
Förra veckan var det för första gången på sju månader riktigt "ösigt" på jobbet. Fix och planering, traditionella och kreativa lösningar. Värdskap. Så'nt som sitter i ryggmärgen och som jag tycker är en "baggis".
Men samtidigt så'nt som mina "nya" kollegor uppskattar nå't alldeles. Att de slipper fixa med det praktiska, att de kan lita på att det som ska finnas finns, är bokat och tänkt på. Och ingen verkar ta det för givet, som jag tycker att man skall kunna.......
I fredags när vi skulle avsluta konferensen, ropade chefen fram mig och jag fick en present, bara så där. Det är jag ju inte van, så jag kände mig mest lite "dum". Jag har ju lön, liksom.... Men han ville verkligen visa att han var nöjd med vad jag åstadkommit. När jag väl accepterat det, blev jag desto gladare. Och inte blev jag mindre glad när jag öppnade paketet och fann ett handgjort glas från Storsjöhyttan. Ett glas som alla konferensdeltagare hållit i och tittat på under vårt kombinerade fördrinks- och studiebesök.
Känn bara värmen i den symboliken.
Det gör ju inte mitt val angående framtida arbetsplats lättare, direkt...