Höstkänning

Det är mörkt på kvällarna. Faktiskt ganska tidigt till och med, så med sommartidsvanorna kvar i kroppen har hundpromenaderna genomförts i månljus de senaste dagarna. En ovan, men rätt mysig känsla att kunna knata runt med hunden i närapå beckmörker iklädd shorts och t-shirt. Säger det igen - den här sommaren går på många sätt och vis till historien.

Samtidigt har ju solen och torkan hängt i så länge att en viss oro har börjat sprida sig i min hamsterhjärna. - Kan det verkligen bli något att skörda??? I trädgårdsland och växthus har ju de farhågorna redan tidigt kommit på skam, men i skogen då? Kan meddela att det är - lugnt!! Plockade utan större ansträngning 3 kg hallon i hyfsad storlek igår, hittade ett finfint blåbärsställe och inbillar mig att just "mina" hjortron (som står så till att de alltid mognar senare än alla andra) bara väntar på att jag ska komma och plocka dem nu. Och tänk - vinbären lyckades jag skicka ut killarna att plocka av medan de ännu var perfekta för gelekokning - så i källaren står redan minst ett årsbehov med den allra vackraste färg jag någonsin sett på rödvinbärsgelé.

Jobbar och är ledig om vartannat. Såg ju bra ut på papperet, men mentalt blir det väldigt rörigt. Varken vila eller något riktigt gjort. Men det går. Såklart. Drömmer om att hälsa på kompisen som ska jobba på Gran Canaria nästan ett år, men sambon verkar måttligt intresserad. Så det går väl som det brukar - innan han har bestämt sig har flygpriserna gått upp och då blir det för kostsamt, så vi blir hemma.

Men ikväll åker jag i alla fall och lyssnar på Brolle och Andreas Johnsson. Själv. Sådetså!!