En moders frustration

Ingen älskar* jag som Eric och ingen kan göra mig så galen som just han.

Igår höll vi på i över en och en halv timma innan han blev len och vän på rösten och gjorde läxan på max en kvart. Innan vi kom till det stadiet hade jag skrikit, övertalat, hotat, mutat, peppat och säkert rök det ur öronen på mig stundtals också. Allt medan fadern satt i köket och vek sig dubbel av skratt - "Precis som jag, enda skillnaden är att jag tog aldrig ens hem läxböckerna" var kommentaren.

Ikväll när familjen H var här blev leken lite vildare än vad som var hälsosamt och plötsligt kom båda flickorna gråtandes nerför trappan och unisont utsågs Eric till syndabock. I ett försök att genom samtal med den anklagade ta reda på vad som egentligen hänt, surnade han till så till den grad att han tog på sig kläderna och gick ut i kalla, becksvarta kvällen och vägrade komma in igen förrän de åkt hem. Troligen för att skuldoket blev för tungt att bära, trots att alla inblandade kommit fram till att det i alla fall var en olyckshändelse. Min frustration över att en son, av mig född, kan bete sig på detta sätt, finner inga gränser!

Sedan fikar vi, gör klart läxan, läser en sida i läseboken och han är världens goaste och raraste och jag har glömt att han kan göra mig så arg, för min kärlek till honom är precis som det står skrivet; Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.......


* Icke att förväxlas med att jag på något sätt skulle älska honom mer än någon annan.

Tempoväxling?

Skulle kanske inte vara helt fel just nu. Lever genom vissheten att Sportlovet bara är en och en halv vecka bort. Sedan jag sist prioriterade att sätta mig vid datorn har tiden bestått av jobbtimmar som flugit sin kos utan att jag riktigt vet till vad, Felix kompis besök, skidåkning i Almåsa med förhållanden som man annars bara drömmer om, lördagskväll med Melodifestivalbojkott till förmån för mys till hundvalpsfilm, ännu mera skidåkning med några perfekta carvingåk som har gjort sig påminda i låren efteråt, mera jobb, bilinlämning och hämtning på verkstad i Järpen, skytte på Långan för barnen och skidvård för mig.

Ikväll blev Byakampen inställd (vi har -20 igen!) så plötsligt blev där en massa tid över! I morgon har vi bjudit hem familjen H på middag. LG missar dem tyvärr, för han fick busskörning (liksom i helgen, idag och nästa helg - skönt att det rör på sig! Tallinresan är däremot just nu lite mer tveksamt om, hur och när den blir av).

Med andra ord är livet helt klart på topp just nu. Den enda mindre posititva upplevelsen på sistone är väl den närkontakt av obehagligare graden jag upplevde med en älg i fredags morse. Jag lovar att det var inte mycket att skarva på den decimeter som jag hade till godo när bakklöven svischade förbi sidorutan. Stackar'n, han var nog minst lika rädd som jag.

Lite bilder från de dagar som passerat - goda bakelser från Cafét att fira All hjärtnas dag med, en himmel som inte längre är oskyldigt blå utan mer intensivt, förförande, snöbarn och utsikt mot Åreskutan. Det är ju minsann ingen dålig hemmabacke vi har!

De e' mycke' nu

Har haft en helt speedad vecka - so far - på jobbet. Har inte tid att jobba över, p g a allt som händer på kvällarna, så jag måste helt enkelt göra allt dubbelt så fort mellan alla högar av möten som hopat sig just nu. Jobbar på fredag också, ensam, utan möten och jag hoppas, hoppas att telefonen håller sig någorlunda lugn och att vi inte får alltför många strögäster som hittar in, så att jag hinner göra klart allt jag föresatt mig.

Annars har det varit styrelsemöte i AAK och jag har sökt lokstöd för första gången - enkelt när man väl gjort allt det tidskrävande grundjobbet. Sedan fick jag en hoper arbetsuppgifter till inför Åre Cupen den 21:a- hej vad det går! Föräldramöte i Erics klass igår och kunde ju inte låta bli att ta på mig att kolla upp möjligheterna för klassen att besöka Glösa, helst kostnadsfritt då... Det var visst jag som skulle beställa kås"kitet" också. Lyckades även boka in ett extra utvecklingssamtal med fröken - är lite bekymrad för lillemans lässvårigheter. Ikväll skulle vi på längdträning till Änge för att prova på (blev ju ingen Byakamp igår), men det var -20 igen, så jag drog till grannbyn för att solidarisera med Tupperwarepartyvärdinna nr två i ordning av tre. Var tvungen skynda mig hem därifrån för att förhöra Eric på 4:ans tabell, så jag missade tyvärr fikat - stor förlust och den egentliga huvudanledningen till att gå, anser ju jag förståss!

Har även hunnit med att svänga ihop ett program för en ev blivande Tallinresa den 1-4 maj och mailat ut till väl valda. Enda bekymret är att om resan blir av, så sammanfaller det med lill-K:s dop - och jag har ju blivit tillfrågad om att vara fadder/gudmor. Vad gör jag??? LG vill och behöver ha mig med på resan, medan dopet och fadderskapet är ju en ära och ynnest att få vara delaktig i. Det ska då alltid köra ihop sig... Men, vi har ju inte sett att resan blir av ännu heller...

Snön faller

Nu har det snöat konstant i dagarna tre. Härlig, fluffig och lätt som små fjun är snön. Verkligen lättskottat, om man nu håller på med sådant...

Jag har i stället varit på begravning på fredagen. Var efter en granne i 80-årsåldern. LG ville absolut ha med mig som sällskap, så då följde jag ju med såklart. Jag har genomgått någon slags metamorfos där jag inte längre ser begravningar som ett "nödvändigt ont" som enbart är jobbigt och ledsamt. Visst, det är fortfarande känslosamt, men jag tycker ju egentligen inte att tårar är ansträngande, snarare förlösande. När den avlidne är äldre och har levt ett rikt och gott liv, kan jag mer känna att begravningen främst är ett värdigt och vackert avsked, en stund att bara ägna åt den människan, som vi aldrig möter i livet mera. Men, om människan i fråga varit ung, då kanske jag tänkt och känt helt annorlunda.

Hann med lite ekonomijobb, fredagsmys med Felix ( Eric sov hos en kompis själv för första gången!) och annat stök också.

Lördagen ägnades åt bussleverans till Krokom kl 05.00 på morgonen, lite taktiksovning och packning innan vi kom iväg till sta'n för Revy, supé, två pubbesök och hotellövernattning. Riktigt mysigt. Vi fick sällskap av LGs ex med sambo också. Kul! Hon är hur trevlig som helst ( jag har ju aldrig pratat med henne riktigt förut). Vilken tur att hon dumpade LG till förmån för mig den där sommaren för 17 år sedan...!

I morse hängde vi på låset till frukosten, för LG skulle köra en transfer från Åre. Jag är precis hemma och mellanlandar för att sedan ta mig till Almåsa och fortsättning på Carvingkursen (för kallt för en heldag i backen, tycker jag, vid fortfarande -18). Med lite tur bör det finnas några orörda repor med djupsnö kvar att forcera när jag kommer dit!

Hjälp till självhjälp

Lyssnade på två unga grabbar, 15-17 år, på nyheterna i morse. De står åtalade för ett antal "småstölder" i Bergs kommun och nu ställde de upp på en intervju där de öppenhjärtligt berättade om hur det kändes när polisen "kom på dem". Hur de ångrade sig " som fan" och känslorna över att ha svikit sina föräldrar och andra närstående.

Jag har inte hört hur domen löd, men det spelar mindre roll. Det var själva intervjun som gjorde intryck på mig - det mod som krävdes för att erkänna sitt stora misstag och stå för att de gjort fel. Det lät inte som att de skulle kunna tänka sig att göra om det. Undrar just om de insett hur fel vägen de slagit in på var, om de inte blivit avslöjade?

Att polisen lyckades, hade de i sin tur allmänhetens tips att tacka för. Tack och lov att det fortfarande finns folk som bryr sig, lägger sig i och kämpar mot alla odds för det som är rätt!

Kyligt

Kylan har ju hållit i sig några dagar nu. Det gick ändå att köra Byakampen igår kväll, men vi såg nog ut som ena riktiga "gubben rimfrost" mest allihopa som åkte. Kul att träffa "längdfolk" igen -känner mig ju som mera hemma bland det klintelet, ändå.

På jobbet har vi gått omkring i ullunderställ och torgvantar för att kunna hålla värmen uppe för kontorsarbetet, men när de väl lagat fönstret efter inbrottsförsöket igår, blev där varmt och skönt igen. I stället hade panna stannat här hemma idag - brr! Fast det satt ju rätt fint att få tända upp i vedspisen och äta hemlagad älgköttsoppa då!

På tal om älgkött - den här veckan har jag sett älg vid vägen såväl morgon som kväll varje dag på väg till och från jobbet. Så jag har lättat lite på gasen....

Ord och inga visor

Vid middagsbordet resonerade vi lite om, utifall, att vi ska åka på någon slags semester till sommaren. Själv är jag lite sugen på Gotland, LG vill åka till Kroatien igen ( fast han vet lika bra som jag att vi inte kommer att ha råd...), Eric kunde tänka sig var som helst där det finns en pool, medan Felix funderade:

- Jag vill åka någonstans med kusinerna, och det får gärna vara en pool också.

- Men, tror du jag orkar det då ? undrade LG.

-Annars får du väl stanna hemma då! avspisade honom Felix sylvasst.

Vinter är ändå bäst

Med tanke på min lilla sommarutflykt i sinnet häromdagen, har nu sakernas ordning åter normaliserat sig. Kallt, sol och snö - vintern är bäst!

Vi hade kommit överens om kompisfritt idag, för vi skulle åka skidor. När en grannpöjk' ändå ringde och tyckte det var helt OK att följa med på skidturen också, var det lätt att ombestämma sig. Nu blev det visserligen ingen längdåkning (-18 är lite tufft för barnen kan t o m jag tycka), men grabbens snälla pappa åkte emellan som en skottspole och levererade slalomskidor i stället. Killarna byggde hopp och var, till mammas stora glädje, ute i två (!!) omgångar i kylan.

Själv tog jag med Herman på en rejäl skidtur med längdlaggen. Bitvis hade det varit så mycket älg och ren att spåret var helt söndertrampet, men vi såg inga djur idag. Uppe på myren vid grannens stuga sitter en termometer, den visade -25, vilket förklarade mina kyliga skinkor och örsnibbar. Men i övrigt kändes det inte att det var så kallt. Superhärligt i, som vanligt, ruskigt fina spår.

Sa du städning? Ähum, vi dammsög det värsta i förmiddags, så nu vadar vi åtminstone inte i dammråttor längre...