31 december 2010

In med det nya, ut med det gamla


Det är nu man ska summera, blicka tillbaka på året som gått, minnas för att gå vidare. Men, jag har ingen riktigt koll i år.

Det har hänt mycket, men jag får liksom ingen struktur i det hela. Barnen och deras utveckling som tagit stora skutt både framåt och åt sidan, familjeliv, OS, skidupplevelser, fjällupplevelser, fotokursen, hönsinförskaffandet, grisarna, jobbytet i både positiv och negativ bemärkelse, sjukdomar som härjat bland nära och kära, tröttheten och konditionslösheten - kort sagt - sorger och glädjeämnen.

Jag lämnar det alltihopa för nya friska tag under 2011.
Vem vet vart det året för oss? Jag önskar oss alla:

ETT GOTT NYTT ÅR!

30 december 2010

Dominoeffekt




En liten tripp till sta'n igår tog precis hela dagen. F och E handlade för sina jultidningspengar. Den ene köpte en ny, moderiktig slalomhjälm. Den andre ett nytt Wii-spel. Båda nöjda och glada, vilket var huvudsaken. Hälsade på E på Remont. Hon gör fantastiska framsteg. Så skönt att hon får rätt och bra hjälp.

Hur som helst hann vi ju inte städa griskätten, så det stod först på agendan idag i stället. Vilket medförde att skidåkningen i Almåsa blev skjuten på framtiden - igen. Och för en stund sedan sken solen och jag tänkte rafsa ihop kamerautrustningen lite snabbt för en fotosession ute, men då fick vi fikafrämmande. Så nu sitter jag här, har svarat på lite jobbmail och ute har det börjat snöa och återigen blev inget riktigt som vi tänkt.

Men, som vanligt, bra ändå, för i kväll kommer familjen H på besök!

27 december 2010

Makeover

Ehhh - F:s säng har blivit för kort. Så vi tog och bytte ut den mot en större. E, som alltid har något slags rumsinredningsprojekt på gång, slängde ut överslafen och möblerade om. Det blev rätt annorlunda i båda rummen, men de verkar nöjda. Tänk om man kunde få dem att sortera ut och bära bort lite av alla leksaker som hängt med sedan 3-årsåldern också?

26 december 2010

En annan dag


Tröttheten var förlamande. Vi sov, och då menar jag SOV, halva dagen. Se'n ringde jag två av mina fyra mostrar, varav en fyllde 75 idag. Det var alltför länge sedan vi pratats vid. Så kul att kunna göra det idag i godan ro.

Resten av dagen har vi ätit choklad, tittat på film och slappat. Skönt. Förutom en hundpromenad och de vanliga sakerna att fixa på en söndag, såklart. Tvätthögen betas sakta men säkert av, golven fick sig en duvning och dagen avslutas med lite företagsadministration.....

Juldag

Fiskmiddag och LG skjutsade tillbaka E till sjukhuset. Vi var lite trötta allihopa, så det blev någon timmas slappande i soffan till Harry Potter innan kvällsfikat. Sedan gjorde jag fjöset själv. Då började min alldeles egna julefrid äntligen infinna sig. Att lyssna till kornas hömalande, hönornas kackel och grisarnas sörplande kan få den tröttaste och mest sönderstressade människa att komma till ro.

Klockan var över nio när jag hämtade hunden hos svärfars för en promenad. Både jag och hunden njöt i fulla drag av att kylan äntligen släppt (endast -10 nu), snön som sakta dalade likt ett julkort bästa reklamstil och att det var nästan bilfritt.

När vi kom hem satt resten av familjen och tittade på "Natt på museet". Vilken otrolig fantasi den manusförfattaren måste vara begåvad med. Många glada skratt blev det, möjligen med lite hjälp av Proseccon jag och LG delat på. Så nu är jag lite yr i mössan och tar sikte på sängen med förhoppning om en lång och god natts sömn.

25 december 2010

Julafton


Vi hann aldrig i mål med julstädningen, julmiddagen blev försenad, tomten kom inte och vi har århundradets fulaste gran som vi klär först en timma in på juldagen(och snart har nog alla barren ramlat av också).

Och ändå blev vår julafton så bra som den någonsin kunde. Trots allt.

19 december 2010

Det blir jul i år med


Folk pysslar och fixar inför julen. Och här sitter jag och bloggar och redigerar några bilder tills jag blir nöjd med dem, i stället för att ta itu med allt ogjort och göra något vettigt.

Slutet på veckan innebar mycket jobb. Kul jobb! Hade aldrig trott det skulle vara så kul att ge feedback på PM skrivningar. Jag är nog på rätt ställe ändå, kan bli bra det här, med tiden.

Igår var jag in till sta'n och handlade några julklappar och hälsade på svägerskan på sjukhuset. Men först sov jag. Läänge. Det gjorde vi idag också, hela familjen. Förundras över att tröttheten aldrig tar slut, liksom. Sedan har vi hunnit med fjösjobb och den årliga tomteturen. Lika mysigt som vanligt - lite som det var förr.

Och i hönshuset glädjs vi åt en Grönläggare - mitt i julstöket!

15 december 2010

Snö

Och i morgon ska det snöa.

Äntligen!!!!

14 december 2010

Ljushuvud


Tre månader, ungefär. Inte mer tog det. Tills jag inte hinner allt jag borde på nya jobbet. Tji fick jag för "lite att göra". Inte för att jag ligger vaken och våndas på nätterna, men lite mer färdig hade jag allt velat vara.

Så idag blev jag kvar till tio över fem, fastän planerna såg mycket annorlunda ut i morse. Se'n på affär'n och handla åt två hushåll. Klockan hann bli över sju innan vi kunde sätta oss till bords och smaska pannkakor gjorda på hemägg med sylt av egenplockade bär. Vardagslyx!

En middag som vi åt samtidigt, alla fyra. Vet inte när det hände sist en vardagskväll. Såå mysigt. Och roligt. Inte minst E:s demonstration av den egenhändigt byggda råttfällan lockade till många skratt.

Designerna bakom fällan var föga överraskande den vanliga trojkan med grabbar han lekt med ända sedan dagis. Råttan skulle inte dränkas, som vi trodde, nej då, det skulle byggas lekpark till den. Och en sådan där helt vanlig gammeldags fälla med fjäder var nog minst från - "80-talet"!!

(Hur gammalt är inte det??? Undrar vad underhållningsvärdet vore på en fotovisning från den stenåldern...)

12 december 2010

Julförnekelse


Om mindre än två veckor är julaftonen här. Jag har hittills inte köpt en julklapp. Inte bakat en kaksort. Inte slaktat en gris (kylan gör det omöjligt....)Inte ens tänkt på städningen eller planerat själva julfirandet. Det får liksom ge sig.

Men hönorna har börjat lägga ägg igen och jag har faktiskt lyckats med "instant julfix" i vardagsrummet. Och nu när gardinstängerna kom med posten i fredags, kan jag ju faktiskt hänga upp de nya julgardinerna i båda fönstren i köket också. Att i samma rum ha sommargardiner i ett och julgardiner i ett annat fönster längre tid än två veckor, ter sig aningen för avantgardistiskt - även för mig.

"On y va!"

11 december 2010

Bagarduo


Jag är mäkta stolt över yngste sonen idag. I fem timmar hade han tålamod att vara med mig i bagarstugan. Han gräddade alla 52 kakorna - alldeles själv! Tror han brås på farmor, mästerbagerskan. Vi lyckades väl inte med alla, men tillräckligt mycket bröd fick vi till för att t o m duga att bjuda på.

Och farmors min, när vi gick in med provsmak och berättade att E stått för gräddningen var helt - ljuvlig!

10 december 2010

Fredag - igen

När jag packade ihop från jobbet hälsade mig en av kollegorna trevlig helg med orden - "En välförtjänt sådan". Vi är lite extra nöjda med något av det vi åstadkommit den här veckan, nämligen.

Men själv kände jag det mest som att jag var i färd med att gå på arbetspass nr två. Med en "att-göra-lista" så lång att jag inte var hemma förrän efter sju och middag 45 minuter senare är det bara att tacka för att barnen nu är så pass stora som de är.

Kvällen har ägnats åt en bordshockeymatch av det galnare slaget. E har utsetts till min coach inför kommande Julkorvsturnering på jobbet. (Märker att jag gillar att återigen ha manliga kollegor, de är lite mer påhittiga får jag väl ändå medge) LG var ju tvungen hjälpa till lite, så att jag till slut fick spö. Hm.

Nu sitter vi utspridda i sofforna, mumsar på ostkrokar och är uppkopplade. Killarna fick sin jultidningspremie igår, så nu går en dator med alla motoriserade You-tube-klipp man kan tänka sig och den andra används till blogguppdateringar. Snacka om löjliga familjen!


Och så har jag fått en utmaning av goa, fantastiska Maidi. 3 saker om mig själv och skicka vidare till 3. Hur svårt kan det vara?? Katarina har redan fått den, så den går till Monica, Stina och Ki i stället. För då, nu och framtiden.

1. Är en obotlig optimist. Fattar absolut inte vad Barbara Ehrenreich pratar om.

2. Jag gråter ofta och mycket när jag ser på film. Tillhör m a o inte målgruppen för actionfilmer, direkt.

3. Är rätt så tävlingsinriktad - i allt - och gillar att vinna. Tyvärr händer det ju inte så ofta.

Men, det där visste vi väl redan?

8 december 2010

Jäktar vidare


Visst var det kallt i Bydalen och visst åkte vi skidor och hade det hur bra som helst i alla fall... På lördagen var det så vackert att det var svårt att tro sina ögon - och jag hade kameran hemma! Tror jag börjar bli lite senil.

Hinner inte ikapp på jobbet. Kanske kan bero på att jag inte jobbar alla mina 32 timmar/vecka just nu. Fuskar lite några dagar till förmån för skolmöten, träningsavslutningar, lic-seminarier och annat intressant och roligt. Men i morogn ska det bli bot och bättring. Ska i samma takt som reaplanets förflyttning över himlen hinna med söners tandläkarbesök, utvecklingssamtal, jobb, middag och förhoppningsvis en sväng till backen.

Och jag ska spela The Ark. Alla skivorna. Och försöka smälta att de i sommar ger den allra sista konserten.

3 december 2010

Gone skiing...


Efter de där två premiäråken härom helgen längtar jag nu rikgtigt mycket efter att få komma på skidor igen. Gårdagskvällen frös förståss inne och inte ser det alltför lovande ut inför de två stundande dagarna heller...

Måtte nu permafrosten hålla sig i schack (sambon har för länge sedan slutat tro på den globala uppvärmningen) så jag får glädjen av att lida av lite hederlig, rejäl träningsvärk på söndagskvällen.

(Åsså var jag på sjukhuset ikväll och hälsade på en kämpe utan dess like - det kändes bra på alla sätt och vis. Må gudarna vara med dig/oss!)

2 december 2010

Måsten och här mås det

Kylan håller i sig och det är extremt vintervackert. Det är som att åka genom ett konstant julkortslandskap. Men jag kommer inte till skott med fotograferingen. Vet inte vad det sitter i. Likaså jobbtimmarna och städambitionerna idag. Borde varit fler och mer än vad jag åstadkommit.

Den här veckan har bestått av logistikövningar för att få 3/4 av familjen till frissan och lite busstädning. LG kör på skidskyttet. Varje dag. Han gillar japanerna bäst. Tydligen är de extra roliga att ha att göra med, inte minst med anledning av deras panik för parasiten.

Ikväll är det tänkt att vi ska ha premiärträning i backen och till helgen blir det upptaktsläger i Bydalen - måtte kylan ge med sig.

Men framörallt har jag fått brev. Från en som har nog att tänka på och bry sig om för egen del, men som skickat ett pyssla-om-och-må-bra-kit till mig. Jag konstaterar att jag har världens bästa vänner, och undrar vad jag egentligen gjort för att förtjäna det?

Kitet sparar jag till något bra tillfälle, snart framöver. Idag sätter jag i stället upp lite extra sömn och en promenad i vintersolen på må-bra-kontot.

29 november 2010

Nå't fel är det..

när det är jordskalv i Härnösand, dricksvattnet i Östersund är förorenat, de har mer snö i Skåne än vi har i Jämtland, kylan har konstant hållit sig runt och under 15-graders strecket i en vecka, så isen har lagt på sjön redan för flera dagar sedan och det är inte ens december ännu.

Och är det inte något fel, så är det åtminstone en hel räcka med ovanligheter som infaller alldeles samtidigt.

Mitt i alltihopa försöker jag, efter bästa förmåga, fylla ut delar av ett tomrum. Det räcker inte. Misstolkningar och irritationer blir vardagsmat. Men ändå, jag vet faktiskt inte hur jag kan göra det annorlunda, med näsan kvar ovan vattenytan.

28 november 2010

Nedräkningen har börjat

Jag sover som en gris. Hur mycket jag än sover verkar det som att jag ändå är trött och kunde sova ännu lite till. Märkligt. Har lånat ut datorn till en som behöver den bättre än jag, men måste erkänna att den här gamla är segare än jag mindes. Gäääsp!

Jag och grabbsen har skrotat omkring härhemma i helgen medan far i huset varit på busskörning. Lite advent skulle fixas, med betoning på lite. Blev gardinbyten och framtaganden av ljusstakar hos farmors. Härhemma körde vi ännu mera advent "light" med årtiondets snabbaste pyntning av vardagsrummet. Panelgardiner är den lates lycka. Bytte vitt till rött och ljusen i ljusstaken likaså - voilà, klart!

Grabbarna hann även hänga ut lite belysning, men granen som vi hämtade idag får vi sätta upp någon kväll till veckan. Vi hade nämligen stora skitrensardagen i fjöset. Grisarna skulle få nytt strö och då passade naturligtvis utgödslingen på att haka upp sig. Tårögd och med kväljningskänslor har jag idag skottat mer skit än sammanlagt hittills i mitt liv. Trodde aldrig lukten skulle gå ur.

Eftersom skidturen jag önskat mig inte fick plats bland helgens aktiviteter (och det kanske var lika bra, med tanke på att kvicksilvret letat sig neråt 20-gradersstrecket) följde jag i stället med på sparktur för att dela ut jultidningar i byn. Så härligt med rejält frisk luft efter dagens strapatser.

Och i morgon blir det vattenflaska med på jobbet. Törs inte riskera att bli närmare bekant med parasiten som härjar i sta'n.

25 november 2010

Coolaste tjejen


Lisa Miskovsky - Lover
Uploaded by Heartosphere. - See the latest featured music videos.

Brukar ibland låta mina tankar upptas av det faktum att jag inte har några särskilda talanger. Fuskar ju gärna med det mesta, men inget riktigt helhjärtat eller totalt hundraprocentigt. Halvbra på mycket, liksom.

Sedan finns det ju då sådana som Lisa - som är supersnygg, var en av sveriges bästa snowboardåkare men gav upp det för musiken och för att göra låtar som den här. Det är ju då lätt att tro att jag skulle kunna bli lite smått grön av avund och tycka att "Varför har just den människan fått allt"?

Men hur skulle jag kunna det? Hon är ju ödmjuk också tjejen - och så oherrans cool! Så jag tar och njuter i stället. Njuter av att det finns sådana som Lisa, och att en alldeles ypperligt medioker varelse som jag, får lyssna en gång till.

24 november 2010

Lite lättare

Idag gick nästan allt bra och lätt på jobbet, fastän min (på detta stället)hittills meste och bäste kollega nu går på 10 månaders tjänstledighet. Svägerskan flygs till Östersund i morgon. Då kan vi åka till henne och hon kan få besök av sina vänner lite lättare, innan det blir Umeå igen.

Och dessutom, för några veckor sedan la jag in några bilder i en tävling hos Inatur. Gissa om jag blev både glad och mallig när jag idag tittade in här och fann en av dem uttagen bland topp 20 av totalt 669 bilder.

23 november 2010

Habllek (samiska: lätt, luftig dammsnö)

Efter middag, disk och läxläsning, sjönk jag ner i soffan med en kaffemugg, zappandes mellan 4 olika program som inget helt kunde fånga mitt intresse. E kom och gjorde mig sällskap, och med gott stöd av hans "Ernst-gener" föll valet till slut på "Äntligen Hemma".

När grabbarna kommit i säng och jag kollat lite mail och andra meddelanden, var det hög tid att ta sig ut i verksta'n för lite busstädning. Väl klar, tog jag svängen förbi tvättstugan och på vägen in igen möts jag av fina, virvlande flingor. Så små och lätta att de nästan inte syns, leker tafatt och omsluter mig och världen i ett vitt, glittrande puder.

Det finaste väder jag vet.
Jag ler för mig själv och glömmer för ett kort ögonblick all sjukdom och elände.

22 november 2010

Julfunderingar


Jag har sagt det förr om åren, men, om möjligt med ännu större innerlighet i år.

- Julförberdelserna behöver inte tas på så stort allvar, huvudsaken är att vi kan få vara tillsammans och umgås med varandra.

Barnen planerar förståss redan sina önskelistor. Och nog lär vi leta reda på lite ljusstakar till helgen. Ska kila över till svärmor och se om vi hittar hennes julgardiner, så kan vi sätta upp dem med. Men annars så får vi se vad det blir. Kakbak med L, mest för umgängets skull. Gärna en dag i bagarstugan om "bakstran"-kompisarna har tid. Gran lär vi leta - och julskinka är ju givet i år, även om E:s övertygelse om slakten av Nasse och Knorre emellanåt sviktar.

Och igår kväll pratade jag länge med K. Det var ett upplyftande samtal, på alla vis! Hoppets knoppar finns ju ändå där, under snö och is.

21 november 2010

Livet går vidare


I en parallell dimension går livet vidare.

Killarna bygger hopp och ramper och åker skidor på gården. November visar sig från sin vackraste sida med sol och ovanligt bra sparkföre. Jobbet är inte nytt längre, rutiner börjar infinna sig, även där. Konferens i Göteborg förra veckan, möten och vardagssysslor kommande vecka. F och jag bakar till klassfikat. LG har fullt upp i verksta'n. Styrelsemöte i alpina klubben. Mat lagas och äts.

En vecka till första advent.

Allt är sig likt och samtidigt ändå ingenting.

19 november 2010

Igen

Det blir inte mycket skrivet just nu. Bara så. Livet kommer emellan. Tid, lust och mening ifrågasätts.

Jag har gått in i ett vacuum. Ett vacuum av förtvivlan och försiktigt hopp. Erfarenheten skyddar genom att hålla distans. Ett uns av förnekan. Allt för att orka. Den som är ännu mer rädd och ledsen, blir i stället arg och frustrerad.

Allt vi kan göra nu, är att ta det dag för dag, vänta, tro och hoppas.

13 november 2010

Livets vändningar


Igår skrattade vi år farfar som inte kände igen E när han var ute och jobbade i ladugården i sina nya fjöskläder. Ikväll åkte barnens faster ambulansflyg till Umeå för akut operation.

Man vet verkligen aldrig vad livet har i beredskap för en nästa dag. "Carpe Diem" ekar det i mitt inre och jag dövar alla tankar på hur morgondagen kommer att te sig med Ben&Jerrys chokladigaste glass och en skvätt Chianti.

11 november 2010

En stor dag

Idag var det F:s stora dag. Hela klassen (ja, nu är de ju som tur är bara sex stycken i särskoleklassen) med fröknar kom på hembesök. Ett sätt för både personal och klasskompisar att hänga med i vad respektive elev egentligen pratar om och referar till när orden eller förklaringsförmågan inte räcker till.

I ett rasande tempo avverkades kossor, grisar och hönor i ladugården. Sedan bar det av till vagnslider, maskinhall och containrar för besiktning av rundbalspress, flistugg och diverse andra maskiner. Det finns ju några, om vi säger så. En sväng till KojCity imponerade innan det var dags att släppa ut hunden, som fick ett lyckofrispel och närapå sprang av sig benen.

F hade beställt fika, vilket var ett välkommet, vilsamt avbrott innan hela besöket avslutades med en kort bandvagnstur. Sonen var lycklig - det efterlängtade besöket hade gått helt enligt planerna.

Lillebror har haft en sämre dag. Trött och sliten blev träningen för jobbig och insikten att han minsann suttit och räknat matte och kämpat med engelska när brorsan och hans kamrater fikat och röjt runt hemma på gården, blev bara för mycket. Tror vi måste försöka oss på lite kompensation i form av en aktivitet bara på tu man hand till helgen.

10 november 2010

Debatt


Vi missade nya såpan om "Curlingbarnen" häromdagen. En kollega intygade att jag skulle bara vara glad för det, så upprörd som hon själv blivit.

Nu har vi sett Debatt. LG och jag är överens - det är ju inte barnen som behöver lära sig att ändra beteende - det är föräldrarna! Plötsligt är våra barn jämförelsevis ocurlade. Lika älskade, lika omhändertagna - men definitivt uppfostrade att ta eget ansvar, till att vara delaktiga i det dagliga livet - i både med- och motgång. Tänk, jag tror inte vi är så illa som föräldrar, trots allt!

Vänder blad

Äntligen kom snön! Fem minusgrader och ett champagnepuder över marken. Barnen är lika glada som jag. När jag kom hem klockan åtta var de fortfarande ute och åkte snowracer för fullt.

Själv hade jag varit på Turistbyrån för lite överlappning med min efterträdare. En märklig känsla. Som att vara gäst i sitt eget hus. Så hemtamt, men ändå förändrat. Lättnad över att inte längre vara ständigt pressad, stressad av allt som borde göras och skulle ha gjorts, men också en saknad av arbetsuppgifter, medlemsföretag, dynamik och atmosfär. Tänk om jag visste vad jag ska bli när jag blir stor. Om jag ska bli det, överhuvudtaget?

9 november 2010

Bästa da'n på jobbet


Hittills i alla fall. Jag fick hålla gästföreläsning och njöt i fulla drag. Hoppas nu bara studenterna känner att de fick med sig något vettigt också. Då kanske jag kan få göra det igen...

Det blir sena kvällar den här veckan, för allt måste vara klart till nästa veckas konferens i Göteborg. Delvis med anledning av detta missade jag gympan igår, igen. Men framförallt p g a att vi hade sniffat oss runt som blodhundar i köket några dagar. Det var en suraktig doft som kom och gick. Till slut lokaliserades den bakom kyl- och frysskåpen. Det tog sin lilla tid att skruva loss lister, palla upp, dra fram och städa ur kondensbehållaren, som var boven i dramat. Så skönt att hitta!

Ikväll har jag firmatjänst. Momsen skall göras och räkningar betalas. Se'n tänkte jag hinna korrläsa en "Book of Abstracts" (många nya, fina ord nu) också, för jobbets räkning. Blir bra det, så jag kan vara helledig på torsdag - F:s stora,viktiga dag. Klasskompisarna kommer nämligen på hembesök.

7 november 2010

Vinterredo


Den första snön ger mersmak- nu kan vintern komma!

Kvigorna är installade. Det tog tid, tålamod, list och kraft av tre generationer att få in dem. Största och tyngsta arbetet stod LG för. Och jag kommer på mig själv med att bli alldeles imponerad av hans mod, styrka och hand med djuren. Sådant jag tidigare bara tagit för givet, att man bara ska kunna, inser jag mer och mer att det faktiskt är särskilda kompetenser. Att alla våra olika gåvor,gör att vi passar för olika arbetsuppgifter. Och alla har sin uppgift att fylla i myrstacken. LG skulle aldrig vilja, eller för den skull kunna, byta plats med många av mina nuvarande och tidigare kollegor. Men det är ömsesidigt - de kan inte heller överta hans uppgifter.

Kanske är det därför jag har så svårt att hitta min plats i myrstacken. En akademikerwannabe med lidelse för praktisk problemläsning. Typ. Med ett ben i varje läger blir letandet efter min alldeles egna USP lindrigt sagt ofokuserad.

6 november 2010

Allhelgonakväll


Det här fina paret huserar ovanför vår verkstad. Så länge LG hade traktorer och lastbilar igång brydde dig sig inte det minsta om mina fotograferingsförsök. Men när det blev tyst lyssnade de noga och försvann sedan in i skogen. Lite surt då, när jag - för sent - märkte att jag glömt ställa om vitbalansen. Tur det finns Photoshop....

Ute stormar det och härinne tänder vi ljus och tänker på alla dem som inte är med oss längre. Livet är kort. Jag oroar mig ibland över att jag inte gör och åstadkommer tillräckligt. I vardagen, i jobbet, i livet. Att jag inte lyckas med något så där värst bra, överlag. Läser Mikael Nyqvists "När barnet lagt sig" och konstaterar att jag ändå är lyckligt lottad, trots mina brister och tillkortakommanden. Jag behöver aldrig gråta för att det är som det är. Däremot har jag nära till tårar när någon fattas mig. Som ikväll, när jag påminns om hur många som lämnat oss.

5 november 2010

Grande finale

Fredag och novemberlovet lider mot sitt slut. Jag jobbade halvdag och LG tog grabbarna med sig i lastbilen och kom in till sta'n, där vi åt lunch tillsammans. Se'n åkte han hem. Vi gjorde sta'n och köpte ny jacka till E. Grannbarnbarnet anslöt - F är så mån om att de ska hinna tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans de dagar han är här. Men vi fick tänka om angående den önskade bowlingen, eftersom vi inte bokar bana i tid och fler kommit på samma idé. Det blev Multi Challenge med bilbana i stället. Hysteriskt kul! Efteråt lyxfikade vi på Törners (F:s nya favorittillhåll - bra val, tycker jag!).

På vägen hem svängde vi in till guddottern med hennes 2-årspresent. En rosa lurvfleece som hon genast provade och var hur sockersöt som helst i. Just nu är hon helt oemotståndlig och modern lovade på stående fot halvt om halvt att vi skulle få låna det lilla charmtrollet någon dag. Det ser vi fram emot!

3 november 2010

Årets november


Grabbarna novemberlovar hur bra som helst på egen hand. Fixar lunch och stökar på och ser inte alls något behov av att göra något särskilt i morgon, när även jag är ledig.Så, det får bli en storstädningsdag med efterföljande långpromenad. Och träningen ska förberedas, så dagen lär nog gå åt i alla fall.

Hör just på nyheterna om "Fyllefiltret" för att undvika ogenomtänkta mail, inlägg på FB etc. Jag tror inte jag behöver något sådant. Men kanske ett "tänk efter före-filter" i helt nyktert tillstånd. Har nu 2 dagar i rad låtit känslorna ta över och styra mitt handlande och ordval - på jobbet!!! Där alla är så genomtänkta, välformulerade och balanserade. Nåväl, lite liv och engagemang har väl ingen dött av. Åtminstone inte i Sverige. Ännu.

Och denna hösten fortsätter att vara vädermässigt den vackraste, nånsin. Tankarna går till de dimhöljda veckorna för ett år sedan, när R var här. Saknaden och längtan är stundtals övermäktigt stor.

31 oktober 2010

Höstlov


Barnen har höstlov. Planen är att jag ska börja tidigare och komma hem i hyfsad tid på kvällarna. Vi får väl se hur det går.

Som vanligt har helgen bara svischat förbi och hälften av allt vi tänkt göra är fortfarande ogjort. Men jag hann i alla fall:
-läsa ut en bok.
-paddla in kanoten, äntligen!
-avklara AAK årsmöte.
-träffa guddottern och mamman som tvärest, fick signerade Peter Jöback skivor från konserten jag missade - gulle er!
-lämna lite barnskor och leksaksbilar, som killarna själva sorterat ut, till insamlingen till förmån för flyktingarna som ska bo på Frösön.

Beundrar verkligen tjejerna som tog inititativ till detta. Det känns fint i kontrast till valresultat och upploppsfasoner.

30 oktober 2010

Bra dag

Det blev en bra dag.

Besöket med F på specialisttandvården var ett sådant där klassiskt exempel på när allt funkar och är precis som det kan vara i de bästa av världar. Definitivt rätt person på rätt plats, även om hon inte trodde på mig när jag förklarade att det inte finns någon information på svenska om PTLS. F var hur cool som helst och fick beröm för såväl tandborstning, tänder och tålamod (det senaste var nog den svåraste biten). Själv kände jag mig trygg och nöjd och tillsammans kom vi överens om upplägget på F:s framtida tandvård. Perfekt.

Se'n hade vi tusen ärenden. Mysigast var lunchfikat på Törners. F valde räkmacka, jag en sallad. Så satt vi där och småpratade, beställde bakelse till efterrätt och njöt av att lyxa till det på sta'n.

Och revisorerna är klara med bokslutet för alpina klubben, trots mycket bristfällig redovisning av kassören (Hm). Bara lite smådetaljer kvar att fixa inför söndagens årsmöte. Tack och lov!

Väl hemma väntade en nystyckad kviga på att bli omhändertagen (en död ko är en bra ko, är vårt motto). Och faktiskt, hela familjen hjälptes åt, samtidigt som vi spelade gamla hårdrocksklassiker i undervisningssyfte för sönerna och för den moraliska uppbyggnaden av arbetsivern för föräldrarna. Nu ligger det mesta i frysen och jag och LG rundar av med en öl till honom och ett glas vitt till mig.

Att jag inte hunnit jobba 2 av mina tre hemarbetstimmar, är en lätt börda sådana här gånger.

29 oktober 2010

Funderingar kring en (denna) blogg


Ingen kan beskylla den för att vara överdrivet samhällsengagerad. Inget tema. Ingen riktig struktur. Inläggen är inte ens kontinuerliga, utan kommer när andan faller på. Ibland ofta, ibland sällan. Inga mål, inga ambitioner. Kort och gott en samling dagboksnoteringar som i grund och botten inte har något intresse för någon annan än mig. Jag. Egot.

Men varför då ha den öppen för allmänheten? Återigen, för mig, för egot. För jag är odolt överförtjust över den kommunikation som uppstår med kommentarernas hjälp.

Ta mig tusan börjar jag inte bli lite akademisk ändå - när jag sitter här en fredagsmorgon och analyserar mitt eget bloggande. Tur att jag strax ska åka med F till specialisttandvården. Lite äkta hands-on reality igen.

27 oktober 2010

Ljusstrimmor


Bloggen får vila just nu. Liksom jag gjorde hemma hos syster i helgen. Skogspromenader, tårtfika och att träffa släkten kan göra under. Nu har jag visserligen återigen sömnbrist efter E:s utvecklingssamtal, gympa, fakturering åt LG och bokslut för alpina klubben. Och på jobbet är det högtryck, så just därför skolade jag in mig på några helt nya arbetsuppgifter idag.

Viktigast var ändå snacket med E:s lärare. De förstår visst dilemmat med dyslexin, men det konstruktiva tänkandet kring hur vi bäst löser hans inlärningsproblematik lämnar en del övrigt att önska. Tillsammans hoppas jag nu ändå att vi lyckats hitta några framkomliga vägar. Men visst, engagemanget för det egna jobbet, egen träning eller bara lite skönlitterär läsning blir definitivt lidande till förmån för killarnas behov. Men på något vis inbillar jag mig att vi kommer att ha igen det alltihopa. En vacker dag.

22 oktober 2010

Ekorrhjulet

Födelsedag avklarad. Familjeråd med uppblossande krishantering. Jobbet börjar likna ett "riktigt" jobb = mer att göra än man hinner med på de betalda timmarna. Hämta möbler i lägenheterna. Betala LG:s räkningar och tvätta litegranna. Kanoten skulle varit intagen i båthuset och avfärden till syster & co blir senarelagd någon timma p g a en tjurig kossa som inte vill förstå att det snart är vinter.

Och ja, den där hemlagade tårtan...
Det får bli någon annan gång - trots "ledig" dag.

19 oktober 2010

Läslyssna


60 000 ord per dygn. Där ligger man i lä. Toralf och Glada Hudik skådespelarna har lämnat TV rutan för den här gången. Lika bra det, TV är underprioriterat just nu.

Håller som bäst på att diska, stryka och förbereda lite inför E:s elfte födelsedag i morgon. Vart tar tiden vägen? Tårtan till frukosten blev köpt, vi bakar en till helgen i stället. De i samförstånd inhandlade Twintip skidorna vet jag inte ens om jag tänker slå in. Laddar i stället batteriet på MP3-spelaren av det billigaste slaget inköpt på Clas Ohlssons.För Jack Londons "Skriet från Vildmarken" ligger där redan och väntar. Väntar på min önskan om att få börja göda sonen med de gamla klassikerna i talboksform. Läsupplevelsen vägrar jag nämligen låta all världens dyslexi att ta ifrån honom.

18 oktober 2010

Hemma igen


Fem intensiva dagar. Jag som väl inte direkt tillhör minglarnas mesta eller bästa anhängare, har ändå lyckats lära mig både namn och proffession på en hel drös med nya, trevliga människor. Några med gemensamma bekanta sedan barndomen, faktiskt.

En hel del intressanta diskussioner har det blivit, men jag har fortfarande lite svårt att ta till mig akademins tankesätt om sig självt. Eller så förstår jag bara inte riktigt. Ännu.

Lite fotografering blev det förståss. Dock inga bra bilder. Men traskar man i Michelangelos fotspår, så är det kanske oundvikligt att mina bilder "saknar både skärpa och stil". Och som av någon outgrundlig vana har jag liksom bara fortsatt att undvika människor som fotomotiv. Vilket är synd, för de få som inte blev oskarpa till följd av lunchvinet, blev riktigt bra... Nåväl, har jag lärt mig något så är det detta: - Har du inte gott om tid,fuska med autoläge!

Maten på hotellet var tyvärr inte vad man föreställer sig att den ska vara i Toscana, desto mera tur att jag köpt med mig både parmesan, pecorino, äkta olivolja och lite salsicca hem. Och några flaskor rött fick jag också plats med....

Men bäst av allt är att vara hemma igen, höra hur killarna haft det, hälsa på hos hönsen och få rå om och njuta av att vara tillsammans med de käraste jag har.

12 oktober 2010

Borde väl...

packa, skriva räkningar åt LG och titta till hönorna och..

Men just nu vilar jag och myser en stund med killarna i stället och testar Word Read Plus. För sedan träffs vi ju inte på 5 dagar.

10 oktober 2010

Trött, nöjd och lite stolt


Som vi har jobbat den här helgen. Sågat, mätt, spikat, plockat potatis, kokat potatis till girsarna och hängt tvätt efter tvätt.Fick trevligt besök av grannarna i går, som skulle prova slalomjackor och i kväll kom S och hämtade Trattkantarellerna jag bytt mot röding från Kallsjön. Men annars har det varit fullt ös hela helgen. Jag är faktiskt lite mör.

Vårt hem har dock fortfarande oroväckande likheter med ett orkandrabbat hus. Artikeln jag skulle korrläsa har inte lämnat jobbryggsäcken, än. LG:s vitskjortor ligger just nu i tvättmaskinen, otorkade, ostrukna. Maten jag skulle förbereda är fortfarande i säkert förvar i frysen. Och nu är det bara två kvällar kvar, varav en går åt till föräldramöte i särskolan (oftaste det viktigaste) och så skulle jag väl packa också.

Jo, för på onsdag bär det av på personalresa med nya jobbet. Vi ska bl. a. hit. Och naturligtvis är målet att ha förberett allt härhemma så att det helst knappt märks att jag är borta resten av veckan.

Därför är det extra skönt att hönorna i alla fall fått ny hemvist. E och jag har snickrat, fixat och fått till det riktigt bra. Jag var lite nervös för hur vi sedan skulle kunna ta fast dem och bära in dem. Men det gick hur bra som helst. Kände mig som en äkta "hönsmamma", faktiskt.

7 oktober 2010

Ännu doftar rosor


Min första riktigt lediga dag sedan jag började på nytt jobb. Jomenvisst. Så mycket som jag gjort idag (och ännu mer som jag borde)var det väl länge sedan jag lyckades ro iland på en dag. Flängt än hit än dit. Utvecklingssamtal med F på skolan. Äntligen blir det läxor och potentialen för läsutvecklingen känns mer påtaglig än någonsin. Till centralorten, hämta klubbjackor för provning, reservproviantera glömda matinköp och införskaffa det mesta man kan behöva för att inreda en hönsavdelning i fjöset inför vintern.

Tillbaka hem, spanat efter lingon, men inga sett. Ut på en snabb fotorunda i det makalösa vädret för att föreviga höstens definitva intåg. Men ännu finns där både knopp och hopp. Fick sedan lov att tokjobba mina två eftersatta flextimmar innan matintag, läxläsning och barmarksträning.Städningen blev kvar. Igen.

Och sedan, återigen: Nobelpriset i litteratur till en författare jag aldrig hört talas om. Är nog lite obildad ändå. Kanske borde söka den där Litteraturvetenskaps- kursen nästa höst? Hm. Den nya arbetsmiljön har gjort mig rätt sugen på att plugga igen, lite bara. Frågan är - för nytta elller nöje?

6 oktober 2010

Olika sätt att se


Jag hade ju inte tänkt se några fler TV-serier i höst. Men så ville barnen kolla in säsongspremiären av "Bonde söker fru" och självklart hamnade jag i soffan med dem.(Mest för att jag var nyfiken på hur det skulle gå för den jämtländske deltagaren.)

Intressant ändå, hur tre individer kan ta till sig ett i grund och botten enkelt program utan mer komplicerat budskap, på så helt olika sätt.

E kollade nöjt in precis varenda gris och var lagomt upprörd över att Mattmarbondens kultingar inte skulle få var med mer på TV. F namngav i stort sett varenda traktor som syntes i bild och är grymt avis på bonden som hade en John Deere tröja ( jippiee - julklappstips!).

Själv insåg jag att jag egentligen inte är så intresserad av böndernas kärleksliv längre, som av de fantastiska vyerna från vårt avlånga land. (Det kan ju ha något att göra med egna erfarenheter som till viss del känner igen sig alltför väl i den mer realistiska än romantiska uppföljaren till "Grabben i graven bredvid")

- Så fint det verkar på Öland. Kanske vi ska åka dit någon gång? säger jag.
- Ja, svarar F, såg du vilka fina kor!

5 oktober 2010

Hockeyrelaterat

Äh, jag säger som Toralf:

- Man ska älska alla, oavsett.

Och även om mitt hjärta nu i hockeysammanhang för alltid tillhör Modo, så steg Brynäs, efter kvällens avsnitt av "Glada Hudik" avsevärt i anseende.
Minst lika mycket som mina tankar om Djurgårdssupportrar fick sig en djupdykning.

Plötsligt händer det


Även om jag har det jag pysslar med på nya jobbet, alla nya kollegorna är hur trevliga som helst, jag verkligen njuter av arbetsron och att ha fritid i stället för dåligt samvete varje kväll, så har rädslan funnits där. Rädslan att sakna omväxlingen, lite av stressen och framförallt utmaningarna.

Men idag fick jag förfrågan om en arbetsuppgift som jag verkligen inte kan sköta med vänsterhanden. Med skräckblandad förtjusning tackade jag utan större tvekan - ja! Så nu har jag ca 5 veckor på mig att förbereda, gruva och känna utmaningens pirr i magen innan det är "upp till bevis".

I like it!

Fick en kommentar

Systerdottern, 8 år skaldade sålunda:

Kantarellen Ellen blev på smällen,
med taggsvampen Tage och hon blev tjock om sin mage.
Ut kom en sopp, som hade en snopp.
Karl Johan fick han heta och syrran trumpeten Greta.
Alla bodde i de i skogen men i bland gick de på krogen!


Minns mina ord - hon kommer att gå långt, den tjejen!!

3 oktober 2010

Samlandet går vidare


Tänk vad jag kan känna igen mig i det här ibland. Fast idag vet jag inte om a l l t varit så kul. Men nyttigt, liksom. Känner mig lite som jordekorren i "På andra sidan häcken"

Jag var fortfarande trött i morse efter fredagens kalas (ja, tro nu inte att det var den dimensionen på kalaset, men det är ju bara så att jag har så svårt att sova borta nuförtiden, särskilt första natten - ser ju nästan hur mamma nickar igenkännade där från sin himmel). E väckte mig precis 45 minuter innan B dök upp och vi drog till skogs för att plocka Trattkantareller, som det fanns gott om.

Se'n hem och ut på päråkern. LG fick jobb i grusgropen, så jag, killarna och farfar har själva bärgat resultatet från halva potatislandet. Det är rätt tungt, så ikväll har jag känt mig som en mosad rest av mitt rätta jag. Trivs riktigt bra i soffan då med en bok och en halvrolig film.

2 oktober 2010

Fint, serru


Vädret var fint, stugan var fin, maten god, sällskapet det bästa. Ja, ett dygn med vännerna från Turistbyrån kunde inte varit bättre.

Hemma har vi gjort iordning för morgondagens pärupptagning och försiktigt fortsatt lite med höstförberedelserna i trädgården.

30 september 2010

Så ledig som man kan bli

Ledig dag, jovisst. Började dagen med att läsa hälften av en vetenskaplig artikel om bröstcancerpateniters behov av emotionellt stöd under behandlingen - på tyska! Sedan blev det sex i stället för tre timmar på gamla jobbet. Hem för att snabbt som attan mata grisar, höns och familjen för att hinna i tid till slalomträningen. Smet sedan tidigt därifrån till förmån för ett föräldramöte.

Efter en timmas jobb för nya jobbet unnar jag mig nu lite blogg- och facebookpaus. För innan jag mest troligt stupar i säng, ska här hängas tvätt, plockas ihop, helst diskas, den tyska artikeln läsas klart (så att jag i morgon kan ge en sammanfattande översättning till de två sjuksköterskestudenterna som är anledningen till att jag läser den) och sist men inte minst ska jag packa lite.

Jo, för i morgon kväll är jag bjuden på kalas med övernattning och indisk mat och mina allra bästaste, finaste Turistbyråkollegor.

Men ändå, det enda som grämer mig lite idag, är att kameran legat hemma utan batterier. Höstmorgnarna den här veckan har bara varit outstanding vackra. Håll tummarna för att det håller i sig en dag till.

27 september 2010

Svampjobb gul=sant


Det blir inget tänkvärt, finurligt eller långt inlägg ikväll. Har som lite att ta itu med efter gårdagen. Förutom middag, disk, hjälp med matteläxan och gympa, alltså.

26 september 2010

Har du sett Herr Kantarell?


Så kom vi iväg på vår höstpromenad till fjälls, L och jag. Och så med svamp vi hittade! Mest på, för oss, nya ställen och i favvo-backen, förstås. Lite kul var det ju när vi mötte två andra damer i skogen (jo, de var nog lite mer damer än vi) som också tänkte plocka på "Fritz specialställen". Det visade sig dock att oss hade han bara förärat två, medan de "fått" fyra ställen(dessutom inkl GPS koordinater). Så när vi av snällhet gick (vi var snabbare, helt enkelt) på helt nya marker, visade det sig att vi plockat rubbet på deras inlagda platser.

Vi hoppas dock att de fann lite svamp på stället längst bort, som vi "generöst" överlät till dem att besöka. Själva hade vi redan skaffat oss nog med jobb. Men det får bli någon annan kväll, svampen klarar sig ju fint ute i farstun. Nu måste jag göra en sista handpåläggning på första utkastet till en Leaderansökan jag lovat hjälpa till med.

25 september 2010

Idealiskt

Det är märkligt. Ifjol var vi ungefär 30 familjer som hade barn på skidträningen. Idag hade vi fixardag i klubbstugan. Hur många kom? Totalt 4 familjer; 6 vuxna och 2 barn. Ibland undrar man ju lite varför vi bryr oss. Det vore garanterat mycket enklare och kanske t o m billigare att köpa ett säsongskort och sedan åka järnet både helger och kvällar. Men....

Fast på något underligt vis har det väl alltid varit så. Några som ställer upp frivilligt och jobbar ideellt i alla väder, i alla lägen. Oavsett om det gäller idrottsföreningar, byalag, föräldrakooperativa dagis, nedläggningshotade skolor eller vad sjutton som helst. Synd att det ska behöva vara obligatoriskt, tilldelat en specifik uppgift eller uppskrivet på en lista för att det ska funka fullt ut.

24 september 2010

Bloggtorka

Tja, det händer inte så mycket just nu. Eller så är jag bara så totalt nedtaggad att jag varken har roliga händelser eller finurliga tankar att utveckla här.

Skönt, och lite skrämmande på en och samma gång.

Men i helgen blir det full fart. Vi hjälpte LG att städa bussen ikväll, för han har körning i morgon. Själv ska jag till klubbstugan för allmänt försäsongsfix. Se'n måste jag titta över två olika Leaderansökningar för gamla jobbets räkning.F ska på kalas, så det blir väl nå'n hämtning av honom på eftermiddagen också. E har inte bestämt sig, kanske blir han hemma och städar sitt rum. Vi får se.

Söndagen är tänkt att kompensera med en kantarelltur. Hoppas bara på lite bättre väder än dagens evinnerliga regnande.

22 september 2010

TV tid

Tog oss inte till sta'n. Det fick liksom stå tillbaka när sen hemkomst, spöregn, trötta barn, busskörande karl, bortsprungen hund och 5,5 mil tillbaka till sta'n visade sig vara kvällens realitet. Men de vann ju i alla fall - vilka killar!!

Och när vi ändå snackar killar. Jag som sällan brukar se på TV har nu lyckats hitta två riktiga "feelgood"-serier som jag gärna vill följa. "Glada Hudikteatern" igår är ju en självklarhet och "Berg flyttar in" ikväll är en favorit sedan tidigare. T o m LG blev tvungen att dra på smilbanden. Men bara tanken på att bo med någon så effektiv och disciplinerad gör mig helt matt.

Fast just i morgon skulle jag ha behövt en så'n där Gunde-kom-ihåg lista. Är så många och helt olika saker som jag bara måste komma ihåg. Misstänker att risken är stor att något blir totalt bortglömt.

21 september 2010

Ovanlig vanlig tisdag

Att ha ett lugnt och för tillfället inte överutmanande arbete har sina fördelar. Igår var jag visserligen akut sömnig efter en heldag med information om hur universitetet är uppbyggt och fungerar. Intressant. Men idag smet jag lite tidigare och var hemma strax efter fem. Fantastiskt vad mycket jag hunnit och orkat med. Efter ett uppehåll i effektiviteten med en timmas värme, gråt och glädje med Glada Hudik Teatern på tv:n, blir det nu ett ryck till.

Och i morgon spelar Undrom fotbollskval till 3:an mot Alsen i sta'n. Tror nästan vi måste ta oss dit.

19 september 2010

Valet är över

Och det gick väl som förväntat. Förutom att SD med stormsteg tog sig in i riksdagen. Det hade åtminstone inte jag kunnat föreställa mig. Skrämmande. Hur kunde det ske? Och vad händer nu?

För även om jag sympatiserar med Ohlys åsikter om SD, tror jag inte lösningen ligger i att vägra träffa dem. Jag tror att vi måste våga diskutera, föra fram fakta och argument som står emot främlingsfientligheten. Så faller de förr eller senare på eget grepp. Åtminstone hoppas jag det.

Och i djupt inuti är jag lite lättad och tacksam över att mina föräldrar aldrig behövde uppleva detta val.

18 september 2010

Inte som de andra


Att man förväntas tycka om shopping bara för att man råkar vara född som tjej kan inte vara mer fel, åtminstone inte i mitt fall. Nu var det dags igen. F behövde nya jeans, present till nästa helgs kalasinbjudan och större innegympaskor. E skulle ha en vit T-shirt för att göra något textilmålningsprojekt i skolan. Alla tre var i behov av nya skidhandskar. Dessutom hade jag i ett ögonblick av sinnesförvirring lovat att vi skulle sondera utbudet av nya trädgårdsmöbler samtidigt som kyl- och frysskåp ekade tomma.

Bara att ladda för en heldag i sta'n alltså.

F var hur tapper som helst och provade minst 5 olika par jeans utan minsta passform. Den mycket kloka expediten tipsade då om JC och 5 minuter senare var problemet löst. Ett antal affärer senare gjorde vi depåstopp på Bilbolagets café, lånade toaletterna och passade på att spegla oss i glansen av alla nya bilar och drömma om vilken vi helst skulle velat ha, om vi haft pengar.

Naturligtvis var säsongen för trädgårdsmöbler över, utförsäljningen hade varit förra helgen. Då tittade vi på fina bord till vardagsrummet och soffor stora som flera dubbelsängar i stället. Efter ett megastopp på Willys återstod endast en kortare variant på ICA Maxi, mest för pennskrinet E fått för sig att han inte kunde klara sig utan. Som tur var fyllde de ett år, bjöd på glass och sålde Prinsesstubbe för en spottstyver. Annars hade den tjuriga, småirriterade, stadströtta mamman blivit outhärdlig även för de två stoiska sönerna.

Desto skönare se'n att, om än "kasblack", få byta ut all frustration mot lugnet i hemmets trivsamma kaos och samla familjen i soffan till lite lördagsmys.

17 september 2010

Kan det löna sig

Läste en statusrad på Facebook:

Hörde på radion att snittlönen per månad för en kvinna i Sverige är 25100:-, och 31100:- för en man. Vad fan är jag då?

Ja, man undrar ju.... Kan det verkligen vara så? För det första är vi många som ligger under snittet. Både män och kvinnor. Och då måste det ju finnas lika många som ligger över, ungefär. Var ligger rättvisan i det? För att inte tala om den omotiverat stora skillnaden på snittlön mellan män och kvinnor.
- En tankeställare, så här i valtider.

Och på tal om lön, så peppade jag en vän över chatten mitt i natten. Hon skulle löneförhandla. Jag tror det kommer gå alldeles utmärkt. Önskar bara att jag själv varit lika förutseende. Då kanske snittlönen inte varit ouppnåelig för evigt.

16 september 2010

Ambivalens


Styrelsemöte med gamla jobbet idag. På min "lediga" dag. Kändes hemtamt och lite sorgset på samma gång. Jag har aldrig varit så tveksam till vad jag egentligen vill "bli när jag blir stor" som just nu. Vem vet egentligen vart vägen leder, vad som väntar bakom nästa kurva? Hjärnan säger att jag behöver detta. Ett miljöombyte. Andra synvinklar. Något annat, helt enkelt.

Men, när det går ut över det hittills förhållandevis väloljade familjemaskineriet blir jag tveksam. Mannen ifrågasätter, med all rätt, om de ekonomiska förmånerna verkligen uppväger merkostnaderna. Jag blir honom svaret utan. För jag vet uppriktig sagt inte. Istället känner jag mig orättvist och maktlöst egoistanklagad och beskyller honom i tanken för att vara missunsam och bortskämd.

Det håller ju inte. Inte i längden. Hjärtat säger mig det.
Så, kom oktober med hopp om förändring av arbetstiderna.

13 september 2010

Det här nya jobbet som jag har


Jo, det går bra, men inte så fort och effektivt ännu. Mina nya arbetskamrater är trevliga - och många. Och inte i närheten av så flamsiga som jag och J kunde vara. Lokalerna är fina, men saknar Turistbyråns charm. Arbetsuppgifterna klarar jag ännu utan större ansträngningar, även om det tar tid. Men där finns mycket annat nytt och intressant att ta del av. I framtiden. Jag övar engelska och tyska, varje dag. Det är kul. Och här saknas inte pengar hela tiden. Behövs något så är det liksom bara att beställa. Utan att fundera i fjorton varv först. De långa resorna och dagarna kunde jag klara mig utan, men i övrigt?

Jo, det är en klart annorlunda miljö och jag tror det kan bli riktigt bra det här.
Men jag saknar J. Mycket t o m.

12 september 2010

Hallon


Hittade ett nytt gratisprogram för roliga collage häromdagen. Tyvärr följer en vattenstämpeln med. Hm. Ska nog hitta nå't sätt att komma runt det.

Hittade hallon också. Blev en sväng igår efter älgjaktens avslutande och samma sak idag. Så nu ligger drygt två kilo infrysta till vinterns godaste hallonsylt, en hallonpaj till gårdagens efterrätt i våra magar och en skål med färska bär står i kylen och väntar på att bli uppätna i morgon. Vardagslyx.

Tack E för tipset!

En vecka kvar

Dags att göra sitt val - igen. Mest märks det väl på att så fort man slår på radion är det någon valdebatt, reklaminslagen på TV:n har ändrat karaktär och valsedlarna kommer neddimpandes i brevlådan.

Solidaritet har alltid varit en självklarhet för mig, liksom medvetenheten om att förutsättningarna för att driva företag är intimt förknippade med möjligheten att bygga vidare på välfärden. Nöten att knäcka är vilket parti som, i mitt tycke, bäst kan uppfylla dessa (vid första anblicken) något motstridiga mål. Men mitt engagemang vill ändå inte infinna sig som förr.....

Fanns det en avgörande fråga som gick som ett gränsdike mellan blocken, som i Sollefteås fall, kanske min glöd skulle tändas igen. Annars tycker jag nog, liksom många andra, att debatten alltför ofta hålls på en låg nivå och känner mig nog aningen velig och osäker på vad alla vallöften egentligen innebär om de nu verkligen infrias i förlängningen.

Men rösta ska jag, om det så mot förmodan skulle bli blankt.
För den rättigheten avstår jag inte.

11 september 2010

Blomsterminnen


Löven blir gula och allt vissnar i en rasande fart. Blommorna i våra utekrukor har som vanligt fått alldeles för lite vatten, så nu ska de slängas. Egentligen intresserar mig inte odlade blommor nämnvärt. De är fina att titta på, när någon annan sköter dem. Men, personligen tycker jag nog att de vilda blommorna är minst lika vackra att njuta av.

9 september 2010

Ca 3 månader till premiär

Försäsongsträningen med Alpina klubben är igång. Och jag som ännu inte bokfört klart, inte skickat mail till alla nya presumtiva klubbmedlemmar från informationsträffen i våras, inte fixat fram våra stadgar till Handikappidrottsförbundet och definitivt inte har kondition för att vara med på träningarnas övningar alls.

Men det känns ändå lika kul - nedräkningen till snö och skidföre har börjat!

6 september 2010

Hopp för mänskligheten?


Brukar sällan följa nå'n särskild TV-serie sådär, men av någon anledning började jag titta på "Kvalster" i 1:an. Nu är jag fast. Kan inte släppa tragiken, sorgligheten, bristen på kommunikation och karaktärernas tillkortakommanden som människor och medmänniskor.

För jag är ju den obotlige optimisten, vill så gärna att där ska finnas hopp. Att vi alla ska inse vilka brister och egenheter var och en av oss har som förstör, såväl för oss själva som för dem vi älskar mest. Och i kvällens avsnitt tyckte nog regissören att jag väntat nog. Nöjd? Jo, en stund, tills insikten når mig:

- Verkligheten har inte något manus för att hålla tittarnas intresse vid liv. Hur många svikna barn, kvinnor och män går till sängs ikväll?

5 september 2010

Hösttecken


Hösten är på ingång. I morgon börjar älgjakten, så idag var det var hög tid att ta ner kossorna från buan.

Efter en riktig och bra jobbardag i fredags, har vi annars haft en lugn helg i kureringens tecken. F, vår störste sjusovare, vaknade lite febrig någon gång mitt på dagen igår, varvid jag bar upp färskpressed apelsin och smörgås och talade om att han fick ligga kvar och vila så länge han ville. Det var en förvånad och något fundersam kille som försiktigt undrade:

- När FÅR jag gå ner då???

Se'n fick vi finfrämmande av guddottern med mor. När de åkte fylldes gården av byns grabbar och jag jag stack till Buan för att förbereda inför dagens hemflytt. Just de här kossorna hade vi nog kunnat göra ett "Alpabzug" med, men min fysik för dagen inbjuder inte till några längre promenader, tyvärr. Och inte har jag nått några framgångar på övertalningsfronten när det gäller att klä killarna i "Tracht" heller.

Men det hade garanterat gått fortare. Tjuriga koskrällen som inte ville åka finka, punktering på traktorn och allehanda komplikationer gjorde att dagen idag tillägnades i stort sett helt och hållet de fyrbenta, med endast några få, korta avbrott för nödvändig tvätt och dammsugning. Bara de nu håller sig inom stängslet här i byn, annars kan det bli mycket köttfärs i frysen - fortare än nå'n anar.

Konkurrens om bären


Letade - och fann - lite hallon lagom till efterrätten. Men, någon hade hunnit före mig. Jag har mina misstankar - någon som är känd för att gilla blåbär och valde att bara äta bären från riset.

Vad tror du?

2 september 2010

Typiskt, va!


Minns ju inte när jag var hemma från jobbet sist p g a sjukdom. Visserligen var jag ruskigt dålig i julas, men då var vi ju ändå lediga. Men nu, andra dagen på nya jobbet ligger jag här med feber, snorfyllt huvud och värk i hela kroppen. Bara att kapitulera och stanna hemma. Trist, så in i vassen trist.

Om detta är en del av mitt nya liv, då gäller det att tänkta till. Hm, gör nu en inköpslista med mer äpplen, apelsiner, citroner, färsk ingefära och allsköns frukt och grönsaker som bara innehåller en massa vitaminer, antioxidanter och allt vad de där nyttigheterna heter. Så lätt låter jag mig inte nedslås!

Men kantarellturen på lördag, den har jag redan nu ställt in. Tror inte en 8-timmars, tung tur med mycket myrpromenader är att rekommendera två dagar efter sängläge, direkt.

31 augusti 2010

I morgon....


...börjar jag på nya jobbet. Tro inte för den skull att jag på något sätt är klar, har lämnat, gjort mitt på arbetsplatsen som varit min i mer än 9 år. Näh, jag har mappar med mig hem och har redan bokat in två extra dagar där, nästa vecka. En liten misstanke dyker upp. September kan nog bli rätt dryg. För på torsdag sätter barmarksträningen med alpina klubben igång och jag har just insett att sambon varit frikostig nog att dela med sig av sin förkylning till mig. Toppen!

Men, i morgon börjar en ny period i mitt liv. Åtminstone vill jag inbilla mig det, så jag tog vägen förbi "Hulda på Höjda" och hittade en hoper superfina kläder precis i min smak (om än inte i plånbokens, egentligen...)så nu känner jag mig ännu mer beredd att ta mig an höstens alla utmaningar.

29 augusti 2010

Husmorssemester


Andra åker på SPA. L och jag, vi sticker till fjälls några da'r. Bor i tält, äter hemlagad, restauranggod torrskaffning och sover halva dagarna. (Ja, det kanske vi inte hade gjort om inte vädret inbjudit till det, men nu passade det perfekt in i vår viloiver.) Visst har vi tappat i kondition och ryggsäcken känns tyngre än någonsin. Visst har jag blivit lite mer glömsk och förvirrad - kaffet blev kvar hemma, trots dubbelkoll.

Men lika härligt är det. Att komma bort en stund från allt. Gå en sväng, fota lite, plocka några hjortron. Beundra renarnas framfart över fjällen. Insupa den klara luften och dricka iskallt, gott fjällbäcksvatten direkt ur kåsan. Sova gott i varma sovsäcken i svala tältet och höra vinden vina och regnet smattra mot taket. Så skönt att det nästan inte går att beskriva med ord.

Nu är jag laddad. Beredd. Klarar allt! Låt hösten komma med skola, nytt jobb, föreningsliv och mörker. Den här helgen ger mig styrka att hålla ut tills snön kommer. Tack L för att vi kom iväg!

26 augusti 2010

Fjälltur nu

Äntligen!
I morgon går jag och bästa L på fjälltur. Och barnen får stanna hemma. Jag packar, tömmer minneskort till kameran, torkar köttfärs, letar karta och är som ett barn kvällen före julafton.

Två dygn på fjället är mer värt än fyra veckors semester. Dessutom har vi god mat och hela kamerautrustningen med oss. Låt mig gissa att vi går en väldigt kort bit med tung ryggsäck, slår upp ett basläger och gör turer därifrån sedan. Perfekt upplägg oavsett väder, kondition och ambition.

Hela min kropp skriker efter fjället nu.

25 augusti 2010

Pirr i magen

Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag sitter på nya jobbet. Spännade, skrämmande och nästintill ofattbart efter 10 år på i stort sett samma post.

Och redan har jag fått mail om jag vill följa med på en arbetsresa till Italien i oktober. Om det går att efteranmäla. Mannen räknade skoldagarna och suckade. Jag håller en tumme för att han inte får någon bokning på bussen de dagarna.

Det underlättar när jag redan tackat ja, trots att det innebär att jag missar Peter Jöbacks konsert, som jag redan köpt biljett till. Är det inte typiskt, att allt sker samtidigt?

24 augusti 2010

10 år


Den här kvällen för 10 år sedan var mormor och morfar barnvakt när jag och LG åkte ut för att bäckmeta. Att vi dessutom hade med oss två ringar, en flaska skumpa och lite tilltugg och passade på att förlova oss när vi hade en barnfri kväll, visste de ju inte om.

Ikväll firade vi med lite extra god middag (för att vara en tisdag) var sitt glas bubbel och en stunds eftertanke på åren som gått och alla dem vi mist under tiden.

22 augusti 2010

Summerar semester

Fyra veckor - en halv evighet som utan struktur, mål och mening blir till en enda utsmetad lång rastlös ogjordhet. De tilltänkta semesterprojekten är inte slutförda. Några bär från skogen inte plockade ( vilket i o f s har naturliga skäl - brist på tillgång och mognad). Motionen har helt uteblivit i stället för att eskaleras och jag har ont i magen för allt jobb jag inte gjort och nu ska hinna på 1,5 vecka. Dessutom lägger historiens mest utdragna höbärgning ett sordins tunga, fuktiga täcke över sommarens aktiviteter och resor som helt sonika fick skjutas på framtiden.

Men visst har det funnits ljusglimtar!
Framförallt besöken från goda vänner. De få timmarna i Västerviken med svala dopp i sjön. Yran. Dagsturerna till fjälls. Jordgubbarna. Hönorna och turerna till buan. De 24 timmarna i Åre, när LG äntligen kunde ta sig lite ledigt. Alltsomallt många fina stunder att spara på och bära med sig.

21 augusti 2010

Holiday

Vi hade pratat, funderat och hoppats. Men inte vågat boka, inte vågat tro. Och så igår, plötsligt säger LG:
-Ja, skulle vi fara till Åre, eller?

Snabbt som ögat bokade jag in oss på Holiday Club. Snälla, fina L hade uppgraderat våra rum till "Nära och kära". Vilken fin present, tack!! L på Lången följde också med. Jag och barnen blev klara lite tidigare, så vi åkte i förväg och hade precis badat in oss när gubbsen anlände. Bowling, middag och minigolf stod sedan på schemat. Konsten att pressa in så mycket som möjligt på 24 timmar, den kan vi!

Tänkte paddla kajak i dag på morgonen, men de hade bara älvkajaker, så det fick vara till förmån för Saunaworld. Köpte i stället skidor till E (födelsedagspresenten fixad!) och träffade bekanta i badet som tipsade om att testa och eventuellt köpa kajak i "sta'n" i stället.

Nu är vi renare än på länge. LG sover i soffan, helt slutkörd av att semestra, barnen är nöjda och jag laddar om för att hjälpa till i serveringen i kväll när Mickeys, med Mia-frissan, spelar upp till dans.

19 augusti 2010

Rymling


Idag rymde jag. Fast jag var inte först - innan vi ens vaknat riktigt gjorde grannarna oss uppmärksamma på att en av de tre småkvigorna befann sig på fel sida staketet. Gissa om det fick fart på oss.

Men när hon väl var på rätt sida igen hade jag fått nog av att vara hemma på gården och hjälpa bonden - både frivilligt och ofrivilligt. OK, ett finfint badavbrott med P och killarna blev det visst på Västerviksplayan i tisdags, men ändå.

Gjorde som jag gör när jag behöver "komma ifrån". Stack till fjälls. Insåg att jag har sämre kondition än någonsin, men så skönt i alla fall. Gick, fikade och plockade lite kantareller.
De finns i år också, om än inte i samma omfattning som ifjol.

17 augusti 2010

Kompisar



Vi har en var, sambon och jag. F hjälper helst honom och jag får oftast med mig E på mina uppdrag. Djuren har verkligen varit E:s ansvar i sommar. Grisarna, hönorna och även till viss del kvigorna, som jag väl ändå kanske haft mest koll på. Mysigast är de uppe i buan, som vi blivit riktiga polare med. De kommer springande och råmande så fort de hör oss.

Jodå. Ibland är jag en riktig "Bondbrud"!

Sunshine

Solen skiner - fortfarande. Det är ju rent fantastiskt! Höet är på väg in. Båthuset saknar bara färg på knutar och fönsterfoder. Jordgubbslandet - nåja, men mer kvickrotsfritt än för fyra veckor sedan är det i alla fall. De flesta av sommaruppgifterna verkar vi ro iland, innan vardagen tar vid igen på måndag. Men, semester? Jo, ledigt från skola och arbete har ju barnen och jag i alla fall. Men jag saknar möjligheten att komma hemifrån en dag eller två. H e l a familjen. Att få rå om varandra och göra något bortom alldagen.

Men, det blir väl något annat år. Nu ska jag njuta av finvädret och tillbringa resten av dagen utomhus!

15 augusti 2010

Höet som aldrig kommer in

Flera hägnar är fortfarande oslagna och vi håller råkoll på alla väderlekssajter som finns. Det är märkligt ändå hur alla soltimmar och värmegrader har en förmåga att minska ju närmre dagen man kommer?

Här blåser just nu halv orkan, termometern är nere på 15 grader (normal Jämtlandssommar?) och allt vi kan hoppas är att regnet håller sig borta.

Och regenet höll sig borta! Allt är nu slaget, lite mer färg på båthuset blev det också. F fiskade upp en abborre till och med bara liiite mer rensning i jordgubbslandet så är det helt kvickrotsfritt!

Avslutar gärna dagen i en Cadillac


Rätt som det inte händer något, så rasslar det till och allt blir genast mycket roligare. Guddottern kom på besök med sin mor - alltid lika uppskattat. Vi surrade foto och fjälltur, som blir av, och lilla hjärtegrynet botaniserade i jordgubbslandet.

Knappt hade vi vinkat av dem, förrän Cadillacen svängde in på gården för att ta oss till sta'n. Vilken mysig kväll det blev! Trevliga grannar, rolig bowling (tur att E slog så många strikar, han var lite ur balans där, ett tag)käk på Daffys och till sist en tur till Coop. Vi var ju förståss "matlaus" - igen.

Att åka fullsatt Cadillac med F:s Scotts-skiva på högsta volym(ALLA sjöng efter bästa förmåga med i "Det börjar verka kärlek..")när solen skiner i Jämtland, tja, det måste bara upplevas. Jag tror jag nämnt det förut, men det kan inte nog poängteras, vilken shoppingbil det dessutom är. Fyra hushålls inköp fyllde inte bagaget på långa vägar.