Foto: Stefan Nolervik (stal den från hans blogg med en hoper fler fantastiska bilder och berättelser http://blogg.mittmedia.se/nolervik/) |
Sedan snabbt hem, fixa middag och fjös i blixtens tempo, duscha , byta om och i bilen igen för de åtta milen till en skrattfest som hette duga på teater och julmusik i Valsjöbyn. Mysigt att få umgås med grannmamman på tu man hand igen! Enda malören då - att jag spontant och högt utropade "Grillom" när aktörerna nämnde en bilresa i Ångermanland mellan Sollefteå och Örnsköldsvik - inge pinsamt alls, eller??
En lördag som tillbringades till hälften i sängen - kände mig som en klubbad säl- sedan fjös och plock och förberedelser för lite julfeeling. Men inte kändes det direkt som att jag kom någon vart med juligheten inte. En bussreseproduktionsdiskussion som resulterade att topplocket brann och jag inte bara tänkte att "jag skulle vilja kasta något hårt i väggen" utan faktiskt gjorde det också. Vilken tur att föremålet för min frustration hunnit gå ut....... Därpå en hyfsad promenad med hunden för att lugna sinnet - och dela ut tackkort som legat i en hög sedan i somras. Med lite mat i magen och en tupplur i soffan på det var ordningen så småningom återställd.
Så söndag - Lucia, och visst -jag kunde väl baka lite saffransbullar! Hade visserligen bara torrjäst hemma, men sedan när var det ett problem? Fråga mig inte hur jag gjorde, men så misslyckat har aldrig ett bak blivit - stenhård deg, spädde ut, mixtrade och ändrade. Bakade ut bullarna som i o f s blev jättefina, men ätbara? Nej. Knappast -hårda på utsidan och ogräddade inuti. Som någon klok person i min omgivning konstaterade - "Ahaa - du bakade skådebröd!" Fast känner jag äldste sonen rätt lär han nog klämma i sig dem i alla fall.
Så glad var jag därför när jag ändå hann svänga iväg till Änge och den supermysiga julmarknaden som företagarföreningen ordnat där. Och så fick jag både se och höra länets och "vår" skönsjungande och bedårande Lucia - världens finaste Ida - med dito följe. Men några egna bilder blev det förstås inte - för minneskortet till kameran hade jag ju lyckats åka ifrån hemma. Men ändå. Hemma kom ljusstakarna äntligen upp i fönstren och då måste jag ju erkänna att det genast känns lite bättre....
Men huvva! Det är inte riktigt klokt vad man håller på i dessa tider. Det mesta av skärmytslingar, malörer och misslyckade projekt har sin grund i stress och alltför många tomtar på loftet, helt enkelt. Jag vet inte riktigt hur jag ska ro i land den här veckan...
SvaraRaderaOch ibland liksom hopar sig missödena på en och samma gång. Men - nu kan det bara bli bättre :) Lycka till med kommande vecka - min är egentligen lugn, men det beror bara på att jag skalar bort all julmatsfixning....
RaderaOjjj, men nu kan det väl bara bli bättre.
SvaraRaderaKram.
Här är det inte heller mycket till julstämning än, men det blir nog jul ändå �� kram kram Linda
SvaraRaderaOj, jag blir alldeles matt när jag läser. Har du fått nya batterier eftersom det är så´n fart på dig? ;))
SvaraRaderaHär går det mesta i slow motion, men det blir nog bra ändå!
Må så gott och kram!
Inga
Ha ha - nääh! Skulle verkligen behöva lite nya batterier - somnar så fort jag sätter mig i soffan. Varenda gång!!
Radera