Ljuvliga juli - bilderna

Tokeri och livsnjuteri

Tiden, den tiden som bara springer förbi och kvar står jag och undrar vart den tog vägen....

Fråga mig inte vad jag gör, för det kan jag inte svara på. Jo, jag jobbar litegranna, hjälper folk med visumhandlingar och allt det där vardagliga som laga mat och tvätta och se till hönorna - det förstås. Men annat?? Fastän kvällarna har varit som hämtade ur en romantisk naturfilm  har det inte blivit någon mer paddeltur. I stället har jag bakat. Två sockerkakor åt gången, bullar av en liter och myntachokladkakor som inte alls blev lika goda som det recept jag sist använde. Och nästan allt har vi ätit upp.

Far i huset, båda sönerna och en dräng har jobbat dygnet runt med höbärgningen - Höanna, som man säger här. Jag har servat med mat och slåtterfika (därav bakningen). Däremellan har jag lojt lutat mig tillbaka och läst ut Fredrik Backmans " En man som heter Ove". Jag gillar den lika mycket som "Mormor hälsar och säger förlåt"  - så mycket kärlek,vemod och för all del - ett och annat skratt.

En sväng på Traktorslalom och en sväng till grannbyn för lite shopping till sonen. Efter första dagens slåtter blommade hans allergi upp något alldeles hemskt. Själv är han övertygad om att han mår bättre med magnetsmycken på, så eftersom han tappat även det tredje armbandet blev det till att åka och köpa ett fjärde. Det blev ett halsband med kors också - han fick aldrig något till konfirmationen, men nu passade det bra.

Och så helgens stora händelse. Grymt peppad av ZtorZillen tog jag mig an en träningsutmaning - jag menar en dag i veckan borde väl även jag fixa?  (Observera - detta var min alldeles egna fria tolkning av utmaningen.........) Sagt och gjort, vid tiotiden började vädret anta normal temperatur, så jag snörde på mig gympadojjorna och i linne och shorts tog jag hunden i kopplet och begav mig för att jogga runt den ordinarie hundpromenaden. Medvetet tog jag inte på några strumpor, eftersom jag då med de nya sulorna i skorna har en tendens att få bakkappans kant rätt på hälen, med åtföljande stor risk för skoskav. Jag hade däremot liksom inte räknat med att kanten där sulan slutar mot insidan av foten skulle vara så vass när man joggar i stället för att gå......... Resultatet? En blåsa på vänster insida och en sprucken blåsa på höger insida av respektive fot. Snyggt jobbat! Men. Jag joggade faktiskt hela vägen runt de 4 kilometrarna! Inte så illa för en som knappt sprungit på 17 år!

Premiärdag

Att man kan hinna med så många sommarpremiärer på en och samma dag?

Idag har vi: 

- rensat landet och blomrabatten 

- nackat vårt livs första höna själva. Jag höll och yngste sonen var till god hjälp med yxan (Huvva!!! Vi blundade båda två och gruvar för morgondagen då vi måste ge oss på vår vackre, men fjäderryckande tupp Tom)

- mitt-i-veckan-grillat och ätit middag utomhus

- badat!!! OK - doppat mig då...

- fått cykeln pumpad (bytte mot en dammsugning) och susat ner till sjön

- kvällspaddlat med kajaken

Vilken tur att jag är ledig en dag i veckan, när det är sådana dagar som idag. Nu har jag så mycket energi över att jag sätter mig med sambons ekonomipapper - mitt i natten!

Kom så går vi

Och på sista semesterdagen blev det - mer vandring!! Tog de två tjurigaste kossorna som vägrar åka finka på en promenad upp till buan eftersom betet i princip är helt slut nere i byn. Gick så fint så. Fick locka med lite kraftfoder ibland bara. Och kompisarna blev alldeles till sig när de fick mera sällskap. 

Sedan blev allt som vanligt så sent, så någon paddeltur var liksom inte längre att tänka på. Men nu när värmen äntligen verkar ha kommit blir det säkert tillfälle någon annan kväll. Och bara för att solen lyser så fint tog jag motorcykeln på jobbet idag. Kom visserligen lite sent p g a vägarbete, men det var det värt.

Första jobbardagen började med rivstart. Tokmycket turister har hittat in idag och frågat om precis allt mellan himmel och jord. Roligast var killen som skulle ut och gå i fjällen med sin pappa och jag kunde visa både text och bilder från det område de tänkt sig. Så nu må här även planeras för egna högfjällsturer till sensommaren. 

Semesterspurt

Äntligen kom värmen!! Och med den semesterns sista dagar. Har tillbringat tiden med att baka tårtor, guida en blomstervandring till (det börjar sitta nu!!!) och äntligen lite hastigt och lustigt få tillfälle att prova nya macroobjektivet.

Det krävs nog lite träning för att få till det riktigt bra, men lite häftigt är det allt! Betänk hur små blommorna på en Vityxne är!! Någon skrev på facebook att det såg ut som mygg på  den översta. Javisst svarade jag utan att tänka på att i proportion skulle de myggen i så fall varit världens minsta. Det är nog snarare knott eller några ännu mindre flygfän. Varje blomma på vityxnen mäter ju i sig inte mer än några ynka millimeter.

För övrigt hade vi en toppendag på fjället - fantastisk väder, fantastisk blomning - vi såg även Fjällyxne, men tyvärr verkar inte Brunkullan på fjället blomma i år. (Måste komma ihåg att svänga förbi i Rise och kolla till lokalen där.)Vi kom inte ner förrän 20.00. Kan inte förstå hur det kunde bli så denna gången, när vi var nere 17.30 förra lördagen. Möjligen kan det ha att göra med att många blev lika fascinerade som jag av att titta på blommor i lupp. Stundvis krälade nästan hela gruppen omkring i gräset ackompanjerat av utrop som -"Oh, hur kan något som ser ut som skräp vara så vackert!!"

Sedan hem och blixtduscha för att anlända supersent till 40-åringen som jag visserligen bakat och levererat tårtor till, men inte hunnit fixa någon present åt. Det fick bli en "nödlösning":  I stället för blommor - Ansättens Miniflora. Till det ett "presentkort" på en privat blomstervandring med övernattning och middag på pensionatet i byn. Inklusive obligatoriskt sällskap av mig, förstås!

En tur med fokus på litteratur

Jag har visst jobbat två dagar på semestern också. Eller ja, jo - något sådant i alla fall. Körde runt i min nystädade bil med två äldre damer från Oslo. En pensionerad litteraturprofessor och hennes syster. Båda hade läst och fascinerats av Kerstin Ekmans trilogi "Vargskinnet" och ville nu uppleva bygden där författaren funnit sin inspiration till romansviten. Vi kan väl säga att det är ett intresse jag delar.

Väl i Hotagen anslöt bygdens lärarinna, för att bidra med den totala lokalkännedomen. Och sedan har vi snurrat runt i kyrkor och längs stränder, på gästgiverier och nedlagda pensionat, på fäbodar och i före detta prästgårdar. Och vi har diskuterat och analyserat. Allt från de tre generationerna kvinnor, via religionsåskådning, karaktärer, miljöer och relationer till författarskapets frihet.

När jag skulle lämna damerna på hotellet infann sig en slags tomhet. Och just där och då i allt detta fantastiska känner jag en viss besvikelse över att jag aldrig slutförde den där litteraturkursen jag läste på distans.

Det var en kväll i juni

Med mitt arbete följer en del stora förmåner. Som att jag bör testa nya aktiviteter i kommunen. Förra veckan besökte jag och mina kollegor därför Aspås Turridning en kväll för en tur med Annas fina islänningar. Kan varmt rekommenderas!!!

Själv "åker" jag häst, men med Annas instruktioner kunde t o m jag få hästen Sandra att någotsånär göra ungefär som jag tänkt mig. Dessutom fick vi tölta - det kunde hon alldeles av sig själv! Så vips hade jag anmält mig till höstens "Hästjunta". D v s rid med Anna för en bråkdel av ordinarie pris - bokning sker med kort varsel som utfyllnad i ordinarie grupper.

Känns kul med något nytt och annorlunda att se fram emot när höstmörkret faller.

Släktträff

Åkte in till stan där systerdottern spelar fotbollscup och träffade hela familjen. Fika och mys och en önskan att se mer av varandra.

Kommer hem och upptäcker att den enögda hönan som blivit så illa behandlad av tupp och andra hönor en gång förut, har råkat ut för samma igen eftersom de andra brutit sig ut till henne. Nu är tuppens dagar räknade! Om jag så ska nacka honom själv....