Septemberhelg

Jisses - det är ju tur att man inte ska leva på sin blogg utan har den för sin egen minnessvaghets skull.... Men snart duger den väl inte ens till det, så långt mellan inläggen som det håller på att vara.

Återigen en vecka fylld med jobb och kvällsaktiviteter har passerat. Sambon har varit på bussresa i Norge med yngste sonens klass i 2:a världskrigets spår. Då tänkte ju jag i min enfald att jag skulle hinna massor eftersom det bara var jag och storsonen hemma. Pyttsan. Fastän han lagade och bjöd på middag en av dagarna (blodpudding, visserligen - men ändå!!) hann vi i princip inget av det vi föresatt oss. Några sena kvällar på jobbet, lite bussreseplanering, ögonkoll för sonen, räkningsbetalningar och vips var dagarna förbi. När de kom hem åkte jag på konferens och sedan var det fredag utan att jag ens kommit mig ut på en promenad med hunden på hela veckan. Som av en händelse råkade jag passera Tinas Praliner på hemvägen och så var de goda intentionerna med kortare tider på joggingpromenaderna med hunden i skogen som bortblåsta......

Som bortblåsta blev även planerna på att dra till fjälls med kajak och bästa fjällkompisen. Här stormade rejält på lördagen och någonstans måste vi ha blivit både äldre och klokare, för en klass-ett-varning fick oss att hålla oss hemma. Nytt försök nästa helg - förutsatt att vi fått in potatisen. Nu regnar det och är svårt att göra något, men man har lovat finväder på onsdag. Håll en tumme!

Annars har helgen bjudit på kompisbesök för kidsen, en vurpad och kraschad fyrhjuling med syrlig fader som följd, en sjusovande tonåring och bokläsande mor. Återstår att skriva inlämningsuppgiften till distanskursen jag hastigt och lustigt råkade anmäla mig till. Att jag aldrig lär mig.