...och det gick vägen - igen!!!!

Grattis killar!!!! Själv är jag helt slut av att följa er från TV-soffan. Hjärtklappning, andnöd, högre puls än jag någonsin haft själv i en skidtävling - och i ärlighetens namn en och annan fälld tår. Nelsons skidtapp alldeles i början, Hellners målgång med flaggan han får av Södergren 600 m före mål och hur han sedan skuttar ur skidorna för att krama om sina lagkamrater, är det som framförallt etsar sig fast i minnet.

Kommentator Elofsson konstaterar att detta är historiskt och något vi nog aldrig får uppleva igen. Sant, sant! Desto större lycka över att jag får vara med om det i min livstid. Vilket skidlandslag vi har! Åkare, vallare, ledare - formtoppade i rätt tid och verkligen bäst när det gäller! Bara att buga och imponeras.

Sagolika skidåkare

...och lite minnesbilder från första tävlingsveckan på det...

Bilder lånade från SVT Sport

Vinter OS

För första gången sedan detta OS började har jag bänkat mig i soffan för att helt koncentrera mig på en tävling. Hittills har det mest bestått av radiolyssning samtidigt som jag jobbat eller varit ute i skidbacken själv och naturligtvis återblickar under kvällens studioprogram. Personligen tycker jag ju då förstås att det är bättre när OS går väster om oss så man kan vaka nätterna igenom. Som för fyra år sedan. Men samtidigt - mina nerver verkar ha blivit sämre under dessa år. Fy sjutton så nervöst det är idag - ska de kunna återupprepa bragden? Skulle ha behövt skorpor att gnaga på, för naglarna har tagit slut...

Tack Susanne!

Jamen visst blev det en underbar lördag!!!! OS guld i stafetten till tjejerna (fantastiska Kalla!), en massa egen utförsåkning - t o m i skogen, äpplekakebak, bastu och rapport från systerdottern som överträffat sig själv i tävlingssammanhang! Ser fram emot en söndag med möjlighet att till och med titta på OS!

Finally Friday

Efter en dag fylld med logistik, (hade kört 12 mil innan jag ens tog mig till jobbet) möten och allehanda sistaminuten räddningar, känns det extra fint att dimpa ner i bästa fåtöljen och ta igen all missad OS. Har nu snart avverkat både Studio Sotji och Alla snackar Sotji innan jag kommer stupa i säng som en klubbad oxe.

Kvällstjänst

Två turer till kommunens västligaste delar på kvällstid den här veckan. En kväll i skidspåret och en kväll med LOKstödsansökan. Lägg till det historiens märkligaste Sprintfinal, de udda slopestylefilurerna, fantastiska Majorov, spännande hockey och glittrande Kalla i OS. Dessutom en svärfar kvar på sjukhuset och det börjar  kännas lite mört. Så det ska bli skönt med fredag. Visserligen en fullspäckad sådan med logistik i kubik och ett antal nötter att knäcka under dagen. Men mannen har lovat fixa middag (tur jag gillar pizza emellanåt!) så det blir en lugn och skön kväll innan det är dags för lite skidåkning på lördagen igen.

Sällskap på vägen, the Vaajma way....

En vecka går så fort

Verkar som att jag tog helt knäcken på mig själv förra tisdagen. Inget mera har blivit gjort eller skrivet sedan dess. Jo, ja jag har ju förstås jobbat, men någon mer skidåkning blev det inte, bara ytterligare en sparktur med hund utan krasch. Annars var jag mest bara trött och somnade i soffan, så svaret på Kreativas fråga är - JA! Ja, jag sitter ofta och still och gör ingenting. Det är väl därför det blir så intensivt de dagar jag verkligen gör något.

Som i helgen - skidåkning med klubben i alla dess former på lördagen, skoteråkning och takskottning och det sedvanliga hemmastöket. På söndagen ville F till backen igen, så då tog jag med längdskidorna och snurrade på i deras lilla spår en stund. På kvällen åkte vi till byn på andra sidan berget och så fick jag glädjande nog lämna ifrån mig kassösrsysslan. Tusen tack!! I gengäld blev jag värvad till FUB. Och de har jag väl tänkt i snart 13 års tid att vi borde gå med, men det har liksom aldrig blivit av. Ändring på det. Nu!

Och så har ju OS börjat, så nu är det ju extra snärjigt. Två silver (Kalla & Hellner i Skiathlon) så långt och en massa skrik i soffan. Sedan har det ju blivit en hel del andra fina placeringar också från fjärde och nedåt. Och idag gläds vi med favoritkillen Martin Fourcade som välförtjänt fick räkna in ett OS guld till sina samlingar.

Redan februari

Ja, här ramlar dagarna förbi i en aldrig sinande ström och ett tempo jag önskar jag vore utrustad med själv. Svärfar är kvar på sjukhuset. Ingen diagnos fastställd ännu, men han är långt ifrån kry. Sambon har varit in och hälsat på några gånger medan jag ägnat mig åt att åka på Skoterevent i Storåbränna med sönerna, mer eller mindre sovit bort en dag när jag borde ha städat och åkt på studieresa med Vaajma till Funäsdalen (är verkligen förtjust i det stället!!)

Allt är lite som vanligt med andra ord.

Skotereventet var kul med galna halsbrytande skoterhoppskillen Martin Söderlund. Jag kunde ju inte hålla mig utan var tvungen skrika lite när han viftade med benen högt över husnocken. Sedan körde Jocke Smålänning en skytteshow, nog så imponerande fastän det misslyckades mer än vanligt för honom på grund av kärvande gevär i minusgraderna. F och jag passade på att provköra lite olika skotrar. Fastän F fick äran att testa en Assault blev nya Polaris Indy vår favorit. Men det är klart, en Yamaha Viper hade vi inte heller tackat nej till ;) En klassisk hamburgare och lite gofika hann vi även med.

Söndagen var vikt för städning, men så blev inte fallet, riktigt. Jag var aningens för trött. Lite fick vi ändå undanstökat, men desto mer bakat blev det eftersom F tog skotern och hämtade granntjejen som har ambitioner att bli konditor. Alla sätt att minska äggmängden är ju bra - sålde även 30 till, faktiskt.

Jo just ja, i fredagskväll storstädade vi fjöset ( hmmm man kan ju fundera över prioriteringsordningen där....) och på söndagseftermiddagen byggde vi en sjukavdelning till en höna som skadat ena ögat. Jag har baddat med koksaltlösning varje dag och faktiskt tycker jag hon ser lite bättre ut. Är ju som vanligt alldeles för blödig och om mig och kring mig för att komma till beslut när det rör sig om en eventuell avlivning.

Väl hemma efter en (som vanligt) givande och inspirerande benchmarketingtripp drog vi på Byakamp. Är toknöjd med att jag åkte nästan en mil skidor och ändå hade energi till en sparktur med hunden när vi kommit hem. Bara sådär.