Skidkul

Måhända att det kommer att bli mindre utförsåkning än på väldigt, väldigt länge den här vintern, men i gengäld har jag på allvar återfunnit glädjen i längdåkningen. Det går inte fort, men det är en ren njutning. Dessutom har jag ju nu fått prova på skate lite mer på riktigt. En genomgång med proffsen på lägret i Åkersjön, lånat sonens längre stavar - och provåkt hans skateskidor en kort, kort bit.

När föret är som den här vintern - klisterföre varannan dag, typ - då är ju skate verkligen att föredra. Inga vallningsbekymmer, liksom. Och som igår, när det är stenhårt, så himla snabbt och kul! Vi formligen svischade fram i spåren sonen och jag - synd bara att han inte har samma tålamod - jag kunde åkt hur långt som helst, men dryga milen och max en timma var mer hans målsättning.

Idag hade jag mer begränsat med tid - trots att jag infört mitt livs första friskvårdstimma (tycker jag kan få unna mig det på min, på papperet, arbetslösa dag). Med nysnön som föll i natt, blev det bra mycket kärvare, men samtidigt ännu vackrare rent visuellt. Fast ändå - det känns som en dröm att glida fram mellan tallarna i  sakta mak.

Så högst upp på prioriteringen på önskelistan - just nu - står ett par skateskidor med tillhörande pjäxor och lite längre stavar. Det sista har jag nog nästan löst redan. Tänker att F kanske ska få ett par nya, lättare stavar till tävlingen - och vips kan jag ta över hans gamla.