, men jag har å andra sidan aldrig påståt att jag har varit någon raketforskare heller. Kram Vergeld

    SvaraRadera
  4. Hmmm. Det var inte min mening att "slakta" någon. Mer belysa det faktum att press och stress kan plocka fram de sämsta sidorna hos oss. Vilket kan var värt att reflektera över innan vi får hjärtinfarkter,känner oss kränkta eller förstör för oss själva på annat sätt.

    SvaraRadera