Den allra bästa överraskningen

Min syster har alltid ett väldigt fullspäckat schema med träningar, jakt, tävlingar och allt annat som hör till i en familj med tre barn. Det är svårt att få till det med att träffas, men det är lika fantastiskt roligt varje gång. Vi hade pratats vid några gånger på telefon, men jag hade ju inga förhoppningar om att vi skulle kunna och hinna träffas detta "lov" heller. Och så plötsligt, när jag precis dricker mitt kaffe efter att ha varit i fjöset - står de där, alla fem på vår gårdsplan!

Vilken lycka!!

Eftersom de inte har någon snö alls hemmavid tog vi en tur till buan för lite jul- och vinterkänsla. Efter middagen tittade vi på deras semesterbilder och sedan fick de lov att åka eftersom A mådde lite "halvdåligt". Men vi fick vara tillsammans en dag, prata, skratta umgås och må gott! Det verkar dock som att den stora glädjen tog musten ur mig - idag har det varken blivit skidtur eller något annat. Bara mycket sömn och lite, lite jobb. Får väl ta igen det i morgon, förhoppningsvis. 

Julen 2013

Dagarna före julafton innehåller så mycket och en stor del av det är ren och skär stress. Egenframkallad och till viss del påtvingad av yttre omständigheter. Förstår inte hur jag hann med att blogga så mycket förut? Fast viss del kan nog förklaras med facebook, instagram och twitter. Det blir lite overload emellanåt. Borde nog ta en vit vecka då det gäller alla dessa sociala internetfunktioner.

Hur som helst, det artade sig bra med renarna traditionsenligt på "hägn" och tomtetur med närmare 40 personer - som vanligt ett av julens mysigaste inslag. På julafton var jag min vana trogen beredd att säga upp mig. Men det blev bra det med till sist. Vi hade precis installerat nya ugnen så med färska lussebullar, struvor och kokostosca som sonen bakat begav vi oss till svärmor på äldreboendet. Hon sken som en sol och såg verkligen ut att njuta av de få men goda och vackra kaksorterna. Naturligtvis hade jag mitt i alla stress åkt ifrån hennes julklappar hemmavid, så jag lämnade övriga familjen framför Kalle Anka och pilade hem de 2,5 milen, fick en tokidé och drog på mig tomtekläderna. Det kan man nog säga var kvällens genidrag - underbart att se svärmors reaktion!

Väl hemma igen utförde jag ett tomteuppdrag hos grannen och sedan hjälptes vi åt att fixa en liten men välsmakande julmiddag. Julklappsutdelningen följde invant mönster - mannen i huset handlar dyrt och mycket och får lite eller inget tillbaka. Så har vi hållit på i 20 år nu och inte lär det bli annorlunda i framtiden. Men alla är glada i alla fall. Lite godis på det och sedan i säng i rimlig tid för att orka upp till julottan.

Juldagen är för övrigt min favorit. Inga krav, ingen stress längre. Börja dagen med en lugn och skön stund i kyrkan med vacker musik och körsång - i år var sonen , hans kompis och mamma med också. Några hade t o m åkt häst och släde med facklor till kyrkan - vilken upplevelse i månens sken!! Hemma åt vi frukost, myste i soffan och läste bok, spelade spel och väckte resten av familjen. När djuren fått sitt tog jag med hunden för en tur på de fantastiska skidspåren här uppe i skogen. Blev drygt 12 km (känns i rumpan idag) och mötte en hoper betydligt snabbare skidåkare än jag själv. På kvällen var vi bjudna till en av sambons goda vänner på middag. Det blev en väldigt trevlig - och internationell - kväll, med julbord kompletterat med fantastiskt god hemlagad thaimat, många goda skratt och en och annan ny bekantskap.

Idag hänger vi i soffan igen, sonen och jag, medan vi väntar på att den andra halvan av familjen ska kliva upp. Det står skotertur till buan på schemat, för att staga tak och titta till efter alla stormar. Får se om jag hinner med lite skidåkning också. Det finns ju pannlampa!

God fortsättning så här på julens sista dag!

Julledigt

Officiellt har jag nu inlett en veckas jullov. Inofficiellt följde en hoper jobb med hem som jag inte riktigt hann med. Känns i alla fall bättre så, att få fnula på med det lite allteftersom, än att sitta kvar till allra senaste kvällen.

Även om här är mycket kvar "att göra" så verkar det arta sig riktigt bra till sist. Inga kakor - men tunnbröd. Snö - så pass att det blir en vit jul. Det är viktigt! I alla betydelser och aspekter. Stora juklappsinköpsoenigheten har passerat. (Jo, är det någon gång jag känner att vår relation är närmre en separation än annars, så är det i juletid när det ska handlas julklappar. Det är inte sant så oense vi är. Det slutar inte sällan med total syrlighet från min sida och sedan kapitulerar jag i alla fall och var och en gör efter sitt eget huvud. Den där tvålreklamen och trissreklamen känns riktigt mitt i prick!) Kvar är att hämta hem granen, handla lite mat och möjligen lite städning och en och annan julduk på borden. Klart!

Så nu sätter jag mig och njuter av en kopp kaffe i min nya kopp med de godaste Tinapraliner. Hon känner oss väl, vår styrelseordförande som kom med julklapp till jobbet. Tack!!! Till kollegan hade jag även tagit med en kartong med ägg från alla Lisorna och en påse nybakt tunnbröd - tror hon tyckte om det med.

Märkvärdigare behöver det faktiskt inte vara.

Julen är räddad

Idag har vi surrat, skämtat,  reflekterat, skrattat, diskuterat och förstås bakat tunnbröd till julbordet. Tack AM och K för en härlig dag!!!! Och gott blev det också.

Skidpremiär

Nu är den avklarad - premiären! Fast först var det lite av ett antiklimax - isigt och hårt och mer sten än snö i liftspåret. Några av oss entusiaster var till slut tvingade att erkänna att  jo, vi fick ju åka skidor, men...... Så mycket mer var det ju verkligen inte.

På eftermiddagen och söndagen blev det både uppkört och varmare så till sist var föret riktigt bra. Jag lyckades enligt min Sports Tracker avverka närmare 2 mil skidåkning under ett av passen.  På kvällen åt vi förstås middag gemensamt och sedan satt vi vuxna i stugorna och surrade medan barn och ungdomar var ute och härjade med dito från Kramfors Alpina. Gemytligt och glatt skulle man kunna säga. Vi hann även klämma in ett styrelse- och ledarmöte för att planera verksamheten nu när det mesta pekar på att vi blir utan backe i vinter - åtminstone till en början. Efter år av mindre god lönsamhet har ägarna inte bestämt om de tänker öppna den här säsongen. Konkurrensen är ju stenhård i Jämtland. 

Jag har inte reflekterat så mycket över detta tidigare. En liten del av mig har nästan känt ett uns av lättnad. Möjligheten att ägna mer tid åt andra intressen öppnade sig plötsligt. Men när jag stod där i söndags och inte visste när, inte visste var, inte hur ofta jag kommer att få tillfälle att svänga nerför i vinter, smög sig det stora vemodet in och förtog mycket av den energi som byggts upp under helgen. Vi hoppas ju så innerligt att backen kommer att öppna, men har i princip ingen möjlighet att påverka beslutet alls.

Koncentrationssvårigheter

Just nu upptas mina tankar av endast detta enda:

 - Skidpremiär i morgon!!

Må så vara att det är på konstsnö och endast i två tredjedelar av Drombacken, men det ÄR premiär!!!

I blåsväder

Så var det dags igen - tredje gången gillt på bara några veckor. Den här gången var det Ivar som tog vägen över Åre (där Holiday Club mist delar av taket) och Östersund. Själv skulle jag ta mig de 3,5 milen från Ås och hem vid 21-tiden. Det gick bra. Tror det var värre för några som skulle köra söder- och österut. Visserligen låg det några träd in i vägen den här gången med, men inte alls lika många och det såg ut som att någon redan hunnit vara ute med motorsågen på de mest drabbade ställena också.

Just vår lilla by har återigen varit oerhört förskonad, det är som att alla tre stormarna valt en väg norr, söder eller helt enkelt runt om oss. Och just den här gången var jag inte ett dugg orolig när jag skulle köra hem - en storm som fått namn efter min älskade pappa kan väl inte göra mig något ont, eller?

Lite spännande är det nog allt, men de här nya väderfenomenen gör mig också orolig. Den lilla snö vi fått har tinat bort för tredje gången. Isen hade hunnit lägga eftersom vi även lyckats ha några dagar med -20, men nu har den blåst bort igen. Ska det var så här i framtiden? Två novembermånader i stället för en? Är de riktiga vintrarna ett minne blott?

Funderar lite på vilken strategi jag ska ha för att överleva ett sådant scenario.

Förresten....

En lite sen kommentar angående årets upplaga av Idol. Inte för att jag följt med hela hösten och kan ha någon egentlig åsikt om det var rätt person som vann, men.....

- Jag tycker det är så befriande att någon äntligen bevisat att idrott och kultur VISST går att kombinera och inte alls behöver vara motpoler som konkurrerar med varandra!!!