28 februari 2014

Turistbyrån - där allt kan hända (?)


Igår fick vi uppleva en verkligt annorlunda arbetsdag. Jag och kollegan agerade vittnen till en borgerlig vigsel. Paret var nog säkert runt 75, hade varit tillsammans i 30 år, men nu äntligen bestämt sig för att gifta sig. Mannen muttrade lite att ja, ja det var ju tredje gången så det skulle vara enkelt och inga ringar hade de eftersom hon var allergiker och han ändå inte skulle använda den - och kunde vigselförättaren sätta igång nu så att detta blev överstökat?

Och visst var det en snabbvigsel - max 30 sekunder, kändes det som. Jag och kollegan blev nog så överraskade över hur fort de blev man och fru. Sedan kokade vi kaffe och bjöd på kaka som jag tillfälligtvis hade lyckats få med mig just denna dagen och brudens ögon tindrade när hon förtjust fnittrade:

- Jamen nu är vi gifta!!

De var så fina och rara, brudparet som förlade sin 2-minutersvariant av vigsel till vår Turistbyrå. Vi fick bistå med fotografering, men absolut inte publicera några bilder. Så jag håller löftet, både här och på jobbets officiella kanaler, även om det kliar i fingrarna att få dela den bild vi igår fick av lång och trogen kärlek.

27 februari 2014

En tioårig charmör

som visste att sätta komplimangerna på rätt ställe, åkte jag med i liften förra lördagen. Minns inte hur vi kom in på det men jag konstaterade att jag hinner nog inte träna tillräckligt för att åka Vasloppet förrän jag är sextio eller så.

- Oj, sa pojken, jag trodde du var kanske fyrtio. För du har ju faktiskt rätt så vitt hår. Men innan, när jag inte sett dig utan hjälm trodde jag du var 36, kanske.

Mera, mera tänkte den här tanten som vissa dagar börjar ha lite åldersnojja, med bara ett år kvar till halvhundra. Och så fick hon följa med på skogsbanor med alla grabbsen och när vi försökte åka i djupsnön sa samme tantcharmör :

- Men dina spår blev ju riktigt fina!

Den pojken kommer att gå långt, om vi tanter får bestämma!

26 februari 2014

Dessa fenomenala kvinnor


jag ramlar över i bloggosfären. En av dem jag följt en längre tid har precis givit ut en bok. Tror jag måste ta och börja sticka igen! Eller så köper jag bara boken - misstänker nämligen att det finns alldeles fullt med njutbara bilder i den.

Men är det inte typiskt så säg???

Jag hade precis, precis börjat acceptera faktum och inse att världen inte kommer att gå under för att äldste sonen vill gå sin gymnasieutbildning i Bollnäs, enligt mig alldeles för många mil hemifrån. Naturligtvis har jag hela tiden glatt mig för hans skull - att han vågar, att han är kapabel att ta egna beslut, att han tagit dessa steg i sin egen utveckling. Lika mycket som jag bävat inför att skjutsa honom till tåget kl 04.00 på måndagsmorgnarna och sett långa ensamma helger framför mig de gånger han valt att stanna kvar på studieorten.

Vår SYV, tillika specialpedagog, har gjort ett hästjobb i att fixa praktik med kort varsel och sedan övertygat gymnasieförbundet om att detta verkligen är F:s eget val och naturligtvis är det innebandygymnasiet med riksintag som lockar allra mest. Utan det, hade det aldrig kommit på fråga med utbildning i Bollnäs för hans del. Hon fick till och med lite syrliga mail om att hon inte borde uppmuntra elever att söka utbildning utanför det egna länet och ändå stod hon på sig för F:s skull! Sedan pådrag med LSS och nämnden för beviljande av boende - och även där med kort varsel har vi bara mött fantastiskt stöd och tillmötesgående människor som vill sonens allra bästa.

Och nu ringer de från Bollnäs och berättar att deras politiker valt att lägga ner och avveckla just den linje som sonen valt och har intresse och fallenhet för. En linje som han skulle ha nytta av i sitt fortsatta liv, kanske t o m kunna få ett jobb tack vare.

Jag har ringt honom och förvarnat. Han skulle fundera. Just nu är sorgen över hans besvikelse vida större än min egen förstulna lycka över att ännu ett tag få behålla honom lite närmare hemikring.

25 februari 2014

Rekapitulerar


Jamen det är klart att vi njöt på vårvinterns första dag i lördags! Jag åkte t o m skogsbana med ett gäng grabbar - det var jättejobbigt, så jag fick lov att se världen ur ett annat perspektiv ett litet tag. På söndagen hade jag tänkt åka lite längd, men här töade, snöade och till sist regnade det, så lusten till det bara försvann. Såg på de avslutande OS-tävlingarna och höll tummen blå för världens trevligaste Södergren, men det höll ju tyvärr inte hela vägen. Bakade en Toscakladdkaka som blev mer kladd än kaka, men god var den tydligen, för den är redan slut.

Igår slaskade det ännu värre. Vi parkerade mitt i en vattenpöl i sta'n, när F och jag tog med oss lillebror och två klasskompisar på konsert med Bollnäs esteter som är på turné. Ett kärt återseende för sonen och imponerande musikaliska framföranden blev resultatet. Därmed missade vi gårdagens TV-program med fantastiske Jon-Henrik. Men honom har vi kollat in på Youtube idag. Och naturligtvis gråtit en skvätt.

Men nu tycker vi att vårvädret kan få ge sig. På dagens jobbresa till Rörvattnet var vi flera som inte tog oss uppför backen till hotellet p g a blåhalkan. Snötäcket minskar nu drastiskt minut för minut. Oroväckande med tanke på den sena påsken. Vädret och min sena hemkomst efter ett besök på Skärvångens bymejeri bidrog till att vi bangade Byakampen ikväll, så nu ligger jag efter i "träningsschemat" också. Behöver verkligen all motion jag kan uppbringa innan det är dags för den där helgtrippen jag både ser fram emot och bävar inför.

22 februari 2014

Idag


Njuter vi av nysnö och soooool!!! Efter pannsotning och fjöstjänst finns det bara en riktning att gå. Mot backen!!!! Dessutom är jag sjukt nöjd över att träffat en god vän över en fika på sta'n igår. Räknade ut att jag inte umgåtts under sådana former på en sisådär 15- 20 år. Åtminstone inte utan barn i släptåg.

Med svärfar är det sämre. Väldigt trött. Sliten. 

20 februari 2014

En del dagar

....börjar inte lika bra som andra. Sambon har skött fjöset några dagar och liksom "hoppat över" att köra utgödslingen. Resultat: en stor hög som måste handskottas för skraporna orkar inte med, dessutom en skrapa som lossnat. Mitt dyngdyk med huvudet före lönade sig när jag hittade den längst ner i kanalen ut, där den satt sig på tvären. Men nu är det "fint" igen.

Hur som helst tog det längre tid än jag räknat med, så det blev till att ringa företagaren jag bokat möte med kl 09.30 och be om att få skjuta på det en halvtimma. Tror han uppskattar att jag tog en omväg via duschen före vårt möte. 

18 februari 2014

Vardagskombo

OS rullar vidare, dock utan nya medaljer de senaste dagarna. Det känns som att längdlandslaget överlevererar medan andra har det tyngre. Vi väntar med spänning på Skicrossen.

Annars har det töat och blåst nu i dagarna tre. Dock med lite inslag av sol, men ändå. Gillar kallsnön betydligt bättre än sörjan som sedan fryser till is så folk halkar och bryter både armar och ben av sig.

Så den egna längdåkningen har jag lagt åt sidan tills termometern visar på minusgrader igen. Tänkte i stället åka på gympa igår, men så uppdagades det att sonen hade NO-prov idag och som vanligt hade han väl inte läst på som han borde. Det blev en kompromiss - för varje halvtimmas plugg körde vi en Wii Sport utmaning på 15 minuter. Naturligtvis förlorade jag, men kombinationen gjorde gott för både knopp och kropp. Sedan kom den andre sonen med sin padda och spelade de rivigare utslagna mellolåtarna, så köket förvandlades till värsta discogympasalen. Tur vi har långt till grannarna, annars skulle de väl undra.....

När killarna kröp till sängs fick jag äran att städa buss och göra ett besök i mitt hobbyrum = tvättstugan. Och så tog jag med skräckblandad förtjusning och bokade en annorlunda weekendresa, bara för mig.

16 februari 2014

...och det gick vägen - igen!!!!


Grattis killar!!!! Själv är jag helt slut av att följa er från TV-soffan. Hjärtklappning, andnöd, högre puls än jag någonsin haft själv i en skidtävling - och i ärlighetens namn en och annan fälld tår. Nelsons skidtapp alldeles i början, Hellners målgång med flaggan han får av Södergren 600 m före mål och hur han sedan skuttar ur skidorna för att krama om sina lagkamrater, är det som framförallt etsar sig fast i minnet.

Kommentator Elofsson konstaterar att detta är historiskt och något vi nog aldrig får uppleva igen. Sant, sant! Desto större lycka över att jag får vara med om det i min livstid. Vilket skidlandslag vi har! Åkare, vallare, ledare - formtoppade i rätt tid och verkligen bäst när det gäller! Bara att buga och imponeras.

Sagolika skidåkare

...och lite minnesbilder från första tävlingsveckan på det...

Bilder lånade från SVT Sport

Vinter OS

För första gången sedan detta OS började har jag bänkat mig i soffan för att helt koncentrera mig på en tävling. Hittills har det mest bestått av radiolyssning samtidigt som jag jobbat eller varit ute i skidbacken själv och naturligtvis återblickar under kvällens studioprogram. Personligen tycker jag ju då förstås att det är bättre när OS går väster om oss så man kan vaka nätterna igenom. Som för fyra år sedan. Men samtidigt - mina nerver verkar ha blivit sämre under dessa år. Fy sjutton så nervöst det är idag - ska de kunna återupprepa bragden? Skulle ha behövt skorpor att gnaga på, för naglarna har tagit slut...

Tack Susanne!

Jamen visst blev det en underbar lördag!!!! OS guld i stafetten till tjejerna (fantastiska Kalla!), en massa egen utförsåkning - t o m i skogen, äpplekakebak, bastu och rapport från systerdottern som överträffat sig själv i tävlingssammanhang! Ser fram emot en söndag med möjlighet att till och med titta på OS!

14 februari 2014

Finally Friday

Efter en dag fylld med logistik, (hade kört 12 mil innan jag ens tog mig till jobbet) möten och allehanda sistaminuten räddningar, känns det extra fint att dimpa ner i bästa fåtöljen och ta igen all missad OS. Har nu snart avverkat både Studio Sotji och Alla snackar Sotji innan jag kommer stupa i säng som en klubbad oxe.

13 februari 2014

Kvällstjänst

Två turer till kommunens västligaste delar på kvällstid den här veckan. En kväll i skidspåret och en kväll med LOKstödsansökan. Lägg till det historiens märkligaste Sprintfinal, de udda slopestylefilurerna, fantastiska Majorov, spännande hockey och glittrande Kalla i OS. Dessutom en svärfar kvar på sjukhuset och det börjar  kännas lite mört. Så det ska bli skönt med fredag. Visserligen en fullspäckad sådan med logistik i kubik och ett antal nötter att knäcka under dagen. Men mannen har lovat fixa middag (tur jag gillar pizza emellanåt!) så det blir en lugn och skön kväll innan det är dags för lite skidåkning på lördagen igen.
Sällskap på vägen, the Vaajma way....

10 februari 2014

En vecka går så fort

Verkar som att jag tog helt knäcken på mig själv förra tisdagen. Inget mera har blivit gjort eller skrivet sedan dess. Jo, ja jag har ju förstås jobbat, men någon mer skidåkning blev det inte, bara ytterligare en sparktur med hund utan krasch. Annars var jag mest bara trött och somnade i soffan, så svaret på Kreativas fråga är - JA! Ja, jag sitter ofta och still och gör ingenting. Det är väl därför det blir så intensivt de dagar jag verkligen gör något.

Som i helgen - skidåkning med klubben i alla dess former på lördagen, skoteråkning och takskottning och det sedvanliga hemmastöket. På söndagen ville F till backen igen, så då tog jag med längdskidorna och snurrade på i deras lilla spår en stund. På kvällen åkte vi till byn på andra sidan berget och så fick jag glädjande nog lämna ifrån mig kassösrsysslan. Tusen tack!! I gengäld blev jag värvad till FUB. Och de har jag väl tänkt i snart 13 års tid att vi borde gå med, men det har liksom aldrig blivit av. Ändring på det. Nu!

Och så har ju OS börjat, så nu är det ju extra snärjigt. Två silver (Kalla & Hellner i Skiathlon) så långt och en massa skrik i soffan. Sedan har det ju blivit en hel del andra fina placeringar också från fjärde och nedåt. Och idag gläds vi med favoritkillen Martin Fourcade som välförtjänt fick räkna in ett OS guld till sina samlingar.

5 februari 2014

Redan februari

Ja, här ramlar dagarna förbi i en aldrig sinande ström och ett tempo jag önskar jag vore utrustad med själv. Svärfar är kvar på sjukhuset. Ingen diagnos fastställd ännu, men han är långt ifrån kry. Sambon har varit in och hälsat på några gånger medan jag ägnat mig åt att åka på Skoterevent i Storåbränna med sönerna, mer eller mindre sovit bort en dag när jag borde ha städat och åkt på studieresa med Vaajma till Funäsdalen (är verkligen förtjust i det stället!!)

Allt är lite som vanligt med andra ord.

Skotereventet var kul med galna halsbrytande skoterhoppskillen Martin Söderlund. Jag kunde ju inte hålla mig utan var tvungen skrika lite när han viftade med benen högt över husnocken. Sedan körde Jocke Smålänning en skytteshow, nog så imponerande fastän det misslyckades mer än vanligt för honom på grund av kärvande gevär i minusgraderna. F och jag passade på att provköra lite olika skotrar. Fastän F fick äran att testa en Assault blev nya Polaris Indy vår favorit. Men det är klart, en Yamaha Viper hade vi inte heller tackat nej till ;) En klassisk hamburgare och lite gofika hann vi även med.

Söndagen var vikt för städning, men så blev inte fallet, riktigt. Jag var aningens för trött. Lite fick vi ändå undanstökat, men desto mer bakat blev det eftersom F tog skotern och hämtade granntjejen som har ambitioner att bli konditor. Alla sätt att minska äggmängden är ju bra - sålde även 30 till, faktiskt.

Jo just ja, i fredagskväll storstädade vi fjöset ( hmmm man kan ju fundera över prioriteringsordningen där....) och på söndagseftermiddagen byggde vi en sjukavdelning till en höna som skadat ena ögat. Jag har baddat med koksaltlösning varje dag och faktiskt tycker jag hon ser lite bättre ut. Är ju som vanligt alldeles för blödig och om mig och kring mig för att komma till beslut när det rör sig om en eventuell avlivning.

Väl hemma efter en (som vanligt) givande och inspirerande benchmarketingtripp drog vi på Byakamp. Är toknöjd med att jag åkte nästan en mil skidor och ändå hade energi till en sparktur med hunden när vi kommit hem. Bara sådär.