Turistbyrån - där allt kan hända (?)

Igår fick vi uppleva en verkligt annorlunda arbetsdag. Jag och kollegan agerade vittnen till en borgerlig vigsel. Paret var nog säkert runt 75, hade varit tillsammans i 30 år, men nu äntligen bestämt sig för att gifta sig. Mannen muttrade lite att ja, ja det var ju tredje gången så det skulle vara enkelt och inga ringar hade de eftersom hon var allergiker och han ändå inte skulle använda den - och kunde vigselförättaren sätta igång nu så att detta blev överstökat?

Och visst var det en snabbvigsel - max 30 sekunder, kändes det som. Jag och kollegan blev nog så överraskade över hur fort de blev man och fru. Sedan kokade vi kaffe och bjöd på kaka som jag tillfälligtvis hade lyckats få med mig just denna dagen och brudens ögon tindrade när hon förtjust fnittrade:

- Jamen nu är vi gifta!!

De var så fina och rara, brudparet som förlade sin 2-minutersvariant av vigsel till vår Turistbyrå. Vi fick bistå med fotografering, men absolut inte publicera några bilder. Så jag håller löftet, både här och på jobbets officiella kanaler, även om det kliar i fingrarna att få dela den bild vi igår fick av lång och trogen kärlek.

En tioårig charmör

som visste att sätta komplimangerna på rätt ställe, åkte jag med i liften förra lördagen. Minns inte hur vi kom in på det men jag konstaterade att jag hinner nog inte träna tillräckligt för att åka Vasloppet förrän jag är sextio eller så.

- Oj, sa pojken, jag trodde du var kanske fyrtio. För du har ju faktiskt rätt så vitt hår. Men innan, när jag inte sett dig utan hjälm trodde jag du var 36, kanske.

Mera, mera tänkte den här tanten som vissa dagar börjar ha lite åldersnojja, med bara ett år kvar till halvhundra. Och så fick hon följa med på skogsbanor med alla grabbsen och när vi försökte åka i djupsnön sa samme tantcharmör :

- Men dina spår blev ju riktigt fina!

Den pojken kommer att gå långt, om vi tanter får bestämma!

Dessa fenomenala kvinnor

jag ramlar över i bloggosfären. En av dem jag följt en längre tid har precis givit ut en bok. Tror jag måste ta och börja sticka igen! Eller så köper jag bara boken - misstänker nämligen att det finns alldeles fullt med njutbara bilder i den.

Men är det inte typiskt så säg???

Jag hade precis, precis börjat acceptera faktum och inse att världen inte kommer att gå under för att äldste sonen vill gå sin gymnasieutbildning i Bollnäs, enligt mig alldeles för många mil hemifrån. Naturligtvis har jag hela tiden glatt mig för hans skull - att han vågar, att han är kapabel att ta egna beslut, att han tagit dessa steg i sin egen utveckling. Lika mycket som jag bävat inför att skjutsa honom till tåget kl 04.00 på måndagsmorgnarna och sett långa ensamma helger framför mig de gånger han valt att stanna kvar på studieorten.

Vår SYV, tillika specialpedagog, har gjort ett hästjobb i att fixa praktik med kort varsel och sedan övertygat gymnasieförbundet om att detta verkligen är F:s eget val och naturligtvis är det innebandygymnasiet med riksintag som lockar allra mest. Utan det, hade det aldrig kommit på fråga med utbildning i Bollnäs för hans del. Hon fick till och med lite syrliga mail om att hon inte borde uppmuntra elever att söka utbildning utanför det egna länet och ändå stod hon på sig för F:s skull! Sedan pådrag med LSS och nämnden för beviljande av boende - och även där med kort varsel har vi bara mött fantastiskt stöd och tillmötesgående människor som vill sonens allra bästa.

Och nu ringer de från Bollnäs och berättar att deras politiker valt att lägga ner och avveckla just den linje som sonen valt och har intresse och fallenhet för. En linje som han skulle ha nytta av i sitt fortsatta liv, kanske t o m kunna få ett jobb tack vare.

Jag har ringt honom och förvarnat. Han skulle fundera. Just nu är sorgen över hans besvikelse vida större än min egen förstulna lycka över att ännu ett tag få behålla honom lite närmare hemikring.

Rekapitulerar

Jamen det är klart att vi njöt på vårvinterns första dag i lördags! Jag åkte t o m skogsbana med ett gäng grabbar - det var jättejobbigt, så jag fick lov att se världen ur ett annat perspektiv ett litet tag. På söndagen hade jag tänkt åka lite längd, men här töade, snöade och till sist regnade det, så lusten till det bara försvann. Såg på de avslutande OS-tävlingarna och höll tummen blå för världens trevligaste Södergren, men det höll ju tyvärr inte hela vägen. Bakade en Toscakladdkaka som blev mer kladd än kaka, men god var den tydligen, för den är redan slut.

Igår slaskade det ännu värre. Vi parkerade mitt i en vattenpöl i sta'n, när F och jag tog med oss lillebror och två klasskompisar på konsert med Bollnäs esteter som är på turné. Ett kärt återseende för sonen och imponerande musikaliska framföranden blev resultatet. Därmed missade vi gårdagens TV-program med fantastiske Jon-Henrik. Men honom har vi kollat in på Youtube idag. Och naturligtvis gråtit en skvätt.

Men nu tycker vi att vårvädret kan få ge sig. På dagens jobbresa till Rörvattnet var vi flera som inte tog oss uppför backen till hotellet p g a blåhalkan. Snötäcket minskar nu drastiskt minut för minut. Oroväckande med tanke på den sena påsken. Vädret och min sena hemkomst efter ett besök på Skärvångens bymejeri bidrog till att vi bangade Byakampen ikväll, så nu ligger jag efter i "träningsschemat" också. Behöver verkligen all motion jag kan uppbringa innan det är dags för den där helgtrippen jag både ser fram emot och bävar inför.

Idag

Njuter vi av nysnö och soooool!!! Efter pannsotning och fjöstjänst finns det bara en riktning att gå. Mot backen!!!! Dessutom är jag sjukt nöjd över att träffat en god vän över en fika på sta'n igår. Räknade ut att jag inte umgåtts under sådana former på en sisådär 15- 20 år. Åtminstone inte utan barn i släptåg.

Med svärfar är det sämre. Väldigt trött. Sliten. 

En del dagar

....börjar inte lika bra som andra. Sambon har skött fjöset några dagar och liksom "hoppat över" att köra utgödslingen. Resultat: en stor hög som måste handskottas för skraporna orkar inte med, dessutom en skrapa som lossnat. Mitt dyngdyk med huvudet före lönade sig när jag hittade den längst ner i kanalen ut, där den satt sig på tvären. Men nu är det "fint" igen.

Hur som helst tog det längre tid än jag räknat med, så det blev till att ringa företagaren jag bokat möte med kl 09.30 och be om att få skjuta på det en halvtimma. Tror han uppskattar att jag tog en omväg via duschen före vårt möte. 

Vardagskombo

OS rullar vidare, dock utan nya medaljer de senaste dagarna. Det känns som att längdlandslaget överlevererar medan andra har det tyngre. Vi väntar med spänning på Skicrossen.

Annars har det töat och blåst nu i dagarna tre. Dock med lite inslag av sol, men ändå. Gillar kallsnön betydligt bättre än sörjan som sedan fryser till is så folk halkar och bryter både armar och ben av sig.

Så den egna längdåkningen har jag lagt åt sidan tills termometern visar på minusgrader igen. Tänkte i stället åka på gympa igår, men så uppdagades det att sonen hade NO-prov idag och som vanligt hade han väl inte läst på som han borde. Det blev en kompromiss - för varje halvtimmas plugg körde vi en Wii Sport utmaning på 15 minuter. Naturligtvis förlorade jag, men kombinationen gjorde gott för både knopp och kropp. Sedan kom den andre sonen med sin padda och spelade de rivigare utslagna mellolåtarna, så köket förvandlades till värsta discogympasalen. Tur vi har långt till grannarna, annars skulle de väl undra.....

När killarna kröp till sängs fick jag äran att städa buss och göra ett besök i mitt hobbyrum = tvättstugan. Och så tog jag med skräckblandad förtjusning och bokade en annorlunda weekendresa, bara för mig.