Kallt - igen!

"Åskskuran och kallväre. Huvva vilket väär ma hadd idag."

Är ju nästan tur att man inte har semester. Jobbade klart en massa och kom hem senare än vanligt. Åt middagspannkakorna först vid niotiden. Fast det funkar bra om man får dem med röd lök, stenbitsrom och creme fraiche - och det fick jag.

Sedan har jag haft kontorstjänst åt sambon och nu väntar bussskjortestrykning. Han kan konsten att förse en med jobb, den där. Och så brukar han ifrågasätta varför jag inte har några egna projekt. Jo, jag undrar jag, när jag skulle sjösätta dem, när han nu håller mig sysselsatt mest hela tiden?

Drömmen om ett annat hem

Jo, jag är en drömmare. En obotlig sådan. Kollar på Hemnet och fantiserar om bostadshus och fritidshus. Inte för att jag behöver något. Vi har ju liksom allt-i-ett härhemma. Och än har sambon inte slängt ut mig. Åtminstone inte på riktigt.

Tittar på öppna planlösningar, rena ytor (välstädade så in i detalj, förstås) och minimalistisk design. Less is more, hela vägen. Vänder så på huvudet och inser hur långt från detta vårt lilla hus är. Om jag vore lite mer företagsam skulle jag börja slänga, plocka bort, städa undan, lämna till loppis. Nu! Måla lite vitt någonstans, välja tavlorna med omsorg, kanske byta några ramar.

Men mitt i all kaos och ogenomtänkthet har varje pryl i vårt odesignade hem sin alldeles egna historia, sitt alldeles egna berättigande (utom möjligen turskidorna som fortfarande står kvar i farstun då) och lat som jag är, konstaterar jag snabbt att vi ändå trivs med detta. Så det blir en kajaktur i stället för städning. Även ikväll.

En påse blandat

Jag har skällt på barnen, städat bussen, träffat bekanta från Schweiz och fått både vin och choklad, jobbat över och missat Micke Mojo i Kaxås, hängt tvätt och ätit grillkorv med bröd till middag.

En dag fylld med både sött, salt och surt skulle man kunna säga.

Helgen i Dalarna

Jag glömde kameran!!! Man tror ju nästan inte att det är möjligt. Men samtidigt väldigt bra,för nu koncentrerade jag mig till hundra procent att lyssna till och ta in musiken. Förr i tiden lyssnade jag mycket på klassiskt, men nu... jag vet inte - jag hinner liksom inte. Sedan är jag väl ingen stor Opera-fan i vanliga fall, men det här var riktigt, riktigt bra. Helt fantastiskt, faktiskt! Och att få göra det tillsammans med sambon - det hade jag ju inte kunnat drömma om i min vildaste fantasi. Mycket "Pretty Woman - varning" där....

Sedan är ju Dalarna alltid Dalarna - och Tällberg i synnerhet. Det må var turistiskt så det förslår, men fint. Vi hade väl ingen tur med vädret direkt, men det är ju ändå varmt. Att jag dessutom hann med en långpromenad och att vi bodde på allra mysigaste Tällbergsgården gjorde ju inte saken sämre.

Ur min synvinkel tog nog ändå besöket hos allra goaste L på Smidgården förstapriset. Så roligt att träffa hela familjen (och lite extra fint att få träffa gudsonen och höra hur han trivs på KTH). Att sedan hela anläggningen imponerade stort på alla i gruppen var ju ett extra plus i kanten.

Väl hemma var jag ändå ohemult trött. Slocknade i soffan och håller nu på morgonen på med lite efterarbete innan jag åker på rätta jobbet. Det saknas ett kvitto. Elände!!! Tar nog och ringer till fikastället och ber snällt - hur jag än anstränger mig verkar hjärnan inte klara av att lokalisera den där lilla papperslappen.

Jag tror hon är är nu

När jag klev ut från jobbet igår slog en vägg av dofter emot mig. Syrener och nyklippt gräs. Ljumma vindar och sol. Jag tror hon har kommit nu. Den efterlängtade sommaren. Värmen, energireserven. Klockan var mycket när vi ätit, diskat och fixat. Men då kunde jag inte hålla mig längre. Det blev en lång tur på en lugn sjö, alldeles ensam, med kajaken som klöv vattenytan där elden från fiskarna som satt i vindskyddet speglade sig. Tydligen kom jag lite för nära måsreviret och blev skränad och skrikt åt i bästa Hitchcockstil att illa kvick ge mig därifrån. Väl hemma först vid midnatt var luften ännu varm, hela 18 grader.

Idag har vädret hållit i sig. Värmerekord med 29 grader i Jämtland. Jo jag tackar ja! Extrakaninen har åkt hem till sin familj som kommit hem från två veckor i Spanien och inte kände någon skillnad, väderleksmässigt just idag. Och arbetsplatsen är kvalmig, svettig och lite olidlig i solskenet. Så'n tur då att jag är ledig i helgen och får åka med på bussresa till Dalarna. Den här gången blir det Malena Ernman i Dalhalla. Måtte allt gå bra.....

Nästan som semester

Det blev en fin dag till slut. Med hönspyssel, lite jobb, borttagning av brännässlor och tistlar, kaffe i solen (som faktiskt värmde), lite tvätt, matlagning och bokläsning. Som en riktig semesterdag!

Ångrar dock lite att jag inte valde en paddeltur i det fina vädret igår kväll framför en kopp te och Morden i Midsomer med familjen. Men det är ju också fint, på sitt vis. Alla tillsammans någon enstaka gång.

Just nu hänger regnet i luften och det duggar redan lätt. Trist, då vi har köpt biljetter till utomhusteatern i Gärde i kväll. Men det är bara att ta på sig regnkläder, så lär vi få oss ett och annat gott skratt i alla fall. Det är ju ändå värst för skådespelarna, kan jag tycka.

Och visst var det blött och lite kallt och halt och slirigt för skådespelarna - men mest av allt fantastiskt bra! Är bra stolt över att vara bekant med de flesta av dessa proffsiga amatörer!!

Just do it - eller?

Jag drömmer att jag är sjuk. Men det är jag, tack och lov - inte. Bara så obeskrivligt, onaturligt trött. Sover och sover och sover. Sover bort dessa soliga fina sommarmorgnar som inbjuder till att fixa, ordna och röja.

När jag väl kliver upp är det tusen saker att göra - inför bussresan i helgen, inför extrajobbet i augusti, härhemma. Tittar på de skitiga fönstren, det dammiga golvet, pappershögarna och den ostädade bussen. Blundar. Packar in och postar bortglömt paket och bilder från festen till 50-åringen i stället. Känslan från lördagskvällen sitter fortfarande i.

Den värmer skönt i den ännu svala sommarluften.

Avslutade juni på det allra bästa sätt

Jag citerar Olle i Pistvakt ikväll - "En så'n dag!"

Började med lite allmänt plock och fix och en lång frukost innan det var dags för vårt alldeles egna lilla kosläpp. Sedan begav jag mig iväg på ett helt fantastiskt 50-årskalas med båtresa, godaste middagen och finaste sällskapet. Att sambon och barnen inte ville följa med är helt och hållet deras förlust, men lite skönt också, för då kunde jag helhjärtat ägna mig åt att återknyta kontakter med vänner jag inte sett på femton år och samtidigt knyta nya.

Jag är så oerhört priviligierad som har sådan fina vänner - och dessutom får ta del av och umgås med deras. Detta blev en kväll jag kommer att minnas länge.