10 september 2008

Lycka är...

Att LGs vän som åkte in på sjukhus ringde hit ikväll! Han skulle var nedsövd mycket längre, men av allt att döma hade operationen gått så bra att man valde att väcka honom redan igår i stället. Tårarna bara rann utför mina kinder när jag hörde hans röst i telefonen - och ändå vågade jag nästan inte tro att det var sant - att det var han som ringde! Nu vågar vi väl tro att faran blåst över för denna gång, eller?

Och jag tror att min Gud är god och finns på något vis i alla fall. Visst finns det stunder jag tvivlat, men som jag "illbett" sedan i fredags vill jag nu gärna tro att det ändå hjälpt.

Andra saker som gjort mig lycklig de här senaste dagarna är när en vän jag inte sett på ett tag, såg min bil vid byrån, stannade fast han egentligen inte hade tid, rusade in och formligen kastade sig över disken bara för att ge mig en stor kram! Sådant värmer!

Grabbarna har enträget kämpat vidare med jultidningsförsäljningen ( framförallt Felix - han har rediga "nasar"-takter i sig den sonen...) Ikväll hade de nått sitt mål - så nu verkar de kunna slappna av lite på den fronten också - lycka!

Bästa vännen får havandeskapspenning fr o m måndag, så då kan vi oroa oss lite mindre för bebisen i magen där. Samtidigt hade hon haft lite otur med reparationen av sin bil, men det är ju ändå en "värdslig sak" som Karlsson på taket skulle ha sagt. Så mycket viktigare då att hon får tid att lugna ner sig och tänka på pyret i magens bästa i stället. Jag står ju först i kön för "lån av bebis" sedan, så det är bäst hon tar väl hand om både sig och bebislyckan i magen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar