Deppvarning

Fotbollscup hela dagen i söndags. Eric tyckte det var kul, men modern blev minst sagt lite rastlös. Killarna var dock superduktiga och vann alla tre matcher. Nu tycker Eric att han har gjort sitt i fotbollsbranschen för ett tag och tar såväl tränings- som matchlov denna vecka.

Var till sta'n på första Friidrottsträningen för Felix igår - det var kul för alla inblandade. Ser verkligen fram emot tävlingarna i Göteborg.

Vädret är inte på vår sida. Hö't är orullat, sambon stressad, lättirriterad och "overloaded". Min självpåtagna chaufförssyssla till farfars HC-besök medför att allt fler dagar blir inbokade i kalendern.

Med andra ord: - Det blir ingen fjällvandring i år.

Ingen sommar, ingen semester - inte utan några dagar med tältet på fjället. Har ingen aning vart de tre semesterveckorna tagit vägen och nu känns de nästan bortkastade, när jag inte får mitt andhål, mitt livselixir fram till april och de obligatoriska skiddagarna till fjälls.

Ser visserligen fram emot resan till Schweiz senare i höst, men det är liksom inte samma sak... Har nu snarare lite dåligt samvete för att jag har det kvar att glädjas åt, vilket inte förunnas mannen och barnen.

Orkar inte ens ta itu med den alltmer akut nödvändiga städningen av huset. Tillåter mig i stället att deppa lite idag.

Tiden rinner iväg

Plockar lite hjortron, konstaterar att det är dags att kapitulera och plantera trädgårdshallon om det ska bli några alls, bakar kakor med hemägg och inget blir som vi är vana, äter upp de ovanliga men goda kakorna, testar kajaker hos kompisarna i Mörsil, shoppar loss på Lundhags och åker därifrån, mycket nöjd, men nästan ruinerad, hämtar hem farfar från sjukhuset.

Semestern rullar på. Bara en ynka vecka kvar nu, känner redan att dessa tre veckor går alldeles för fort och vi har alltför mycket ogjort som vi skulle ha velat hinna med.

Men ikväll var det en stor kväll - Eric var för första gången med och vann en fotbollsmatch. Så nu blir det cup på söndag.

Nattsudd

Fina sensommarkvällar, som vi haft denna helg, tar man sig gärna en promenad "runt flon" eller en tur till buan. Om man bara slapp myggen....:

En bonde i vår by - och hans adepter

Min karriär som traktorförare blev ultrakort. Snabbt lärde mannen upp den äldste sonen, som han har betydligt större förtroende för när det gäller framförandet av allehanda fordon. (Detta stärktes ytterligare den där gången för x antal år sedan när jag lyckades trassla in den då splitternya gräsklipparen i barnens gungställning. Den blev sig aldrig mera lik, kan vi väl säga.)

Nåväl, eftersom sonen har ett antal år kvar till 16-årsdagen och officiellt traktorkort, åker jag numera med som vuxen ansvarig medan han kör och lillebror har lärt sig hantera plastaren.

Det är lite trångt, men gemytligt och hög stämning där i traktorn. Bl a finns där ett par hörselkåpor med radio i - de turas vi om att använda. Den som för tillfället har dem på sig får sjunga med, allt vad den förmår, medan de övriga två försöker lista ut vilken låt det är. Kan bli rätt kul - prova själv, vet ja!

Och fadern är mäkta stolt - över sönerna!

Ändrade planer

Den lätt stressade mannen är numera i total stress.

I morse hände det som aldrig hänt förut - han hade missat en bussbokning. Var övertygad om att den var på söndag och jag hade inte "tjyvtittat" i hans kalender. ( Jo för det händer ibland att jag gör så, när jag själv har för avsikt att planera in något som jag inte kan ta med barnen på.)

Uppvaknandet blev minst sagt kaotiskt och killen han lejt att köra i morgon, kunde förståss inte byta dag. Alltså har gårdens traktorer stått stilla idag, på augustis finaste, varmaste dag.

Själv blev jag nästan lite handlingsförlamad. Men jordgubbslandet finns ju alltid. Tvättade några maskiner, fixade våfflor till killarna och deras kompisar och servade LG med lite saker via fjärrstyrning a la mobil. Bar runt på diverse datorprylar tillsammans med svägerskan, tills vi fick det trådlösa nätverket att funka till belåtenhet och tog bilen och grabbsen till buan för att kolla in kossorna - igen. ( De har som blivit mitt ansvar den här sommaren, men det är helt OK! Jag trivs ju så gott däruppe jag med.)

Så var den dagen slut och i källaren står 7 nya flaskor med jordgubbssaft.

Små, små detaljer som ändå gör semester

På kvällen efter Zip Line åkningen kom vi hem till en lätt stressad man som har i stort sett all höbärgning kvar att göra. Med farfar på sjukhus erbjöd jag mig att hjälpa till. Har ju nå'n gång sagt att vid traktorkörning, där går gränsen för vad jag gör på denna gård, i detta företag.... Men nu satt jag där, gick sakta men säkert, ivrigt anvisad och tillrättavisad av en 12-åring. 5 buntar tror jag vi fick till. Tror det blir mer av den varan i morgon.

I dag har min guddotter K varit på besök för andra gången den här veckan. Hennes mor kämpar med att städa ur huset som hennes mamma sålt. Erik har kört lilla K i vagnen och idag fick t o m jag ett leende från goseungen. Men då hade jag mutat henne med jordgubbar först....


Som sagt, skördar vi jordgubbar, hela tiden.... Och äter dem - i filen till frukost, i salladen till lunch och som efterrätt på kvällen. Senaste varianten är hemgjord ostkaka med jordgubbsmos och grädde. Smakade allra bäst utomhus med en stor kopp kaffe till!


Med min vanliga tur har solskenet och värmen återvänt lagom till mina lediga dagar, så idag blev det återigen ett dopp i Landösjön. Måste vara rekord för antalet badtillfällen den här sommaren.

Trots att nätterna nu är mörka igen, har vi svårt att komma i säng om kvällarna. LG kör traktor ikväll och jag sitter här med ett gott glas vin och lite bloggande. Redan nu fasar jag för de tidiga skolmorgnarna som närmar sig med stormsteg.

Semesterstress

En vecka av mina efterlängtade 3 veckors semester har redan passerat förbi. Och vad har vi gjort? Inte så mycket egentligen... Skördetid som det är har vi mest plockat bär i det till synes aldrig sinande jordgubbslandet, åkt till sta'n i parti och minut för att hälsa på farfar, som är kvar på sjukhuset och serva/köpa cyklar.



I och för sig alltihopa nödvändigt och skönt att verkligen ha tid för, men i mitt tycke inte så semesterbetonat. Farfar har opererats och är på god tillfriskningsväg. Felix Biltemacykel fanns nu ingen mer räddning för, så vi åkte på Söder Sport. Hoppas den håller bättre. Hur som helst pågår seriös bakhjulskörningsträning i trädgården nu:


I onsdags hade vi tid för besiktning av Volvon i Järpen. Jag gav mig och grabbarna skördelov och så passade jag på ( inspirerad av Katarina , Brunkullans goda) att boka Zip Line i Åre. Erik var lite tveksam först, om linorna skulle hålla osv, men på "hönsbesöket" i Mörsil lugnade A-M honom att det var rigorösa säkerhetsförhållanden. Tack A-M & K - för allt!!

Zip Line är nog bland det roligaste jag gjort!! Roligare än MC, helt i klass med skidåkning, men med mer adrenalin. Kan knappt bärga mig tills jag har råd att åka "Black line"! Att utmana sig själv, att våga, att få vara lite mer än lovligt galen - underbart! Dessutom bra guider, bra väder och trevlig grupp - vad mer kan man önska? (Undrar bara varför vi endast var två mammor och resten barn - vart tar barnasinnet vägen när man blir förälder???)

En "Ernst" i vårt hus

Vi har en alldeles egen liten "Ernst" i familjen. Vi upptäckte honom häromdagen - en liten barfotamyskille med heminredning och smarta lösningar som specialitet.

Han har möblerat om i sitt rum( som f ö är minimalt, så bara det att möblera om är en bedrift!), hämtat nya tavlor och en byrå från containern med saker hemifrån morfar. Tagit ner hyllor, flyttat och satt upp de nygamla tavlorna. Han har fått till det så fint i sitt egendesignade rum.

Till den nya byrån har han flyttat alla sina kläder och sorterat in dem i olika lådor. Golvet har fått mattor i olika storlekar och material. Mysigast tycker han det blev med ryamattan att sätta fötterna på när han kliver ur sängen.

I två hela dagar har han engagerat sig, fixat och donat tills han blev riktigt, riktigt nöjd. Sedan, nå'n dag, har han lovat hjälpa mig med lite nystyling av vardagsrummet....

Och ikväll sprang han ifrån mig hur lätt som helst, när vi joggade runt flon.

Varje dag upptäcker jag nya, överraskande sidor hos mina barn. Resan med dem tar återigen nya vägar och blir bara mer och mer spännande för varje dag.