Regn i mars

Vi hade planerat att åka lite skidor ikväll, men på vägen hem regnade det som om himmelens alla portar hade öppnat sig, så vi styrde om till läxläsning och pappersjobb i stället. Jag tillhör ju dem som i n t e vill ha regn under vintermånaderna, så jag blev minst sagt lite less, grinig och ja, nästan arg.

Men sedan förstod jag.
Det är änglarna som gråter, för på min bloggpromenad ikväll fick jag veta att en av mina nyfunna bloggfavoriter har mist sin syster idag.

Jag hatar cancern. Den som roffar, tar och berövar oss våra älskade. Och jag är rädd för den. Inte för egen del, men för att den ska ta fler av dem som jag har nära, bryr mig om och behöver i mitt liv. Hur många gånger orkar man vara stark, stå bredvid och formligen se en älskad person tyna bort inför ens ögon? Jag vet inte. Men jag vet att det är något jag önskar att ingen människa ska behöva uppleva alls.

Ännu en solig dag

Först lämnade vi tillbaka den lånade 3-åringen. ( Puh, vad man har lagt av sig. Lika roligt som det är att låna sådana där små trollungar, lika befriande är det att konstatera att ens egna faktiskt är rätt stora nu.)  Sedan åkte vi till Östersund och Gustafsbergsbacken där vi tillbringade närmare 5 timmar med syster och hennes familj för att beskåda lillkusinens 35 sekunder långa andraåk i sin slalompremiär i LVC Finalssammanhang. När bönderna kommer till sta'n blir det äntligen lite seriös "hejaning" med äkta koskällor. De låter. Och luktar. Men vad gör man inte för autenciteten. Hur som helst åkte tjejen jättebra, och ännu bättre gick det i gårdagens storslalom - gissa om hon har en superstolt moster!

Och i detta ögonblick inser jag samtidigt vilken ynnest det är att få umgås med syster och hennes gäng en hel dag. Att vi alla är friska, att vi kan, att vi får må bra, får vara glada, ute i solen och planera för framtiden. "Seize the day!"

Landösjöpimpeln anno 2012

Fisketävling i grannbyn - en anledning så god som någon att få ta sig en skotertur, slippa laga lunch och få umgås med trevligt folk. Vem har sagt att man måste pimpla? Och vädret blev ju bra - även om Dagmars lillkusin gjorde sitt bästa för att få oss till att stanna hemma.

Och i kväll har guddottern lördagsmyst i soffan med "grabbarna". Innan spelade de spel. E läste filmrepliker ur Pippi-spelet och 3-åringen skulle gissa vem som sagt det. E läste:

   - "Jag vill inte vara med"
   - "Momma!" svarade trollungen utan att blinka.

Nu sover hon sött i sängen bredvid min - första övernattningen går bra så här långt.

Så här...

..fyllde vi ut veckan:

- Utan träningsvärk
- Styrelsemöte, information inför sjuan och skolresemöte på samma kväll
- Inställd utbildningskväll med jobbet byttes ut mot artikelskrivande och läxförhör
- Utvecklingssamtal med en oväntad upptäckt
- Massor med jobb
- Träning i såsföre och övernattningsbesök av syster med döttrar
- Klippning (kort!!!) och toning i stället för färg - har inlett våga grått kampanj med mig själv
- Transferchaufför till traktorhämtning och busstädning avrundade fredagskvällen

Men jag önskar att jag i stället haft tid till att skriva långa inlägg här på bloggen om det jag hade velat skriva om:

 - Vilka otroliga fördomar som frodas bland illasinnade människor som inte verkar (vilja?) begripa att ingen kan påverka kromosomuppsättningen hos de som föds med Downs, Potocki Lupski,  22Q11 - eller vad det nu månde vara. Att det är ett pyttelitet fel i organismens minsta beståndsdelar som får stora konsekvenser. Så. Men att det inte verka hjälpa med information, information och åter information för att upplysa människor som av födsel och ohejdad vana helt enkelt är trångsynta.

- Hur folk kan sitta på sidan om och titta på när andra jobbar järnet, fixar och donar på sin fritid i hopp om allas bästa, sedan sitta tysta på de träffar som anordnas för att ventilera och planera så att alla ska bli nöjda och sedan direkt efteråt klaga, gnälla, proklamera att många tycker minsann så här, bla bla bla..... Fel att säga något när alla är samlade då? Fel att kliva fram och göra något själv? Så oerhört otacksamt mot den som offrat tid och engagemang.

Men det får bli en annan gång.

Caligola

Nå'n fler än jag som såg en skymt av dessa på Nyhetsmorgon i söndags? Jag har ju alltid varit lite svag för Mando Diao så, men det här... Sedan att det är ett större projekt än ett gäng artister som bildar symbios, att de gör en grej av det är något  slags hemligt sällskap som uppstått i Italien, att det krävs initieringsritualer för att komma åt hemsidor, ja, det lämnar jag därhän. Kanske kul,  kanske ett rent marknadsföringstrick. Och videon är nog i magstarkaste laget för den som är försiktig som jag.  - Men musiken! Jag föll som en fura!!!!

Så här svänger jag loss och värmer upp inför premiären på gympan 2012 för min del. Jo, tyvärr - det är sant! Fattar inte hur det gick till, men varendaste måndag sedan årsskiftet har det varit något som tvunget måste gå före. Gissa om jag kommer att bli trött...

Arbetsplatser i praktiken

Vi har två PRAO-elever på jobbet den här veckan. Det är ju lite svårt att hitta vettiga och tillräckligt med arbetsuppgifter till dem. Men idag har de åtminstone haft fullt upp. Och det kan ju knappast bli sämre än på deras förra PRAO. Där hade ingen pratat med dem och helst sett att de höll sig undan nere i källaren hela veckan.

Och sedan undrar vi gamlingar varför en del ungdomar inte har någon motivation till att ta sig ut i arbetslivet???

Sportfånigheter

Kan man annat än älska Björn Ferry???

Och gissa om jag är stolt att vara Ångemanlänning - som Lindström & Ekholm. Men åååhh så jag kommer att sakna Helena, även om jag förstår henne. Och så duktiga som alla tjejerna var i slalomen igår och André Myhrer m fl idag. Vilken sporthelg! Ändå ar jag inte kollat friidrotten och höll nästan på att glömma längdåkarna - säger bara Södergrens 5 mil.....

Fatta hur fantastiska dessa idrottare är. Full av beundran är jag.
Särskilt efter ett eget, supersegt varv med blöt nysnö i skidspåret.

Myran  - du hann ju t o m kommentera detta inlägg innan jag hunnit publicera det :)

Hemma igen

 

 

   

Joråsåatt..... Ledighet kostar. I form av jobb, städning, kursuppgiftsinlämnande och tvätt i kubik sedan vi kom hem. Och så är det ju en massa idrott på TV:n också som jag bara måste snegla på mellan varven. 

Hursomhelst. Vi fick en snöstormsdag i Ramundberget med några av livets fnissigaste stolliftsåk när vinden mojnat. Dit måste vi nog igen, för vi vet faktiskt inte ens hur det ser ut där. Än. En soldag till i Funäsdalsberget och med nyslipade skidor var "Nol i Egga" med 60% lutning inte läskig längre. Slutligen, hem tog vi vägen över Flatruet - minst sagt speciellt.

Sambon jobbar och jobbar och jobbar. Han är så slut att han knappt orkar svara på våra frågor längre. Intalar mig att det INTE är mitt ansvar. I den åldern måste man inse själv, inget annat hjälper. Men det positiva är att jag kunnat koncentrera mig på den välbehövliga saneringen av hemmet i helgen. Känns ju nästan vårfint här nu. Lite frisk (i bokstavlig mening, så som det blåser) luft på det så orkar vi ta nya tag - veckan som kommer är minst sagt fulltecknad. Igen.