28 september 2014

Septemberhelg


Jisses - det är ju tur att man inte ska leva på sin blogg utan har den för sin egen minnessvaghets skull.... Men snart duger den väl inte ens till det, så långt mellan inläggen som det håller på att vara.

Återigen en vecka fylld med jobb och kvällsaktiviteter har passerat. Sambon har varit på bussresa i Norge med yngste sonens klass i 2:a världskrigets spår. Då tänkte ju jag i min enfald att jag skulle hinna massor eftersom det bara var jag och storsonen hemma. Pyttsan. Fastän han lagade och bjöd på middag en av dagarna (blodpudding, visserligen - men ändå!!) hann vi i princip inget av det vi föresatt oss. Några sena kvällar på jobbet, lite bussreseplanering, ögonkoll för sonen, räkningsbetalningar och vips var dagarna förbi. När de kom hem åkte jag på konferens och sedan var det fredag utan att jag ens kommit mig ut på en promenad med hunden på hela veckan. Som av en händelse råkade jag passera Tinas Praliner på hemvägen och så var de goda intentionerna med kortare tider på joggingpromenaderna med hunden i skogen som bortblåsta......

Som bortblåsta blev även planerna på att dra till fjälls med kajak och bästa fjällkompisen. Här stormade rejält på lördagen och någonstans måste vi ha blivit både äldre och klokare, för en klass-ett-varning fick oss att hålla oss hemma. Nytt försök nästa helg - förutsatt att vi fått in potatisen. Nu regnar det och är svårt att göra något, men man har lovat finväder på onsdag. Håll en tumme!

Annars har helgen bjudit på kompisbesök för kidsen, en vurpad och kraschad fyrhjuling med syrlig fader som följd, en sjusovande tonåring och bokläsande mor. Återstår att skriva inlämningsuppgiften till distanskursen jag hastigt och lustigt råkade anmäla mig till. Att jag aldrig lär mig.

21 september 2014

Höst. Definitivt.


Färgerna har ju redan varit här ett tag, men värmen och vädret har bidragit till att jag liksom skjutit på hösttankarna, höstbestyren och väntan på vintern. Skönt! Men idag manade väder och vind till insikt. Även om solen lyst tror jag det blev en temperaturskillnad på minst 10 grader, bara över natten, sådär. Men med gårdagskvällens vackra kajaktur i gott minne, känns det bara rätt och välkommet. (Vår lilla by är ju bra fin och mysig i största allmänhet, men från vattnet i höstskymningen blir den något alldeles extra, tycker jag partiskt.)

Så idag läser vi bok invirad i filt, bakar rulltårta och åker till svärmor för att fika. Fast idag var hon så trött, så trött. Hon orkade inte ens sitta upp när vi kom. Höstkänning även där?

Sist men inte minst, nu när solen håller på att gå ner, drar jag på mig betydligt varmare kläder än i går och drar till skogs på promenadjogg  - igen! Utan hund denna gången. Ska bli spännande att se om han drar eller sinkar? För jo, jag kan ju inte låta bli - naturligtvis har jag tagit tid och naturligtvis har jag som mål att det ska gå lite fortare för varje gång. Bara man börjar motionera så blir det lätt som ett gift - fast sannerligen på ett positivt sätt!

Sommarens sista dag??

Efter en rätt fullspäckad vecka - kvällsmöten varenda kväll utom på onsdagen - när vi inte hunnit något mer än det allra nödvändigaste förutom jobb, möten och bussreseplanering njuter vi desto mer av helgen.

Vi startade redan på fredagskvällen med att äta surströmming med vänner som vi inte träffat familjevis på 13 år. Det blev en mycket trevlig kväll, så vi hoppas verkligen att det inte tar lika lång tid till nästa gång.

Idag plockade jag den sista disken, drog jag av golven och startade tvättmaskinen direkt på morgonen. Och tur val det, för  när dimman väl lättade idag var det varmt som en sommardag. Så det blev en härlig hundpromenadjogg i skogen, där vi träffade folk både här och där. Hemma igen fortsatte jag till sjön för att njuta av vädret och bada fötterna. Tänkte ett tag att jag borde badat helt och hållet, men fegade ur. När jag kom tillbaka till huset möttes jag av ett gäng fikafrämmande i olika åldrar. En redan bra dag blev ännu bättre när jag sedan fick en stor kram av den yngste som tack för en morot.

Precis när maten höll på att vara klar blev sambon tvungen åka med bränsle till drängen. Typiskt! Och jag som tyckte att ett glas vin hade passat särskilt bra till dagens middag, men ogärna dricker ett glas helt själv. Löste det genom att chatta med en annan ensam vindrickare….

Sedan drog det ihop mörka moln, men sjön låg alldeles spegelblank, så jag skyndade ner till kajaken och fick en alldeles tyst, stilla, rogivande tur på sjön. Kom hem i god tid för att hinna baka lite amerikanska bärmuffins och se en lagom snyftig och romantisk film innan läggdags.

Alltså - vilken helg! Och hela söndagen är ännu kvar!!!

16 september 2014

Helgens val


Som någon faktiskt kommenterade här någon gång - det är v e r k l i g e n fullt upp hela tiden. Jag beundrar folk som jobbar heltid - hur hinner de? Fast snart kanske jag hamnar i det själv också. Sonen fyller 18 i januari och då upphör vårdbidraget. Även om det inte är några stora summor så har det ändå medfört att vi kunnat göra det vi önskat, trots att jag arbetat deltid. Men, när man en gång vant sig vid en viss inkomst misstänker jag att det kommer att ta tid att anpassa sig till de där hundralapparna mindre varje månad. Ja, det finns ju alltid minst två vägar att gå….

Nåväl, efter att ha jobbat sent på fredagen mötte familjen mig halvvägs så att vi kunde käka middag på traktens senaste mathak. Satt som en smäck! Hundpromenad i beckmörkret (hade ju kommit igång med joggningen, men nu är vi tillbaka på promenader - går ju inte att springa när allt är kolsvart….) och film med familjen fick avsluta arbetsveckan.

Lördagen blev en heldag med guddottern samt bror och mor. Återkommer till det, då ett av syftena med utflykten var ett fotouppdrag. Ostshopping på Bymejeriet, korvgrillning på Glåmnäset och en promenad runt Barnens naturstig hann vi med. Väl hemma fixade vi snabbaste middagen innan de åkte hem. Själv var jag helt utpumpad (är inte van barn under 13 längre…) så hundpromenaden ställdes in.

Söndag. Valdag. Jag hade redan förtidsröstat och efter att sambon hotat med att rösta på SD slutade jag tvärt min argumentation för att få honom till vallokalen. I stället åkte vi och hämtade det senaste nyförvärvet i motorparken. En äkta Farmor Anka bil. Vi har som lite olika intressen…… Och mest av allt befarar jag att det blir ytterligare ett fordon som kommer att stå på vår gård med något fel och inte köras alls. Så jag tog mig i kragen och gjorde det jag gillar bäst - långprommis med inslag av joggning i skogen som avslutades i solnedgången på bryggan. Resten av kvällen gick åt till allmänt fix och stök och koll på valresultatet. Ja - vad säger man? Inte blir det lätt för tant Iris son. Tänk om de vetat, tanterna på kvinnoklubbsmötena i min barndom - att en av deras söner en gång skulle bli statsminister?

Men min absoluta övertygelse säger att det inte längre räcker med att bli sorgsen, orolig eller vända ryggen till och förklara att man inte vill ha något med SD att göra. Vi måste gå till botten med VARFÖR så många valt att rösta på dem och VAD de tror sig uppnå med det? Annars är jag rädd att de kommer vara ännu större vid nästa val.

12 september 2014

Torsten kom tillbaka

Vi gav ju bort tuppen Torsten förra sommaren, men efter att alla hans damer så att säga "trillat av pinnen", så kom han häromkvällen tillbaka till gården. Stilig är han fastän han inte har någon kam. Får se hur det går om han kan hålla sig från att rycka fjädrarna av dessa hönor också. Dessutom har hönshuset bättras på ytterligare, så nu borde det väl vara tillräckligt rävsäkert? Efter fem stycken hädangångna Lisor kändes det som att gränsen var nådd.

Fantastiskt väder var det förra helgen - nästan badbart, september till trots. Vi har ställt för hösten uppe i buan och njutit i solen när vi fikade blåbärsmuffins. Sambon, däremot, såg alla vinbären och kom på en ny affärsidé. Den idén innebär mer jobb till mig och i slutänden befarar jag att det kan bli en ren förlustaffär. Men, men eftersom vi några dagar efter hans hemkomst från Ryssland av olika skäl valt att inleda någon form av tyst vapenvila ett tag, så gör jag väl ett försök i alla fall. Hoppas att jag inte får anledning att säga -"Vad var det jag sa?"

Mellan varven av lättja och mer blåbärsplockning har jag fixat och fnulat med två bussresor. När det går bättre än väntat med den ena, går det emot desto mer på den andra. Jag vågade inte boka upp en restaurang tidigare eftersom de krävde förskottsbetalning och vi inte visste hur många resenärer vi egentligen hade. Och nu när jag vet är det fullbokat! Trots att det är 8 veckor till avresan…. Surt.

8 september 2014

Dieselförgiftad?

Dessa fordon. När man bor som vi gör är man ju rätt så beroende av att de där motordrivna sakerna fungerar. Bara att ta sig till jobbet är ju i princip en omöjlighet utan dem. Visst - det går buss, men det innebär dels att tiderna inte är anpassade till mina arbetstider, dels att transporten tar en tredjedel längre tid, förutsatt att jag inte räknar den halvtimmas promenad som i så fall skulle krävas morgon och kväll för att ta mig från dörr till dörr.

Just nu är våra fordon i en formsvacka. Finns knappt någon som funkar just nu- trots att vi har en hel uppsjö av dem. Bilar som är havererade, motorcykel med elfel, fyrhjulingar som lagt av - name it!! Audin har ju funkat ändå, så jag har lånat den på jobbet. Men en dag förra veckan blev jag plötsligt så sjukt trött på vägen och när jag kom fram luktade hela bilen diesel. En slang som gått och mest halva tanken med diesel hade runnit ur. Sambon kom ner och lagade när han ändå var på väg med sina papper till revisorn, så det gick ju fint. Men själv höll jag på att somna vid skrivbordet, lätt illamående och extremt trött. Inte förrän på eftermiddagen efter en rejäl lunch och massor med vatten och kaffe började jag känna mig som folk igen. Nu i efterhand är jag ganska säker på att et var någon typ av dieselförgiftning jag drabbats av.

Nåväl, med detta som facit har vi kört King Cab i helgen. Om du frågar mig så är den alldeles för stor för att vara rolig att köra i sta'n - inte minst vid fickparkering - men till att glida runt på skogsbilvägar och spela country på högsta volym passar den ypperligt!

2 september 2014

Tid att skörda


Okej. September. Dryga tio dagar sedan förra inlägget… Fattar som vanligt inte vart tiden tar vägen. Under dessa dagar har jag i alla fall konstaterat att motorcykeln havererat på riktigt. Norgeturen med kollegan blev därmed inställd. Trist.

I stället har jag varit till fjälls i två omgångar och plockat kantareller. Otroliga mängder gula kantareller. Första svängen plockade vi fantastiskt många kilon  - man tror ju inte att det är sant. Once in a lifetime, liksom!! Nästa sväng gick jag med en f d arbetskamrats man, som aldrig lyckats hitta svamp tidigare. Då kom vi hem med nästan lika mycket fastän vi letat nya ställen hela tiden. Den turen plockade jag inte så mycket själv, gick mest och pekade och ropade till honom -"Här kan du plocka! Och här! Sedan kan du komma hit bort!" Var en annorlunda, men rolig form av svampplockning, faktiskt. Kan nog tänka mig att bli kantarellhund i mitt nästa liv. Annars så tycker jag ju egentligen att det är kul att plocka,  men mindre kul att rensa, så den första skörden gav jag nog ärligt talat bort det mesta av också.

Sambon har hunnit med en Rysslandsresa till. Gick väl bra den här gången också, förutom lite småsaker som han själv lyckades klanta till. Men, är det inget värre så….  Nu håller jag i stället på att fixa i ordning det sista inför Operaresan i oktober. Vi ligger som lite efter där.

Och när det inte blev någon Norgetur tänkte jag följa med granntjejerna på dans igen - det var ju så roligt sist. Men lite lätt förvånad konstaterade jag att jag inte orkade. Alls! Var så otroligt trött i lördags att jag låg helt utslagen i soffan innan jag tog mig upp till sängen innan klockan blivit 23.00 - och somnade direkt. Sedan vaknade jag före väckarklockan på söndagen och mådde hur bra som helst igen. Tänk vad lite sömn kan åstadkomma.

På jobbet är det tusen miljoner deadlines samtidigt och en hoper kvällsmöten just nu. Verkar som att alla kommit tillbaka överladdade med energi efter sina semestrar. Puh, just då känns det att jag kunde nog ha behövt något sådant jag med. Fast emellanåt innebär kvällsjobbet fin middag på restaurang och att skaka hand med nye landshövdingen - och det är ju inte så krävande direkt.