Tror inte jag sett en livs levande Lucia sedan barnen gick på lågstadiet, men tack vare kollegans omvärldskoll lyckades vi smita in och se ett vackert och skönsjungande luciafölje på de kommunanställdas eftermiddagsfika. (Vi snikade dock inte in oss på själva fikat, där gick liksom gränsen).
Konstaterade att det hänt lite på luciasångsfronten sedan jag senast lussade själv. Då var vi fyra tjejer runt nitton-tjugo år, med Sverigehemlängtan, egentillverkad luciakrona och klädda i lakan som sjöng kristna julsånger på svenska med största allvar för våra lätt roade arbetskamrater på slottet i Schweiz. Inte hade vi då kunnat föreställa oss att det årets största juldänga* skulle finnas på repertoaren för ett luciatåg nästan 30 år senare.
På kvällen genomförde vi säsongens sista inomhusträning och med sambon borta hade jag stora förväntningar om en kväll i egoismens tecken - en kopp te, en bra bok och eld i kakelugnen. Verkligheten blev som vanligt något helt annat - kul och bus i bassängen extra länge med de större barnen, hem och fika (köpta - tyvärr) lussebullar, läsa läxa med sonen, ut och fixa fliseldningen som stannat - tog tid men löste sig, försökte göra upp eld i kakelugnen, men veden var så sur, så det tog ännu längre tid, så till sist - ett ögonkast på klockan och ett konstaterande att det var dags att styra kosan mot ett sänggående före midnatt i stället för bokmys.
* Noterbart för den som orkar kolla videon: Inspelad i Saas Fee, Schweiz, där en av våra kompisar drev ett Drogerie några år senare och vi hälsade på. Och tänka sig, att vi verkligen till hundra procent tyckte att de där kläderna och frisyrerna var.........supersnygga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar