27 augusti 2015

Jo, det där bröllopet


 



Naturligtvis var de det vackraste brudpar jag skådat.
Naturligtvis satt jag och grät i kyrkbänken.
Naturligtvis försvann alla de få tankar och idéer jag hade om bröllopsfotografering i samma sekund som de stod där framför mig och vi hade en halvtimma på oss att agera.
Naturligtvis blev jag för rörd för att kunna hålla kameran still i det för dagen lite halvtaskiga ljuset - och 90% av alla bilder blev suddiga.
Naturligtvis grämer jag mig som attan - inga annorlunda vinklar, inget modernt tänk, inga närbilder, ingen skärpa och urusel teknik. Bästa bilden blev nog den som brudgummen tog på oss arbetskamrater.

MEN!  Brudparet strålade av lycka och kärlek till varandra och till sin lilla dotter.

Det tycker jag mig i alla fall till viss del ha lyckats fånga......

26 augusti 2015

Om ni undrar....



.....vad jag gör nuförtiden, så kan jag svara med två ord:  - Jobbar och paddlar! Och får mig både båtliv och bryggkaffe till livs lite emellanåt så här i sommarens elfte timma - när den nu äntligen kom.

Fast i natt verkar det som att sommaren ändå ska ta slut, så  jag är tacksam för de fina dagarna, som bidragit till nyladdade batteriet och funderar på att ta itu med allt som blivit lagt åt sidan till förmån för sol och vatten.

20 augusti 2015

Idag

Har yngste sonen börjat gymnasiet.

Undrar om inte mamman är mest uppspelt och förväntansfull???

14 augusti 2015

Störst av allt är.....

Jag har varit på det vackraste av bröllop. Ni ska få se bilder - jag lovar -  som inte alls gör rättvisa för känslosvallet och skönheten däri.
Sonen har börjat på körskola för AM-kortet.
Jag har jobbat och jobbat och inte orkat ta mig iväg på dans, fastän jag var sugen.
Några dagar igen har jag varit ledig. Fråga mig bara inte vad jag gjort. Minns inte.
Korna mår bra i buan och tänk - snart ska vi redan gå hem igen.
Sommaren har äntligen kommit.
Så mycket att skriva om och ändå.

Idag är det enda jag vill berätta endast detta:

Det kom in tre personer på jobbet, caféet hade hunnit stänga och de var lite besvikna över detta, så jag försökte hitta något alternativ som har öppet lite längre fram på kvällskvisten. Letade och fann, pratade och ritade på karta - så där som man gör när man jobbar här. Under tiden hann den unga kvinnan i sällskapet hitta de naturliga hudvårdsprodukterna från ett lokalt företag. Vi pratade om det och hon tipsade om naturligt smink från Dalarna - och det hela slutar med att hon köper en provpåse själv. Ungefär där visar det sig att i resesällskapet ingår hennes pappa, som köper en annan av produkterna (som hon lämpligtvis fick tillfälle att prova....) till henne. Ja, detta var bakgrunden. Men det som händer i mig där och då har jag aldrig varit med om förut.

Jag ser en kopia av en känsla, en relation. Den unga kvinna och hennes pappa fick mig att tänka på min egen pappa, som nu till hösten varit borta från oss i 10 år. Och där och då kände jag att dessa två - de har idag exakt det vi hade då, när han  fanns här på jorden. Något som inte går att ta på. Kärlek och omtanke. Givmildhet och tacksamhet. Glädje och vänskap. Allt det som jag visserligen känner för mina barn idag - men på det där speciella pappa-dotter sättet, som jag har haft förmånen att uppleva.

Trots att jag fortfarande tänker på honom så gott som varje dag, var det länge sedan jag fällde tårar över att han inte finns här bredvid mig längre. Men nu, att så nära bli påmind om vad jag haft och upplevt, det kunde varken hjärtat eller tårkanalerna stå emot. Och även om det är tårar av saknad, så lovar jag att det främst var tårar av tacksamhet. Tacksamhet över att jag en gång fått vara en del av den varmaste och kärleksfullaste pappa-dotter relation man kan föreställa sig.

4 augusti 2015

Morgonstund har guld i mund (?)


Jag kliver upp tidigt den här veckan. Okristligt tidigt, om du frågar mig. Yngste sonen har fått hoppa in och jobba i stället för en kompis som behöver vara lite ledig innan gymnasiet börjar. Visserligen har sonen jobbat hemma - både anställd och gratis, men det blir ju inte på samma vis. Inga fasta tider, inte särskilt fysiskt ansträngande, men därav inte samma möjligheter till inkomst heller. Det är nyttigt att prova på något annat. För alla inblandade.

Därför sitter jag här på jobbet 2 timmar före ordinarie arbetstid börjar. Jag skulle kunna jobba ikapp något jag inte hunnit, eller fila på annonseringen för höstens två bussresor som vi behöver fylla lite mera..... Men. Nej. Jag lever som jag lär och tar tillfället i akt att uppfylla mitt av min älskade syster (medelst smyckesgåvor vid jämna födelsedagar ur Efva Attlings kollektion) erhållna livsmotto - "Carpe Diem". Så nu sitter jag här med min kaffemugg i arla morgonstund och läser ikapp lite favoritbloggar. Då hittar jag bland annat via skogsrået Jonna en sagolikt vacker text om henne och hennes leverne. Och får samtidigt en ledtråd till mina egna berättarambitioner, uppvuxen mitt i det sagornas Ådal som jag är.

Angående berättartraditionerna, ja. Jag har väl aldrig trott att det skulle bli mer än så. Ambitioner, drömmar, fantasier. Men. På det där 50-årskalaset när jag uttryckligen talat om för alla inblandade att presenter inte var välkomna (vilket många inte hörsammat, eller som någon sa: - Jo jag kunde läsa det, men jag ville inte förstå!) så fick jag bland annat ett presentkort på att göra en egen bok. En riktig alltså. Visst - fotoböcker via ICAphoto har jag väl lyckats få till några tidigare, men det här handlar om helt andra möjligheter. - En pocket i miniupplaga? - Bloggen i ett inbundet exemplar? En slags novellsamling med texter och bilder i urval från olika tider?

Jag har ett år på mig att "göra" boken. Tiden talar för favoritinlägg ur bloggen i ett enda bokexemplar, men ambitionen, fantasin, drömmen - viskar om en pocket. En påhittad story, en fortsättning på de fristående kapitel jag skrev under distanskursen i höstas. Men när ska jag hitta tiden till att färdigställa den sagan? Steg ett är en omröstning bland dem jag fick presenten av - kanske att jag t o m vågar låta dem läsa ett eller två av byrålådskapitlen, så att de bättre kan avgöra.....