Först så går det upp, och sen så går det ner...

Det blev en tuff morgon. Felix var som vanligt stendöd. Jag var väl inte så väldans pigg själv heller. Hade ju beskrivit MC-turen i detalj för LG, lagt in ett dussin av hans räkningar, druckit te och gjort ett lobbying- inlägg i debatten om att bli stödfamilj, innan vi också kom i säng. T o m Eric var ovanligt seg. Det slutade med att de båda fick skippa tandborstningen för att hinna med taxin.

Jag hade väl lite bättre tempo på jobbet än i förra veckan i alla fall. Vet inte vad det är, men mycket känns trögt just nu. Kan bero på den stora besvikelse jag just nu känner för några personer i min omgivning. Folk som jag sett upp till och beundrat, i jobbet eller privat, människor som jag gett, stöttat och uppmuntrat - upptäcker jag att de inte alls kan, är eller beter sig som jag trott och förväntat mig. Den energi jag så frikostigt delat med mig av, har inte blivit till någon nytta alls. Kanske borde jag lagt den på någon eller något annat?? Peppad och coachad av Susanne har jag i vart fall bestämt mig för att prata med människan och säga som det är: -"Du gjorde mig besviken och ledsen, hur går vi vidare så att jag kan få tillbaka mitt förtroende för dig igen?" Och i morgon är det styrelsemöte och jag hann inte klart med alla förberedelser - får åka in lite tidigare ..... Ja, ja det är ju ändå bara ett jobb!

Men sedan hade Ann-Marie och Kerstin lämnat in mina rea-byxor från Lundhags - och de var mörka, inte ljusa, och satt som en smäck! Ser ju t o m smal ut i dem, och sköna är de som jag vet inte vad! Har redan bestämt att de blir vinterns jobb-byxor. Skönt att ha det klart!

Hemma igen har Felix fått kallelsen till Magnetkameraröntgen. Känns lite pirrigt och "agasamt", men kan bli bra till slut, hoppas vi. Vid lägggdags blev det bråk om tandborstningen och jag flippade ur. Har pratat med honom om det sedan, och jag tror han förstår varför mamma ibland blir urtypen för "Häxan surtant", skriker och gapar och beter sig. Skönt att vi kan kramas och bli vänner sedan igen.

Nu har mörkret lagt sig ute och det finns säkert något jag borde göra. Men jag tar pannlampan och går en promenad upp till skogen - nu är det ju i vart fall garanterat fritt från alla skjutglada premiärälgjägare.