Pappafritt

LG har körning till Umeå i helgen. Jag vet att de finns de som tycker att det låter hemskt när jag säger det, men i ärlighetens namn: - Jag upplever det som en egen liten minisemester när han är borta några dagar. Då planerar jag och grabbarna tiden precis som vi själva vill utan hänsyn till vad pappa vill, behöver hjälp med eller vad det nu kan vara. Lite lyxigt, så där.

Igår var vi på bio och såg "Alvin och gänget". Kanske inte var en av de bästa familjefilmer jag sett, men barnen gillade den och några riktigt goda skratt fick vi. Jag kan omöjligt hålla mig när E försöker kväva sina egna fniss.

Idag hade vi tänkt oss till Åkersjön och Skoterns Julafton. Solen skiner och det är så där oerhört, oemotständligt vintervackert ute. Men, minst -25 igen! Så vi kröp ner under våra täcken till tio, fortsatte med fukost i soffan till ngn småcharmig Disneyfilm som jag fick tårar i ögonen till och nu sitter vi och gruvar oss för att antingen gå ut en sväng i kylan eller ta itu med vårt städprojekt modell större.

Skid-tider

Grabbarnas korta och inte ens intensiva skidskyttekarriär är över. Båda har valt att i stället åka lite längd på hemmaplan med morsan och skjuta luftgevär. E tyckte dock egentligen att det var kul - ända tills de andra barnen först åkte ifrån honom och sedan sköt både bättre och snabbare också...

Nåväl. I Alpina har vi desto mer på gång. Ett 50-tal aktiva barn i torsdagskvällens snöstorm. Några ska tävla i helgen, vilket föranledde några timmars svärande vid datorn. Men nu har jag precis knäckt koden till hur man anmäler vi Idrott Online. Och på tisdag kommer 4 nya åkare via Handikappidrottsförbundet.

Ledig idag

Jag tog en ledig dag idag. Skönt. Det har varit och blir mycket kvällsjobb en tid framöver, så det kändes klokt med en lucka. Ska ut och köra "lite" bil i snöstormen. Glömde min plånbok på måndagskvällens möte - i Laxviken. "Fiffigt Anneli!" Lämnar samtidigt papper till redovisningsfirman och nya broschyrer till några anläggningar på vägen.

Se'n har jag blivit så gammal att jag behöver ett läkarintyg för att få behålla körkortet för tungt släp, buss och lastbil. Nu är det ju inte så ofta jag kör sådana fordon, men... Kan ju vara bra att ha, som någon härhemma brukar säga.

Ska också hinna till skolan för att fixa lite hjälpmedel till E:s engelska bl a. Alla mina påhitt för att underlätta i inlärningen har, roligt nog, hittills mottagits med öppna armar. Jag kan ändå förundras över att den pedagogiska kreativiteten inte är större eller mer flexibel, hos lärarna som, till skilland från mig, har både utbildning och mångårig erfarenhet. För att dra lite paralleller till min egen proffession - Riktigt bra service och värdskap uppstår först när vi inte bara uppfyller, utan förekommer kundens behov.

Jorå, den här dagen lär nog svischa förbi den med, så jag passar på att njuta några minuter till av en hederlig kopp kokkaffe och lite "ikappläsning" av vännernas bloggar.

Kanske ingen Fellini direkt

Men pappan och jag hade hejdlöst, otroligt roligt åt denna av sonen, med nya mobilen, egenhändigt filmade och regisserade sekvens. Håll med om att spänningen är olidlig - ska han få igång skotern över huvud taget???? Och upplösningen sedan - underbart!

Önskar jag visste

Lilleman (som nog skulle blänga surt under sin för långa lugg om han visste att jag kallar honom så) har det ju inte alltför lätt med att läsa och skriva vare sig svenska eller engelska. Nu har man fått lite extratid på skolan och han ska få vara med i en mindre grupp för att träna mer och få mer lärartid. Jättebra!

Det som bekymrar mig är att fröken skrev att han även skulle ingå i den lilla mattegruppen, och vi har hittills aldrig hört talas om att matten skulle vara särskilt svår. Mer än lästalen, då. Och klockan, som han inte fått någon hjälp hemifrån att lära sig i denna otidsanpassade familj. Och kanske multiplikations- tabellerna, som verkar lika omöjliga att lära sig utantill som vilken engelsk glosa som helst.

Kan inte låta bli att fundera över han situation. Att hemma alltid vara den som kan, att lite bli storebror till sin egen storebror. Men när vi kommer utanför hemmet och F är med sina gelikar är han vinnaren, den populäre, charmören och kompismagneten. Lilleman kämpar, gnetar med läxor, träningar och kompis- relationer. Men jag tror han har svårt att se och känna sig själv bekräftad, beundrad och nöjd.

Vi gör så gott vi kan för att förvissa honom om att han är bra och duger precis som han är och för att han är han. Men visst, vi uppmuntrar ju även framgångar av olika slag.

Så svårt att veta - gör vi allt rätt?
Får han vad han behöver - av oss, skolan, omgivningen?
Och dyslexiutredningen har vi inte sett röken av.....

Och vinnaren är....

Man kan nog säga att han är inne i ett stim nu, nyblivne tonåringen. Två andraplatser på slalomlägret i helgen, idag vann han barnklassen i OBIS fototävling och ikväll skatade han för första gången ifrån mamma på längdskidorna. Det enda som inte funkade sådär jättebra, var att borsta tänderna när han inte hittade några rena kalsonger attt sätta på sig efter duschen.

Japp, han har nog toppat formen till just den här veckan. Så nu ska jag gå och lyssna på reprisen av när han blev intervjuad i närradion med anledning av fotovinsten. Den intervjun misstänker jag är något alldeles extra.

Prisade

F blev tvåa i båda tävlingarna i helgen och även om det bara var "prova-på" och för skojs skull, blev mamma superlycklig och själv var han bra nog stolt också. Men när vi frågade om han ville åka på ett likadant läger igen blev svaret:

- Ja, det var jättekul! Men bara om vi får spela bowling.

Skolkade från gympan, för jag ville hellre åka längd ikväll, men det slutade med ett segt engelska-läx-pass med E och några tappra leta-LG:s-plånbok-försök i stället.

Skulle kolla in slutet på Idrottsgalan, men då la TV:n av. Plopp, bara. Har dock lyckats googla mig fram till att rätt person vann Jerringpriset. Synd bara att hon inte kunde vara på plats och ta emot det själv, det hade säkert varit kul ,även för en Helena Jonsson.

Nu fick jag till SVT Play - säger bara: -67,6% och en Staffan rörd till tårar - men det är väl inte varje år som skidskyttet plockar hem 4 av 10 priser.

Lägernatt

Här i stugan sover alla efter en fin, men rätt tuff dag i backen.
Vinden viner runt knutarna och jag borde också krypa till kojs. Men hur skön sängen och täcket än är; det är svårt att sova någon annanstans än i sin egen säng. Åldern - igen! Så i stället har jag fixat det mesta på LOK-stödsansökan, plockat ihop allt så att det ska gå snabbt att städa i morgon och beundrat utsikten över "Östersund-by night".

E har skickat hur många sms som helst både till mig och F ikväll. Tror nog han saknar oss lite. LG har tydligen köpt en lastbil - till! När katten är borta, ungefär.

Skrev jag förresten att lägerdeltagarna är nå't alldeles speciellt? Humor, glädje och värme är definitivt ingen bristvara liksom den positiva grundinställningen till livet i stort. Det finns mycket jag kommer att bära med mig länge från de här dagarna.