Det snurrar på

Här har sommarens alla roliga händelser redan börjat. Festivaldagen blev precis så rolig och intressant som jag förväntat mig. Och hade jag någon gång vaga tankar om att en gång skriva en bok, ja då  inser jag efter söndagen att uppfyllandet av eventuella skrivdrömmar kan vara både längre bort och närmre än man själv tror.

Jag skulle till exempel aldrig kunna vara så strukturerad och disciplinerad som Elin, ha svårt för att jämka mig i ett skrivande tillsammans med någon annan som Eva och aldrig finna tålamodet till att göra den enorma research som Inger gjort. Men de gånger jag skriver och tillåter fantasin att löpa fritt, då behöver jag heller inget av allt det där. Det bara kommer. Berättelserna rinner ner i fingrarna fortare än jag hinner skriva ner dem. Utan ordning, utan att följa någon dramaturgisk kurva. Utan existensberättigande?

Nej, det blir nog till att hålla mig till lite fulbloggande, turistbroschyrstexter och en och annan födelsedagsanpassad ny sångtext till känd melodi. Som vanligt, alltså. Och kanske, kanske att jag kommer mig för och gör klart inlämningsuppgifterna till kursen jag lämnade på grund av tidsbrist i fjol vår. Man vet aldrig.

Men mitt hjärta blev så lätt av söndagens upplevelse, så hunden fick en extra cykeltur och dagens möten och måsten fladdrade bara förbi med ett leende. Jag håller i den känslan en stund till.

Men så bra!!

Att TV visar hela Ledin show var väl snällt, så behöver jag inte gräma mig över att välja bort hans spelning på Fäviken i sommar!

Har nämligen äntligen lyckats bestämma mig angående en hel hoper sommarfrågetecken:

- Anmält mig till en Floraväktarkurs i Funäsdalen (med sambons nådiga tillstånd)
- Köpt en tvådagarsbiljett till Yran, fastän jag har blomstervandring på lördagen
- Övertalat sambon till en två eller möjligen tredagars familjetur till Norge

Yran kunde jag bara inte låta bli när jag redan nu lyckades spika programmet för fredagskvällen utan kollisioner: Sofia Jannok, Stiftelsen, Bo Kaspers Orkester och Mando Diao. På lördagen blir det tjorvigare, men då har jag stämt träff med Offerdals rockigaste mamma framför stora scenen kl 01.00, så den kvällen blir nog minnesvärd i vilket fall.

Det känns redan som att det kan bli en bra sommar det här!

Skolavslutningsdagen

På något vis kände jag nog nästan på mig att det kunde bli så här:

Nio grader och full storm - jodå, nu är det SOMMARLOV! Den sedvanliga avslutningen i kyrkan förgylldes som alltid med skönsång och uppklädda ungdomar. Tårtan har vi skjutit på till i kväll, det blev smörgåsfika med grannfamiljen i stället. Sambon fick tvärt kasta sig i bussen och rycka ut och hämta konfirmander i Stockholm som glömt boka själva bussresan. Grabbarna har läst betyg och lagt dem åt sidan utan vare sig större jubel eller besvikelser. Med desto större iver skruvade de ihop nya studsmattan och alla har provhoppat (måste erkänna - den ä r bättre). Hunden har jagat, bitit ihjäl och halvt ätit upp en höna som var ute på promenad. Han är b i l l i g nu.  Det unga grannparet i byn som ska gifta sig om några veckor har v u n n i t en bröllopsresa till Maldiverna - snacka om rätt vinnare, så väl unt!  Jag är ledig hela dagen och snart ser vi i alla fall diskbänken. Lite jobb följde ändå med hem. Fixar det med - sedan.

Åsså en liten busstur på det

 

Knappt har vi gjort slutkorr och lämnat in jobbets nya broschyr till tryck, så var det dags för en liten bussresa med familjeföretaget. En endagars med samma gäng som vi nu åker med för tredje året. Den här gången gick resan till Revsundslogen där Kerstin Hylén från Bakgården tog emot, en guidad rundtur och Skärgårdsbuffet med M/S Medvinden i närkontakt med det nya brobygget i Sundsvall och ett besök på Krångede Museum med allre bäste Per Bergvall som guide. Det gick bra den här gången också, förutom en missuppfattning om vilken båttur vi egentligen bokat. Men, den missen tror jag faktiskt att åtminstone herrarna i sällskapet uppskattade. Annars lägger jag två nya besöksmål till favoritlistan - vilka fantastiska ställen och människor det finns överallt, inte minst i vårt län!  

Men helt nöjd är jag inte. Jag kände mig inte tillräckligt förberedd för att kunna genomföra en riktigt bra guidning/reseledning. Nu blev det väl OK, men inte mer. Tiden har inte funnits att läsa in mig i den omfattning jag hade önskat och med en portion sömnbrist ovanpå det........ Nåväl, nu är det gjort. 

När det gäller lördagens deltagande i arbetsgrupp eller ej, så blir det en kompromiss. Jag kommer inte att delta hela tiden och hälften kommer dessutom att räknas som arbetstid. Tack för kloka och omtänksamma kommentarer - jag har gjort precis som ni sa!

Det ringde en man

En man som jag har stor respekt för och som jag ser upp till. Han frågade om jag kunde sitta med i en arbetsgrupp. Ideellt. Någon annan i gruppen hade föreslagit en annan person till just denna "stolen". En person som har milsvida visioner, en person som jag om möjligt beundrar ännu mera än mannen som ringde och som är välkänd och välrenommerad i kretsar högt över mitt lilla huvud.

Klart jag blir smickrad då. Över att bli tillfrågad. Jag.

Men det innebär mer tid hemifrån, från tvätten, städningen och trädgården som redan är fruktansvärt misskött. Jag skulle ha svarat ikväll, men jag kunde inte. Det rasar en strid i mitt inre . För och emot. Kanske ger just denna lilla grupp nya kontakter, nya erfarenheter. Eller så tar den bara tid. Tid som jag skulle vilja ägna till mig själv. Bara. Det vore så lätt att bara tacka nej. Men ändå.....

Några dagar senare

Igår kväll hade vi möte med Blomsterguiderna. Alltid lika trevligt, och alltid blir det på något underligt vis lika sent. Hmmm. Kanske har något samband? På hemvägen lyckades jag dock med ett mindre angenämt möte. Körde dessvärre ihjäl den största tjädertupp jag någonsin sett - bilen fick t o m skador, bland annat är ett positionsljus helt väck. Men vad gör man då det regnar, är risk för vattenplaning och får möte med två långtradare samtidigt som den där fete tuppen knatar upp på vägen? Jo, bromsar så mycket man vågar och hoppas att han ska flytta sig. Men det gjorde han alltså inte. Suck.

Annars passerade Sveriges Nationaldag åtminstone mig rätt obemärkt, förutom att jag varit ledig. Sambon har haft gruskörning hela dagen, barnen har varit upptagna med sitt och hjälpt sin mor med diverse saker. Så nu är trädgårdslandet äntligen färdigsått, så när som på morötterna. (Jag vet att jag köpt en fröpåse, men den är som uppslukad av dammråttorna och grushögarna som förökat sig inomhus.) Dessutom har jag kollat av mailen från vårt hårt arbetande broschyrmakare och prioriterat bokläsning. Jag har nämligen anmält mig till Festivaldag för Skrivsugna och gett mig den på att hinna läsa så mycket som möjligt av de tre författarna innan.

Gissa om det är en dag jag ser fram emot?

Spotlight 2013

Jag brukar ju beklaga mig lite över att jag inte hinner konsumera så mycket kultur. (Förutom litteratur då - men det är verkligen bara just nu). Men tack vare sonen kom vi ikväll iväg på årets upplaga av Spotlight - en kommunal tävling för både scenkonst och konst & hantverk. Sonen ville ställa ut sitt bord han kämpat med i två terminer på slöjden. Han var segerviss ända in det sista, men även om han har gjort ett fantastiskt jobb och bordet är superfint, så insåg i alla fall jag att konkurrensen skulle bli alltför hård. 

Men vad gjorde det när vi fick ta del av flera timmars underhållning - musik av alla slag, dans, akrobatik, trolleri - allt framfört av ungdomar från vår kommun. Jag är helt tagen av hur mycket talang, ambitioner och kreativitet det finns i vår lilla del av Jämtland, Sverige, Världen. Och allt till det facila priset av 50 kr. I och för sig tillkom då en tia (!!!) för fikat i pausen. Nähej, det här får vi inte missa nästa år - med eller utan egna utställare.

Sommarvärmen - igen!

Äntligen kom det lite regn och temperaturen sjönk till mer normala 22 (!!!) grader. Byns barn har redan badat fler gånger sedan isen gick än de gjorde på hela sommaren ifjol, tror jag.... Och vi kunde idag räkna in rabarberpaj no 2 för den här säsongen. Otroligt!

Korna är på väg ut, hönsen likaså. Kaninerna är på plats i sommarresidenset, takboxen är avtagen och trädgårdslandet hyser en förhoppning om att möta frösådd under söndagen. Vi lär väl aldrig komma ikapp, men nu när vi kommit en god bit på väg mot sommaren är det väl läge för normaltillståndet med 6 grader och nordanvindar att återvända igen?

I väntan på det pratar jag med syster i telefon i timmar, sover länge efter en onödigt intensiv vecka, plockar med lite av varje och äter utomhus ännu en dag. Livet är gott.