Vi hade kommit överens om kompisfritt idag, för vi skulle åka skidor. När en grannpöjk' ändå ringde och tyckte det var helt OK att följa med på skidturen också, var det lätt att ombestämma sig. Nu blev det visserligen ingen längdåkning (-18 är lite tufft för barnen kan t o m jag tycka), men grabbens snälla pappa åkte emellan som en skottspole och levererade slalomskidor i stället. Killarna byggde hopp och var, till mammas stora glädje, ute i två (!!) omgångar i kylan.
Själv tog jag med Herman på en rejäl skidtur med längdlaggen. Bitvis hade det varit så mycket älg och ren att spåret var helt söndertrampet, men vi såg inga djur idag. Uppe på myren vid grannens stuga sitter en termometer, den visade -25, vilket förklarade mina kyliga skinkor och örsnibbar. Men i övrigt kändes det inte att det var så kallt. Superhärligt i, som vanligt, ruskigt fina spår.
Sa du städning? Ähum, vi dammsög det värsta i förmiddags, så nu vadar vi åtminstone inte i dammråttor längre...
Synd att det måste vara handpåläggning. Det börjar kännas lite bättre iaf, lite lättare att andas och svälja så förhoppningsvis är det på väg åt ett lite friskare håll. Skulle lägga mig för en stund sedan men då var det om Tsunamin på tv så då hamna jag framför den en stund. Det här är sista anhalten innan läggdags. Ja även om vi klagar på våra gubbar mest hela tiden så är dom bra att han ändå ;)
SvaraRadera