30 september 2012

Det går alltid lättare med lite hjälp


Vissa dagar hinner man mer än andra. Idag var det en sådan dag. Började med tvätten (vad annars??) och akututryckning till grannhuset. Hade inte ens hunnit äta frukost, så jag var svimfärdig när jag kom tillbaka. Sedan fick hela familjen ut och lyfta flisskruv. Tungt var det! Däremellan rensades kantareller och en sats kolakakor och en Philadelpiabulle kom i ugnen. Eftersom solen sken, ville jag ju gärna hinna ut en sväng också. Sagt och gjort. Med hund och son till skogen blev det lite mer påfyllning av lingonen. Bra, eftersom vi princip är utan.

Sedan hjälpte grabbarna till att rensa bären med mormors gamla såll. Det gick så smidigt att det bara var hälften kvar till mig sedan. Och de sista litrarna onödigt mikroskopiskt små och skräpiga kantareller tog jag resolut och sköljde i durkslaget - funkade fenomenalt fint!

Efter att ha läst svenskabok tillsammans med dyslektikern ( "-Nej, inspelningar tror vi inte finns på just de här böckerna, heller...") kände jag mig supernöjd med dagen - ända tills jag inser att jag inte betalt räkningarna och det är den 1:a i morgon.
Nåja, man kan ju inte lyckas med allt.

Blöt svamp är också svamp

Gårdagens årliga svamptur hade förespåtts molnigt, men inte regnigt väder. Blev nog nå't fel någonstans, för allt det gjorde var att regna - i fem timmar! Vi hade i och för sig dyrt och heligt lovat att inte dra till fjälls om det regnade. Hm, så mycket för det löftet. Själv åkte jag ifrån regnbyxorna (fråga mig INTE hur jag tänkte där!) och L:s regnbyxor visade sig ha passerat bäst för datum för ett bra tag sedan. Att vi blev blöta är väl bara förnamnet....

Nåväl, vi hittade hyfsat med svamp, men i det vädret med tillägget att vi dessutom frös en hel del ser den ut därefter och lär tar sin lilla tid att rensa. Väl hemma hade mannen lagat middag (läs: passerat pizzerian på väg från något annat ärende) så medan vi åt värmdes bastun och två blöta knasbollar tinade till sist upp. Surrade gjorde vi förstås hela tiden och väldigt nöjda var vi ändå att vi tagit oss ut i skitvädret.

Behöver jag nämna att skiner solen idag?

27 september 2012

Tänker på dig


Idag är det mammas födelsedag. 10 år, 3 månader och 24 dagar har gått sedan du lämnade oss. Inte en dag utan att du på ett eller annat vis funnits i mina tankar. Vad som än händer i mitt liv, finns en del av dig alltid med mig.

Du skulle ha fyllt 80 i år.
Jag tror att änglarna firar dig i din himmel idag - du den allra finaste av dem alla!

Fullt

27 - lika som dagens datum - barn och ungdomar deltog i kvällens träning.  Då blir det trångt i en liten gympasal som den vi har. Nästan lite farligt. Desto större anledning nu då att verkligen engagera mig lite mera i tillkomsten av en ny och fullstor hall. Mera kvällsmöten, alltså.

När var nästa träff för Halliansen, sa vi???

23 september 2012

Även en brinnande eld slocknar till sist

 
 
Efter mötet i fredags där blicken vandrade bort mot fönstret och det som väntade därutanför, bestämde jag mig för att jag hade jobbat nog den här veckan. Tog på vandrarkängorna och gav mig ut på de brinnande myrarna mot fjällen i fjärran. Svampkorgen var med, men resultatet blev skralt, i gengäld hamnade jag på märkliga, fascinerande platser jag inte visste fanns, bara en kort omväg från mina vanliga stråk. Många gånger undrar man ju varifrån orter, vattendrag och fjäll fått sina namn, men Bergtjärn  kändes ju rätt klockrent. Tänk att man inte kunde se, inte kunde ana detta trolska bråddjup bara hundra meter bort. Fyra timmars promenad och en halvtimmas bilfärd senare gjorde jag en klassiker och fredagsslockande i soffan.

Efter en välbehövlig lång sovmorgon stod tvättning och handling på schemat. Det hann bli sen eftermiddag innan jag lämnat son no 1 hos fadern för att köra traktor, upptäckt att son no 2 var spårlöst försvunnen och packat in kamera, stövlar, bärplockare och hink i bilen. På väg mot skogen hittade jag lyckligtvis son och kompis - ivrigt sysselsatta med att laga väg. Sådärja, vilken tur då att jag undslapp björnfrossan och lyckades även jag åstadkomma lite nytta; 8 liter lingon, skiten skottad och grindarna inburna i buan. Sedan tog slöheten över och det blev köpt pizza till middag. Fast jag höll mig vaken nästan hela filmen den här gången.

Idag har det plockats och fixats, rensats lingon, kokats sylt, plockats mer vinbär och kokats mer gelé (som inte alls blev lika bra den här gången - bären hade blivit för mogna) och så har S och pojkarna levererat en ny kanin. När jag skulle ta mig an klubbens administration visar det sig att gubbens var mer bråttom, så det är fortfarande ogjort och jobbet jag hade tänkt förbereda till i morgon ligger också kvar precis som jag tog hem det i fredags.  Surt.

Mitt i allt detta, när livet och vardagen pågår här och nu, så får jag bud att min moster, som jag lyckligtvis hann träffa i somras, har gått bort. När jag läser ikapp veckans tidningar ser jag dödsannonsen efter en flyktig bekant som jag inte ens visste var sjuk, och på de lokala nyheterna hör vi om den kände jämtländske finansmannen som förolyckats på sin fyrhjuling.

Livet är skört.
Insikten kommer återigen ikapp oss.

20 september 2012

Lite gladare


Min styrelse är bäst - när jag klantar mig tröstar de och peppar och ser framåt i stället. Men jag ska nog ta det en vända till innan jag ger mig. För övrigt var det lite halvhumor på mötet ikväll - allt landade på "ca 5 000 kr" oavsett vad vi diskuterade.

Och jag är kvar på jobbet ännu och har för första gången sedan barnen började på dagis och skola missat ett föräldramöte.  I gengäld tänker jag sluta tidigt i morgon och ta en fjällpromenad för att titta efter kantareller, även om ryktet säger att det är ont om dem i år.

19 september 2012

Arg

så det ryker ur öronen!!

Att jag går på det, gång på gång?? Att jag aldrig lär mig!!!

Härmed lovar jag dyrt och heligt att aldrig, aldrig mer i hela mitt liv köpa eller ingå ett avtal av något slag via telefon utan att först ha fått se ett skriftligt dokument som jag kan gå igenom i lugn och ro.

Mitt slarv och godtrogenhet kommer att kosta min arbetsgivare minst 5 000 kr. Pengar som vi inte har. Pengar som jag bär ansvar för att vi hittar finansiering till. Just nu känns det enklast att jobba gratis en vecka. Blir bara så less. På mig själv och alla dessa telefonförsäljningsbolag som utnyttjar unga, pigga, glada snabbpratande ungdomar till att snärja och linda oss godtrogna runt lillfingret. För det är ju inte försäljarnas fel att marknaden ser ut som den gör.

Aaaarrrggghhhh!!!

18 september 2012

I någons kropp, i denna stund

En god vän förde mig in till den allra vackraste och sorgligaste blogg jag någonsin läst. Jag undrar hur länge jag orkar följa den unge mannens resa med den förtärande, förhatliga sjukdomen i bagaget.

Så ofta. Hela tiden. Drabbas alltför unga, alltför många av det outhärdliga, ofrånkomliga, oåterkalleliga. Och ingen av oss vet hur lång tid som är utmätt för just oss.

Ta därför väl vara på tiden. Familjen, vännerna och - dig själv.

Ny dag, ny arbetsort

Har varit och gästspelat på nya, numera gamla jobbet. Kul att vara innanför de väggarna igen och träffa arbetskompisarna! Men faktiskt kände jag att jag inte längtar tillbaka så mycket som jag ibland tror. Förutom de extra semesterdagarna och den mer tidsanpassade arbetsbelastningen då. Skönt att känna att jag nog trots allt ändå är på rätt ställe (arbetsmässigt åtminstone) just nu i livet.

På vägen hem lyckades jag äntligen passa in ett shoppingstopp på Ås Trädgård. Förr om åren har väl behovet kanske inte varit lika stort, men nu..... Det blev både morötter, broccoli, lök och purjo och en god gratäng till middag. Jag lovar - det blir fler besök!

Efter första gympan för säsongen igår kväll har jag lite lätt träningsvärk mest överallt. Det är sådana gånger man undrar varför det inte ens blivit en endaste liten promenad i sommar. Stackars kropp. Och den ska jag nu ta och baxa ut i köket för att förbereda risifrutti till mellanmål och köttfärssås till middag för grabbarna i morgon. Själv ska jag på möte med alpina klubben och med lite tur - en konsert. 

16 september 2012

Saft och sol

Vila kan ibland vara nyckeln till snabbt tillfrisknande. Spenderade större delen av dagen igår i soffan med omväxlande te, kaffe och honungsvatten i muggen. Ett rum blev åtminstone så pass röjt att det går att städa nu och kvällen avslutades med Avengersfilmen  - inget jag skulle valt själv, men man får väl offra sig och läsa undertexter så att äldste sonen kan hänga med i handlingen när han vill se något i sin smak.

Idag är jag pigg! Så det har blivit gele´ och saft av vinbären som har pockat på att få bli plockade några dagar nu. En massa tvätt är tvättad och vikt och junioren har fått läxhjälp. Hann till och med ut i solens sista sken och känner mig på det hela taget ruskigt nöjd. Så nu är det bara att ladda inför en minst sagt intensiv arbetsvecka. Två jobb, möten både i Sverige och Norge, ett gäng deadlines att hålla och förväntningar om att leverera både det ena och det andra. Jodå, det ska nog gå bra det här.

15 september 2012

Kommentarerna

Jag gjorde om lite - tycker det verkar mycket roligare att man kan få svar på sina egna kommentarer, som jag har sett en del andra har möjlighet att göra. Sagt och gjort - ändrat nu! Jag är ju mycket för direktkommunikation - och nu funkar det ju, även om det kanske inte blir alltid, alla gånger.

Jag vill även passa på att tala om hur glad och tacksam jag är för alla er som orkar läsa och engagera er i ett svar till mina dagboksanteckningar!! Känns som att jag får nya vänner hela tiden. Och vänner kan man aldrig få för många av.

Eget fredagsmys

Fick det bli. Mannen i verksta'n, sönerna på byn med kompisar, cyklar och gott om reflexer. Passade alldeles utmärkt att krypa ner i soffan då, med filt, varm dryck och halstabletter till ett gäng favoriter på Skavlan och sedan tidigt i säng. Jodå, när jag blir förkyld blir jag det som en hel karl och denna gången är inget undantag. Kanske straffar det sig även att jag ändå körde träningen med alla glada barn i torsdags, men vad gör man? Trots god hjälp av andra föräldrar på plats kändes det ju efteråt.

Tänkte åka till sta'n idag och handla lite som vi upptäckte (nu när skolan börjat) fattas till yngste sonen. Själv behöver jag lite reservdelar till glasögonen, möjligen en reflexskärm till försök två i blåbärsfotograferingen, strumpor till hela familjen och som alltid - lite mera mat. Men sonen vill inte åka. Skönt! Blir lite försiktig städning och rejäl kurering i stället.

12 september 2012

Höstsonat

Blir lite bildlöst här ett tag. Hinner ju aldrig hem, laga och äta mat och sedan ut igen för att fotografera medan det ännu är ljust. Sannerligen, hösten ÄR över oss.

Sambon ställde bort motorcyklarna häromdagen, de som återigen nyttjats alltför lite under den korta säsongen. Mina vänners FB uppdateringar är översållade med rapporter om fällda älgar och lingonplockning och paprikor som mognar i växthus, medan jag i turisternas frånvaro springer på möten både dagtid och kvällstid och planer dras upp om utveckling, utbildning, hur fler ska hitta till just oss och hur nya idrottshallar ska kunna byggas.

Och i sviterna av den förkylning som sambon så frikostigt delade med sig av slänger jag till tröst ihop en halv sats av Leilas Rocky Road och ångrar mig i samma stund jag glufsar i mig den första biten att jag inte tog ljus i stället för mörk choklad. Men det kanske är tur det, för visaren på vågen vandrar envist åt "fel" håll i takt med tuggorna och bristen på motion som nu intagit ett konstant tillstånd.

Men idag var det sol och vackra färger och finaste höstvädret och i morgon drar klubbens barmarksträning igång och ännu är det långt kvar till den förhatliga november. Gott så.

10 september 2012

Helgens skörd


När trädgårdslandet blev försummat och därmed en ogräsodling mer än en grönsaksodling, när hönorna börjat rugga och upphör med äggläggningen en efter en, då är det tur att det äntligen finns lite tid över att njuta av annat.

9 september 2012

Produktfotografering del 2


Allteftersom bären mognar plockar jag med mig mina kompisars flaskor och burkar ut och försöker få till några vettiga bilder. Idag var det dock lite väl mörkt i blåbärsskogen. Eftersom såväl kamera som objektiv inte är de allra mest ljuskänsliga, blir resultatet därefter. Trots det pissiga ljuset hade det nog varit idé med ett polarisationsfilter för att dämpa blänk i plast och glas. Hmm, på't igen! Synd bara att jag inte har all den tid jag känner att jag behöver till detta.

För även om helgen låg blank och tom framför oss som ett oskrivet blad, försvann den i ett nafs. Efter en lång härlig surrfika med en granne, lite datafix (nu är Safari blixtsnabbt igen),  återerövrande av TV-soffan till en halvdan film, tvättvikning och kakbak i omgångar är helgen lika slut som jag.

Jodå - jag har förärats lite av sambons förkylning, men jag vägrar bli sjuk på riktigt. I gengäld tog han och putsade insidan på alla fönster på nedervåningen (!!!). Anledningen stavas nyinköpt elektrisk fönsterskrapa (av honom, alltså). Jodå - bara det inkluderar en motor så kan t o m städning bli intressant.

8 september 2012

Helg utan planer

Efter en mysig pratstund i sängen med yngste sonen är förberedelserna för kaninbegravningen, med eget nytillverkat kors, hälsning i "kistan"och allt som hör till, i full gång. Det fanns dessvärre inget mer att göra för den lille, när tarmarna helt slutat att fungera. Husses sorg var stor, men modet ännu större när han tog det kloka, men svåra beslutet att förkorta lidandet för sin vän. Det känns dock mitt i all bedrövelse nu extra fint att Skuttis ena barn faktiskt snart kommer att flytta in hos oss.

På jobbet har vi varit totalt tekniskt duktiga den här veckan och löst en hel massa finesser på hemsidan. Nöjda blev vi då. Däremot upptäckte jag att den felaktigt beställda internetändringen som Telia så hjälpsamt tagit bort åt oss även hade ett mobilabonnemang i släptåg. Som ingen visste om eller någonsin kommer att nyttja. Måtte vi få väck det med. Snälla, rara Telia  - hjälp oss igen!!

I går kväll och natt jobbade jag i serveringen på byns dansbana. Tanken var väl att smita in och få svänga mina lurviga en stund också, nu när benen funkar som de ska igen. Men med endast 55 inlösta och en majoritet av tjejer/kvinnor/damer kände vi i serveringen att vi nog inte skulle spä på den ojämnvikten. Det blev ändå en lång och rolig natt med många skratt. Och snart ligger en helt oplanerad helg framför mig. Återstår bara lite av städningen av dansbanan, som kommer att gå snabbt. Det är väl fördelen sådana här gånger när evenemangen inte lockar den publik man hoppats på.

5 september 2012

Stackars liten

Skuttis håller utkik över Bella när hon var på besök i juni.
På vår gård finns även en kanin. Det är yngste sonen som rår om lille "Skuttis. Han köpte honom själv ifjol efter att familjens första kanin "Bamse" blivit för gammal och dött. På försommaren i år var vi kaninvakter till en hona, vars ägare gärna såg att hon fick ungar. Sagt och gjort - Skuttis gjorde sitt jobb och är numera far till tre små söta avbilder. Vi har tingat en, men liksom inte riktigt ännu löst frågan om hur vi skulle kunna ha de båda tillsammans.

Nu verkar det dessvärre som att vi inte behöver fundera mera. Vi misstänker att Skuttis fått trumsjuka. ( Hur och varför, då vi varken ändrat kost eller annat, är en gåta.) Efter konsultation med veterinär har vi nu försökt behandla honom efter konstens alla regler, men hittills utan resultat. Om ingen förändring sker återstår nog bara ett slutgiltigt besök hos veterinären.

Synd på den lille glade, gosige krabaten och synd om husse, som på alla sätt hela tiden månat om sin lille vän.

2 september 2012

Bondromantik

Jojomen - i den högre skolan till och med! Eller tjejmilen på mitt vis, kanske? Äntligen fick jag i alla fall mitt eget "Alpabzug". Nåja, våra kor var inte lika vackert utsmyckade och varken jag eller grabbarna som hjälpte till när jag kom ner till byn var särskilt finklädda heller. Men jag fick med de tre kvigorna hem från buan och det gick alldeles utmärkt! Nu slipper bonden oroa sig för att djuren är kvar i skogen när han själv är på busskörning idag och älgjakten börjar i morgon.

Lite spännande var det dock emellanåt. Först drog de iväg i racerfart och höll på att skrämma livet ur mig - vad gör man med tre skenande kor mitt på skogen?? Men när jag lockade, ropade, "sjöng" och skramlade med kraftfodret kom de tillbaka och sedan gick de snällt efter mig hela vägen hem. På vägen såg vi lingon, några pyttesmå trattkantareller och ett helt bestånd av Fältgentiana som jag inte hade en aning om att det växte där, mitt på skoterleden. Vid passagen av stora vägen och inslussandet i hagen härhemma blev det lite nervöst igen när knaskossorna blev helt stirriga, men då hjälpte sönerna och två av deras kompisar till. Min favoritko lyckades dock bryta en "tå" efter vägen så tidvis haltade hon under promenaden. Om det inte blir bättre får vi kalla på veterinären för lite klövverkning, men inget allvarligare hoppas vi. Annars var vi superduktiga - allihopa. Såväl kor, grabbar som mamman!

Efteråt fick jag cykla upp till buan för att hämta hem bilen och därefter till en annan hägn för att hämta en annan bil. Så idag har jag minsann motionerat lite i alla fall. Det gör sig liksom självt emellanåt, när man är medhjälpare till en bonde som sprider fordon och djur över halva byn. Tänkte belöna mig själv och avsluta dagen med en "Sunday Sauna" och summera sommaren som nu definitivt får anses slut.

På tur med pantertanter

Allteftersom åren gått har jag blivit mer och mer involverad i sambons företag och företagande. Särskilt nu de senaste åren med bussen och turerna med den. Vi tjänar ju inget mera på det - det är jättesvårt att verkligen ta betalt för det arbete vi (läs jag) lägger ner på planering, inläsning av guidematerial etc. Det är knappt att få någon krona över till guidelön, så det går mer under avdelningen ideellt arbete. Men det blir körning på bussen i alla fall och det är trevligt att någon gång emellanåt göra något tillsammans.

Igår var det en dagstur till Mattmar och Åre som stod på schemat. Resenärerna var ett härligt och tufft gäng bestående av enbart damer med den äldsta på 96(!!) år. De berättade om Åre som det sett ut på 40- och 50-talet och både fascinerades och förfasades över utvecklingen fram till idag. Vädret var dessutom på vår sida och det blev en riktigt fin och mycket trevlig dag.

Som vanligt när jag "guidat" är jag helt slut på kvällen efter anspänningen att hitta rätt nivå, inte ljuga för mycket, blanda upp med lagomt mycket personligt utan att för den skull tappa objektiviteten. Efter säsongens sista (?) grillmiddag och ett glas vin av det godaste jag någonsin druckit ( tack K!!!) somnade jag i fåtöljen. Sambon tjurade lite över att få göra det mesta av busstädningen själv. Och det var väl befogat, för han var nog minst lika trött som jag eftersom han dessutom hunnit köra ett gruslass efter att vi kommit hem. Ja, se dessa entreprenörer - var får de all ork och arbetsiver ifrån???

Ironiskt nog

Först och främst - tack för all värmande och tröstande omtanke om mitt självförvållat missfärgade ben! Till slut fick jag ändå kapitulera. Att besöka en sjukgymnast var  inte så tokigt och faktiskt en riktigt angenäm upplevelse. Någon gång ska ju alltid vara den första, men att det blev just nu, när jag knappt rör mig alls, som jag fick diagnosen "idrottsskada" och inte på den tiden då jag faktiskt höll på med idrott är väl ändå höjden av ironi. 
Att få behandling därefter var däremot helt suveränt och jag förstår verkligen varför alla skidstjärnor hyllar sina massörer - nu ser benet ut som vanligt igen, varken blått eller svällt och jag kan återigen "gå som folk".
Annars har veckan varit fylld av jobb hemma och på jobbet, konferens som deltagare denna gång och styrelsemöte. Efter sjukgymnastträffen då jag fick lite ofrivilligt ledig tid, hann vi upp till buan och fika med de sällskapssjuka kossorna en sväng. På kvällen blev det äntligen en efterlängtad kajaktur. Konstaterar att hösten kliver in med stora steg och återigen har jag en känsla av att inte riktigt hinna med.