...och det är just nu i denna stund som jag borde flänga omkring i huset och putsa, feja, plocka, passa en deg, stryka gardiner och putsa fönster. Allt på en gång, för jag är ju ledig och har inte gjort ett skvatt juligt ännu. Men. Inte jag. Nej, skulle inte tro det. Finner bara inte lusten till det. I år heller. Så i stället renskriver jag protokoll, lovar städa bussen, ändrar klubbens tävlinginbjudan, läser lite kurslitteratur, kokar kaffe igen och känner mig mer och mer inne på den linje som en annan mamma i klubben aviserade i omklädningsrummet förra torsdagen:
- Alltså, jag vet inte, det här med julen... Jag börjar känna mig lite less på det. Vi har ju hållit på med det i drygt 2 000 år nu, är det inte dags för något nytt??
Det är likadant här, skulle julfixa hela förmiddagen igår, med det blev inkentinken av det.
SvaraRaderaHaha, kul kommentar tycker jag, som man mycket väl kan fundera över. Min äldsta dotter är inne på den linjen. I år ska hon inte ha gran som ett första steg.
SvaraRaderaSkönt att höra. Jag har i flera år konstaterat att det blir jul ändå, utan att man jobbar ihjäl sig.
SvaraRaderaDet är bättre att spara krafterna tills ljuset kommer tillbaka och man får fart på livsandarna och vill ha lite vårfint istället.
Ha en lugn och städfri dag imorgon också!
Vad hjälper det om man har den inställningen när resten av familjen har en annan.................
SvaraRaderaAlltså, gran är väl det enda måste vi har kvar, typ.
SvaraRaderaKreativa - jag hoppas de som tycker annorlunda hjälper till med stöket då! Det satte jag som krav här och nu är allt betydligt enklare.