Abstinensproblem

Jag hade nog inte trott att det skulle kännas så svårt. Jag har ju åkt hemifrån ett antal gånger utan barnen - oftast bara några dagar, men ibland hela veckor - och det har ju alltid gått bra. Men att vara här hemma när äldste sonen är borta, njae, det är ingen "hit". Även om det är jag som varit pådrivande att han måste få prova för att på bästa sätt kunna ta ett beslut angående sitt gymnasieval, så är det nog jag som lider av störst abstinensproblem just nu. Jag har nog kollat mobilen minst 374 gånger idag efter ett sms eller annat livstecken från honom. Men han verkar stormtrivas. Det var knappt han hade tid att prata när lillebror ringde för att gratulera på namnsdagen.

Och jag kan ju förstå honom. Alla vi träffade i går var supertrevliga och mysiga. Skolan såväl som boendet verkar jättebra och lärare och övrig personal både gulliga och coola. Det här med att åka buss greppade grabben snabbare än modern och med det utbudet av fritidsaktiviteter väger plötsligt skidträningen fjäderlätt.

Det är dock inte bara i hjärtat som det märks att han är borta. Ingen hade skottat när jag kom hem från jobbet, ingen som snabbt dukade fram på bordet när jag ropade att maten var klar och hunden var upp och letade efter F i hans säng. Vad ska vi ta oss till om han väljer att plugga i Bollnäs i fyra år???