Har du kvar din röda cykel....

Skulle lämna in två cyklar på reparation häromsistens, men se den ena ville de inte ens ta emot! Snopet. Det var min sambos cykel han fick i 30-årspresent. Själv har han möjligen suttit på den. En gång, kanske? Så han kunde inte alls begripa att den blev utrangerad. Här bör jag nog erkänna att jag cyklar lite mera och med förkärlek på skogsbilvägar och större stigar. Då passar ju sambons mycket bättre, än den lila, fina DBS damcykel jag fick av mina föräldrar i 25-års present. Så jag har liksom slitit rätt bra på hans cykel, också, om man säger så.

Reparatören tittade noga, suckade lite och förklarade för en som inget begrep, mer än att det skulle gå på 2 000 kr att laga. Hoppsan. Vi kunde få en ny för ca 3 000... Men jag deklarerade frankt att jag inte ville ha en tantcykel utan en som funkar både över stock och sten och på lite asfalt däremellan, även om jag inte har för avsikt att hoppa eller cykla på bakhjulet som kidsen. Just nu i alla fall. Jag tyckte faktiskt försäljaren lyckades bra med att dölja vad han tänkte om henne som totalt bestämt sig för att ignorera det faktum att hon bara har några år kvar till femtio. Hur som helst, trots att vi höll oss till reacyklarna landade det på 4 500 till slut. Mina leksaker har visst en tendens att bli lite dyra. Men jag har provat den - och jag tror den håller måttet. Går som en raket och står man bara ut med färgen (försäljarens ord) så tror jag den blir riktigt, riktigt bra. Och visst - sambon kan väl få låna den om han vill provsitta någon gång.

Annars har vi nu återigen normal jämtländsk försommar i maj. D v s iskalla vindar och kvicksilver som letar sig nedåt noll. Hörde att det t o m snöat uppåt fjällen. Kajakpremiären får nog vänta ett tag till.