26 augusti 2012

Hem ljuva hem


Även om veckan har varit fenomenalt rolig med jobb från i snitt 08.00 till 22.00 varje dag och lite koll på ordinarie jobb däremellan, så är det otroligt skönt att vara hemma igen. Framförallt sover jag så mycket bättre hemmavid.

Nästan inga egna bilder blev det, eftersom mitt minneskort gick sönder och låste sig självt. Lånade dock ut kameran till en av studenterna, så konferensen i sig är rejält väldokumenterad. 1500 bilder tror jag de fått till totalt, ungefär.

I stället har jag koncentrerat mig på att konversera och informera mestadels på engelska, men även litegranna på tyska och schwiizerdütsch. Kul - och betydligt enklare på fredagen när man blivit "van" än i början av veckan. Några föreläsningar hann jag inte "tjyvlyssna" på den här gången,  men eftersom även vi i den administrativa personalen deltagit i middagar och sociala evenemang har jag fått mig en hel del "matnyttigt" till livs i alla fall.

Största behållningen var kanske ändå att få jobba med vårt "team" igen, att jag hann med ett snabbt dopp i havet innan hemresan och att få delta i den helt fantastiskt otroliga avslutningsmiddagen. Vad kan få 190 av 195 professorer, forskare, byråkrater och lite annat löst, seriöst folk från 38 olika länder att gemensamt formligen studsa upp från borden (nyktra, dessutom!) redan vid de första takterna efter förrätten och sedan dansa skjortan av sig själva, underhållningen och serveringspersonalen genom hela middagen? Jo, två riktigt duktiga tjejer som kör singback till Abbalåtar i autentiska klädbyten. De medgav att de faktiskt aldrig heller tidigare varit med om att själva vara en sådan partykatalysator.

Min muskelbristning (tror jag att det är) har begränsat min rörlighet hela veckan, nu är hela benet blått och efter närmare 7 timmar på tåget igår var vänsterbenet svullet och dubbelt så tjockt som det högra. Jag har lovat min kollega att uppsöka vårdcentralen i morgon. Inte för att jag tror de kan göra något mera än att komma med något enkelt tips om hur jag bör bära mig åt den närmaste tiden för att om möjligt begränsa skadan framgent, men ändå.....
Tänk vilka följde lite tok kan få.

21 augusti 2012

Färgglad

Visserligen har jag hört att lila är årets färg, men det här är ju löjligt!! Och ännu gör det bara lite mindre ont. Hur klantig får man bli??? Men, skam den som ger sig, så var lugn för att jag ska prova nästa år igen - då lättare, smartare och mer tränad. Hoppas jag.

20 augusti 2012

Äntligen

Nu har jag äntligen semester! En hel vecka.

Så då har jag packat och rest till Stockholm för att jobba fram till och med fredagen och sedan sitta på tåget hem hela lördagen. Äntligen är det dags för konferensen som jag jobbade med förberedelserna av i ett och ett halvt år. Och även om det är jobb, så är det ju så långt ifrån hur jag lever till vardags, så det är bara kul. Sex dagar utan att laga mat, diska, må illa över hur stökigt det är och dessutom ha möjligheten att kunna ägna kvällarna åt böcker, läsa bloggar, fixa klart lite ordinarie jobb jag inte hunnit med och krypa till sängs tidigt och sova gott!

Om nu bara krampsmärtorna på baksidan av vänsterlåret och blåmärkena på båda lårens framsidor vill lägga sig så jag kan gå som folk, så blir det här suveränt bra!

19 augusti 2012

Slagen - i dubbel bemärkelse


Det finns ett antal ordspråk som skulle passa in på mig och gårdagen alldeles perfekt: "Skrattar bäst som skrattar sist", "En gång är ingen gång" eller varför inte "Sjunka som en sten". Solen sken även igår och på eftermiddagen hade temperaturen nått en nivå som gjorde dumdristiga tanter och badglada ungar övertygade om att idag var det dagen D för årets vattenskidåkning! Vattnet är fortfarande verkligen inte varmt, men nu fick vi fokus på något annat och verkade helt förtränga hur kallt det egentligen var.

Eftersom jag kom upp på första försöket ifjol, trodde jag det skulle bli en enkel match. Men icke!!! I stället hamnade skidorna under vattnet, envis som jag är trodde jag att jag skulle ta mig upp ändå och drogs fram som en megawobbler under vattenytan tills vänstra benet skar iväg och jag kände hur något hände i lårmuskeln och först då (!!) kom på tanken att släppa. Jag försökte sedan fem gånger till och var väldigt nära vid två tillfällen, men nej, upp tog jag mig inte. Det ska väl tilläggas att skadan i låret gjorde det lite smärtsamt och därmed ännu svårare. Men huvudanledningen är jag rätt säker på stavas: Fler kilon på baken och inga muskler jämfört med förra sommaren.

För är det något jag inte prioriterat (hunnit?) denna sommar, så är det 1) att motionera och 2) att rensa trädgårdsland. Vilket i sin tur ger 1) ingen styrka eller kondition någonstans 2) inga egna grönsaker - de är helt kvävda av ogräs.

Hur som helst - yngste sonen kom på knepet och tog sig upp flera gånger och susade därefter omkring på sjön både långt och länge med sommarens bredaste flin på sina läppar. Sedan konstaterade han nöjt:

-" Mamma, i år vann jag!"

18 augusti 2012

"Wenn Engeln reisen scheint die Sonne....."


 
 

Om det inte har framgått tidigare, så tycker jag om mitt jobb. Visst, det bjuder på onödiga svårigheter och mindre roliga dagar och är kanske lite för stressigt och spretigt ibland, men på det stora hela så trivs jag väldigt bra med det jag gör. Och vid tillfällen som de senaste två dagarna extra mycket!!

På sommarens vackraste och varmaste dag åkte vi med ett projekt på studieresa till Norge. Via Lierne med vännen U på Lierne Galleri och Lakseakvariet i Grong hamnade vi till sist ända ut på Flatangerkusten hos Reidar och Brit på Einvika Havsfiske och Overnattning. Ingen sörjde vädret hemma när vi först satt på bryggan i Lauvsnes och åt - jag lovar - världens godaste "Kveite"eller när Reidar sedan tog oss med ut på en tur med båten till ön Villa, fyren och fyrvaktarstugan. En upplevelse som inte går att beskriva i ord.

Till Einvika kommer vi tillbaka, garanterat. Som jag försökt i alla dessa år att lura med sambon på en havsfisketur utan resultat, men nu är han på! Plötsligt ska han göra fiskeresor med bussen, men jag ser mer att vi åker bara vi, kanske med någon mer familj och får Reidar till hjälp att dra upp en eller annan fisk, medan havsörn, tumlare och säl syns på lagomt avstånd. Det kommer att bli verklighet - det ska jag se till!

Men kanske ännu mera fantiserar jag om bilden av mig själv, med kajaken, en trave böcker, kameran och ett kollegieblock eller en solcellsdriven minidator, alldeles själv några dygn på Villa. Görandes utflykter i kajak och till fots runt och på ön om dagarna och läsandes och skrivandes i fotogenlampornas sken i fyrvaktarbostaden om kvällarna. Vilken dröm!! Men den är lite svårare att förverkliga, av många skäl. Tyvärr. Känns i alla fall som att det börjar bli dags för en husmorssemester igen....

15 augusti 2012

Badat!!!!

Äntligen!! Varmt var det inte och jag låg inte i många sekunder, men jag har badat!!! (Även om det är sonen som figurerar på bilderna - lika modig som han var jag ju inte.) Så nu kan vi konstatera:

Sommaren inföll i år på en onsdag, halvvägs in i augusti.

14 augusti 2012

Fotoprojekt


I jordgubbslandet förresten, har vi nog snart plockat in det mesta. Men anledningen till att jag låg där idag var ett fotoprojekt jag tagit på mig för några kompisars räkning. De behöver produktfoton på sitt mathantverk och jag kom naturligtvis med idén att de borde fotas i det fria bland respektive råvaror. Tror ni den ide´n - och bilderna med för den delen - håller???

Men nu går det ont

Tror det var en hök, som sniffat sig till var det finns lättjagat byte och vips hade vi bara fyra hönor kvar. Stackars Sothöna fick sätta livet till och nu är det slut på frigången utan tillsyn. Den fräcke rackaren kom tillbaka sedan också  och spanade på mig där jag låg i jordgubbs- landet. Men även om jag ser fet och fin ut så insåg han nog sin begränsning och flög bara över.

13 augusti 2012

STCC i sta'n


Ibland brukar jag antyda att min käre sambo skulle kunna få en specialskriven huvudroll om man någon gång får för sig att göra en nyinspelning av "Griniga gamla gubbar". Han brukar då reptilsnabbt kontra med att jag inte ska säga så mycket, eftersom det är jag som stått som förlaga till Häxan Surtant. Allt detta sagt med viss substans, men framförallt en god portion humor. I lördags var jag dock benägen att se hans påstående som ren sanning, för banne mig om det inte rök ur öronen på mig så arg och besviken som jag var.

Biljetterna var dyrt inköpta för mer än ett halvår sedan och överräckta i present till pappan i huset endast kort tid därefter, så förväntningarna var definitivt uppskruvade. Med tanke på sambons arbetsbelastning de senaste veckorna hade jag tre gånger frågat om han verkligen nu hade tid med detta, eller om jag skulle sälja biljetterna, men nej då, en liten stund skulle vi säkert hinna. Allihopa. Tillsammans.

Lördagsmorgonen kommer och innan vi hunnit äta frukost ringer någon som behöver mer grus till ett vägbygge, sambon överlägger och gör en snabb beräkning. Jodå, han ska nog hinna. Vi andra väntar och snart inser jag att av sex möjliga race återstår bara ett enda som vi överhuvudtaget har möjlighet att komma i tid till. Jag ringer. Han är fortfarande långt hemifrån. Barnen och jag kastar oss i bilen, åker de fem milen och hinner precis se det sista STCC finalracet. Ungefär 20 minuter tog det, sedan var det slut. Jag räknade ut att vår minutkostnad för evenemanget blev 30 kr - per person!

Jag vet inte vad som gjorde mig mest arg. Att av hans födelsedagspresent blev det helt och hållet ingenting, att han inte kunde (ville?) prioritera tid med oss, att resten av familjen inte heller kom iväg när vi nu ändå hade biljetter eller att det hela rent pengamässigt kändes som att kasta pärlor för svin. Surt. Fast jag är ändå glad att jag och grabbarna fick "smaka" litegranna på arrangemanget,  för det var helhäftigt! "Pistoncupen" på riktigt liksom, och jag hade gärna, gärna velat se mera.

Senare på kvällen hämtade L mig och grannarna för en helkväll i äkta folkparksanda med kulörta lyktor, pilkastning och tre generationer bland besökarna till Brolles 50-talsinspirerade Rock n'Roll on Tour i Föllinge. Riktig bra drag där med, även om just jag helt missade entrén i rosa Cadillac. Men entreprenören, tja, han stannade hemma och rullade hö av ren självbevarelsedrift, tror jag. Häxan Surtant brukar ju vara lättare att tas med när hon efter en stunds surande åter kommit till sans. Och efter att ha studsat och skrålat till "Great Balls of Fire", "Suspicious Minds" och "Cadillac" hittade mycket riktigt även mitt humör tillbaka till ett mer normalt tillstånd igen.


Filmen lånad från http://rocknrollontour.com.

10 augusti 2012

I sagoskogen

 

Det blev en skogstur till idag. Mest för att titta till "mina" hjortron. De behöver nog minst en vecka till, kanske två för att bli riktigt mogna. Hoppas nu bara att inte frosten hinner ta dem först.

Turen gick förbi små minivattenfall, blommande Torta och Linnea, in i sagoskogen och ut på hällarna. De enda bär som lyckats mogna var de som stod så nära klipphällarna att de åtnjutit den reflekterande värmen. I och för sig, de som stod mitt ute på den stora myren var också mogna, men de var ju så små att jag bara inte orkade tänka tanken att plocka dem ens. Hur som helst, det mysigaste är ändå att fika. Jag hittade en sten som låg så pass högt att myggen fläktades bort. Det behövdes - har ju knappt sett en mygga i sommar, men det tog jag igen idag.

Härhemma blev det god grillmiddag, som alla utom jag slängde i sig i hundratjugo. När jag också väl ätit klart svängde jag ihop en tårta,  F ringde till grannarna som kom över och så firade vi de tre namnsdagsbarnen med Hjortrontårta och kaffe. Sämre kan man ha det.

Sport & humor

Inte för att jag är överdrivet intresserad av ridsport och inte för att jag är särskilt kunnig, men lite mer koll än den här mannen tycker jag nog att jag har - men vad spelar det för roll - hans referat är det roligaste jag hört på länge!!!

9 augusti 2012

Skogstid


Sju dagar utan att behöva åka till kontoret. Har jobbat lite hemmavid idag i stället med planering och konferensförberedelser - det blir några dagar till innan allt är på plats. Men det känns skönt att slippa åka hemifrån varje dag. Fast i o f s har jag varit budbil idag. Naturligtvis gick ett lager på nya rundbalspressen direkt när de börjat rulla igår kväll, så jag fick åka till sta'n och hämta nya.

Sent på eftermiddagen hade jag i alla fall kommit så långt att jag la ihop datorn och tog med hunden ut på skogspromenad. För första gången sedan i maj - det är ju skrämmande!! Självklart började det regna. Hittade några taggsvampar som åkte ner i köttfärsröran vi åt till middag och en deciliter blåbär som ska få toppa några muffins.

Skogen ger tid att fundera. På en massa saker, mycket som jag inte alls borde fundera på. Men jag kan inte låta bli. Hur saker skulle vara om och utifall och av den händelse att.... Men sådant kan man ju inte veta, förrän det drabbar en själv. Både goda och onda ting. Har några vänner som just nu upplever stor och oförställd lycka, samtidigt som några andra går igenom sina livs hittills tyngsta perioder. Tänker att det är det som är livet. Erfarenheter av alla slag. Sådant vi gärna hade sluppit uppleva och sådant vi aldrig skulle vilja ha ogjort. Det formar och följer oss för resten av våra liv. Det är den biten som jag gillar mest med att bli äldre - livskunskapen, den om vad som verkligen betyder något.

Det jag gillar mindre med att bli äldre är att allt tar så mycket längre tid, att det krävs så mycket mer för att hålla konditionen vid liv, att jag inte kan äta ohejdat utan att konstant växa ur kläderna längre och att min naturliga hårfärg aldrig mera kommer att vara min naturliga hårfärg igen. Men allt det där är ju bara petitesser, egentligen.

7 augusti 2012

Djur och barn, kan man aldrig få för många av...


Dagarna rullar på allt emedan små och stora saker händer. Livet pendlar mellan måsten, trötthet, en smula sorg och ren, pur lycka. Snart ska jag vara ledig i flera, flera dagar. Bara jobba lite, lite hemifrån. Hoppas hinna ikapp - med hushållet, sömnen, mig själv. Blir nog alldeles förträffligt det.

På jobbet har jag hyfsad kontroll på det mesta just nu, känns det som. Tack vare mina kloka kollegor, ska kanske tilläggas. Favoritkossorna trivs i Buan, där jag hälsar på dem nästan varje dag. Jag har sytt ihop en ny dagsresa med bussen till sambon (den här gången går vi på säkra kort, den senaste endagsturen blev inte helt lyckad, tyvärr). Vår söta lilla Goldie har bokstavligen gått in i väggen och lämnat oss (dessutom misstänker vi mask i flocken, så det blir en avmaskningskur per omgående - trist , men inte helt ovanligt, tydligen).

Idag när jag kommer hem möts jag av åsynen av en cykelsamling modell större. Först skrattar jag en lång stund medan lyckokänslan över att våra barn har vänner och att de faktiskt vill vara här hos oss, sprider sig i kroppen. Sedan rusar jag efter kameran för att föreviga "åkdonssamlingen". För visst ser det helt underbart härligt ut!?

5 augusti 2012

Fullt upp

Tre dagar ledigt och de dagarna är borta lika snabbt som man hinner säga jordgubbar. För det är mest det som livet kretsar kring just nu. I regnet i fredags hjälptes jag och guddotterns mamma åt att klippa och riva bort det värsta ogräset så att solen skulle nå ner till resten av karten, samtidigt som vi väl plockade in ett tiotal mogna liter.

I lördags hade jag min sista guidade blomstervandring för säsongen och några valde att ta turen förbi Brunkullan - som fortfarande blommade!! Och naturligtvis hade jag ingen kamera den här gången heller. Dessutom är kantarellerna på gång. De är knappnålsstora nu.

Idag har jag läst bok när regnet duggat och - gissa vad?  Jodå - plockat jordgubbar resten av tiden. Återstår bara att rensa dem nu då. För imorgon väntar jobbet igen.