7 november 2012

Logistiken



Äntligen - fem minuter "över"!

En titt i almanackan och jag blir alldeles snurrig. Det är inte lätt att få ihop allt när man bor lite på sidan om. Törs inte ens räkna ut hur många mil det blir denna vecka. I jobbet, med besök på habben, skolan, innebandyträning för sonen, egen gympa och aktivitet med klubben. Tur att det går att samåka, så att jag inte behöver köra allt själv.

Men det här är ju inget nytt för den som bor i glesbygd och dessutom har aktiva barn. Att köra 10 mil enkel väg till en träning är inte ovanligt för några och att snurra runt som en skållad råtta och skjutsa mellan barnens alla aktiviteter är väl vardagsmat för de allra flesta. Tur i oturen att just mina barn är nöjda med lite.

Ute stormar det. Det började i natt så resan hem från kvällsmötet i Norge blev längre än vanligt - skönt att inte behöva köra då. Den lilla snö som kommit yr och virvlar runt knutarna. Det drar riktigt kallt genom vårt halvgamla hus, så jag har klätt på mig både yllestrumpor och fleecetröja och dricker varmt te och hett kaffe medan jag svarar på jobbmail och skickar kallelser till nya möten. Snart ska jag åka till en av kommunens högstadieskolor för att berätta lite om "min" bransch med anledning av Näringslivsveckan. Kör en repris på gårdagen, eftersom jag tyckte det gick riktigt bra då. Lärardrömmen lever än.....

2 kommentarer:

  1. Ja det där med pressad almanacka känner jag igen. Ibland känner man sig som nån slags jojo.... hit och dit och hit och dit....
    Lycka till på högstadieskolan!
    Kram.

    SvaraRadera
  2. Tack - det gick bara fint!

    SvaraRadera