Om ni undrar....

.....vad jag gör nuförtiden, så kan jag svara med två ord:  - Jobbar och paddlar! Och får mig både båtliv och bryggkaffe till livs lite emellanåt så här i sommarens elfte timma - när den nu äntligen kom.

Fast i natt verkar det som att sommaren ändå ska ta slut, så  jag är tacksam för de fina dagarna, som bidragit till nyladdade batteriet och funderar på att ta itu med allt som blivit lagt åt sidan till förmån för sol och vatten.

Idag

Har yngste sonen börjat gymnasiet.

Undrar om inte mamman är mest uppspelt och förväntansfull???

Störst av allt är.....

Jag har varit på det vackraste av bröllop. Ni ska få se bilder - jag lovar -  som inte alls gör rättvisa för känslosvallet och skönheten däri.
Sonen har börjat på körskola för AM-kortet.
Jag har jobbat och jobbat och inte orkat ta mig iväg på dans, fastän jag var sugen.
Några dagar igen har jag varit ledig. Fråga mig bara inte vad jag gjort. Minns inte.
Korna mår bra i buan och tänk - snart ska vi redan gå hem igen.
Sommaren har äntligen kommit.
Så mycket att skriva om och ändå.

Idag är det enda jag vill berätta endast detta:

Det kom in tre personer på jobbet, caféet hade hunnit stänga och de var lite besvikna över detta, så jag försökte hitta något alternativ som har öppet lite längre fram på kvällskvisten. Letade och fann, pratade och ritade på karta - så där som man gör när man jobbar här. Under tiden hann den unga kvinnan i sällskapet hitta de naturliga hudvårdsprodukterna från ett lokalt företag. Vi pratade om det och hon tipsade om naturligt smink från Dalarna - och det hela slutar med att hon köper en provpåse själv. Ungefär där visar det sig att i resesällskapet ingår hennes pappa, som köper en annan av produkterna (som hon lämpligtvis fick tillfälle att prova....) till henne. Ja, detta var bakgrunden. Men det som händer i mig där och då har jag aldrig varit med om förut.

Jag ser en kopia av en känsla, en relation. Den unga kvinna och hennes pappa fick mig att tänka på min egen pappa, som nu till hösten varit borta från oss i 10 år. Och där och då kände jag att dessa två - de har idag exakt det vi hade då, när han  fanns här på jorden. Något som inte går att ta på. Kärlek och omtanke. Givmildhet och tacksamhet. Glädje och vänskap. Allt det som jag visserligen känner för mina barn idag - men på det där speciella pappa-dotter sättet, som jag har haft förmånen att uppleva.

Trots att jag fortfarande tänker på honom så gott som varje dag, var det länge sedan jag fällde tårar över att han inte finns här bredvid mig längre. Men nu, att så nära bli påmind om vad jag haft och upplevt, det kunde varken hjärtat eller tårkanalerna stå emot. Och även om det är tårar av saknad, så lovar jag att det främst var tårar av tacksamhet. Tacksamhet över att jag en gång fått vara en del av den varmaste och kärleksfullaste pappa-dotter relation man kan föreställa sig.

Morgonstund har guld i mund (?)

Jag kliver upp tidigt den här veckan. Okristligt tidigt, om du frågar mig. Yngste sonen har fått hoppa in och jobba i stället för en kompis som behöver vara lite ledig innan gymnasiet börjar. Visserligen har sonen jobbat hemma - både anställd och gratis, men det blir ju inte på samma vis. Inga fasta tider, inte särskilt fysiskt ansträngande, men därav inte samma möjligheter till inkomst heller. Det är nyttigt att prova på något annat. För alla inblandade.

Därför sitter jag här på jobbet 2 timmar före ordinarie arbetstid börjar. Jag skulle kunna jobba ikapp något jag inte hunnit, eller fila på annonseringen för höstens två bussresor som vi behöver fylla lite mera..... Men. Nej. Jag lever som jag lär och tar tillfället i akt att uppfylla mitt av min älskade syster (medelst smyckesgåvor vid jämna födelsedagar ur Efva Attlings kollektion) erhållna livsmotto - "Carpe Diem". Så nu sitter jag här med min kaffemugg i arla morgonstund och läser ikapp lite favoritbloggar. Då hittar jag bland annat via skogsrået Jonna en sagolikt vacker text om henne och hennes leverne. Och får samtidigt en ledtråd till mina egna berättarambitioner, uppvuxen mitt i det sagornas Ådal som jag är.

Angående berättartraditionerna, ja. Jag har väl aldrig trott att det skulle bli mer än så. Ambitioner, drömmar, fantasier. Men. På det där 50-årskalaset när jag uttryckligen talat om för alla inblandade att presenter inte var välkomna (vilket många inte hörsammat, eller som någon sa: - Jo jag kunde läsa det, men jag ville inte förstå!) så fick jag bland annat ett presentkort på att göra en egen bok. En riktig alltså. Visst - fotoböcker via ICAphoto har jag väl lyckats få till några tidigare, men det här handlar om helt andra möjligheter. - En pocket i miniupplaga? - Bloggen i ett inbundet exemplar? En slags novellsamling med texter och bilder i urval från olika tider?

Jag har ett år på mig att "göra" boken. Tiden talar för favoritinlägg ur bloggen i ett enda bokexemplar, men ambitionen, fantasin, drömmen - viskar om en pocket. En påhittad story, en fortsättning på de fristående kapitel jag skrev under distanskursen i höstas. Men när ska jag hitta tiden till att färdigställa den sagan? Steg ett är en omröstning bland dem jag fick presenten av - kanske att jag t o m vågar låta dem läsa ett eller två av byrålådskapitlen, så att de bättre kan avgöra.....

Julis sista dag

Skulle åka på utomhusteater i hällregnet i går kväll. Men någon hade missat att stänga bagageluckan tillräckligt, så bilen var utan batteri. Blev till att stanna hemma och fixa sambons papper till bokföringen i stället. Kanske lika bra det.

Har som sagt varit ledig i tre dagar. Den första blev en härlig semesterdag med sol och sommarkänsla tillsammans med grabbarna på Verkö Water X. Skotrar på vattnet, slottets fina uteservering, träffade lite bekanta och njöt mest av att vara ledig och uppleva något som i alla fall liknade sommar.Fick några OK bilder också - tyvärr med fel inställning på vitbalansen. Senilvarning.

Dagen efter var det väl ändå OK väder, men då hade jag börjat läsa en bok - inget skönlitterärt verk eller så, men närmare 600 sidor bladvändande underhållning och verklighetsflykt. Skönt. Blev inte så mycket gjort hemmavid i stället.....

Så igår skulle det ju tas igen - tvättstuga, busstädning, plock inne och lite väderdepp - hällregn hela dagen. Nåväl. Idag ska det jobbas lite och sedan är kvällen vikt för - Sting!!! Yran, here I come!

Regnar - igen

Ja - vad säger man om den här sommaren? Inte många varmgrader men desto mera regn.

Jag har haft lite extra lediga dagar i juli, men kommer att jobba desto mera i augusti. Några semesterdagar har det blivit, för att det ska stämma i schemat, men inte mera. De lediga dagarna har gått åt till bussjobb och blomstervandringar mest, men i förra veckan la vi en dag på att börja röja här i stökiga huset. Det gick väldans bra - synd bara att jag inte hade fler dagar till sådant där på direkten. för nu har vi kommit av oss igen.

I fredags var jag och grabbarna till Fäviken och kollade lite. Jag tyckte nog det var bättre ifjol. Men blomstervandringen i lördags var helt sagolik - tror aldrig jag sett så mycket blommor på fjället någonsin!! Det vara bara brunkullan som inte blommade, tyvärr.

Förra veckan hittade jag en app som skall kunna hjälpa mig att springa 5 kilometer på max en halvtimma (jag veeeet  - för många är det en evighet, men för mig är det numera verkligen en utmaning och ett stort mål att komma ner i 6 min per kilometer igen efter 18 års uppehåll). Var jättekul och första veckan gick fint att följa programmet. Ända till ikväll - efter en hel dags jobb har jag suttit och sorterat visum till septemberresan. Klar kl 23 och behöver vara på jobbet senast 08 i morgon. Näh - blev ingen springning ikväll inte. Så typiskt. Är det någon som är förvånad? Nee, trodde inte det heller. Är ledig några dagar igen denna vecka - får försöka springa ikapp då. Tro't den som vill.

Tanken var att vi skulle komma iväg några dagar med familjen, men här är mer än 2/3 av höet oslaget ännu, så vi blir hemma. Som vanligt. Kanske kan ta oss en helg sedan i höst i stället. Dessutom blir ju både jag och F hemma när LG åker till Ryssland igen. Bussen är redan mer än full, så det blev ju bara bra. Känns faktiskt skönt - en sådan vecka blir ju ingen semester direkt i alla fall för min del.

Annars räknar jag ner till fredagen. Sting på Yran! Längtar!!! Jag kommer definitivt att vara på plats. Har biljett till lördagen med Ledin bl a också, men det är mest en bonus. Har inte raggat någon att gå med, för även om det visserligen är ännu trevligare med sällskap, så brukar jag tycka att det liksom inte behövs på Yran. Jag gör ju mitt lilla spelschema som jag följer slaviskt - och är helt nöjd med det!

Det gick sådär

Med prioriteringarna, alltså. En regnig, ledig lördag. Som gjord för att städa. Eller?? Nu är det ju inte för inte som mitt livsmotto är "Carpe Diem". Fick ett halsbandet designat av Efva Attling med den devisen av syster med familj när jag fyllde 40 och nu till 50-årsdagen kompletterade de med ett armband. Tror inte det finns någon annan människa på denna jord som det passar bättre än mig. Jag ÄR ta mig sjutton "Carpe Diem".

Så - vad gör jag en regnig lördag? Jo, jag började lite halvhjärtat att plocka och slänga i travarna av oreda. Men det gick inte länge förrän jag tyckte att en lååång hundpromenad - i regnet - var en bättre idé. Sagt och gjort. Någon timma senare, ombytt till torra kläder kom jag på att jag nog behövde åka med blommor till graven i Rönnöfors. Och därifrån är det ju inte så långt till Tångeråsen och Café Sve. In i bilen och iväg. Tittade på en bildhuggande tjej som hanterade motorsågen med bravur, åt en himmelsk marängtårta, träffade en hoper bekanta, beskådade och beundrade ett arkeologiskt medeltida fynd och fick en vägbeskrivning till en för mig ny brunkullalokal. Så går en dag, kan jag väl säga.....

På kvällen övningskörde F till buan. K följde med och hjälpte mig skotta ur skiten ur sommarladugården. Sedan kröp vi omkring i vägren och diken på två ställen och beundrade bland annat brudsporrar, skogsnycklar och tranbärsblom.

Låt mig sammanfatta det hela som följer: En regnig dag kan innehålla blomstrande förutsättningar för egentid och själslig vila - i stället för planerad städning.

Jag blir nog aldrig någon vuxen, ansvarstagande hem- och husansvarig.

Joråsåatt

Den där tiden, den fortsätter att svischa förbi och försvinna. Jag vet egentligen inte vad jag hållit på med den senaste månaden..... Men. Inte har jag paddlat, inte har jag sått i trädgårdslandet, inte har jag cyklat (enligt sonen har jag fel sorts ventiler för att den ska kunna pumpas härhemma, måste alltså byta slangar - och så'nt vet ju alla att det inte blir gjort i första taget), inte har jag motionerat överhuvudtaget, inte har jag åkt motorcykel, inte har jag badat och jag har definitivt inte bloggat.

Vad har jag gjort då?

Jo.

Jobbat på jobbet. Jobbat lite mer på den här firman här hemma. Åkt på bussresa. Varit på begravning. Städat ur ett rum på pensionärshem. Gått blomstervandringar - tre stycken närmare bestämt. Firat midsommardagen med grannarna. Hejat på systerdottern på fotbollscup. Sett sommarfars. Varit på jubileumsdag för Blomsterleden. Åkt Mountaincart på Åreskutan. Hjälpt till med ett antal visumansökningar. Gått med korna till buan. Fixat med festförberedelser. Firat att jag passerade ett halvsekel i livslängd i våras med ett hejdundrande kalas med närmare 90 gäster. Åkt på en bussresa till. Slocknat i soffan några kvällar i rad.

Allt förtjänar minst ett inlägg var. Men just nu vet jag inte när jag ska få till det. Jobbar hela sommaren utan semester och vårt så kallade hem har förvandlats till något som snarast är att jämföra med ett katastrofområde. Det vill till att jag får prioriteringarna rätt då......