27 oktober 2011

Om funktionsskillnader

När både Vedspisen och Bodil Malmsten länkar, då måste jag bara läsa. Tack ska ni ha. Båda två!

Martina Lowden hade jag aldrig hört talas om, förstår nu att jag får ändra på det om jag ska lyfta mina  Litteraturvetenskapsstudier till en seriösare nivå. (Inte min starka sida, om vi säger så, men som en av mina kloka kursare sa - "Jag ser det som en möjlighet att få uppleva och erfara något jag aldrig annars skulle".) Men det spelar mindre roll, för det är allt klokt och sant i hennes artikel som ropar till mig:

"Att två hjärnor fungerar på olika sätt betyder inte att det måste vara fel på den ena."
"Sätt mig i en annan livssituation, ställ andra krav på mig och jag kommer att bli så funktionshindrad att du bara känner igen mig på kroppen. "

En människa med diagnos är en människa, är en människa, är en människa.
Inte en diagnos. När ska vi lära oss det?

4 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärda ord.

    SvaraRadera
  2. Ja, NÄR ska vi lära oss det??
    Så självklart liksom!!!

    Ha en fin helg!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  3. Verkligen tänkvärt..
    Min sonson (7 år) är multihandikappad av en muskelsjukdom och tänk så ofta människor pratar över hans huvud.
    Han är inte dum i huvudet utan snarare smartare än de flesta vuxna och dessutom pladdrar han värre än de flesta.
    Kan han prata säger en del, man blir så arg..

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  4. Tror det handlar om att prata, prata, prata för att minska okunskapen och fördomarna.

    SvaraRadera