30 november 2012

Det var bättre förr

Åtminstone snömängdsmässigt.... För just nu verkar det som att ALLA i HELA Sverige får snö. Utom vi. Och jag som är beroende. Snyft!

28 november 2012

De senaste 24 timmarna

En "ledig" dag som när jag summerat till slut bestod av en halvtimma fjöstjänst, 4 timmars bilkörning, 2 timmar hälsocentralsbesök för egen och svärmors del, 2 timmar städning (inte i vårt hus dock), 1 timma eget jobb, 1 timma ekonomihantering för sambons räkning, 1 timma läxläsning, lite tid för dusch, mat och nyhetsuppdatering, alldeles för få timmar sömn och sist men inte minst - 2 timmar energiboost på inspirerande, peppande, skrattfylld föreläsning med Olof Röhlander  som Unionen bjöd på.

Jag är nog inte så bra på att göra en och samma sak någon längre tid, tror jag.

Men, om man blir lite allvarlig och tittar bakom rubrikerna kan man ana en känsloresa från förtvivlan till uppgivenhet via frustration till ren och pur glädje som allt sammantaget ändå landar i ett tryggt lugn. Men om allt det ska jag (behöver jag!) skriva någon annan gång. Snart.

27 november 2012

Som vanligt

Som vanligt har sonen varit sen att upplysa om att det är prov i skolan och som vanligt blir jag lätt stressad. Den här gången gäller det Kemi. Vi läser in texten tillsammans och förhörsfrågorna följer som kulspruteskott ur den i det här läget möjligen även något irriterade mamman:

- Vad heter vätskan som blir kvar när du filtrerat en slamning?
- Slams??!!


Och vips är även mamman som vanligt igen.

26 november 2012

Adventgransletning


När jag tittat på ännu lite mera skidåkning, bakat en i mitt tycke alltför söt långpannekaka ur nya "jultidningsboken" och faktiskt påbörjat röjningen av ännu ett rum fick jag nog. Solen var redan på väg ner och frostrosorna på motorhuven vackrare än någonsin. Ungarna hade redan dragit sig upp till skogen för att åka kana på islokarna och planen var att leta julgran. Nu var vägen mer isgata än väg, så jag vågade mig inte upp till de bästa granmarkerna, risken att vi skulle hamna på tvären i diket med bilen var alltför stor. Så det fick bli en knappt godkänd adventsgran i stället.

Det obligatoriska fikat fick följa med när vi klättrade uppför ett litet "berg" vid grusgropen. Sedan satt vi där med utsikt över sjön åt ena hållet och den stigande månen åt det andra och värmde oss med Oboy, Liklenning och Mjuk kolakaka. Det var nästan lite som när barnen var små och vi gjorde utflykter alldeles i närheten som blev till stora äventyr.

24 november 2012

Inga bilder idag heller

Den minnesgode kanske kommer ihåg min sambos förhållande till vitlök. Gissa därför vad som stått på menyn här när han ätit middag på annan ort två kvällar i rad. Jodå - igår blev det en röra till köttet och de ugnsrostade grönsakerna med massor av vitlök och ikväll en fiskgryta inspirerad av Markus Aujalay med ännu mera vitlök och därtill en slags variant på aioli med creme fraiche. Jag och äldste sonen åt som bara den och gav anrättningen en 10:a var, medan den yngre sänkte betyget rejält eftersom det var räkor i. Nåja - you can't win them all.

Vinterstudion har startat - Hurra! Enda bekymret är väl att det blir ännu svårare att få något vettig gjort på helgerna nu. Fick ett rum röjt i alla fall - om man tar ett per helg kanske jag blir klar lagom till jul?

Vi övervägde ett tag att åka in till sta'n imorgon för att kika på mixedstafetterna i skidskytte. Men här har regnat hela dagen och nu väntas kyla, så med den grad risken för blixthalka ökar i kalkylen, väljer vi nog att stanna hemma. Lite adventsförberedelser såväl här som hos svärföräldrarna kanske kan vara på sin plats i stället?

22 november 2012

En kväll på centralorten

När tränaren hade feberfrossa tog nya generationen över med bravur - tack P! Badvakta gick däremot bra och sedan radade taxibilarna upp sig för att hämta hem de nytränade barnen - det händer nog bara på Almåsas Offerdalsträningar, där samåkning är A och O. Sedan smet sjuklingen över till Fritidsgården och parkerade i en soffa för att bevittna tre Landöpöjkar åka på rådäng i bordtennis av en Kaxåsbrud. Det var kul. FritidsledarMarie förbarmade sig över vraket och bjöd på en kopp kaffe så tanten piggnade till och höll sig vaken hela vägen hem. Tack för det!!

Hemma blev det ett långt, efterlängtat telefonsamtal med syster. Som jag saknar henne och hennes familj emellanåt.......

Åsså lite feber på det

Tyckte väl att allt gick osedvanligt trögt och långsamt igår. Tror jag har förklaringen nu. Det blir en hemmajobbardag till. Ska försöka hinna vila lite också. Och däremellan fortsätter reseplaneringen inför sambons 50-årsfirande.

21 november 2012

Lugnt idag?

Kraxar, fryser och dricker te med honung. Har några timmars jobb som passar bättre att koncentrera sig på hemmavid idag - lägligt när jag inte känner mig helt på topp. Sedan blir det nytt möte med sonens duktiga lärare (under stora protester från sonen, dock) och en sväng till sta'n där  ungarnas nymonterade skidor ska hämtas, för att på hemvägen plocka med den större ungen själv som är i skriande behov av en klippning av den numera pälsmösseliknande kalufsen.

Så det blir nog inga problem att få den här dagen att gå - heller.

20 november 2012

Sjukt

I blogglandia är det förkylt och likaså börjar det vara i vårt kalla hus (joråsåatt - skruven till fliseldningen gick sönder igen och det tar tydligen längre tid att skicka den från Kilafors än om vi hade hämtat den själv). Men i jämförelse är det ju inget att ens notera, när en av mina allra bästa vänner ligger på sjukhuset och väntar på operation av gallan och en annan åker akut till Umeå i morgon för att rädda en lossnande hornnäthinna.

Jag sänder dem de varmaste tankar och hoppas att de båda snart är tillbaka och i full fart.

18 november 2012

Förändring

Om man frågar mig så är det oftast något positivt, även om det inte känns så till en början.

I min vänkrets, bland bloggare och bloggerskor jag följer och hos bekantas bekanta verkar just nu vara en tid av stora och små förändringar. En del självvalt, annat påkallat av yttre omständigheter. Någon flyttar, börjar ett nytt jobb, någon lägger om livsstil och blir ett mindre, friskare jag, någon separerar. Allt förknippat med uppoffringar, slit och samtidigt en föraning om ett nytt ljusare, roligare liv.

Jag ser, hör och läser och vill även jag. Förändra och förändras. Men, så stillar jag mig en stund och tänker att nu, just nu och här, är faktiskt det mesta alldeles så bra som jag kan önska. Ovanligt sams med sambon, ruskigt roligt på jobbet, svärföräldrarna ompysslade av hemtjänsten, djuren ljuvliga, barnen - nåja, lite mindre TV-spel och lite mer läxläsning hade kanske inte gjort något, men det flyter i alla fall på.

Varför ska jag då stirra mig blind på de där extrakilona som envist biter sig fast trots att jag äntligen lyckats klämma in tid för både gympapass och promenader, de där böckerna jag inte hinner läsa, de där dammråttorna som växt sig så stora att de nog snart går till attack och de där samtalen sambon skyr.

Ibland kan det nog vara bra att bara låta saker vara, förbli i det oföränderliga och nöja sig med nuet. Ska nog prova med det, tror jag.

17 november 2012

När det ljusnar


Det är något alldeles speciellt med ljuset dessa novembermorgnar. Men jag längtar snö och skidor. Till fjälls åker de redan för fullt, men vi har inte lyckats mobiliserat vilja och ork tillräckligt för att ta oss iväg. I stället blev det en lång sovmorgon. En välbehövlig sådan särskilt för sonen efter en spännande vecka med långa dagar på Särskolegymnasiets PRAO.

Att hälsa på kossorna vid 10-tiden tillsammans med sambon som (tack och lov!) lagade utgödslingen har inte alls samma meditativa effekt som att vara där alldeles själv innan solen gått upp. Men fikat med sonens kompis mamma efteråt satt fint - idel norska bakverk från Lierne Bakeris fabriksförsäljning blev det idag. Nästan lika gott som hembakt.

För att om möjligt kunna skjuta ytterligare något på den nu helt extremt behövliga grovröjningen av vårt hus (städning är för snällt sagt), tar jag ut hunden på långpromenad medan ljuset ännu dröjer sig kvar. Att jag ska vara så fruktansvärt dåligt på att ta itu med dessa nödvändiga små enkelheter, som tornar upp sig till oöverstigliga hinder när man sparar för länge. Men, men, jag får ju själv bo i "skiten" så det drabbar ju åtminstone ingen annan......

13 november 2012

Några av de där sakerna jag aldrig skulle göra

Det är rätt länge sedan nu. När jag var ung, ja mycket yngre än idag, då visste jag precis hur jag ville att livet skulle vara. Hur just jag skulle leva, hur just mitt liv skulle se ut. Någon sa någon gång att det enda du kan vara säker på är att inget blir som du tänkt. Det var en klok person.

Men det kan ju bli bra ändå. På något annat vis.

Så just därför stryker jag alltid sambons skjortor när han ska köra buss. Dessutom, sedan ungefär en vecka tillbaka, kliver jag upp ännu lite mera före alla andra i familjen. Drar på mig fjöskläderna och sneddar över gården i den klara, kalla morgonluften för att dra igång riven, utfordra och mocka hos våra kossor. De är ju bara åtta, så det går rätt fort om jag inte räknar den obligatoriska duschen efteråt. Om man dessutom betänker att alternativet var att skicka dem direkt till slakt, eftersom svärfar med sina 89 år och all rätt nu helt dragit sig tillbaka från djurskötseln, så........... Men det ingick ju aldrig i planerna.

Psst - om du lovar att inget berätta, så ska du få veta en hemlighet:
Jag tycker det är hur mysigt som helst! Det tyckte jag redan de enstaka gånger jag hjälpte svärfar när han av en eller annan anledning inte kunde eller orkade helt själv. Men nu! Lugnet och ron som sprider sig i min kropp när jag smyger in till korna som tacksamt hälsar mig med några försiktiga råmanden. Och ljudet sedan, när de börjar mala i sig höet, det skulle banne mig spelas in och säljas som antistressmedel. När jag sedan hunnit titta till kaninen och hönorna så har även tuppen vaknat så pass att han försöker sig på att gala lite yrvaket. Dags då för mig att återvända till värmen och ljuset i huset, kolla att barnen är klara för skolbussen och hoppa in en sväng i duschen innan jag bättre förberedd än någonsin gör mig redo att åka till jobbet. 
Jag kan helt klart vänja mig med den här nya rutinen, faktiskt!!

11 november 2012

Bra kombinationer

Pugh%20&%20Miss%20Li%20-%20You%20could%20have%20it%20(so%20much%20better%20without%20me)

Efter en - återigen - intensiv vecka tog jag med mina fina arbetskamrater på utflykt i fredags. Vi skulle gå en delsträcka av den nyrustade S:t Olavsleden, vilket vi också gjorde, om än med lite extrasvängar. Jo, för tids- och för all del allt annat också - optimisten var övertygad om att det var ljust till halv sex, vilket verkligen var en sanning med modifikation. Mina kloka kollegor hade som tur var packat med pannlampor. Naturligtvis gick vi lite fel i halvmörkret, fick snedda genom skogen och klättra uppför en brant - men vi kom rätt till slut!  Där såg vi Bröllopstenen och en utsikt som måste vara magnifik i dagsljus.

Väl framme på Wången fick vi en grundlig rundvandring som gjorde oss imponerade - av anläggningen, av hästarna, av hästtjejerna. Sedan testade vi deras nya vandrarpaket - bada bastu, bo i stuga och laga middag själv efter recept med iordningställda och färdigmätta råvaror. Det blev Anka med apelsinsås och potatismos samt Moccapannacotta till efterrätt. Alltihopa utsökt gott med såsen som pricken över i:t och vi kände oss som värsta kändiskockarna.

Sedan snabbt hem på lördagen för att avverka årsmötet för skidklubben. Jag blev inte kvitt kassörsjobbet i år heller. Suck. Men det kan finnas en lösning, som jag hoppas mycket på. Avslutade dagen med att ro en båt till båthuset - med endast en åra (våra och andras barn som huserade här i somras hade vid något tillfälle misslyckats och en åra var avbruten) och till sist, likt alla andra svenskar varje lördagskväll, verkar det, njuta av Miss Li:s kväll i "Så mycket bättre".

Idag har det varit lugnt värre med spännande och rolig slalompremiär - duktiga grabbar! Naturligtvis lite farsdagsuppvaktning med paket (hittade strumpor o T-shirts på konkursutförsäljningen i Alsen igår - perfekt!), en bit seg (jo, tyvärr!!) älgfilé från botten av frysen och hemgjord Bearnaise (den blev i alla fall god) och till sist en egenkomponerad fryst tårta med valnötsmarängbotten och äppel-lingoncreme till fyllning. Jag blev jättenöjd, men yngste sonen och fadern klagade på att kanelsmaken slog igenom. Hm, tror de får laga mat och baka helt själva snart, de där två finsmakarna.

Nu återstår bara att förbarma mig över svärföräldrarnas hund som får betydligt mer mat än motion. Han som alltid varit så fin i formen har nu intagit modell av en större tunna. Stackarn! Sedan väntar en vecka som i alla fall på papperet ser betydligt lugnare ut än den som nyss gick.

8 november 2012

Världens bästa arbetskamrat

Det har jag! När jag ringer in till kontoret och säger att:

 - Jag nog blir sen idag igen för här har strulat och utan att det var planerat måste jag ta fjöset idag och då måste jag ju hinna duscha också innan jag åker in till jobbet och sedan blir jag inte kvar så länge för jag har lovat skjutsa killarna på innebandyn och så är det ju vandringsmötet ikväll...

Då avbryter hon mig lugnt.

-Men måste du verkligen hit då? Jag har allt under kontroll. Om du stannar hemma hinner du säkert med mycket mera?

Sagt och gjort. Alltihopa. Och framförallt besparade hon miljön och mig en timmas och minst 5 mil bilkörning - för att inte tala om en hel drös med stresshormoner. Den dagen man kan nominera arbetskamrater till Guldgalan står jag först på kö.

Tack allra bästa E! För mig är du ändå mer guld värd än alla galor i världen.

7 november 2012

Logistiken



Äntligen - fem minuter "över"!

En titt i almanackan och jag blir alldeles snurrig. Det är inte lätt att få ihop allt när man bor lite på sidan om. Törs inte ens räkna ut hur många mil det blir denna vecka. I jobbet, med besök på habben, skolan, innebandyträning för sonen, egen gympa och aktivitet med klubben. Tur att det går att samåka, så att jag inte behöver köra allt själv.

Men det här är ju inget nytt för den som bor i glesbygd och dessutom har aktiva barn. Att köra 10 mil enkel väg till en träning är inte ovanligt för några och att snurra runt som en skållad råtta och skjutsa mellan barnens alla aktiviteter är väl vardagsmat för de allra flesta. Tur i oturen att just mina barn är nöjda med lite.

Ute stormar det. Det började i natt så resan hem från kvällsmötet i Norge blev längre än vanligt - skönt att inte behöva köra då. Den lilla snö som kommit yr och virvlar runt knutarna. Det drar riktigt kallt genom vårt halvgamla hus, så jag har klätt på mig både yllestrumpor och fleecetröja och dricker varmt te och hett kaffe medan jag svarar på jobbmail och skickar kallelser till nya möten. Snart ska jag åka till en av kommunens högstadieskolor för att berätta lite om "min" bransch med anledning av Näringslivsveckan. Kör en repris på gårdagen, eftersom jag tyckte det gick riktigt bra då. Lärardrömmen lever än.....

4 november 2012

Ljus i novembermörkret


Många dagar utan inlägg blev det. Kanske fick jag lite skrivkramp efter Bodil Marlmstens ord:
"....att den skrivandes plikt är att respektera vartenda ord, minsta skiljetecken och aldrig skriva så mycket som ett SMS utan kärlek till att skriva det."
Men mest har det varit mycket annat. Många olika saker. Umgåstid med folk jag träffar sällan på kvällarna,  ordinarie arbetsuppgifter och ett akut slutförande av bokförings- och bokslutsjobbet för klubben. Det senare tog tid, mycket tid, men allt stämmer. Skönt! Jag har också hunnit med en ljuständarsväng på gravarna, en film, en busstädning, lite plock härinne och kossorna är inne i fjöset nu. Så det har inte gått någon nöd på vare sig mig eller någon annan av oss.

Däremot har det inte funnits tid för promenader, kultur eller seriös städning, för den tiden har jag lagt på idog koll av olika resesajter, blocket och dylikt. Det lutar åt en resa i present när sambon fyller 50. Vi har hittat ett alternativ reguljärt med privat boende som är överkomligt i pris, fastän det är mitt i vintern och han vill till värmen långt bort. Det är bara obokat just nu, förutsatt att barnen får ledigt några extra dagar runt sportlovet.