31 december 2011

Gott Slut!!



Killarna har fått oväntat besök i sitt "KojCity" och förberdelserna inför kvällens middag är så gott som klara. Vi väntar på att sambon och äldste sonen ska vakna, så att vi får åka på utflykt till Buan tillsammans med lite andra bybor. Solen skiner idag med och det är några grader kallare - kanske lägger isen på sjön också snart?

Ge mig på att summera året, det tror jag att jag hoppar över. Det har varit både upp och ner, men mest ett år där fler vikter lagts på livets våg än vi alltid orkat bära. Men, jag tycker vi funnit motvikter att kompensera med och förhoppningarna att det ska väga mer jämnt nästa år, de finns definitivt där. Eller så är det bara till att inse, att detta är livets nya fas, att det kommer att väga över på "fel" sida ett tag till. Och skulle det vara så, får vi väl lära oss hantera det med.

Gott slut på er!

30 december 2011

Årets slut börjar bra


Om det gamla året fortsätter att sluta på det här fenomenala viset, så får det nya svårt att övertrumfa.

Snö och sol. Skidor med hunden på R:s fenomenalt fina spår uppåt myrarna- Lunch med goaste familjen H. Barnen i pulkabacken och en rejäl promenad med mycket prat i vackra vinterkvällen med C.

Nu ska här förberedas inför morgonens nyårsfirande.

28 december 2011

Snön är här, nu väntar vi bara på kylan



Det snöar och snöar och rätt som det snöar så snöar det lite till....

Vi fick med oss 7 barn och en extra vuxen till Buan idag. Takskottning stod på schemat. Tyvärr kom vi, vår vana trogen, iväg alldeles för sent för att jag skulle kunna ta några fina bilder, men mysigt och kul var det i alla fall. Hann med lite fika också och hunden klättrade längst upp på nocken till ostkällaren och satt där och spanade. Tokroligt såg det ut.

Och så har jag bakat - hann ju inte före jul... Men biskvierna är bara halvvägs klara. Och i morgon måste jag jobba (läs städa skrivbord) och proviantera en sväng. För på fredag kommer familjen H på efterlängtat besök.

27 december 2011

Julen stormar ut



Stormen tog nya tag idag. Nu en regelrätt snöstorm som gjorde vägarna svårframkomliga och fönstren igenmurade. Att skjutsa svärmor de 6 milen fram och tillbaka för ett besök hos frisören blev riktigt äventyrligt, men allt gick bra.


Samtidigt börjar även vi som är sena i starten inse att julen faktiskt är över. Yngste sonen använde sitt pepparkakshjärta som substitut till förrätt ikväll. Till sist avslutar vi dagen med en riktig överdos i romantik -  "27 Dresses".

26 december 2011

En annan dag

Stormen har bedarrat. Skadorna, för vår del, är överkomliga. Kokar kaffe på vedspisen (attans vad det rök in först, var alldeles för länge sedan sist, alltså) och packar matsäck till dagens skotta-tak-utflykt till buan.

Livet är bra, även utan skidåkning. Någon dag till i alla fall.

Uppdaterar någon timma senare: 
Mannen i huset vaknar, telefonen ringer och nu fixar vi för hans busskörning till Gävle i stället (komplettering för inställda tåg). Barnen hastar glada iväg till pulkabacken i sällskap av byns alla andra barn. Själv stryker jag skjorta och får nog skura bussgolv. Snart. Se'n blir det nog i alla fall en skidtur i isiga spår. Lämpligt för lättsam skate, kanske?
Detta är essensen av att vara sambo med Hr Entreprenör själv. 
Jag har anpassat mig, men lär mig nog aldrig.


Uppdaterar igen, lååångt senare:
Hur många gånger kan man ändra planerna för en dag? Jag vet inte, men spark- & skotertur samt oväntat besök till middagen uppväger det mesta . Och nu- bastu!

25 december 2011

Same old Story

Nämen!

Så här var det tänkt:

-Skotertur till buan för att skotta tak, alternativt en tur på längdlaggen.
-Slalombacken imorgon.
-Hittade (!) revbensspjäll till middag.

Så här blev det:

- För lite bränsle, så efter en oplanerad inköpstur blev det plötsligt för mörkt.
- Mer städning och tvätt hos svärisarna.
- Lägga upp svärmors nya julklappsbyxor.
- Rester från gårdagen till middag.
- Nytt försök med buturen i morgon vilket får oss att skjuta på slalomåkningen ytterligare..

Nu inväntar vi Dagmar, stormen som enligt svärfar ska vara "den värsta sedan -39. Han har laddat med fjorton ficklampor "för att strömmen kommer att gå i natt" - Vad han nu ska upp och göra mitt i natten? Lite söt är han ju allt.

Undrar om man hinner med en lika skön promenad som igår kväll innan hon drar igång? Och sedan har sambon lovat mig ett glas rött till ostbricka.  Ibland blir alternativen lika bra som de ursprungliga planerna.

24 december 2011

God Jul!


Här blir det inga revbensspjäll i år. Vände "upp-och-ner" på två frysar utan att hitta dem. Det får gå ändå. Hade glömt att köpa prinskorv också (viktigt i barnatycke), så det blir en sväng förbi affären idag med. Men det är  ändå på vägen till kyrkogården där jag tänkte tända ljus på gravarna, så det ordnar sig utan nå't extra, egentligen..

Men granen är vi supernöjda med, inte minst "Lill-Ernst" som stått för designen. Inte så modernt minimalistisk, kanske, men fin. Och farmor & Farfars gamla kyrka är på plats. Gott så.

Nu blir det till att hasta iväg, om golven ska hinna bli torkade innan det är dags för julmiddag. Ikväll, sedan, ska jag surfa runt hos alla favoritbloggare och önska God fortsättning och börja skissa på nyårsbrevet jag ska skicka till alla som inte fick något julkort i år.

Uppdatering X antal timmar senare: Nu är det lugnt och skönt och precis så som jag tycker att jul ska vara. Bäst idag: Bilturen genom ett vintervackert Offerdal med vilda djur, den chililimegravade regnbågen och kvällspromenaden efter middag och julklappsutdelning. Sämst: Att jag gjorde sönder F:s nya hjälm när jag skulle justera den - och den är köpt i Vemdalen!!!

23 december 2011

Nu kör vi

Konsten att julstöka maximalt i ca 36 timmar. 
 - Den kan vi!
  • Julklappar inhandlade
  • Pepparkakshus bakat
  • Köttbullarna trillade och stekta
  • Skinkan ugnsbakad - griljeras nu
Och da'n före doppareda'n är jag ledig, så då ska här städas.
Hann inte klart allt på jobbet, så det blir några timmar till veckan också.
Men hellre det i lugn och ro än totalstress nu.

18 december 2011

Mjukstut till jul



Vi har ju skalat bort en mängd "måsten" till den här julen också. Bland annat har vi varken fått upp julgardiner eller tomtar, kransar eller pepparkakshus. Och frågan är om vi överhuvudtaget kommer att göra det.

Men tunnbrödet till jul, det vill jag inte vara utan. Ifjol hade jag sonen till hjälp, men idag fick han en kompis på besök, precis om vi skulle åka till bagarstugan. Tufft val, men jag lovade att jag skulle fixa bakningen själv. (Även om det redan krånglat med veden och jag var rätt försenad).

Tänk så glad jag blev när sambon dök upp lite senare och ställde sig och gräddade! Han måste ha det i generna, för han hade aldrig provat tidigare - och det gick hur bra som helst. Men så har han ju en mor som var proffs också, när hon fortfarande orkade.

Visserligen tar det hela dagen, men 50 kakor mjukbröd ligger nu i frysen (de flesta), några i våra magar och några blev välkomna presenter. Då känner man sig rik! Att jag dessutom hann med en kvällspromenad med hund och jultidningsutdelande söner i vår julpyntade by gjorde inte dagen sämre.

17 december 2011

Tomtetur anno 2011


           
Det här kan mycket väl vara den juligaste, roligaste, mysigaste traditionen vi har nuförtiden. Att samla ihop barn och föräldrar till en åktur med bandvagn, skoter och den coolaste skoterkälke vi någonsin skådat, för att sedan samlas i skogen, där tomten väntar, med eld och marschaller. Barnen får lämna sina önskelistor, tomten bjuder på godis, vi dricker glögg, äter nybakade lussebullar, pratar, trivs och umgås. Det är väl ändå allt i julens rätta anda?

16 december 2011

Fredagkväll veckan före jul

Tittar på Svensk Hjältar och gråter ikapp med publiken.
Vilka fantastiska människor det finns!

Laddar sedan för lite kakbak och tomtetur i morgon.
Det är ju myset man vill åt!

15 december 2011

Inget julstök idag heller

...och det är just nu i denna stund som jag borde flänga omkring i huset och putsa, feja, plocka, passa en deg, stryka gardiner och putsa fönster. Allt på en gång, för jag är ju ledig och har inte gjort ett skvatt juligt ännu. Men. Inte jag. Nej, skulle inte tro det. Finner bara inte lusten till det. I år heller. Så i stället renskriver jag protokoll, lovar städa bussen, ändrar klubbens tävlinginbjudan, läser lite kurslitteratur, kokar kaffe igen och känner mig mer och mer inne på den linje som en annan mamma i klubben aviserade i omklädningsrummet förra torsdagen:

   - Alltså, jag vet inte, det här med julen... Jag börjar känna mig lite less på det. Vi har ju hållit på med det i drygt 2 000 år nu, är det inte dags för något nytt??

13 december 2011

Lusse lelle, 11 nätter före jul...



Lucia, är det visst. Har inte märkt så mycket av det - blir ju liksom inga lussetåg sedan grabbarna slutat fritids och vi inte ryms att få titta på skolan. Kyrkan då? Jo, det hade varit fint, om de nu inte bestämt sig för att köra på torsdag, vår träningsdag, i stället. Och visst, om jag hade hakat på jobbets julbord, hade jag fått uppleva Luciatåg där, men jag hade bara ingen lust att stanna i stan ikväll. Men jag hade som tur var, hunnit frysa ner några katter från lussebullsbaket till 1:a advent, så vi mumsade i oss en sådan i alla fall.

Nedräkningen på jobbet börjar verkligen kännas nu. Under året har jag bl a varit med och ordnat träffar för studenterna med gästföreläsare från branschen, och igår var det den sista jag blir inblandad i . Det är ett gäng tjejer i avgångsklassen som jag haft lite mer att göra med än övriga - ett härligt, skärpt gäng med framåtanda och hur gulliga som helst. Döm om min förvåning när de överräckte den vackraste orkidé man kan tänka sig, som ett tack för den tid som varit. Jag blev stum, skakig i benen och naturligtvis kom en liten tår, min vana trogen. Det har sagts förut. - Jag kommer att sakna en hel del från det här jobbet också.

11 december 2011

Julstämning på ingång

 
  

 
 
 
   
    
Vet ni - att så mycket bättre kan en helg ta mig sjutton inte bli!! Skidåkning, klubbkompisar, snö, sol, snö igen, julbord - även om allt inte var det godaste jag ätit, åt jag ju naturligtvis mer än nödvändigt, många goda skratt, lite seriös planering, lite tränarkurs, nya nybörjare och jag är galet nöjd med att vara igång igen. Trots att jag gärna kunde tänkt mig fler åk hade vi sinnesnärvaro nog att ge oss i tid och styra kosan hemåt genom julkortsfonden, tror ändå att jag kommer känna av det i benen i morgon.

Väl hemma möttes vi av ett sagolikt månsken. Efter middagen väntade lite utejobb och de sedvanliga söndagssysslorna. Som en perfekt avlutning på en perfekt helg tände vi upp i bastun - så skönt efter två skiddagar! Och nu sitter jag och sambon i var sin soffa med en liten mugg glögg. Jo, det blir nog jul i år med! Det är nästan så att jag känner mig inspirerad att städa lite nästa helg. Kanske.

Så just nu gör det faktiskt ingenting alls att vi nyss fick ett mail där det står att det inte blir någon premiär i Ramundberget i morgon heller. Men det är absolut en kul tävling, även om vi inte vann.

9 december 2011

Fotofritt, snart bloggfritt

Nämen. Här är det fortfarande fotolöst. Är ju för sjutton becksvart när vi åker hemifrån och lika mörkt när vi kommer hem. Inget fotoljus direkt. Annars då? Jo tack, bilen gick igenom besiktningen, har handlat inför helgen och nu ska vi packa och leta fram takboxen, när snöovädret verkar ha bedarrat. Hoppar dansen i grannbyn (t o m jag kan inse mina begränsningar tydligen) och laddar för en fin skidhelg, hoppas vi!

(Första åket i Ramundberget är fortfarande oåkt, men just nu flyttar jag mina gissningar till den 14:e. Törs ju inte tro på den 12:e. Detta är nervkittlande, ska ni veta!)

7 december 2011

Snö- och skidpirr

Vet ni - i natt kom den! Snön alltså! Det var nästan så där som det är på reklamen, när han sopar av fel bil.  Och grannen har kört upp längdspåren, måste nog ut och reka i morgon. Men på höjderna verkar inversionen, så Bydalen har inte tillräckligt med snö för oss att köra läger på till helgen. Min rådige tränarkamrat gjorde ett "lappkast", och se han lyckades både hitta husrum och nya sponsorer, så nu blir det Vemdalen till helgen i stället. Spännade!

Och än mer spännade.... Tidigt i höstas när jag redan börjat längta snö, var jag med i en tävling som Ramis hade på Facebook. Jag som aldrig brukar tävla, köpa lotter eller så. Men det här kunde jag inte låta bli. Man skulle gissa när första åket blir möjligt i Ramundberget. Jag mindes bara att jag gissat på ett datum i november (miss!) och ett i december. Och idag kom ett mail:

Det är nära nu, du har gissat på den 12/12 och vi behöver bara lite mer snö för att kunna öppna!

"Tyvärr" ser det ut som att det kommer massor redan på fredag, så min gissning nu när tävlingen är stängd,är att den som gissat lördag, eller möjligen söndag kommer att vinna. Men det kittlar i hela kroppen, bara av tanken att vi kan vara så nära - att åka helikopter, äta god mat och få vara först ut i premiärpreppad backe för säsongens allra, allra första åk på natursnö.

6 december 2011

Stired, not shaken

Statusuppdatering från den mer bondiga delen av mitt liv:

Kvigorna är kvar i ladugården. Levande. Ännu.  Vi har en plan. Tror vi. Får se hur länge den håller....
Hönorna har börjat lägga ägg igen och är just nu finare än någonsin i fjäderdräkten.
Hunden har inte fått en promenad med mig på - få se nu - 3 veckor, tror jag.

Slutligen, note to myself: Måste boka bagarstugan!

4 december 2011

Världscupssöndag

  
       

Vilken höjdardag! Behöver jag säga mer? Lussebullsbak i morse, sedan iväg till sta'n på Skidskytte. Eftersom Världscupen alltid brukar kollidera med vårt träningsläger i Bydalen har jag faktiskt inte sett en tävling "live" sedan VM 2008. Desto roligare idag då. Bra fart på läktaren - jag tror vi måste hamnat på tyska avdelningen vid tjejernas tävling, men det är en otroligt sportslig publik. Även om Fourcad kanske inte fick den hyllning han förtjänade när han sköt fullt i sista stående och bugade mot publiken. Då var vi nog lite för mycket koncentrerade på Bergmans bommar, tyvärr. Sedan gjorde ju Helena en kanonupphämtning - superskoj!! Även om det mest ekade "Lena, Lena, Lena" i våra öron från de tyska läktargrannarna, när Neuner tappade och åkte ikapp bronset igen.

Och L, förlåt att jag inte hörde av mig, det blev lite bråttom i morse.... Sedan var väl snöstormen i pausen och hamburgerköerna inte direkt optimala för pyttisar. Det hade krävt lite mer planering än vad vi hade för dagen......

Hemma hade byalaget fixat grötkväll, så jag slapp middagslagningen och disken. I stället hjälpte grabbarna mig att tvätta bilen. Känns ju som att det äntligen borde kunna löna sig. Det snöar just nu och är vitt på backen igen. Måtte vi bara få behålla det den här gången!

3 december 2011

Lördag - hela dagen lång


Jodå - inbilla sig är man ju bra på. Så inte hinner jag allt det jag tänkt. Men annat, som jag kanske inte alltid tänker på att jag också vill hinna. Att spela Ubongo med yngste sonen, med ena ögat och örat utlånat till Skavlan. Titta på Robin Hood med båda och inse att det är 20 år sedan jag såg den första gången på bio. Den är fortfarande bra, men jag blev inte lika tagen den här gången, trots äldste sonens förtydligande att "nu är det romantik mamma!" Undrar om vi inte måste hyra den med Russel Crowe också. Det har ju hänt lite på 20 år. På filmfronten. På mammans preferenser då det gäller skådespelare. På tekniken, bildspråket. Ja, ni vet.

Vaknade i hyfsad tid i morse, tänkte en liten stund på allt jag borde kliva upp och göra, men låg kvar i stället - och somnade om! Sedan kom grabbarna och turades om att ligga i pappas säng och vi pratade om hur det var när de var små och vi sov hela familjen i samma säng huller om buller och andra tyckte vi var helt knasiga. "Hur kunde vi sova?" Och jag tänkte att när de är femton lär de inte sova i vår säng och bara njöt av värmen, lyckan att ha dem nära. Jag saknar det lite nu.

Till vår brunch ringde pappan och allt är bra i Estland också. Så beställde vi biljetter till morgondagens jaktstart i Skidskyttet, på läktarplats t o m. Det tror vi blir kul! Sedan försvann båda till kompisar och jag har kokat kaffe, ska läsa tidningen och njuter av att vara själv.

30 november 2011

Det går bara runt

Nämen. Här var det fullt upp. Hinner ingenting. Utom att bli lite sjuk. Jag har t o m missat inlämningsdatum för kursen. Och snön har hunnit komma och försvinna igen. Varning för depression!!!

I morgon åker sambon med bussen och gäster till Tallin. Lite fööör sent kom han på att det skulle gå, och att han ville att vi skulle följa med. Men, se det gick inte, för killarnas pass hade gått ut i juli ifjol. Jag måste erkänna att det kändes ganska skönt. Jag inbillar mig ju att jag ska hinna ikapp när jag får några dagar själv.

27 november 2011

Första Advent


Och äntligen kom snön!! Litegranna här hemma, men desto mer neråt kommunens centralort. Närmare 2 dm oplogat. Så pass att vi blev sena till guddotterns lillebrors dop. Men vi hann vara med på själva ceremonin - och på den goda middagen. Tårtorna gick också ner, även om jag inte haft så bra med tid, så de blev inte så vackra den här gången. T o m dopbarnet självt godkände Hallonkvarktårtan med anor från Schweiz. Och sedan busade E loss med guddottern och hennes kusin. Han har världens tålamod med småttingarna, minsann!

26 november 2011

Berit busar

Men vilken storm! Huset rister och sängarna skakar. Har nog aldrig upplevt något liknande, inte ens när taket blåste av grannens garage. Men inte en snöflinga i sikte. För att bli lite melodramatisk - Detta börjar gå mig på nerverna!

"Lilleman" drar till sta'n med kompisar för att gå på badet idag. För första gången helt själva. De ska åka och byta buss. Här har googlats tidtabeller och bussnummer och alltihopa. Spännande. Mest för mamman, tror jag.

24 november 2011

Repris

Ingen adventskänsla i världen kan infinna sig när det regnar och blåser ljumma vindar ute. Bläh! Men det är ändå 1:a advent på söndag, har jag hört ryktas. Och dop. Tills dess ska jag ha bakat tårtor, städat och pyntat i två hus, hämtat adventsgran och....

Nej, vet ni vad? Jag tror jag genar lika mycket som ifjol, om inte mer. En sak i sänder, så blir det som det blir. I år igen.

22 november 2011

Bondromantik - inte riktigt

Tack för stöttning och support allihopa!! Jag tror, ärligt talat att det är värre för sambon och svärföräldrarna än för mig. Men ändå, jag har ju kommit att tycka rätt bra om de där dumma, fina, tidskrävande djuren. Även om respekten fortfarande sitter i, är jag åtminstone inte livrädd för dem längre. Men som Kreativa skrev - ibland kan det komma lösningar från oväntade håll. Vi får se, det kanske finns en strimma hopp ännu, trots allt....

Och för att svara på Bondhustruns undran - de står just nu uppstallade, alla 8 köttdjur. Ja, du förstår, snacka om småskaligt. När jag först kom hit var det mjölkkor och närmare 25. Men saker har förändrats på dessa 15 år. Sambon har lagt ner en del verksamheter och startat andra. Jordbruket är ett ben av många att stå på och förmodligen inte det mest lönsamma. Men ändå stommen, grunden. Och visst, det finns ALLTID något att göra. Om man bara vill.

Men, jag som har en annan bakgrund, jag har lite svårt att acceptera det emellanåt. Jag vill göra andra saker. Bara umgås med min familj - inte alltid jobba. Och jag behöver komma hemifrån. Träffa, se, prata med andra. Om annat. Särskilt som fördelningen av ansvar och sysslor härhemma till viss del lever kvar efter normer som var gängse för nå't århundrade sedan. Vi har dessutom glatt kastat oss ner i alla de där fallgroparna det hela tiden varnas för och toppat med halvdelad ekonomi. Men det går. Fungerar. Och så länge det gör det, så är det ju någonstans ändå bra. På nå't märkligt vis.

20 november 2011

Förrädare


Efter lite klubbadministration och ett ryck av städiver har vi varit ute och hjälpts åt att ta in korna. Så snabbt och enkelt har det väl aldrig gått. Minns inte riktigt om de var lika få ifjol, men minns däremot väldigt tydligt hur tjurig en var. Så tjurig att vi fick ta till lika tjuriga metoder vi, för att överhuvudtaget få hem henne.

Just därför känns det extra vemodigt att de mest troligt ska gå till slakt. Allihopa. Nu när svärfar inte är att räkna med längre. Jag har funderat lite. Jag skulle kunna tänka mig att fixa matningen på kvällarna och även morgnarna på helgerna. Men inte på vardagarna. Jag orkar inte. Hinner inte. Dessutom har vi för ålderdomliga och tungrodda system för att jag ska klara av allt helt själv. Och framförallt vill jag inte ge avkall på mitt ordinarie jobb. Det är för kul och korna i sig ger inte tillräckligt för att motsvara det inkomstbortfall en ytterligare arbetstidsminskning skulle innebära. "Bonden" själv då? Ja han har ju redan alltför mycket på sin lott. Att lägga till en uppgift till i hans redan överspäckade arbetsschema vore rena rama Harakirin. Som att be om att få gå in i väggen och aldrig ha en minut över för familjen. Så om förnuftet får råda över känslorna, tror jag att han har bestämt sig. Det blir nog ett samtal till slaktbilen endera dagen.

Jag undrar om de kände det på sig, kossera? I vilket fall undvek jag att se dem alltför djupt i ögonen mellan lockandet, pockandet  och slirandet i den ofrusna leran och koskiten. Annars hade jag nog genast avslöjat vårt förräderi.

19 november 2011

IBPS


När jag köpte kajaken i juni, inte kunde jag väl drömma om att jag skulle paddla den 19 november. Men så blev det. Så mycket mer har jag ärligt talat inte gjort idag. Förutom Långfilspannacottan som fick rätt smak men fel konsistens. Antingen räknade jag fel på filen, eller så behöver receptet helt enkelt mer gelatin. På't igen!

Åsså var jag ju tvungen att baka några Drömmar till strösslet. Det brukar ju var L:s specialitet, så de blev inte heller som vi är vana. Men äta upp dem lär vi ändå. Se'n blev det bastu och "Så mycket bättre". Kan man annat än "gilla"?

(Rubriköversättning - I Brist På Snö)

Läslycka

Jag har alltid läst. Mycket. Men aldrig poesi. Har tyckt att det är konstigt. Tungt. Överklass? Inte för mig, i vilket fall. Nu sitter jag här, läser Öijer och tycker att det är....... bra. Fortfarande konstigt, men vackert och fascinerande. I soffhörnet sitter yngste sonen uppkrupen, invirad i fleecefiltar. Han läser också. Kanske även han, för första gången.

-"Jag tror jag läser lite till", säger han och mina ögon fylls och rinner över sådär lite lagom.

Tack, Thomas Halling, som öppnar dörren till böckernas underbara värd! Lättlästa berättelser som underhåller alla åldrar - den kombinationen är annars svår att hitta.

18 november 2011

Äntligen?

Vart tog den här veckan vägen?? Visserligen har man ju hört att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir, men med den här takten kommer det bli rent löjligt om några år. Snacka om "fredag hela veckan..."

I natt blev det äntligen några minusgrader, så pass att vägen gick att köra på utan att förledas att man transporterade sig på en halkbana av lera. Och tro't eller ej, när jag gick från lunchmötet på sta'n singlade några vilsna, ensamma snöflingor från himlen. Kanske hjälpte min uppmaning till barn och föräldrar på skidträningen igår? - "Gå nu hem och dansa köld- och snödansen, allihopa!!"

Annars har dagen mest bestått av jobb, mat och fika. Så pass att jag känner mig nöjd med resterna av resterna på Tjälknölen. Till barnen och deras kompisar stektes ett lass pannkaka. Sambon har jag inte sett ännu idag. Han får väl hålla till godo med lite rester han med. Det kan väl duga på en fredagskväll, för i morgon vankas långfilspudding!

Jag hoppas även hinna med lite fotgrafering i helgen. Har inte blivit så mycket av det de senaste veckorna. Men det beror väl på hur jag får till de nya inlämningsuppgifterna - känner lite press på att det ska bli bra nu.

16 november 2011

Idag

Med mailen kom betyget på första delen av Litteraturkursen. Jag fick ett B!!Glädjen var stor, men gick snart över i rädsla för en smygande prestationsångest. Var det inte precis det som jag INTE skulle ha?

Till middag åt vi snabbaste och godaste restanvändningen på Tjälaknul någonsin. Bara sådär.

Därefter en uppmaning av Fjällmor, som jag anammade. Gissa hur trött man blir av lite gympa efter fyra veckors uppehåll?? Toktrött! Zzzzzzz.

15 november 2011

Fredagsmys - nå'n?

Monaco Regatta

Det ska vara norskinfluerat, för att göra en jumpsuit/onepiece snygg!  På den tiden jag klädde på mig en sådan hette det overall. Men nu har jag inte ens tänkt tanken. Tycker nog att jag passerat ålderstrecket, rätt rejält och dessutom - been there, done that, liksom. 

Ända tills jag såg denna!!  

Det var väl en herrans tur att jag fick syn på prislappen också, så att inte tanten "råkar slinta på tangenterna" och hittar på något så tokigt som att beställa en - och därmed skämma ut barnen alldeles med en "Piece of Norway".

Uppdatering: Hoppas att ingen annan heller har tankar på att beställa en - det föreligger tydligen vissa tvivel om att företaget är helt seriöst... Men snyggast, kan ingen ta ifrån dem ! Och tydligen lyssnar de på sina kunder och ger dem upprättelse - seriöst, alltså!! Skönt.

Kolla, kolla!

Tjohoo! Jag hittade receptet! Vi fick visserligen blandade röda bär och krossade drömmar till - men det ä r rätt pudding! Nu ska jag köpa långfil och sedan ska här ätas smarrigaste efterrätten, alla kategorier.

Fast, om jag hade någon karaktär skulle jag i stället sätta upp mål, inventera verktygen jag behöver och motivera mig själv till att påbörja ett sundare liv med nyttigare mat och mer motion. Så kändes det en kort stund efter att jag lyssnat på en föreläsning med Anna Ottosson Blixth (som jag för övrigt hade äran att cykla tillsammans med, en dag i Toscana ifjol). Men plötsligt insåg jag att jag ju a l d r i g sätter några mål i mitt liv. Däri ligger nog skillanden. Mellan henne som redan som 6-åring bestämde att hon en dag skulle bli bäst i världen och som 30-åring tog en bronsmedalj i OS. Och mig, som inte ens tar mig ut på en promenad.

Och liksom aldrig riktigt vet vad jag vill. Med livet, arbetet, kärleken eller bara med mig själv.

14 november 2011

En vecka senare


En hel vacka utan blogginlägg. Men det har verkligen gått i 120. Umeå var bra. Schysst hotell, bra konferenscentrum och massor med mycket god mat. Guidningen i beckmörkret av Gammlias samevisten, Sävargården och Långfilspuddingen till efterrätt slår det mesta. Men det blev verkligen ingen tid över. Förutom den halvtimma jag smet över till Olssons tygaffär och köpte material till en lampskärm. Det var väl bara sisådär 30 år sedan sist jag gjorde en, och inte blir det billigare än att köpa färdigt, men vi hade som en idé om hur den skulle se ut och då är det bara till att göra.

Mellanlandade hemma med tvätt och busstädning - igen! Sedan åkte jag och barnen till syster med familj. Uppvaktning av guddotter, leverans av urväxta kläder till världens sötaste lille hockeyfantast och hans dito syster, bad i badtunna och bastu, promenad och mossplockning i skogen, släktpåhälsning och ljuständning i minneslunden, hann vi med. Och umgås med the Svenssons i lugn och ro förståss. Alltid lika efterlängtat.

Farsdagsfirandet uteblev. Om man inte räknar köpt frusen illsöt tårta och en blomma till svärfar. Sambon har jag  inte sett på hela veckan. Han verkar stressad. Varför vet jag inte, för vi har inte pratat mer än par ord under samma tid. Det blir så ibland i den här familjen. Och jag har lärt mig att vänta tills alla är sig själva igen. Och har tid.

Kylan uteblir fortfarande. Vi längtar minusgrader, som på vägen hem igår. Vi åkte genom ett frostigt sagolandskap, som lovade vinter. Men här är ännu 5 grader plus, lerigt och geggigt. Eländes.

7 november 2011

Jobbresa väntar

Nu blir det tre dagar Umeå. Jobb dygnet runt i princip, så vi får se om det blir någon bloggtid. Och kameran har jag inte bestämt ännu, om jag ska ta med eller ej. Blir ju inte så mycket tid över och med senaste flygningens kamerakrasch i färskt minne.... Vi får se.

6 november 2011

Blickar tillbaka


Vi fortsätter röja, städar buss igen och försöker hålla efter. Hinner inte med födelsedagsbesök hos guddottern, hinner inte med något extra alls egentligen. Och ligger ändå hjälplöst efter - i hemmet, på  jobbet, på kursen. Men, vad spelar det för roll, egentligen?

För exakt ett år sedan visste vi ännu ingenting om hur annorlunda allt skulle bli. Svägerskan var hem med matkassar till svärföräldrarna, men hade så ont i ryggen att hon bad mig sköta inköpen ett tag, vilket jag självklart lovade göra. Och har gjort sedan dess. Nu städar vi, bäddar rent, tvättar, kollar mat och mediciner. Till folk och hund. Allt det som svägerskan gjorde. Vi upprätthåller något slags vardag i det liv som är kvar.

Och tänder ljus på hennes grav.

5 november 2011

Lovrusch


Vi fick lägga om planerna - igen!!! Nå'n som är förvånad? Nej, trodde inte det. Busstädning på onsdagen. Frisörchaufför på torsdag förmiddag och sedan blev det IKEA på eftermiddagen OCH hämtning av busschaufför. Hemma 01.30. Trött? Lite.

Igår höll grabbarna till ute och skottade igen kulverten. Själv röjde jag inne. Och röjde och röjde och fick ihop två sopsäckar med skräp - trasiga leksaker, sådant som inte behövs och används längre, och två säckar med urväxta kläder som kusinen lovat förbarma sig över. Sedan övervakade jag 12-åringens ihopskruvande av bäddsoffa. Han gjorde allt själv, men vis av erfarenhet vet jag ju vad som brukar ske med hans humör om något går snett, så jag tyckte det var bäst att finnas på plats i alla fall. Så nu har vi till och med en bäddplats till kompisar, släkt och vänner som vi så gärna ser på övernattningsbesök!

Idag ska jag följa svärfar på Minnesgudstjänst  till den mindre, mysiga kyrkan. Har väl både ogjort jobb, städning, motionering och kurslitteratur som skulle ha behövt åtgärdas också, men något säger mig att detta är rätt prioritering. Han känner att han bör åka dit, men vill inte ensam. Och jag trivs ju i kyrkan, så en stunds lugn och kontemplation, särskilt en helg som denna, kan aldrig vara fel.

3 november 2011

Blåst på middagen

Häromkvällen var jag så där planerad, förutseende och husmodersaktig. (Det händer inte ofta,minsann!) Svängde ihop en Makaronipudding så att resten av familjen bara behövde sätta in den i ugnen dagen därpå, och sedan skulle jag få komma hem från jobbet och sätta mig vid dukat bord till en färdig middag, var det tänkt.

Döm om min förvåning, då jag möttes av denna syn:


Nu hade de inte ätit allt själva och visst är det kul med middagsfrämmande. Men jag hade ju gärna varit med själv också, om vi säger så. Nu fick det bli en nostalgitripp till ensam-före-familjen-tidens middagsvanor - fil och knäckemacka. Det gick det med, men jag kan inte påstå att jag saknar det.

1 november 2011

Svinnovember

Jag är måttligt förtjust i november. I vanliga fall brukar det vara kallt och mörkt. Nu är det bara mörkt. Så mörkt att när jag körde hem ikväll kom på mig själv att undra vart jag var, egentligen. Det syns liksom inga kännetecken på sidan av vägen, när man kör i kö med bara halvljuset på.

Och värmen. Den tar ju aldrig slut!! En arbetskamrat kom på sig själv att få vårkänslor när han gick ut på lunchen idag. I november. Ingen snö i hela vårt avlånga land, skidläger som ställs in och tävlingspremiärer som är hotade. Växthuseffekt? Möjligen.

Och de som bor vid asfaltvägar - fattar de hur lerig en grusväg kan bli en varm november? Jag tvivlar. På jobbets parkering är jag ensam om den speciella utsmyckningen på bilen, men redan i Krokom på ICA-parkeringen har jag sällskap av flera. Eftersom jag definitivt inte kunnat beskriva det bättre själv, så länkar jag i stället till Stefans version om hur det är att bo vid en landsväg, denna svinvarma november.

Det, enligt mig, förträffliga uttrycket "Svinnovember" har jag lånat av Peter Swedenmark, krönikör i lokaltidningen LT i många år.

30 oktober 2011

Kan jag få en extra timma i natt med, tack?

Just nu borde jag läsa ut en bok och skriva en analys på den. Men... Natten är ännu ung och det gör inte såå mycket om jag är lite tröttare än vanligt i morgon. Barnen har lov till veckan, och det är ju bra mycket enklare att bara ha sig själv att tänka på till frukosten.

Måste bara skryta över alla duktiga föräldrar och barn i Alpina klubben som kom till backen och hjälpte till med röjning, käppsortering, städning och lite annat ditten och datten. Det är ju så kul och går ju så lätt när alla hjälps åt. Själv blev jag lätt oförstående "Gratulerad till tvillingarna" och stod tydligen för underhållningen utan att riktigt veta om det innan vi hunnit fram. Allt med anledning av det lätt stressade sms jag skickade till vår (numera f.d) ordföranden, när jag redan borde varit på plats och det nybakta vi skulle ha med till fikat, vägrade bli klart så snabbt som jag inbillat mig :
"Blir lite sen. Bullarna är ännu i ugnen."

29 oktober 2011

Det blev en tur till skogen


Det behövs oftast inte så mycket för att en trist oktoberlördag ska bli något extra. Sambon trampar en myr som ska bli vinterväg, är det tänkt. Grabbarna hade kompisar på besök, som inte ville följa med till skogen, så det blev en ren familjeangelägenhet, med lunch, kaffe och kaka på jobbesök hos pappan. På hemvägen passade vi på att "tjyvbesöka" en omtalad jaktlodge, kastade sten på nattgammal is (vilket märkligt ljud det åstadkommer!) och gjorde en snabb avstickare till Kallforsen. Vid det laget hade batterierna i kameran lagt av, så vi beslöt att det nog får bli en utflykt till dit, inom en snar framtid.

Kvällen har bestått av film och snabblagad middag. Våfflor med Creme fraiche, röd lök och rom är inte så dumt. Faktiskt.

I morgon väntar jobbdag och årsmöte med Alpina klubben. Sa jag att jag tycker det är för få helger per vecka nu ett tag igen?

En annan sida av myntet

För några veckor sedan hamnade Glada Hudik teatern och Pär Johansson under Uppdrag Gransknings lupp. Jag valde att inte se hela programmet och att inget skriva om det. Men jag läste, tog del och var engagerad på flera andra sätt och tyckte nog att fokus, som så ofta annars i liknande fall, var extremt skruvat och enkelspårigt. Lite känns det som att Pär inte ska få tjäna pengar, bara för att hans medarbetare har olika typer av funktionsnedsättningar. Så.

För den som förfasades över avslöjandet är definitivt föräldrarnas syn på saken läsvärd .  Notera särskilt vad normal ersättning för dagverksamhet är!!
Vem ska vi hänga då, tro?

27 oktober 2011

Om funktionsskillnader

När både Vedspisen och Bodil Malmsten länkar, då måste jag bara läsa. Tack ska ni ha. Båda två!

Martina Lowden hade jag aldrig hört talas om, förstår nu att jag får ändra på det om jag ska lyfta mina  Litteraturvetenskapsstudier till en seriösare nivå. (Inte min starka sida, om vi säger så, men som en av mina kloka kursare sa - "Jag ser det som en möjlighet att få uppleva och erfara något jag aldrig annars skulle".) Men det spelar mindre roll, för det är allt klokt och sant i hennes artikel som ropar till mig:

"Att två hjärnor fungerar på olika sätt betyder inte att det måste vara fel på den ena."
"Sätt mig i en annan livssituation, ställ andra krav på mig och jag kommer att bli så funktionshindrad att du bara känner igen mig på kroppen. "

En människa med diagnos är en människa, är en människa, är en människa.
Inte en diagnos. När ska vi lära oss det?

26 oktober 2011

Med anledning av föregående inlägg

Härmed anammar jag för evigt Susannes kusins uttryck "Mommokoman"!! Låter ju betydligt trevligare och mysigare än när grabbsen (ivrigt påhejade av pappan), som kanske kan ha sett Drömkåken någon gång för mycket, frågar:

- Är du en klimakterikossa nu , mamma??

25 oktober 2011

Fel på termostaten


Alltså, det kom så plötsligt. Felet på termostaten. Jag som alltid varit en fryslort. Förutom de två gånger jag varit gravid och känt det som att jag hade ett kärnkraftverk i magen. Men, å andra sidan, så fort jag rör mig svettas jag. När jag rör mig alltså. Och sova, det enda problem jag någonsin haft med det är möjligen att jag sover för mycket.

Och nu. Blir tokvarm helt utan förvarning, för att i nästa stund vara helt iskall igen. Svettas så det formligen sprutar. Sover som en kratta. Och alltihop kom bara på en vecka ungefär. Som ett brev på posten, årets överraskning, liksom.

Googlar symptomen, förstår nog varthän det lutar även om jag vägrar inse, surfar in på en sida och börjar checka av. Det är väl egentligen bara nedstämdheten och oron som jag inte känt av. Än? Läser vidare och konstaterar att visserligen var det ett tag sedan jag satte upp andra sovrumsaktiviteter än just sova, på listan för saker som jag skulle kunna leva förutan, men att det nu finns skäl till att de på den senaste tiden har gjort en stark klättring för att, helt sonika, nå en topposition på den listan.

Återstår alltså bara att kallt konstatera att det återigen är dags för dessa fördömda hormoner att ställa till tillvaron för en. För sista gången, kan man ju hoppas. Läser vidare att äta kött och motionera kan lindra problemen. OK. Tar upp en köttbit ur frysen till i morgon. Igen. Och ikväll blir det promenad, så kan jag fundera över tanken på att vara lite förbrukad, om det är läge att sörja lite?  Eller kanske det rent av passar bättre att fira i stället? Vi får väl se, vart vägen bär.

23 oktober 2011

Lägesrapport 2


Heldag i Norge. Konstaterar att Stavangerdialekt tydligen är lättare att förstå för oss svenskar än för Nordtrönderna och att den norska maten är bättre än sitt rykte. Och föreläsningen gav oss en del nya och bra tips även om mycket var repetition.

Känns fantastiskt skönt att avsluta helgen med en långbastu och tidigt sänggående....

Lägesrapport

Klockan är 02.50 och jag sitter här med värk i vaderna, ett stort leende på läpparna och siktar på duschen. Jag har t o m buggat ikväll - eller åtminstone försökt dansa något som liknar bugg. En av sambons yngre dansanta kompisar släpade runt tanten ett flertal gånger - Tack för det!! Problemet är bara att det var nog 17 år sedan sist jag försökte mig på något buggliknande och varken steg, takt eller turer sitter som de ska. Inte konditionen heller i ärlighetens namn.....

Men, vi har haft alldeles fantastiskt kul och om 5 timmar måste jag sitta i bilen för morgondagens aktivitet.  Just nu känns det som att jag klarar allt och det kommer bara att bli roligt det med - endorfinerna sprutar ikapp med svetten ikväll!

22 oktober 2011

Fullplanerad helg



Den legobyggande jubilaren har nu efter fjorton utbrott, ett gäng tårar och minimalt med sömn, färdigställt födelsedagspresenten. Roligast, tycker jag, var att när den största frustrationen över EN saknad legobit (det var väl några hundra, om vi säger så) lagt sig, så löste han det kreativt med två andra bitar. Och det funkar!

Vet inte vad det beror på, men själv har jag också sovit lite klent i veckan. Tog igen det inatt/idag. Kan ju också behövas. Ska ut och fixa lite, kratta efter vedhögen som jag och äldste sonen flyttade igår kväll, kanske gå en promenad med hund och kamera (som är lagad igen och har fått nytt minneskort), tvätta lite och sådär. Sedan blir det Dansnatta i Föling med ett gäng mammor härifrån byn - Wow -nytt rekord! Dans två gånger på ett år och en disconatt däremellan - anar vi en begynnande 50-års kris???

Sedan blir det inte många timmars sömn, för i morgon blir det avresa här hemifrån före åtta, för guidekurs i Lierne hela dagen. Så då kan vi väl säga att ordningen är återställd?

20 oktober 2011

12-åringen


Dagens jubilar i huset hade önskat sig Schwarzwaldtårta, men hans oorganiserade mamma fick inte ihop det riktigt, så det blev en hallontårta med chokladlöv, Det ska nog vara mer sommarlöv än höstlöv för att det ska funka riktigt bra, men något blev det ju i alla fall.

Finaste presenten var nog brevet från minsta kusinen, som hon skrivit helt själv. Men, eftersom han fått typ största legolådan som finns av pappan i huset, stannade han hemma från träningen och blåbyggde i tre timmar. Naturligtvis blir något litet fel då. En spegelvänd bit alldeles i början t ex. Och han blir såå frustrerad. Så nu har han lagt sig i affekt. På sin födelsedag.  Kanske tur ändå, att vi bara firar med familjen....

19 oktober 2011

Lite snabbt, sådär

Jo, den där kursen jag går... Med de kurskamraterna är det den största egoboost och självförtroendehöjare  jag företagit mig på länge. Deras litteraturanalyser öppnar nya världar, deras texter stimulerar och sporrar min egen fantasti och deras kommentarer får mig att periodvis sväva på små moln. Att det dessutom stärker självkänslan är ju bara ett plus i kanten.

Jag suger i mig och njuter till fullo. Snart missar jag nog någon molntapp, hoppas det nästan för utvecklingens skull. Men jag är trygg i vetskapen att landa mjukt på den bädd som byggts så här långt.

18 oktober 2011

Specially for you - Black Iris


Jag tror faktiskt att jag har svarat på det här förut, men särskilt för dig Maidi - här kommer det igen! (Jag känner ändå just nu att jag skulle vilja göra nästan-vad-som-helst för dig.)

Jag bor faktiskt inte alls så långt från Bakvattnet, ca 40 minuter bara, med bilen. Eller en - två timmar med skotern rätt över fjället på vintern. Dessutom har jag alltid sagt, fjällbowannabee som jag är, att om inte sambo, gård och familj funnits här, då skulle jag ha köpt mig en liten stuga och bosatt mig i Bakvattnet. Rätt av. Utan tvekan , utan omsvep. Eller åtminstone i en liten fjällby av samma karaktär..... Med vatten, fjäll och totalmysiga invånare.

De guidade fjällvandringarna jag brukar gå, startar faktiskt i Bakvattnets gamla jordbruksbygd, för att så småningom sluta längst upp på kalfjället på Ansätten. För mig är det här området en klar favorit såväl sommar som vinter. Och på söndag ska jag parkera bilen i Bakvattnet för att åka med min stora idol och förebild till Norge på kurs.

Fotopaus igen - och åter till bokslukaråldern


Fick lämna kameran på återremiss, eftersom jag inte hittar det gamla minneskortet och den inte accepterar några nya efter verkstadsbesöket. 10 dagar till utan bildmöjligheter. OK, det finns en liten enkel kamera här någonstans, men den är ju definitivt inte lika kul och bra. Tur jag har schemat fullt denna vecka och ingen tid över till fotografering.


Lånad från Piratförlagets hemsida.

Efter kvällens restmiddag hjälpte jag sonen med matten - tänk så mycket enklare den blev med lite mat i magen. Sedan har jag läst. En hel bok bara sådär, rätt av, ikväll. Inte av kurslitteraturen då förståss, nej den kräver ju lite mera. Jag hade bokat Martina Haags senaste och fick hämta den på biblioteket idag. Gissa om den var hysteriskt kul! Martina måste vara helt galen, som kan fantisera ihop något så tokigt - flera gånger har jag skrattat högt, varvid övriga familjen har tittat konstigt på mig. En riktig crazy-bok! Fast jag skrattade ändå inte mest i de tokigaste kapitlen, utan i de mer subtila humoravsnitten - de där situationerna som faktiskt verkligen skulle kunna hända. Förvänta er inga djupgående karaktärsbeskrivningar eller poetiska naturskildringar. Som norrläning kan jag även tycka att researchen lämnar en del övrigt att önska ibland. Men i längden är den inte nedlåtande mot glesbygden och dess invånare, vilket jag ger den en stort plus för. Framförallt bjuder boken på många goda skratt. Så känner du för att muntra upp tillvaron litegranna, kan jag varmt rekommendera "Glada hälsningar från Missångerträsk".

16 oktober 2011

Våra vyer






Jag fick en fråga, om man kunde se vyerna från det här  inlägget från vart jag bor. Det kan man inte. Tyvärr. Annars syns ju Oviksfjällen nästan överalltifrån och är väl i det närmaste ett kännemärke för Jämtland runt Storsjöbygden. Men nej, jag passerar "bara" den utsikten varje dag på väg till jobbet, ca 15 minuter hemifrån. 

Som sagt, är jag ju ingen riktig fjällbo, men en riktigt fjällbowannabee. Och anstränger man sig lite och paddlar tvärs över sjön så ser man ju faktiskt Duvvegaisse och Lappluvan, som för övrigt blivit mitt nya favorittillhåll för vårskidåkning och ensamturer till fjälls. Har man väldigt bra syn, eller förstorar bilderna ovan, så ser man t o m vindkraftsparken. Kanske inte liika kul, men,men...

Annars är det sjön som är central för oss i byn boende. Vidd och vy som för tankarna till hav och fjällkänslor. Vattnet med sina skiftningar från rogivande blank till upproriskt stormande. Sommartid inbjudande till svalkande bad, båt- och kajakturer och vintertid med tjock is  att gå, åka spark, skidor och skoter på. Ljuset över vattnet skiftar hela tiden och reflekteras och blir på så sätt alltid något extra. Och vår del av byn ligger så fint uppradad där på strandkanten, tycker jag.