Emellanåt känns allt som vanligt och jag undrar lite när det ska gå upp för mig, att det inte är så. Men att leva fullt ut, varje minut, har blivit ännu viktigare.
Tack mina fina kollegor som lockade med mig på promenaden till Vinterparken. Mitt på blanka onsdagen vimlade där av skidåkande och promenerande vårvinternjutare. Hela dagis som grillade korv. Mammor med barnvagnar och långfärdsskridskor på fötterna. Och faktiskt, två töltande islandshästar. Vinterglädje!
Stannade till på gamla jobbet på hemvägen. Saknar det lite. Huset. Atmosfären. Några av arbetsuppgifterna, men mest vännerna och stämningen. Fick dessutom ett superfint halsband som goaste J gjort själv. Vänskapslycka!
Skidtjejerna tog guld. Underhållningsvärdet på grabbarnas konversation vid middagsbordet i en klass för sig. Hemtjänsten tittar till de äldre så att vi lugnt kan åka till fjälls några dagar på sportlovet. Värdefullt!
En dag med många positiva känslor, så befriande från sorgen och förlusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar