Så gick en helg - igen

Någon annan dag ska jag berätta om äldste sonens sista dag i grundskolan, om röjningen av trädgården som gör vi ser ner till sjön igen, om trevligt umgänge med grannar på kaffe, om stress och panik när sambon skulle skjutsas till sin busskörning och mysigt samtal med min fina vän A.

Men just nu nöjer jag mig med att berätta att landet är sått!! Äntligen. Bara ett par veckor efter alla andra. Nu blir det jobb dygnet runt i dagarna fyra och sedan - semester!! Eller vad man ska kalla det när man lyckats boka in både möten, ideella blomstervandringar, busstur och extrajobb på de dagarna…..

Och för er som undrar……..

 

Tänkte att ni alla är lika rysligt intresserade av att veta hur det gick med traktorn, som i princip resten av byn var. Stort pådrag och show blev det i alla fall häromkvällen när bärgningen skulle ske. Jag bjuder på lite publikbilder, detaljstudier och naturligtvis den lyckliga upplösningen av hela dramat:

Och för er som väntar på uppföljningen av kändisskvallret kommer en liten filmsnutt till som borde ge svaret på vem artisten var som sjöng duett med vår fina frissa. Anledningen till att han var där fick vi dessvärre inte tillfälle att luska ut. Men ett rykte säger att han var i trakternas absoluta utpost med anledning av en svensexa och att hela gänget bestämt sig för att åka på dans. Tror jag det! Vem vill frivilligt missa en kväll i Kaxås?

Inlägg 

Konfirmation - för andra och sista gången

Så fick vi då förmånen att fira en konfirmand igen. Det är ju inte helt självklart, så jag är extra glad att båda mina söner ville ta det steget. Även om jag inte tror att de kommer springa benen av sig till kyrkan i fortsättningen (det gör ju nu inte jag heller, i ärlighetens namn), så värdesätter jag ändå att de tagit sig tiden och möjligheten att lyssna, lära och bilda sig en egen uppfattning om tro, medmänsklighet, trygghet och kärlek. Jag tror det kan vara en byggsten som är värdefull att ha med sig på livets väg, oavsett vad man sedan väljer att göra med den.

Som vanligt var gudstjänsten fin och känslofull. Jag tror att jag mest satt och log fånigt genom tårarna när konfirmanderna läste, berättade, visade film och sjöng de allra vackraste sånger med sina änglaröster. Till råga på allt var även denne son korsbärare under utgångsprocessionen.

Sedan åkte vi hem och åt tårtan som jag varit uppe till 04.00 för att få till. Först var det meningen att det bara skulle bli en Pavlova, men så ångrade jag mig i sista stund och gjorde en Vit Princess med jordgubbar i stället. Förutom att den såg ut som en halshuggen konfirmand i kåpa (upptäckte den likheten lite för sent, kan vi väl säga….) så var det värt alltihop, för den smakade himmelskt! Hela familjen fick genast en ny favorit.

Lagom till middagsdags kom guddottern med mor och bror och stöttade upp firandet som (om du frågar mig) haltar lite när det bara blir vi fyra i familjen. Det är fint att ha en reservfamilj som kan rycka in när det behövs! 

Sambon tog på sig ansvaret att lära lillebror allt om hur man hanterar en vattenpistol, som han fått i treårspresent. Han är ju rätt snabblärd, så det dröjde inte förrän han vände sig om mot sin välgörare och tryckte av. Senare avslutade vi dagen med en promenad till sjön i det vackra vädret, där hunden och de yngsta barnen badade, trots att vi vuxna tyckte det kändes iskallt. 

Nu återstår bara att välja ut en bild som duger till tackkort. Vi har tre favoriter som går att modifiera i det oändliga. Några exempel följde med här. Synpunkter mottages tacksamt!

Lilldrängen i farten

Joråsåatt!! 

Han är duktig på att hjälpa far sin, sonen. 

Men den här gången tror jag verkligen att  han gått på djupet med arbetsuppgiften. 

Skvaller

Eftersom sambon jobbade och behövde hämtning i sta'n och jag är så långsam av mig nuförtiden så konfirmandförberedelserna var långt ifrån klara i lördagskväll, valde vi att avstå från att gå på traktens folkparksevenemang med "The legends" (tre imitatörer av gamla rockstjärnor) och efterföljande dans till dansbandet Mickeys. Konfirmation har vi bara två gånger, dansa till ett av jämtlands bästa dansband kommer vi förhoppningsvis få tillfälle att göra fler gånger, resonerade vi.

Men, då visste vi inte att en välsjungande artist och tillika svärmorsdröm - välkänd från TV- skulle dyka upp helt privat på festplatsen och sedan (möjligen liiiite salongsberusad) äntra scenen och sjunga duett med dansbandsprinsessan. Blev tydligen en "once-in-a-lifetime" kväll och upplevelse.

Nåväl - vad är väl en bal på slottet…….. Men lite grämer man sig ju ändå…….

Fast nog är jag allt lite glad att sonen ska klippa sig i morgon kväll hos nämnda dansbandsprinsessa, som till vardags arbetar som frisör. För hon brukar inte vara svårövertalad att berätta om sina upplevelser, om vi säger så.  Kanske får jag då svar på frågan som återstår och nu cirkulerar i allt vidare lokala kretsar:

 - "Vad gjorde han i Kaxås???"

Nationaldag

Inte för att vi firat speciellt. Blev inte ens en sväng till Kaxås i år. Sambon har jobbat, grabbarna har haft kompisar och rännt runt mest hela dagen.Till sängdags slängde jag ut dem i två tält. Alldeles för tjorvigt att ha dem yrande omkring härinne, särskilt som jag ville försöka städa lite innan söndagens konfirmation. Själv hade jag tänkt så idag. Det gick sådär. Slutade med att hjag fick gå på hönsjakt och städa buss i stället.

Nu är hönorna tillbaka på rätt plats, men tuppen den virrpannan - han sprang först till grannen och sedan in i hagen till kossorna. Vilket hallå det blev! Jakten på tuppen gick kors och tvärs och kvigorna skuttade glatt omkring. Sedan tog han varvet runt ladan med dem flängande efter. Sedan ett, två och tre varv till. Då kom vi på idén att locka kossorna med lite godis - och vips var tuppen ointressant. Så jag gick för att leta.Tror ni jag hittade honom? Neeej….

Får väl se om han kommer tillrätta i morgon. Så gör jag ett nytt försök med städning och planteringsförberedelser.

De finaste

De här två, som jag kallar "mina". Vi har dem till låns en kort stund och försöker ivrigt lära dem allt vi kan, allt vi vet. Försöker delge dem lite "folkvett", hoppas att det ska ordna sig, att de ska växa upp och få vara friska, empatiska, kloka människor. Få ett jobb, kunna bo var de vill, göra det de tycker om.

Men vägen dit är lång. Oftast är vi sams, oftast kommer vi fram till gemensamma, välgrundade beslut. Ibland rinner det över. Jag gormar och skriker och beter mig som en bindgalen kärring och inte som en mor. Men efteråt kan vi prata igen och de förstår. Håller med. Och vi förlåter varandra.

Ändå, hela tiden förgyller de min tillvaro. I vissa stunder mer än andra, fastän vi ofta har totalt olika uppfattning om saker och ting. Som när vi ser på TV tillsammans och det fladdrar förbi gröna, vackra vyer från någon alpby i Italien och jag konstaterar:

- "Oh, vilket fint ställe!"

Medan sonen lika exalterad utbrister:

-  "Å kolla traktorn!!!"

Och så många skratt och sanningar de förser mig med. Senast häromkvällen, när sonen sitter med läxan. Han ska skriva flicknamn på alfabetets alla bokstäver.

-"O, hmmmm där kommer jag inte på någon...."

- "Men Calles dotter som du träffat, hon heter Ooooooo, Ooooolllll, Olliivv......?"

-"Nej????"

-"Samma som min katt som jag hade innan du var född."

-"Men tror du jag kan komma ihåg det?!!"


Jag har nog aldrig kunnat tänka mig ett liv utan barn. Nu fick jag två alldeles egna. Vilken oerhörd ynnest att få. Tack ödet! Eller Gud? Eller vem som nu känner för att ta emot min tacksamhet.

Juni

Nu får väl även jag inse att vinter, vårvinter och till och med våren är förbi. Den senare passerade med blixtens hastighet på ett nytt rekord av tre (!!!) dagar. Så jag tog och bar undan skidorna idag. Bara en så'n sak.

Sedan kom nästan alla hönorna på plats i sommarhönshuset, trädgårdslandets förberedelse för sådd är åtminstone påbörjad och till sist blev det en kort promenad med hunden för att upptäcka att mina favoriter liljekonvaljerna faktiskt blommar - redan!!!

Middagen blev ett hopplock av allt som är gott - värsta crossovern med friterade räkor, hummus, halloumi från Skärvången och grillad ren. Låter konstig, jag vet! Men jag lovar att det gick ner.

Lillsonen kom tillbaka från konfalägret, lite lagomt trött och sliten. Lite väl sent kom han på att han har muntligt omprov på SO:n i morgon. Behöver jag säga att vi lyckades med jordens storbråk? Nåväl, innan han gick och la sig var vi sams igen och förhoppningsvis har något fastnat till morgondagen.