Intet napp och intet nytt

Solen spred sin värme över oss idag igen. Det behövdes, för klimatet oss föräldrar emellan har varit minst sagt kyligt - lite lyckades i alla fall det vackra vädret tina relationen. Trots solskenet var jag till sist tvungen att ta tag i den sedan länge bortrationaliserade städningen. En kubik dammråttor, något kilo grus och ett antal bortskurade fläckar senare var jag riktigt nöjd med resultatet.

Hann då med ett nytt fiskeförsök på Felix begäran. Sjön är fortfarande en kallkälla - om du frågar mig - men intresset var det inget fel på.....

Goda grannar

Eftersom jag länge hyste en dröm om att få bli trebarnsmamma har jag hittills inte slängt ett enda av alla klädesplagg som pojkarna någon gång haft. Nu har det gått 3 år sedan jag till 100% gav upp tanken på fler egna barn, men ändå har jag inte lyckats göra något åt klädkartongerna.

Grannen lovade i ett svagt ögonblick att hjälpa till, så igår bjöd vi familjen på middag ( fast de hade egen kyckling med sig!), jag hade inhandlat en "dunk" med vin som vi öppnade och sedan satte vi igång! När vi fått till två kartonger till Röda Korset och tre plastsäckar till sophämtningen tyckte jag det var dags för efterrätt, så nu har jag bara de allra minsta storlekarna kvar att gå igenom. Tack för det P!!!!

Idag fick vi kaffefrämmande av min svampkompis B med fjås, som provat fiskelyckan på Landösjön. Felix blev så inspirerad att han tiggde åt sig deras överblivna maggot, så sedan drog vi ner på sjön och gjorde några tafatta fiskeförsök. Det tål att sägas igen - tidvis är denna sjö en kallkälla!! Men solen sken och vi fick åka lite skoter, så det kändes bra ändå.

Efter middagen ville LG ha hjälp att köra in en bil som riskerade att få taket inklämt av all snö. Han skulle dra baklänges med traktorn och jag skulle hålla på bromsen och styra. Jag höll allt vad jag kunde, såg knappt något (pga all snö & mörkret), hade stora problem att svänga och tyckte det gick så oerhört ryckigt och snett . Otäckt! Och - javisst ena skärmen blev helt demolerad. Det är vid sådana tillfällen jag funderar på att emigrera så långt som möjligt från mannen i mitt liv.....

En söt fröken

Häromkvällen kom A och hälsade på med familjens nyförvärv - en liten Huskyfröken som var det goaste och sötaste vi sett på länge! Vi har ju tidigare anmält oss som frivilliga barnvakter till dottern, men då hamnade vi väldigt långt bak i kön, så nu skyndade vi oss att erbjuda oss som hundvakter - och faktiskt var vi först den här gången!

Det tog väl ungefär 3 minuter för Felix och mig att störtförälska oss i lilla Ayla. Sedan formligen låg vi på golvet och gosade med den mjukaste och lugnaste valp jag någonsin mött.

När A ikväll tittade in på en kopp kaffe var Felix första fråga: -"Vart är lilla hunden?" Med andra ord - utan hund är du så lagom välkommen.....

Flexibel - eller?

När jag någon gång får ändan ur för att söka nytt jobb, tycker jag att jag med gott samvete kan hävda att jag i alla fall är oerhört flexibel. Detta kan genast verifieras genom ett färskt (från igår!) exempel ur min dagliga tillvaro:

Var till redovisningsfirman i Föllinge på förmiddagen, tänkte åka till Krokom och fortsätta men råkade ringa LG som "övertalade" mig att komma hem i stället. Jobbade någon timma, men solen utanför fönstret lyste allt klarare, så jag föreslog att jag skulle förbereda middag, hämta ungarna med skotern för att vi sedan skulle kunna åka upp till buan och äta. Sagt och gjort.

Vid hämtningen på fritids var mottagandet allt annat än översvallande, Eric var övertygad om att det var skytte på Långan och ville dit i stället. Fraktade hem hela det motvilliga patrasket och Felix hjälpte mig packa skotrarna. Eric allt surare, ringde för säkerhets skull och kollade om det möjligen kunde vara skytte ändå? - Jo då! De hade bytt kväll. Packade ur skotrarna, fixade och åt middag inomhus i stället, medan barnen prioriterade sina läxor. Felix förtvivlad - skulle vi inte åka skoter nu? OK, då skjutsar jag med skotern till skyttet! Fem minuter innan vi åker ringer Å och frågar om jag kan stanna och fixa fikat på Långan - inga problem - jag stannar och sedan får vi köra skoter hem också!

När vi ska tillbaka har mörkret lagt sig och Eric har plötsligt drabbats av en släng av mörkrädsla, så honom skickar jag hem med familjen O. Felix åker med mig och vi får oss en månskenstur som åtminstonde jag njuter av.

Inget blir som man tänkt sig, men då är ju jag så flexibel och hittar snabbt alternativa lösningar, så det blir ju oftast rätt bra ändå! Eller är det så, att jag egentligen bara är en velpotta som är alltför ivrig att vara andra till lags ??

Byakampen Grande Finale

Samtidigt med Byakampens avslutning skulle det ha varit föräldramöte i F-6 om mobbing. Jag hade ringt och bett att få komma vid högstadiets tillfälle i stället. Tydligen var jag inte ensam - så många hade hört av sig att skolan valt att flytta hela mötet!

OSK:s ordförande var lite imponerad:

- "Nu har Byakampen blivit så stor att föräldramöten på skolan flyttas! Det är ju faktiskt nästan lite jämförbart med när Sverige stannade på Stenmarks tid..."

Takskottning

Snörika vintrar, som den här, föranleder alltid en tur till "Buan" för att skotta av taken. Med fjolårets fundamentala fastkörningar i minnet bestämde LG att i år fick det bli Bandvagn som transportmedel. Med två grannbarn och nybakade piroger i lasten, kom även grannen J med för att hjälpa till. Han kom på skoter sedan vägen var tryggt trampad och fastkörning eliminerad.

Det var inte lika mycket snö på taken i år, så själva skottningen gick snabbt och smärtfritt. Men mellan husen var det desto mer snö och den bar inte alls, så för att ta sig fram fick vi krypa på alla fyra.

Kan lova att åsynen av två fullvuxna män som ålar sig fram över snön likt två jättebäbisar i krypåldern, är en syn som kan få den mest förhärdade att dra på smilbanden!

Ögonblick från dagarna i Åre

Sportlov

Blogglov, jobblov, tvätt och städlov, men nu har jag jobbat en dag och allt är sig likt och på plats igen. Fyra härliga skiddagar med stora portioner sol är till ända och ordinarie göromål gör sig åter påminda.

Min gamla Au-Pair kompis Susanne, boendes i Umeå, som jag inte sett på sisädär 21 år kände igen mig i backen. Imponerande! Tyvärr var mina barn lite rastlösa och hennes med, så vi hann inte prata särskilt mycket. Nu har jag i alla fall hennes mobilnummer! Skulle ringa medan vi var kvar i Åre, men då kraschade Eric i ett hopp och jag fick annat att tänka på. Efter besök på HC och ca ett dygns vila var han på skidorna igen - tack och lov! Den skidlösa eftermiddagen hann vi i stället med att handla födelsedagspresent till LG och snabbhälsa på den flitigt arbetande Lina.

Linda kom upp en sväng med systerdotter, bebis och farmor. Fick åka en stund med dem och bjuda på fika - mysigt! Sista kvällen kom även LG upp och spenderade sedan födelsedagen med 2 tim skidåkning, lunch och resten av dagen på Holidays bad och restaurang. Själv snikade jag åt mig några alldeles fanastiska helt egna åk i folktomma backar innan jag anslöt mig till resten av familjen.