Hösten är på ingång. I morgon börjar älgjakten, så idag var det var hög tid att ta ner kossorna från buan.
Efter en riktig och bra jobbardag i fredags, har vi annars haft en lugn helg i kureringens tecken. F, vår störste sjusovare, vaknade lite febrig någon gång mitt på dagen igår, varvid jag bar upp färskpressed apelsin och smörgås och talade om att han fick ligga kvar och vila så länge han ville. Det var en förvånad och något fundersam kille som försiktigt undrade:
- När FÅR jag gå ner då???
Se'n fick vi finfrämmande av guddottern med mor. När de åkte fylldes gården av byns grabbar och jag jag stack till Buan för att förbereda inför dagens hemflytt. Just de här kossorna hade vi nog kunnat göra ett "Alpabzug" med, men min fysik för dagen inbjuder inte till några längre promenader, tyvärr. Och inte har jag nått några framgångar på övertalningsfronten när det gäller att klä killarna i "Tracht" heller.
Men det hade garanterat gått fortare. Tjuriga koskrällen som inte ville åka finka, punktering på traktorn och allehanda komplikationer gjorde att dagen idag tillägnades i stort sett helt och hållet de fyrbenta, med endast några få, korta avbrott för nödvändig tvätt och dammsugning. Bara de nu håller sig inom stängslet här i byn, annars kan det bli mycket köttfärs i frysen - fortare än nå'n anar.
he he förlåt.
SvaraRaderaNär pappa byggde vår Jämtlandsstuga någon gång i slutet på 50-talet satte han upp ett provisoriskt staket runt tomten för på den tiden strövade korna fritt längs vägarna och mamma var en aning trött på att trampa i koskit varje gång vi kom dit.
SvaraRaderaHur som helst så var grinden vi hade då bara två slanor rakt över som man drog ifrån.
Det klingar ingen klocka om att det skulle heta le men Jämtskan har ju så himla många varianter.
Jag måste fråga mina nära och kära där uppe om detta för nu vill jag ju kalla vår grind för det.
Kram å sov gott