Fiskedag

Frågar du mig, så trodde jag aldrig att jag skulle erkänna det. Men det är roligt att pimpla - när det nappar! 13 abborrar och 2 öringar blev fångsten. Kusinerna var stolta storfiskare. Värdparet stekte Kolbullar och grillade mackor och vi musade och åt. Vilken dag!!!

Eric tyckte ändå att tolkningen var allra roligast. Turen hem slutade i en stor skidbröt, men det var bara glada miner i all fall. Nåja K var väl inte på sitt allra bästa humör den där dagen, men kan det bli annat när kusinerna kommer på besök och man inte ens ger sig tid att sova riktigt?

På kvällen svidade en av storfiskarna om till partypingla och begav sig iväg på tjejfest. (Hon blev jättefin i sin födelsedagstunika, som Felix kompis M hjälpt mig att välja ut). Grabbarna spelade TV spel - Lego Indiana Jones, som brodern fått i present. (Riktigt OK för att vara TV-spel, krävs en hel del samarbete för att få till det!) Under Earth Hour fick de snällt stänga ( under viss protest, skall tilläggas) och mysa i ljuslågornas sken med oss vuxna.

Stort tack till Svensson Svenssons för en härlig helg!
Vi längtar redan till nästa gång vi ses.

Sommartid

Är ett gissel.

Är så trött. Ändå har jag precis i förra veckan insett att jag börjar få ålderssymptom - vaknade vid 05.20 varje morgon. Men inte var jag pigg heller, medvetslös är en mer korrekt beskrivning. Tänkte då att " det här blir ju bra när det blir sommartid, he he...". Men inte då! Nu är jag dödstrött på kvällen i stället.

Därför dröjer rapporten från den fenomenala helgen hos syster med familj.....

Åttor

Vintern har tagit omtag. I kontrast till förra veckans tö och varmgrader hade vi -22 i går morse - brrrr!!! Men dagarna är som ett vykort med strålande sol från en klarblå himmel och nätterna med sina lysande stjärnor är sagolikt vackra.

Jag ljuger inte om jag dessutom påstår att säsongens (hittills?) bästa skidupplevelse fick jag i går kväll i Almåsabacken! "Ica" var nypistad, mjuk och fin, som den bara brukar vara i januari, "PA" var orörd med ett stenhårt underlag efter helgens tö, täckt av ca 2 dm tjockt champagneskums liknande nysnötäcke. Hur kul som helst och superlätt att åka och lämna fina spår i.

Eric och jag stormtrivdes - vi var nr 2 i den orörda snön och glädjen, lyckan och stoltheten hos oss båda var stor när han vände sig om, tittade på våra spår och nöjt konstaterade:

-" Mamma - vi har ju gjort åttor!"

Många viljor

Killarna vill hälsa på kusinerna - läänge. Mamma vill träffa släkten. Pappa vill titta på vagn och sedan åka hem. Nästan alla vill åka till Almdalen, men då måste skotrarna testköras en längre sväng först. Mamma erbjuder sig att ta ledigt en dag från jobbet för att kunna fixa det och ändå kunna stanna hela helgen i hemtrakterna. Pappa vill göra det på söndag.

Att diskutera något liknande i vår familj och komma fram till en gemensam lösning, är - omöjligt!!!

Scenario: Mamman sitter vid köksbordet och inväntar att familjens tre herrar ska sälla sig till rådslaget. Det inträffar aldrig, åtminstone inte samtidigt, så mamman börjar agera budbärare, men lessnar och klargör: -"Nu får ni lösa detta själva", varvid pappan gör ett försök att köra över barnen och när det inte fungerar, ger upp -"Åk själva i helgen ni!"

Summan av kardemumman: Mamma och barn åker till släkten och blir borta två nätter, varvid skotertestandet och resan till Almdalen utgår. Lite trist, men det är väl konsekvenser man får ta, när medlaren/fixaren/bokaren/planeraren temporärt säger upp sig.....

Naturens lagar

När Killarnas kompisar åkt hem idag ( en ville stanna längre, men jag var så egoistisk att jag sa att nu fick de allt pallra sig hemöver, för jag skulle ut och åka skidor!) tog jag hunden och begav mig till skogs på en liten skidpromenad.

När vi vände hemåt började Herman dra så konstigt (han är lite lat, så det är ingen större bonus ur draghälpssynvinkel att ta honom med). På spåret låg en massa fjädrar och plötsligt fick jag syn på en stor, fin, men död tjädertupp bara några meter på sidan om spåret. Jag stannade och tog mig fram till fågeln och såg att bredvid den låg även en död tjäderhöna. Båda var tufsiga och ätna på, men inte mycket. Konstaterade att det måste varit en rejält stor rovfågel som tagit dem eftersom det i övrigt inte fanns några som helst spår på platsen. Så långt allt väl, men vad jag inte kan förstå är varför den dödat båda och sedan knappt ätit något?

Varför bete sig på detta onödiga vis? Jag vill ju så gärna tro att djuren i mångt och mycket är klokare än oss människor och inte skulle slösa med moder Jords gåvor på detta sätt. Men nu vet jag inte längre. Med en känsla som närmast var att jämföra med besvikelse, stakade jag de sista kilometrarna hem.

Vuxentid

Skönt med ett dygn i goda vänners lag utan barn, faktiskt!! Bara en sådan sak som att kunna promenera förbi Hoppborgen utan protester eller tjat - underbart! Sundsvall var sig likt. Pistvakt likaså ( fast då kunde jag förstås inte låta bli att tänka på att Felix och Eric förmodligen hade uppskattat showen ännu mera än jag...). God mat och dryck, sköna sängar på hotellet - perfekt kväll och natt!

Motormässan var OK, men P hade förväntat sig mer "gammelbilar" och jag lite mer MC tillbehör och nya cyklar. Men det var värt ett besök , när man ändå var i sta'n - vi fick skrika oss halvhesa i skräckblandad förtjusning över en Trial uppvisning och sedan såg i alla fall jag mitt livs första Lamborghini "i r l".

Just innan vi skulle åka hem hittade LG denna fantastiska uppfinning: "ZlideOn".

Glöm allt krångel med trasiga dragkedjor, sprättning och isyning som man aldrig blir riktigt nöjd med. Med denna makalösa manick lagar du dragkedjan med några enkla handgrepp - bara så där! På mässan tog de 50 kr, men i butik trodde hon att de kostar runt 75. Lovar - det är det värt!! Det finns återförsäljare lite varstans, men LG är just nu helt inne på att " - Om inte ni blir återförsäljare på Turistbyrån, då ska jag bli det!"

Dagen igår och i morgon

Lunchen med J var precis allt jag kunnat föreställa mig och lite till. Vi ses alltför sällan, men jag har lovat mig själv att bli bättre på att höra av mig. För just nu orkar han inte vara den drivande, men samtidigt är det nu som behovet av vår vänskap kanske är större än på länge.

På eftermiddagen träffade vi en potentiell sommarjobbare. Fasen att vi har så dåliga avtal och lite pengar att lägga på sommarvikariernas löner. Hon skulle var perfekt, men är ju förståss van ett helt annat löneläge. Försöker så gott vi kan kompensera med flexibelt schema, möjlighet att ta med hundar och ungar till jobbet, trevlig arbetsmiljö och arbetskamrater. Får väl se hur långt det räcker.

Kvällen blev däremot tung. En annan mamma ringde och berättade om en konflikt mellan våra söner. Vår son fattade ingenting, erkände visserligen allt - om än med viss ändring i nyanserna utifrån sitt perspektiv - men förstod inte att de handlingarna skulle medföra att någon annan var ledsen. Länge, länge pratade vi, kramades, han grät hjärtskärande och var ledsen för att han åsamkat någon smärta, samtidigt som han kom på ett antal situationer som gjort honom ledsen, men som han inte berättat om tidigare. Från ett scenario där jag såg min egen son som potentiell mobbare, är jag nu övertygad om att han verkligen inte haft ont uppsåt i sitt sinne, men tjurig, trulig och tvär som han är har jag full förståelse för att andra barn kan uppfatta det så. Idag hade de tagit upp det hela på Fritis också och jag tror det kommer bli bra för alla inblandade till sist.

Ikväll har vi haft en kanonträning i Almåsa och nu blir det packning. Som en omedveten plan, blir det en skön motvikt till gårdagen när jag och LG åker med de goda grannarna till Sundsvall från fredag till lördag. Det blir en blir en överraskning för S, som snart fyller år. Vi har bokat Pistvakt, hotell, middag och en dag på Motormässan. Det ska bli riktigt kul!! Barnen ser samtidigt fram emot att sova hos farmor och få spela TV spel en hel dag utan att mamma bråkar om att de ska gå ut i det vackra vädret........

Kära återseenden

Idag kom L in på byrån. Bara så där... Sist vi sågs var för snart tre år sedan när jag precis klarat teorin på MC kortet. Då var han i Östersund och riggade ÖP:s nya tryckpress. Nu hade han varit i Trondheim på jobb, bilade hem till Uppsala med alla saker och tittade in till mig på en fika! Sicken tur jag har!!! Stackarn fick väl inte en syl i vädret - så glad var jag över att se honom att det bara bubblade över i min iver att försöka delge honom allt som hänt de senaste tre åren på en kvart. Nåja, han såg inte alltför lidande ut...

Det var den andra dagen i rad som jag blev överraskad av vänner som jag inte mött på ett tag. Igår ringde nämligen J, min fd arbetskamrat som en gång i världen "adopterade" mig och mina väninnor som "storasyrror". Han och hans familj har precis drabbats av en oerhörd tragedi och jag blev djupt rörd över att han ringde mig, för att själv berätta om det. I morgon har jag gjort mig lite ärenden in till sta'n, så vi ska ses över en lunch. Då kan jag åtminstone få ge honom en redelig kram. Tror också att en pratstund "som förr i världen" kan göra oss båda gott.

Undrar vem den tredje blir, av "killkompisen ur mitt förflutna" som dyker upp? Det brukar ju alltid vara tre av allt, när det händer något.......