30 december 2008

Årets näst sista dag

Killarnas kompis är fortfarande kvar, jag pysslar med hushållsarbete, lägger in räkningar för firman och ska precis ta mig an Alpina klubbens nya hemsida - den gamla går ut i övermorgon! Varför ska man vara ute i god tid, när man kan göra allt i sista minuten??

Åren går så fort nu - kan det ha med min ålder att göra? Vips är det Nyårsafton igen , och ärligt talat - vad har vi egenligen gjort av vikt sedan sist? Resan till Kroatien är väl det jag kommer att bära med mig som det starkaste och finaste minnet från året 2008 och att vi ännu ett år slapp ta avsked från några av våra närmast anhöriga tillhör förståss det positiva. Det krig som just nu återigen rasar på Västbanken och Finanskrisen med dess följder tilhör årets negativa händelser jag tror vi kommer att minnas länge.

I morgon åker vi till syster och mest troligt hem på Nyårsdagen. Får se om vi lyckas svänga förbi kusin Monica också. Jag vill i alla fall till kyrkan i Ed och tända ljus i minneslunden. Den omvägen får Herr Nilsson leva med!

Gott Slut och Gott Nytt År!

29 december 2008

Julen i bilder

Min älskling har (återigen) förärat mig en alldeles för dyr julklapp.

Jag brukar i mina mer feministiska och emanciperade stunder ifrågasätta om han ser de gåvor han ger mig som någon slags avlat för årets övriga 363 dagar? (Julafton och min födelsedag är de dagar på året som är undantagna, resten är han mer eller mindre för upptagen med sitt för att ge en hjälpande hand åt det kaosartade hushållet jag halvhjärtat försöker styra upp med vänsterhanden.) Jag har hittills aldrig fått ett svar och som en av Mammons trogna undersåtar kapitulerar jag raskt och glömmer alla önskningar om jämlikhet inför de dyra - men alltid klockrena! - gåvorna.

Den här gången tröstar jag mig med att "hela familjen" har glädje av min julklapp.
Tänkte härmed passa på att dela med mig lite av resultatet från nya kamerans första dagar i min ägo: Julen 2008 i bilder!











Julefriden

Jodå - den infann sig - med besked!! Så pass att jag t o m tog lite dator-semester, riktigt skönt, faktiskt. Kom på att när det är jobb och skola och allt annat så har vi rutiner, pojkarna ska jagas i säng och då sätter jag mig en stund vid datorn medan de kommer till ro. Nu är vi lediga, nästan allihopa, nästan hela tiden och då har vi inga rutiner alls - och vips var bloggtiden bortrationaliserad!

Julen har annars i stort sett avlöpt enligt planerna - skinkgräddning och annat pyssel till kl 03.00 natten före och panikstädning på julafton - blev jättefint, men vi hann inte in till farfars till kl tre. Har egentligen ingen aning om någon såg på Kalle Anka, för jag och LG hoppade i duschen och speedade över lagom till kl fyra.

Ett berg av julklappar delades ut av en tomte som alla avslöjade som "mamma". "Du kunde väl åtminstone försökt klä ut dig lite bättre" sa Felix. Jag och svägerskan hade även uppdrag på annan ort - alltid lika kul! När vi gått hem till oss tog jag en promenad - och se! Då dök en mer äkta tomte upp hemma hos oss - oturligt nog i min frånvaro!

Juldagen började med julotta i Rönnöfors - en lisa för själen! Att det ska gå 11 år mellan varje gång?? Jag begriper inte... Sedan fick jag mig en härlig skidtur helt på egen hand och efter buss-städning med LG satte vi oss hela familjen och tittade på VARG, åt ost från Skärvången och vi vuxna delade på en flaska vin från Kroatien - fullträff!

Annandagen töade det och var lite trist väder, så jag passade på att baka julkakorna och bullarna jag inte hann med före jul. Sedan kom farfars och svägerskan på middag - åsså läste jag en bok!

Lördagen tillbringade jag och grabbarna med goda vänner i slalombackarna i Bydalen. Lika roligt och uppskattat varje gång! Men nu åker tre av barnen ifrån mig i backen -elände! Vi blev hembjudna på middag i deras stuga också, så vi kom hem lagom till läggdags...

Söndagen kändes det som att det var vardag igen - tvätt, en skidtur till, läsning av ännu en bok och tjat på pojkarna att slita sig från nya TV spelet och gå ut en stund stod på schemat. A & K kom en sväng på kvällen för att testa pojkarnas mest extrema julklappar under allmänt stoj och glam - och jag kunde bjuda på nybakta julkakor!

Idag har jag haft strafftjänst. Fixade lite tvätt när jag väl vaknat (sover så kopiöst mycket nu - undrar ibland om jag verkligen är helt frisk?) och drog sedan in till sta'n för lite inhandling innan nyårsresan till älskade syster-yster. Vilket straff!!!! Ingen parkering, folk överallt, trångt och köer i varenda kassa! Bläh! Det tog precis hela dagen och ändå orkade jag inte ge mig på projektet att hitta något fint att ha upptill till min nya fina kjol på nyårsafton.

Nu har killarna kompis som ska sova över, jag ska lägga in de sista paketen och påbörja bok nr 3. Yeah!

23 december 2008

Tiden räcker inte till.....

Hur hinner folk blogga dan före doppareda'n?
Inte jag!
Rusar runt med fula granar och farmors present är ännu inte inhandlad.
Felix har sovit över i Skärvången så jag ska hämta honom där ikväll.
Återkommer med utförligare rapport när julfriden lagt (?!) sig.

GOD JUL!!!!

20 december 2008

Nu snöar det igen...

...och jag ber en liten bön att alla de som bor där det ingen snö finns, och gärna vill ha det, åtminstone ska få en vit julafton....

Själv kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans där man inte får uppleva de fyra årstiderna. Årstidsväxlingarna gör åtminstone mitt liv så mycket lättare att leva!

Julkänsla

Efter en hektisk vecka med 3(!!!)stadresor, julklappsinköp, lite julpyssel, slalomträning som skönt avbrott och jobb på nätterna (jo! Nyhetsbrevet blev klart efter två jobbnätter i köket!) gjorde sig sömnbehovet påmint och jag dog ifrån allt ungefär ett dygn.

Nu är jag på "G" igen! Särskilt efter den årliga bandvagnsturen. Vi blev 21 barn och 13 vuxna till slut som stuvade in oss i Bandvagn och på skotrar för att leta efter tomten. Vi fann honom i år också, så att alla kunde lämna sina önskelistor. Är nu 4e året vi kör, så det börjar bli en riktigt tradition. Föräldrarna är lika engagerade som barnen och det är riktigt, riktigt mysigt att få dricka lite glögg och umgås en stund innan alla rusar hem till sitt och forcerar vidare med julförberedelserna.

Och barnen tar tomten på allvar och frågar efter renarna och om han ska sova ute och sedan får alla var sin godispåse (vi hade egentligen för få - tack C för att du fixade det!)och visst har vi lurats, men det är ju så att vi gärna vill tro lite på det själva, vi vuxna också -"En mysig jul tillsammans med snö och glögg och inget elände, precis som förr...."


17 december 2008

Kakdeg och Valla väck

Blev så inspirerad igår, så jag fortsatte av bara farten i kväll. Satte en kakdeg efter middagen - och då kommer Felix ( tack och lov!) på att han ska åka skidor på gympan i morgon.

Inte hinner jag gå upp till verksta'n, när jag har kakdegen på gång, så in med skidorna i köket och fram med Valla Väck - jo för jag hade ju inte rengjort dem i våras, som man ska. Jag tror han hade en hel hund under skidorna sedan den där vårturen till Helags....

Fick en liten "flashback" till en lägenhet i Borlänge för sidådär 22 år sedan, när jag och världens genom tiderna allra bästa granne M vallade slalomskidor på deras övervåning. Undrar hur vi tänkte när vi sicklade dem där också? Linoleummattan blev hal som såpa och det var nog mer tur än skicklighet som gjorde att varken han eller någon av hans rumskamrater slog ihjäl sig i trappan.

16 december 2008

En vecka kvar till julafton

Och då sätter vi fart!!

Idag är en ny och mycket bättre dag. Har gjort rätt för lönen, bakat struvor ( tack Fru Gillgren för inspirationen!), handlat skinka, strukit gardiner till vardagsrummet och bara det blir tyst i pojkarnas sovrum, så ska jag ner och göra en kaksort till!

Men på sta'n idag blev jag alldeles matt av alla människor - så jag hämtade mina linser och for hem. Träffade två bekanta som jag inte sett på länge, vilket kändes mer värt än att stressa runt och köpa de sista julklapparna.

Sedan kan man ju ta sig en funderare på vad det egentligen är vi håller på med? Mat så det skulle räcka till flera familjer i veckor, gåvor vars behov ibland är mer än lovligt krystat och "alla" springer omkring med något halvt galet i blicken. Och allt det där spelar ju ingen roll alls, om vi inte får vara med våra nära och kära. (Syrran - vi längtar efter er!!!)

Vad - om något? - kan vi som är så lyckligt lottade göra för alla de som inte är det? Jag undrar hur många ensamma och ledsna människor det sitter därute i stugor och lägenheter på julaftonskvällen....

15 december 2008

Ingen dag att yvas över

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst,
för då behöver jag det bäst"


Så sant som det är sagt.
Idag är nämligen ingen dag som jag är så där våldsamt stolt över att vara jag.

Jobbade hyfsat, men lyckades lägga ner en massa tid på en förfrågan som inte blev något alls till sist.
Köpte en kjol på impuls - till mig själv! Men den var åtminstone på rea.
Naturligtvis var vi sist till adventsfikat på fritids, att vi aldrig lär oss!
Fick ett riktigt superutbrott på barnen i samband med tandborstningen.
Struntade återigen i "hushållet" och stack ut med längdskidorna i stället.
Till råge på allt har jag varit grinig mot en vän som inte förtjänade det, bara för att några helt andra personer retat upp mig.

Jag var åtminstone sams med barnen innan de somnade och rent fysiskt mår jag bättre. Men samvetet läker tyvärr inte av några kilometer i elljusspåret.

14 december 2008

Kompisar

Felix har lite svårt att hitta egna kompisar emellanåt. Det är mest Eric som någon ringer till. Så idag var det jackpot, när två kompisar ringer till Felix, och han kunde välja vem han ville vara med!

Då kör mamma med lätt hjärta 12 mil (3 mil enkel t o r 2 ggr) för att han ska fä leka i 3 timmar. Sorry, men miljön får ursäkta idag....

Luciadag i Landön

För Sjuntorpsbor och andra snölösa tänkte jag bara spä på vinter-pornon och frossa i lite snötyngda bilder. Tänk! Mitt i detta vackra vintervita julkort - bor vi! Och då ska ni ändå veta att vi har lite snö jämfört med vad de har i Skärvången!





Lönsam helg

Jag hjälpte killarna att bära ut resten av jultidningarna igår - och det var riktigt lönsamt! Endast 5 överblivna böcker kvar summa summarum! Toppen! (För den oinvigde se här!)

Idag har jag gjort en liten panik-städ-drive här hemma. Och gissa om jag blev glad! Hittade både glasögonen och Fleece BH:n! Nu saknas bara Felix kläder som vi är rätt säkra på att de blev kvar i Bydalen och min tränings-BH. I gengäld hittade jag ett par trosor, som jag helt glömt att jag haft....

Jag gillar den här formen av "recycling-the-Anneli-way". Måste nog städa lite mera och se om jag gör fler fynd!

12 december 2008

Livet med ett alldeles särskilt barn

Har precis läst kusin Moincas inlägg om träffen med psykologen. Jag förstår precis hur det känns. Kan bara trösta med att när vi väl fick komma till habiliteringen, så var det som att komma hem. En känsla av att för första gången hamna rätt.

Sedan blev det utredning, och så kom dagen då vi skulle få besked. Jag minns det som om det vore igår, den dagen för ca 8 år sedan när vi fick Felix diagnos. Delvis hade vi ju redan räknat ut själva, medan annat kändes som ett slag i magen. Jag minns också hur arg LG var, på mig, på psykologen - och förmodligen hela världen.

Resan därefter har varit både upp och ner och många gånger fylld av kamp. Ett evigt stridande för de rättigheter som borde komma naturligt. Att nästan aldrig få något utan att först göra anspråk på titeln "bitch-of-the-year". Men parallellt med detta; alla dessa fantastiska människor som vi mött och som betytt oerhört mycket såväl för Felix som för oss.

Kan bara instämma i Masarinmammans beskrivning av "proffesionella darlings". Högt på vår lista just nu ligger elevhälsans specialpedagog som själv kom på att hon kunde "träna läsning" med Felix, och naturligtvis habbens sjukgymnast efter uttalandet:

-"Jag vet inte riktigt vad vi ska titta på och göra, för Felix är ju redan så duktig."

Och vad kan jag annat än att hålla med. Han är ute och skottar nu, för fullt, vår alldeles egen arbetsmyra!

11 december 2008

Fröken förvirrad

Tog ut linserna ikväll ( för att det verkligen behövdes) och skulle precis sätta på mig glasögonen... när jag inte hittar dem! Hade med dem till Bydalen, men se'n då??? Som tur är slänger jag ju inte så mycket, så jag hittade mitt äldre par, som nästan funkar lika bra.

-"Men mamma vad du ser konstig ut" sa Eric.
-"Kolla in Anneli; 20 år!" sa LG.

Undrar om någon av kommentarerna kan räknas som komplimang???

Julkonsert och slalom

På jobbet vet jag inte riktigt vad jag gör de här dagarna. Var i o f s till sta'n på ett möte om online bokning idag. Ett riktigt informativt och bra möte värt tiden, faktiskt! Annars känns jobbet just nu bara som något som liksom bara ligger mitt emellan och kommer i kläm mellan alla roliga aktiviteter hela tiden.....

I går var vi på Julkonsert med F-3:an. Eric var stjärngosse, så söt så och en mimarnas mästare! Vi kom , som vanligt, sist av alla, hamnade längst bak och följdaktligen blev bilderna därefter. Men vi njöt av lyssnandet i alla fall!

Ikväll var det så premiär för snöträningen i Almåsa. Både jag H var nog lite nervösa inför "eldprovet", men som tur var firades det nog lucia lite varstans runtom i bygderna, för han hade ca tio barn och jag endast två! Vi släppte dem efter ca 45 minuter och sedan hade alla hur kul som helst i lössnön på hägn utanför backen. Barn och vuxna stod på näsan i pudret så det stod härliga till!

Det blev lite sent innan grabbsen kom i säng, så det är tur att det är fredag i morgon. Jag har precis anhållit om sen hemkomst, för i morgon eftermiddag ska jag på ett möte i sta'n - igen - och tänkte stanna och göra klart julkappsinköpen efteråt!

9 december 2008

Löjliga familjen personifierad

Tre meter från bron har LG dubbelparkerat bandvagnen bredvid Audin. (Gissa om LG blev populär när han erbjöd alla barn som bor åt vårt håll att åka bandvagn hem från skyttet igår?)


Klockan har passerat läggdags och barnen är mitt i ett parti Fia med knuff som omöjligen kan avbrytas.


Själv är jag ju bara tvungen att göra ett totalt omotiverat och innehållslöst blogginlägg i stället för att engagera mig i t ex räkningshögen. - Gissa om familjen Åman-Nilsson skulle platsa som modeller till nästa utgåva av "Löjliga familjen"?!

Men vad gör det när kylan och snön gör hela landskapet oemotståndligt vackert som ett enda megastort julkort.......

8 december 2008

Varje dag är en ny dag

Fredag : Middagen med de två turistcheferna från Härjedalen var supertrevlig, god och jisses så vi pratade! De här två tjejerna är ungefär 18 gånger så skärpta som jag och har koll på läget så jag nästan rodnar. Men jag "får ju vara med och leka ändå" och inte jobbar jag lika mycket som de heller, för jag har ju liksom prioriterat annorlunda i mitt liv och är stolt och nöjd för det!

Lördag: Trött mamma, trötta barn och sura, stressade miner ända tills vi stod med skidorna på i backen. Tack gode gud för snö!!!

Söndag: Såg en liten annons "Familjehem till spädbarn sökes". LG hade också sett den! Kan jag hålla mig från att ringa? Fast det skulle ju inte funka! Inte nu. Men, LG hade också sett och läst den......

Måndag: "Ledig" dag. Börjar lugnt med frukost, efterlysning av Felix ( förhoppningsvis) kvarglömda kläder i Bydalen och lite bloggande för att sedan accelerera ; tvätt, lite fixande för klubben, disk. Kaffe! Skriva lite för jobbet, utvecklingssamtal med Felix på skolan och sedan vidare till sjukgymnasten på habben, (hoppas vi hinner med något litet ärende på sta'n). Hem, middag, skytte på Långan, lite mera skrivjobb och mailsvarande och - God Natt!

Skidpremiär

Tror faktiskt det är första gången i mitt liv som jag premiäråkt slalomskidorna före längdskidorna, men det gick ju bra bra det med! Drombacken i Bydalen var i perfekt skick och både barn och vuxna kastade sig utför likt nyss utsläppta ystra kalvar om våren. Inga liftköer, lite teknikträning, nya kompisar och, tja - vad mer kan man önska? Jo, kanske att det varit lite varmare på söndagen, för då fick vi ta väldigt korta pass i backen; temperaturen låg runt -16.



Felix åker som en vettvilling och har förvånansvärt lätt att lära sig nya saker - nu kan han snurra på skidorna i flacka partier - "Hur gör man?" Eric åker mer koncentrerat och har snappat hur man gör en skärande sväng och lämnade så fina knivspår efter sig i backen. Kul! Båda två har blivit så duktiga nu att de är definitivt klart godkänt åksällskap för mig!

Den sociala delen av att åka iväg en helg så här med klubben är inte minst lika viktig den. Felix accepteras och smälter in naturligt bland alla andra, även om han kanske umgås mest med de yngra barnen, men bland dem är han i gengäld omåttligt populär! Eric, som inte är lika social, lyckades också hitta en kompis, en kille som även han var lite lugnare och mer "ordentlig" till sinnet. I backen håller han sig dock fortfarande helst till mig, medan Felix ser jag inte skymten av!

Själv hade jag turen att dela stuga med en supertrevlig, rolig och väldigt "rak" mamma, så vi låg och pratade och fnissade som två fjortisar tills klockan var halv 2 på natten. Att lära känna nya människor på detta sätt ger mig hela tiden insikter jag inte tidigare haft. Kan bara konstatera hur uppväxt, familj och medmänniksor gjort mig till den oerhört lyckliga och trygga person jag faktiskt är. Jag hoppas bara att jag verkligen kan förmedla detta till mina barn, så att de en gång växer upp med samma känsla som jag. Gärna önskar jag även att jag kunde dela med mig detta till alla andra i min omgivning som inte är lika förunnade och förskonade.

Väl hemma käkade vi Pizza ( LG hade "lagat" maten - det tackar vi för!), slängde oss i duschen och gick in till farmor och gratulerade henne på 85-årsdagen. Så avslutades vinterns första toppenhelg på det mest perfekta sätt- med tårta!

4 december 2008

Julpyntat och fint i vår lilla by

Sent i gårkväll, när barnen sov och LG fortfarande var kvar ute i verksta'n, kom jag mig äntligen ut för en liten promenad. Hemifrån till bron över Långan är det bra precis 6 km fram och tillbaka - alldeles lagom kvällspromenad!

Det är något speciellt att få traska iväg mol allena i mörkret nästan mitt i natten. I de flesta hus är släckt och jag ser för min inre syn hur alla sover lugnt och tryggt därinne. Känner mig lite som "Tomten" i Viktor Rydbegrs klassiska dikt där jag knatar fram och det enda som hörs är knarret från skorna i snön och min egen andhämtning. Någon enstaka timmerbil passerar, men de saktar in och håller ut så snällt, att inte ens det kan störa mitt i det närmaste meditativa tillstånd.

Så här i december ges promenaderna en extra dimension - i så gott som varje fönster lyser en stjärna eller adventsstake. På de flesta gårdar står en vackert ljusprydd, snötyngd gran och inne i byn kan jag inte låta bli att stanna till lite extra vid den stora fina bygranen och naturligtvis J&Cs "pepparkakshus". Bilderna gör inte rättvisa till upplevelsen, men håll till godo:



3 december 2008

Dagens citat

"Hur skulle världen se ut om alla människor lyckades hela tiden?
Jag menar, utan sådana som mig skulle ju världen inte gå framåt!
Nej, jag bjuder på det här, så den grå massan slipper göra mina hjältemodiga misstag.
Det gäller att fortsätta kampen mot bakåtsträvarna.
Och som vi alla vet...
-Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"


Det var Sally som sa det ( spelad av Maria Lundqvist). Är det inte skönt så säg?! Ungefär sådär resonerade jag när jag tävlade i längdåkning -"Det är nog bäst att jag är med och tävlar, så slipper någon annan bli sist, som kanske skulle bli ledsen för det!" Sedan började jag med orientering och det gick ju lite bättre och då var inte jag heller så nöjd med att komma sist längre.

Pojkarna verkar inte vilja tävla alls, och det är helt okej. Bara de vill var ute och röra på sig, så är jag nöjd, faktiskt! Även om jag saknar allt runt omkring när man tävlade, träffade kompisar och så.

Men nu får vi i alla fall åka på läger till helgen. Jag gjorde klart det sista med program, deltagarförteckning etc och skickade ut idag. De har fått bra med snö i Bydalen, så det kommer garanterat att bli riktigt roligt. Lär väl ha en massa träningsvärk på söndag kväll, men det är det värt! Ska skynda mig ut och gå en sväng i förebyggande syfte, blev inte av igår för då fick jag äran att skriva fakturor. Jag hade gärna åkt lite längdskidor i stället, men det snöar fortfarande så inga skidspår är uppkörda.

För de som håller koll - nu har vi endast 9 julböcker utan ägare kvar!!! Förlusten krymper...

1 december 2008

Måndag igen

Fastän jag älskar vintern och december med lussebullar, pepparkakor, lucia och tända ljus, så är det ändå samtidigt min absolut värsta panik-månad. "Alla" har städat och pyntat innan jag ens fattat att det är advent. Ikväll undrade sönerna: -"Mamma, har du köpt någon kalender till oss" och först då insåg jag att det är just det som 1:a december innebär: Julkalendern börjar!

Julklappar skulle jag helst avskaffa och julmaten mår jag mest illa av numera. Drömmen vore att ta med familjen till en enslig stuga på fjället, elda en brasa, läsa en bok och bara få vara tillsammans och njuta av varandras närhet, så länge vi alla är friska och kan. För vem vet hur länge vi får ha det så? Senast idag blev jag återigen påmind om hur lätt det är att vi bara tar varandra och vår hälsa för given.

Eric är fortfarande hostig, röd i ögonen och blir hemma i morgon också. Idag fick han en av jultidningarna i förskott - en Hälge - så att han skulle ha något att pyssla med. Han berättade ikväll att, idag när han var alldeles ensam, hade han radat upp alla gosedjuren och läst högt för dem. Gullevännen - vilken bra lästräning!

På tal om jultidningar - just nu har vi "endast" 15 böcker kvar som saknar ägare.....