29 december 2012

Mellandagar



Tack vare en hundpromenad blev det äntligen lite bilder. Härligt månsken har vi haft, det årliga renbesöket är på plats, men igår tog blåsten i och idag både snöar och stormar det rejält. Sonen, som såg "Die Hard" tillsammans med textläsande mor igår kväll,  hade ställt väckaren på halv nio för att åka skidor, han sover ännu när det blivit tidig eftermiddag.  Själv konstaterade jag med en blick ut genom sovrumsfönstret vid åtta att vädret inte inbjöd till någon skidutflykt direkt, så jag somnade om och sov till halv tolv!! Skönt med ett uns av panikvarning.

Gårdagen gick åt till en stadstur - klappar som skulle bytas, syn som skulle kollas och pass som skulle beställas (jo - vi HAR bokat en resa till sambons födelsedag!) och det hela avslutades med ett parti bowling och besök på Max tillsammans med grannens dotter och barnbarn. De var jätteduktiga, vilket var svårt att ta för den yngste sonen som nog är världens sämste förlorare - alla kategorier. Kul med lite aktiviteter i alla fall. På hemvägen passade jag på att stanna på jobbet och fixa lite inför årets slut när jag ändå åkte förbi - skönt att få det gjort.

Nä, en kaffetår till på det här, så är det nog bara att trotsa vinden och bege sig ut till ett gäng hungriga kossor. Snöfallet verkar i alla fall tillfälligt ha lugnat sig.

26 december 2012

Premiär i hemmabacken

Jag fick med mig grabbsen till backen idag - wow!! Men det var väl tack vare att vi plockade med kompisarna också. I morgon kväll börjar träningen och det är inte utan att vi ber om mer snö - endast två backar har tillgång till konstsnö och de är ännu rätt hårda.

Samtidigt rasar en debatt på facebook angående anläggningens nya liftkortspriser.  Ifjol var det extremt billigt, men så höll ju hela Sportstylekoncernen på att gå åt pipsvängen också. Det är lätt och går fort att glömma..... Fast jag kan hålla med om att höjningen blev häftig på "ett bräde" och att ordinarie dagkort inte är värda sitt pris, med tanke på hur många liftar man får tillgång till på andra ställen för ungefär samma kostnad.  Ska bli spännande att se vart debatten landar. Själv åker vi ju mest med klubben och då behövs inget liftkort, så vi får se hur vi gör med resten. Dessutom ryktas det om en specialvariant för klubbens medlemmar. Hoppas.

Hemma var det beställt skinkfrestelse och jag som inte gillar Jansson gjorde ändå en liten sådan till sambon. Men det där att jag inte gillar Jansson, det visade sig vara helt fel när jag fått prova min första egentillverkade, med mer grädde och mindre anjovis. Mums!! På tal om grädde förresten - vi har snart konsumerat 3 liter (!!) sedan helgen före jul. Rekord??

Avstod en historisk "bal" i Laxsjö, till förmån för en bastu ikväll. Men vi fick besök, så dit har jag inte kommit ännu. Marschallerna har slocknat och jag har snart eldat upp all ved.  Men nu så!!

25 december 2012

En godare fortsättning

Tack alla - för goa, varma mysiga julhälsningar!

För visst, det blev ju jul i år också - och riktigt juligt till och med även hos till sist. Även om granen hämtades på söndagen, så den inte kunde kläs förrän på självaste julafton. Det hann bli rätt mörkt innan vi  kom till skogs och den utsedda granen hittade vi inte. Den alternativa granletningen kan mycket väl ha resulterat i decenniets styggaste gran, eller för att använda sonens ord - "Den var snyggare när det var mörkt".

Som "vanligt" på julafton hinner jag bli både arg, gråtfärdig och superirriterad på övriga familjemedlemmars extremt tillbakalutade attityd, innan allt är klart för att sätta sig till bords. Sedan äter vi i lugn och ro. Men i år var det lite speciellt, nästan som att ha småbarn igen, om än inte lika gulligt. Fast ibland gick det inte att göra annat än att dra på munnen i alla fall....

Julklappsutdelning sedan - som vanligt har jag bönat och bett om färre och inte så dyra paket och som vanligt har det bara hörsammats av mig. Så här sitter jag nu med en sprillans I-phone och gubben med en ny tröja att ha när han kör buss. Så kan det gå.

För övrigt njuter jag nu av den "riktiga" julen. Julotta, barn som testar julklapparna, chokladpraliner, promenader i fluffsnön, snabblagade julmatsrester och soffhäng med glögg, ost, pepparkakor och diverse filmer. OK, det blev en biltvätt också.

20 december 2012

Dagen före domedagen

Tänk om det stämmer?
Att världen verkligen går under imorgon!

Vilken tur då att vi/jag inte gjort så stora eller många förberedelser inför julen.
Det skulle ju liksom kännas lite onödigt.

Önödigt var däremot inte det faktum att tre supersöta, gosiga kaninungar plötsligt fick ett nytt hem (hos oss!) igår kväll, den stora sömnen förleden natt, jullunchen med kollegorna idag och testet med dricksilver för att hålla förkylningsbacillurerna på armlängds avstånd.

Långsamt, långsamt börjar även jullusten infinna sig. I alla fall lite. Och de uteblivna julkorten kommer att ersättas av Nyårsbrev. Det har jag precis bestämt.

Sa jag förresten att snön kom i natt? 25 cm, minst, av härligt vitt fluff!! Jag tror det hjälper - mot allt!

18 december 2012

Försenad, frustrerad och trött

När krusbakarkompisen fick salmonella bestämde jag mig - blir inga kakor i det här huset till jul. Jag har helt enkelt ingen lust. Men lite chokladbiskvier till nyår, kanske? I stället kokar jag kola. Det har jag aldrig gjort förut, men det går snabbare och är mindre kladdigt än att baka. Sedan ska det bli Mammas engelska fudge - det är nostalgi. Sambon tar hand om knäckkokningen och bagarstugan är bokad till lördag. Granletningen hinns nog inte med förrän på söndagen, men det borde räcka, hoppas jag.... Så någon slags jul blir det väl i alla fall.

På torsdagens träning kan vi inte vara i vår gympahall eftersom det är juldisco där. Jag kollade i stället med backen och kanske skulle vi kunna träna, men på styrelsemötet bestämdes att även systerträningen på centralorten skulle ställas in, så vi informerade i helgen, på FB och på hemsida och avblåste prepareringen av backen. Idag har några kommit på att de i alla fall vill köra inomhusträningen gemensamt på den större orten. Tänk att sådant där kan göra mig så galen, då man inte kan bestämma sig och sedan är det bestämt. Nu är ju i princip all information vi gått ut med felaktig och på hemsidan ligger dubbla budskap. Dessutom hade vi kunnat vara i backen om vi bestämt oss i tid! Inte för att det egentligen spelar någon roll, men frustrerande tycker jag det är likaväl, så en stackars oskyldig budbärare fick sig en rejäl skopa ovett idag.

Så brukar jag ju inte bete mig, men om det är någon ursäkt så är jag trött - så obeskrivligt i behov av mer sömn och just nu med massor kvar att göra på jobbet, julgardiner ostrukna och oupphängda i två hus, inget i matväg förberett inför julen, ett hus som är så totalt ostädat att jag inte vet vart jag ska börja, en tvätthög som svämmat över alla bredder, ett annat hus som skulle behövt lite konstgjord andning av dammsugare och mopp  - ser jag inte när jag ska kunna åtgärda det. Vilket gör mig ännu lite tröttare.

Och inga julkort blev det i år heller.
Suck!

16 december 2012

Helgens läger


Skönt fjälltrött i både kropp och huvud, är det mer än tillåtet att gena lite. Så jag dristar mig till att stjäla en av mina FB-kompisars, tillika förälder i Almåsa AK:s facebookuppdateringar:
Fantastisk skiddag med barnen i Drommen, Pärsklavin, Poliser, Fjällräddning, Ambulans,Helikopter, skoters, lavinhundar o n'StorEriks porträtt på väggen i receptionen...en komplett skiddag med Almåsa AK.
Lägg till detta att det faktiskt var två av dem och dessutom ett intensivt och högljutt parti Pictionary - och helgen är komplett! Att jag då glömt reservbatterier till kameran hemma och valde att lägga min tid på skidåkning och umgänge i stället för fotografering faller bara in i den icke-fotograferings-period jag för övrigt befinner mig i för tillfället.  Men nu är det God Natt!

15 december 2012

Just nu

Lägger jag förhoppningsvis säsongens första svängar i Drombacken. Lycka!

14 december 2012

Åldersnojja

Jag vill inte bli gammal.

Åtminstone inte om det innebär att jag är beroende av andra, oavsett om jag vid det laget är medveten om det eller ej. Att bli till en last och upphov till ständigt dåligt samvete för mina mest älskade är något som skrämmer mig. Oerhört. Därför har jag en överenskommelse med min yngste son - jag skall göra allt som står i min makt för att leva tills jag blivit 75. Sedan får dagsformen avgöra. Mina erfarenheter och upplevelser på nära håll ger mig all anledning att fundera i dessa banor. Jag har till och med kommit så långt att jag skulle kunna tänka mig att återinföra ättestupan. Med den "lilla" skillnaden mot förr, att den skulle vara självvald. Innan jag blir för sjuk. Dement. Orkeslös. Beroende.

Du kanske tycker att det låter groteskt? Ligger förmodligen något i det. Själv tycker jag ändå att mina tankegångar mest av allt är egoistiska. Jag vill bli ihågkommen som den människa jag är, inte som ett ihåligt skal av någon jag en gång var.

Luciadag

Tror inte jag sett en livs levande Lucia sedan barnen gick på lågstadiet, men tack vare kollegans omvärldskoll lyckades vi smita in och se ett vackert och skönsjungande luciafölje på de kommunanställdas eftermiddagsfika. (Vi snikade dock inte in oss på själva fikat, där gick liksom gränsen).

Konstaterade att det hänt lite på luciasångsfronten sedan jag senast lussade själv. Då var vi fyra tjejer runt nitton-tjugo år, med Sverigehemlängtan, egentillverkad luciakrona och klädda i lakan som sjöng kristna julsånger på svenska med största allvar för våra lätt roade arbetskamrater på slottet i Schweiz. Inte hade vi då kunnat föreställa oss att det årets största juldänga* skulle finnas på repertoaren för ett luciatåg nästan 30 år senare.

På kvällen genomförde vi säsongens sista inomhusträning och med sambon borta hade jag stora förväntningar om en kväll i egoismens tecken - en kopp te, en bra bok och eld i kakelugnen. Verkligheten blev som vanligt något helt annat - kul och bus i bassängen extra länge med de större barnen, hem och fika (köpta - tyvärr) lussebullar, läsa läxa med sonen, ut och fixa fliseldningen som stannat - tog tid men löste sig, försökte göra upp eld i kakelugnen, men veden var så sur, så det tog ännu längre tid, så till sist - ett ögonkast på klockan och ett konstaterande att det var dags att styra kosan mot ett sänggående före midnatt i stället för bokmys.

* Noterbart för den som orkar kolla videon:  Inspelad i Saas Fee, Schweiz, där en av våra kompisar drev ett Drogerie några år senare och vi hälsade på. Och tänka sig, att vi verkligen till hundra procent tyckte att de där kläderna och frisyrerna var.........supersnygga!

13 december 2012

Andrum

Har skickat iväg sambon på en fyradagars julbordsresa till Tallin. Han har ju en förmåga att hålla en sysselsatt när han är hemma, så äntligen kanske det blir lite tid över till julstök. Nejmen visst ja - vi ska ju på läger i helgen!! 75 personer är det nu som anmält sig till vårt tvådagars i Bydalen. En smått otrolig, men fenomenalt rolig siffra. Många föräldrar också, vilket inte gör saken sämre - tvärtom!

Känns helt rätt med en ledig helg fylld av skidåkning mitt i julhysterin. Fast jag är inte så hysterisk. Gör mindre och mindre varje år och det går bra det med. Den där riktiga julkänslan jag hade som barn när hela släkten samlades, den vill som inte riktigt infinna sig när vi numera sitter på fyrmanhand med ett kort besök av svärföräldrarna bara under själva julmiddagen. Det känns som att det kommer nog inte bli sådan där riktig jul igen förrän barnen bildat familj. (Om de nu gör det?) .Och tills dess kan det liksom kvitta.

Men mjukbröd - jo det vill vi baka! Måste komma ihåg att boka bagarstugan, bara....

9 december 2012

Julbord med bowling


Guddottern fick feber och modern som skulle få lite vila, fick rycka ut och hämta skruttan i stället. Eftersom sambon skulle köra bussen bestämdes hastigt att även resten av familjen skulle haka på det lokala åkeriets företagsjulbord med bowlingtema. Jag var tveksam, kändes som att vara femte hjulet på någons firmafest, men vilken tur att jag inte stod på mig med kravet om att få stanna hemma!

Det visade sig att de bjudit med hela familjerna, så det blev en fantastiskt trevlig tillställning där resultaten i bowlingserierna spelade mindre roll och alkoholen i princip fick stå orörd. Maten smakade bra och sällskapet var det allra bästa. Dessutom lyckades jag skrapa ihop flest poäng på min bana (hur nu det gick till???). Så dagen som började mindre kul slutade även denna gång i dur.

7 december 2012

Huset fullt

Hämtade guddottern i hopp om att mamman ska få lite andrum efter alla sjukhussvängar. Mysfaktorn på små fyraåringsarmar som virar sig runt ens hals och fjunigt barnahår som kittlar i näsan är inte ens mätbar - det slår allt!

Storsonen har i sin tur två kompisar på besök för övernattning. Just nu ser de film. Eller - en film snurrar på Dvd:n samtidigt som de kollar Youtube, telefoner, datorer och käkar chips. Skotern i Gamla sta'n är hetast just nu.

En lite annorlunda fredagskväll - annars brukar ju soffhänget vara paxat av mig.

Så bra det blev!

Nämen - om jag bara kunde beskriva hur bra det var!

Jag blir varm, stolt och glad av att bo i en (glesbygds)kommun med så många duktiga idrottare, ledare, kulturarbetare, företagare, ideellt arbetande personer och allmänt goa' människor. Arrangemanget var riktigt, riktigt proffsigt med presentationsfilmer, prisutdelare som höll sig till saken, en helt suverän konferencier, god mat, supersnabb servering och sist men inte minst - en makalöst fantastiskt bra underhållning!!

Några axplock av dessa:

- Kvällens roligaste mellansnack och en ny favorit (inte minst p g a gitarrdekorationen) - Jonas Jonasson & the Bedroom Eyes. (Historien bakom den länkade videon är helt otroligt rolig bara den!)
- Kvällens vackraste röst - Therese Olofsson band
- Kvällens mest medryckande toner - Jannez
- Kvällens ödmjukaste mångsysslare - Jesper Lindgren från Pure Faith

Dessutom har det börjat snöa lite, lite. Somnar med ett leende på läpparna ikväll!

6 december 2012

Gyllene tillfälle

Laddar för Guldkväll.
Priser ska delas ut, företagare och frivilliga ska premieras. Fin trerättersmiddag kommer att serveras och underhållningen är den bästa med lokal touch. Jag har t o m köpt en klänning för att ha på mig. Det är ju inte så ofta jag går på fest.
Det här ska bli riktigt spännande och kul - även om det mest är jobb.

4 december 2012

Man slutar aldrig att förvånas

Äldste sonen har återigen slagit oss med häpnad. Häromveckan var han och en klasskompis utlånade till skolan i sta'n för att spela särkole-SM i innebandy. Därifrån kom han hem med idel beröm av ledarna. Visserligen alla matcher förlorade, men sex mål gjorda! Och då var han ensam om att göra mål.

I söndags gick han kurs för skoterförarbevis. Kursen höll på från 9 till 16. Intensivt som attan, men han fixade det hur bra som helst. Vid förhör klarade han nästan alla frågor. Sambon och jag, vi bara skrattar och gapar - vilken inlärningsförmåga! Den har vi inte sett så mycket av förut, direkt. Jag har en stark känsla av att det  här kommer gå hur bra som helst när det är dags för provet.

Idag var jag iväg och tittade på honom och klassen när de spelade Tomtebandy. Och ta mig sjutton - där finns speluppfattning, laganda och till råga på allt var han inte kapten också! Spelet var bitvis riktigt tufft så han skadade handen, men han fortsatte ändå spela med full fart och totalt fokus med blodvite och allt.  

Tänk vad han kan, killen vår!

20 dagar till julafton

Nämen, lite julpysseldags borde det väl hög tid för nu? Jomenvisst. Sprang in till svärisarna innan de hann lägga sig ikväll och letade reda på deras ljusstakar. Julgardiner får bli ett senare uppdrag. Hos oss är det i stället fokus på läxor och inläsning till prov. Geografi är betydligt enklare, roligare och intressantare än musik. Det är jag och yngste sonen rörande överens om.

För övrigt är jag obeskrivligt trött (intresseklubben antecknar) och har två kvällsuppdrag att se fram emot innan veckan är slut, så ikväll SKA jag leta reda på sängen före tolv.
Önska mig lycka till!

3 december 2012

Ny vecka, nya tag

Börjar den här jobbveckan med att läsa Olof Röhlanders peptalk till en mugg termoskaffe kokt på björkved. Ta mig sjutton om det inte är godare än kokt på vanliga elspisen?

Igår hade byalaget fixat jättefin jullunch - vi var nog nästan hundra personer som träffades och trivdes. Själv smet jag ut i skogen efter en stund, tände marschaller och eld och bytte om till 350-årig tomte (döm om paniken när jag letade fram kläderna en timma före avresa och insåg att vi skrotat skägget häromåret - blev till att slakta ett gammalt fårskinn i en hast) för att vänta på barnen som kom för att lämna önskelistor. Lika roligt varje gång, även om jag saknar helheten med bandvagnsturerna.

Hemma fick vi varken upp lamporna på adventsgranen eller några ljusstakar hos svärfars. De hade gått och lagt sig är vi kom hem - kvart över fyra!! Gör ett nytt försök idag, håhåjaja. Annars gick tiden mest åt till någon form av läxläsning och att elda, elda, elda. I vedspis och kakelugn är det ju mysfaktorn ändå rätt hög, men den stora pannan som ska värma tre hus - nja, det är inte så pittoreskt.

På sjön har isen lagt. Det är rekordtidigt. Om inte det tar och stormar någon dag, för då lär den riva igen. Och i kameran la batterierna av. Någon som är förvånad?

2 december 2012

Räddningen!


Trevlig 1:a advent på er

1:a advent börjar ju bra. Typ. Fliseldningen har pajjjat, trots, eller kanske till och med på grund av nyinköpt skruv.  Då behagar kvicksilvret för första gången i vinter krypa ner mot -20. Fortfarande ingen snö som isolerar, vilket i sin tur innebär att vattnet fryser i ladugården (som väl är inte i kornas vattenkoppar - ännu). Inser att jag glömt köpa nya ljus till adventsstaken. Och sambon kör buss.

Jippiee!! Eller nå't.......

1 december 2012

Planer inför dagen

Idag har vi så många valmöjligheter då det gäller aktiviteter att det förmodligen inte blir något alls av alltihopa. Särskilt som vi började dagen med att sova ikapp veckans förlorade sömntimmar.

Nåväl - skidskytte i sta'n är ju alltid kul, adventsfika hos Fru Fröken Karamell verkar vara ett bra alternativ, ljuständning på gravar, adventspyntning i två hus, lite kakbak kanske, eller mera julgransletning? Och dessutom är det, om än kallt och blåsigt, riktigt fint promenadväder med fantastiskt fotoljus.

Äh, häller upp ännu en kopp te och funderar lite till. Med den här farten så kan vi snart stryka hälften i alla fall.

30 november 2012

Det var bättre förr

Åtminstone snömängdsmässigt.... För just nu verkar det som att ALLA i HELA Sverige får snö. Utom vi. Och jag som är beroende. Snyft!

28 november 2012

De senaste 24 timmarna

En "ledig" dag som när jag summerat till slut bestod av en halvtimma fjöstjänst, 4 timmars bilkörning, 2 timmar hälsocentralsbesök för egen och svärmors del, 2 timmar städning (inte i vårt hus dock), 1 timma eget jobb, 1 timma ekonomihantering för sambons räkning, 1 timma läxläsning, lite tid för dusch, mat och nyhetsuppdatering, alldeles för få timmar sömn och sist men inte minst - 2 timmar energiboost på inspirerande, peppande, skrattfylld föreläsning med Olof Röhlander  som Unionen bjöd på.

Jag är nog inte så bra på att göra en och samma sak någon längre tid, tror jag.

Men, om man blir lite allvarlig och tittar bakom rubrikerna kan man ana en känsloresa från förtvivlan till uppgivenhet via frustration till ren och pur glädje som allt sammantaget ändå landar i ett tryggt lugn. Men om allt det ska jag (behöver jag!) skriva någon annan gång. Snart.

27 november 2012

Som vanligt

Som vanligt har sonen varit sen att upplysa om att det är prov i skolan och som vanligt blir jag lätt stressad. Den här gången gäller det Kemi. Vi läser in texten tillsammans och förhörsfrågorna följer som kulspruteskott ur den i det här läget möjligen även något irriterade mamman:

- Vad heter vätskan som blir kvar när du filtrerat en slamning?
- Slams??!!


Och vips är även mamman som vanligt igen.

26 november 2012

Adventgransletning


När jag tittat på ännu lite mera skidåkning, bakat en i mitt tycke alltför söt långpannekaka ur nya "jultidningsboken" och faktiskt påbörjat röjningen av ännu ett rum fick jag nog. Solen var redan på väg ner och frostrosorna på motorhuven vackrare än någonsin. Ungarna hade redan dragit sig upp till skogen för att åka kana på islokarna och planen var att leta julgran. Nu var vägen mer isgata än väg, så jag vågade mig inte upp till de bästa granmarkerna, risken att vi skulle hamna på tvären i diket med bilen var alltför stor. Så det fick bli en knappt godkänd adventsgran i stället.

Det obligatoriska fikat fick följa med när vi klättrade uppför ett litet "berg" vid grusgropen. Sedan satt vi där med utsikt över sjön åt ena hållet och den stigande månen åt det andra och värmde oss med Oboy, Liklenning och Mjuk kolakaka. Det var nästan lite som när barnen var små och vi gjorde utflykter alldeles i närheten som blev till stora äventyr.

24 november 2012

Inga bilder idag heller

Den minnesgode kanske kommer ihåg min sambos förhållande till vitlök. Gissa därför vad som stått på menyn här när han ätit middag på annan ort två kvällar i rad. Jodå - igår blev det en röra till köttet och de ugnsrostade grönsakerna med massor av vitlök och ikväll en fiskgryta inspirerad av Markus Aujalay med ännu mera vitlök och därtill en slags variant på aioli med creme fraiche. Jag och äldste sonen åt som bara den och gav anrättningen en 10:a var, medan den yngre sänkte betyget rejält eftersom det var räkor i. Nåja - you can't win them all.

Vinterstudion har startat - Hurra! Enda bekymret är väl att det blir ännu svårare att få något vettig gjort på helgerna nu. Fick ett rum röjt i alla fall - om man tar ett per helg kanske jag blir klar lagom till jul?

Vi övervägde ett tag att åka in till sta'n imorgon för att kika på mixedstafetterna i skidskytte. Men här har regnat hela dagen och nu väntas kyla, så med den grad risken för blixthalka ökar i kalkylen, väljer vi nog att stanna hemma. Lite adventsförberedelser såväl här som hos svärföräldrarna kanske kan vara på sin plats i stället?

22 november 2012

En kväll på centralorten

När tränaren hade feberfrossa tog nya generationen över med bravur - tack P! Badvakta gick däremot bra och sedan radade taxibilarna upp sig för att hämta hem de nytränade barnen - det händer nog bara på Almåsas Offerdalsträningar, där samåkning är A och O. Sedan smet sjuklingen över till Fritidsgården och parkerade i en soffa för att bevittna tre Landöpöjkar åka på rådäng i bordtennis av en Kaxåsbrud. Det var kul. FritidsledarMarie förbarmade sig över vraket och bjöd på en kopp kaffe så tanten piggnade till och höll sig vaken hela vägen hem. Tack för det!!

Hemma blev det ett långt, efterlängtat telefonsamtal med syster. Som jag saknar henne och hennes familj emellanåt.......

Åsså lite feber på det

Tyckte väl att allt gick osedvanligt trögt och långsamt igår. Tror jag har förklaringen nu. Det blir en hemmajobbardag till. Ska försöka hinna vila lite också. Och däremellan fortsätter reseplaneringen inför sambons 50-årsfirande.

21 november 2012

Lugnt idag?

Kraxar, fryser och dricker te med honung. Har några timmars jobb som passar bättre att koncentrera sig på hemmavid idag - lägligt när jag inte känner mig helt på topp. Sedan blir det nytt möte med sonens duktiga lärare (under stora protester från sonen, dock) och en sväng till sta'n där  ungarnas nymonterade skidor ska hämtas, för att på hemvägen plocka med den större ungen själv som är i skriande behov av en klippning av den numera pälsmösseliknande kalufsen.

Så det blir nog inga problem att få den här dagen att gå - heller.

20 november 2012

Sjukt

I blogglandia är det förkylt och likaså börjar det vara i vårt kalla hus (joråsåatt - skruven till fliseldningen gick sönder igen och det tar tydligen längre tid att skicka den från Kilafors än om vi hade hämtat den själv). Men i jämförelse är det ju inget att ens notera, när en av mina allra bästa vänner ligger på sjukhuset och väntar på operation av gallan och en annan åker akut till Umeå i morgon för att rädda en lossnande hornnäthinna.

Jag sänder dem de varmaste tankar och hoppas att de båda snart är tillbaka och i full fart.

18 november 2012

Förändring

Om man frågar mig så är det oftast något positivt, även om det inte känns så till en början.

I min vänkrets, bland bloggare och bloggerskor jag följer och hos bekantas bekanta verkar just nu vara en tid av stora och små förändringar. En del självvalt, annat påkallat av yttre omständigheter. Någon flyttar, börjar ett nytt jobb, någon lägger om livsstil och blir ett mindre, friskare jag, någon separerar. Allt förknippat med uppoffringar, slit och samtidigt en föraning om ett nytt ljusare, roligare liv.

Jag ser, hör och läser och vill även jag. Förändra och förändras. Men, så stillar jag mig en stund och tänker att nu, just nu och här, är faktiskt det mesta alldeles så bra som jag kan önska. Ovanligt sams med sambon, ruskigt roligt på jobbet, svärföräldrarna ompysslade av hemtjänsten, djuren ljuvliga, barnen - nåja, lite mindre TV-spel och lite mer läxläsning hade kanske inte gjort något, men det flyter i alla fall på.

Varför ska jag då stirra mig blind på de där extrakilona som envist biter sig fast trots att jag äntligen lyckats klämma in tid för både gympapass och promenader, de där böckerna jag inte hinner läsa, de där dammråttorna som växt sig så stora att de nog snart går till attack och de där samtalen sambon skyr.

Ibland kan det nog vara bra att bara låta saker vara, förbli i det oföränderliga och nöja sig med nuet. Ska nog prova med det, tror jag.

17 november 2012

När det ljusnar


Det är något alldeles speciellt med ljuset dessa novembermorgnar. Men jag längtar snö och skidor. Till fjälls åker de redan för fullt, men vi har inte lyckats mobiliserat vilja och ork tillräckligt för att ta oss iväg. I stället blev det en lång sovmorgon. En välbehövlig sådan särskilt för sonen efter en spännande vecka med långa dagar på Särskolegymnasiets PRAO.

Att hälsa på kossorna vid 10-tiden tillsammans med sambon som (tack och lov!) lagade utgödslingen har inte alls samma meditativa effekt som att vara där alldeles själv innan solen gått upp. Men fikat med sonens kompis mamma efteråt satt fint - idel norska bakverk från Lierne Bakeris fabriksförsäljning blev det idag. Nästan lika gott som hembakt.

För att om möjligt kunna skjuta ytterligare något på den nu helt extremt behövliga grovröjningen av vårt hus (städning är för snällt sagt), tar jag ut hunden på långpromenad medan ljuset ännu dröjer sig kvar. Att jag ska vara så fruktansvärt dåligt på att ta itu med dessa nödvändiga små enkelheter, som tornar upp sig till oöverstigliga hinder när man sparar för länge. Men, men, jag får ju själv bo i "skiten" så det drabbar ju åtminstone ingen annan......

13 november 2012

Några av de där sakerna jag aldrig skulle göra

Det är rätt länge sedan nu. När jag var ung, ja mycket yngre än idag, då visste jag precis hur jag ville att livet skulle vara. Hur just jag skulle leva, hur just mitt liv skulle se ut. Någon sa någon gång att det enda du kan vara säker på är att inget blir som du tänkt. Det var en klok person.

Men det kan ju bli bra ändå. På något annat vis.

Så just därför stryker jag alltid sambons skjortor när han ska köra buss. Dessutom, sedan ungefär en vecka tillbaka, kliver jag upp ännu lite mera före alla andra i familjen. Drar på mig fjöskläderna och sneddar över gården i den klara, kalla morgonluften för att dra igång riven, utfordra och mocka hos våra kossor. De är ju bara åtta, så det går rätt fort om jag inte räknar den obligatoriska duschen efteråt. Om man dessutom betänker att alternativet var att skicka dem direkt till slakt, eftersom svärfar med sina 89 år och all rätt nu helt dragit sig tillbaka från djurskötseln, så........... Men det ingick ju aldrig i planerna.

Psst - om du lovar att inget berätta, så ska du få veta en hemlighet:
Jag tycker det är hur mysigt som helst! Det tyckte jag redan de enstaka gånger jag hjälpte svärfar när han av en eller annan anledning inte kunde eller orkade helt själv. Men nu! Lugnet och ron som sprider sig i min kropp när jag smyger in till korna som tacksamt hälsar mig med några försiktiga råmanden. Och ljudet sedan, när de börjar mala i sig höet, det skulle banne mig spelas in och säljas som antistressmedel. När jag sedan hunnit titta till kaninen och hönorna så har även tuppen vaknat så pass att han försöker sig på att gala lite yrvaket. Dags då för mig att återvända till värmen och ljuset i huset, kolla att barnen är klara för skolbussen och hoppa in en sväng i duschen innan jag bättre förberedd än någonsin gör mig redo att åka till jobbet. 
Jag kan helt klart vänja mig med den här nya rutinen, faktiskt!!

11 november 2012

Bra kombinationer

Pugh%20&%20Miss%20Li%20-%20You%20could%20have%20it%20(so%20much%20better%20without%20me)

Efter en - återigen - intensiv vecka tog jag med mina fina arbetskamrater på utflykt i fredags. Vi skulle gå en delsträcka av den nyrustade S:t Olavsleden, vilket vi också gjorde, om än med lite extrasvängar. Jo, för tids- och för all del allt annat också - optimisten var övertygad om att det var ljust till halv sex, vilket verkligen var en sanning med modifikation. Mina kloka kollegor hade som tur var packat med pannlampor. Naturligtvis gick vi lite fel i halvmörkret, fick snedda genom skogen och klättra uppför en brant - men vi kom rätt till slut!  Där såg vi Bröllopstenen och en utsikt som måste vara magnifik i dagsljus.

Väl framme på Wången fick vi en grundlig rundvandring som gjorde oss imponerade - av anläggningen, av hästarna, av hästtjejerna. Sedan testade vi deras nya vandrarpaket - bada bastu, bo i stuga och laga middag själv efter recept med iordningställda och färdigmätta råvaror. Det blev Anka med apelsinsås och potatismos samt Moccapannacotta till efterrätt. Alltihopa utsökt gott med såsen som pricken över i:t och vi kände oss som värsta kändiskockarna.

Sedan snabbt hem på lördagen för att avverka årsmötet för skidklubben. Jag blev inte kvitt kassörsjobbet i år heller. Suck. Men det kan finnas en lösning, som jag hoppas mycket på. Avslutade dagen med att ro en båt till båthuset - med endast en åra (våra och andras barn som huserade här i somras hade vid något tillfälle misslyckats och en åra var avbruten) och till sist, likt alla andra svenskar varje lördagskväll, verkar det, njuta av Miss Li:s kväll i "Så mycket bättre".

Idag har det varit lugnt värre med spännande och rolig slalompremiär - duktiga grabbar! Naturligtvis lite farsdagsuppvaktning med paket (hittade strumpor o T-shirts på konkursutförsäljningen i Alsen igår - perfekt!), en bit seg (jo, tyvärr!!) älgfilé från botten av frysen och hemgjord Bearnaise (den blev i alla fall god) och till sist en egenkomponerad fryst tårta med valnötsmarängbotten och äppel-lingoncreme till fyllning. Jag blev jättenöjd, men yngste sonen och fadern klagade på att kanelsmaken slog igenom. Hm, tror de får laga mat och baka helt själva snart, de där två finsmakarna.

Nu återstår bara att förbarma mig över svärföräldrarnas hund som får betydligt mer mat än motion. Han som alltid varit så fin i formen har nu intagit modell av en större tunna. Stackarn! Sedan väntar en vecka som i alla fall på papperet ser betydligt lugnare ut än den som nyss gick.

8 november 2012

Världens bästa arbetskamrat

Det har jag! När jag ringer in till kontoret och säger att:

 - Jag nog blir sen idag igen för här har strulat och utan att det var planerat måste jag ta fjöset idag och då måste jag ju hinna duscha också innan jag åker in till jobbet och sedan blir jag inte kvar så länge för jag har lovat skjutsa killarna på innebandyn och så är det ju vandringsmötet ikväll...

Då avbryter hon mig lugnt.

-Men måste du verkligen hit då? Jag har allt under kontroll. Om du stannar hemma hinner du säkert med mycket mera?

Sagt och gjort. Alltihopa. Och framförallt besparade hon miljön och mig en timmas och minst 5 mil bilkörning - för att inte tala om en hel drös med stresshormoner. Den dagen man kan nominera arbetskamrater till Guldgalan står jag först på kö.

Tack allra bästa E! För mig är du ändå mer guld värd än alla galor i världen.

7 november 2012

Logistiken



Äntligen - fem minuter "över"!

En titt i almanackan och jag blir alldeles snurrig. Det är inte lätt att få ihop allt när man bor lite på sidan om. Törs inte ens räkna ut hur många mil det blir denna vecka. I jobbet, med besök på habben, skolan, innebandyträning för sonen, egen gympa och aktivitet med klubben. Tur att det går att samåka, så att jag inte behöver köra allt själv.

Men det här är ju inget nytt för den som bor i glesbygd och dessutom har aktiva barn. Att köra 10 mil enkel väg till en träning är inte ovanligt för några och att snurra runt som en skållad råtta och skjutsa mellan barnens alla aktiviteter är väl vardagsmat för de allra flesta. Tur i oturen att just mina barn är nöjda med lite.

Ute stormar det. Det började i natt så resan hem från kvällsmötet i Norge blev längre än vanligt - skönt att inte behöva köra då. Den lilla snö som kommit yr och virvlar runt knutarna. Det drar riktigt kallt genom vårt halvgamla hus, så jag har klätt på mig både yllestrumpor och fleecetröja och dricker varmt te och hett kaffe medan jag svarar på jobbmail och skickar kallelser till nya möten. Snart ska jag åka till en av kommunens högstadieskolor för att berätta lite om "min" bransch med anledning av Näringslivsveckan. Kör en repris på gårdagen, eftersom jag tyckte det gick riktigt bra då. Lärardrömmen lever än.....

4 november 2012

Ljus i novembermörkret


Många dagar utan inlägg blev det. Kanske fick jag lite skrivkramp efter Bodil Marlmstens ord:
"....att den skrivandes plikt är att respektera vartenda ord, minsta skiljetecken och aldrig skriva så mycket som ett SMS utan kärlek till att skriva det."
Men mest har det varit mycket annat. Många olika saker. Umgåstid med folk jag träffar sällan på kvällarna,  ordinarie arbetsuppgifter och ett akut slutförande av bokförings- och bokslutsjobbet för klubben. Det senare tog tid, mycket tid, men allt stämmer. Skönt! Jag har också hunnit med en ljuständarsväng på gravarna, en film, en busstädning, lite plock härinne och kossorna är inne i fjöset nu. Så det har inte gått någon nöd på vare sig mig eller någon annan av oss.

Däremot har det inte funnits tid för promenader, kultur eller seriös städning, för den tiden har jag lagt på idog koll av olika resesajter, blocket och dylikt. Det lutar åt en resa i present när sambon fyller 50. Vi har hittat ett alternativ reguljärt med privat boende som är överkomligt i pris, fastän det är mitt i vintern och han vill till värmen långt bort. Det är bara obokat just nu, förutsatt att barnen får ledigt några extra dagar runt sportlovet.

31 oktober 2012

Home sweet home

Gissa hur skönt det är att vara hemma igen - även om allt varit suveränt. Jobb, stämma, mässa, uppläsningen med Bodil Malmsten och att få träffa såväl K som C. Finaste, goaste C - vi lovade varandra dyrt och heligt att inte vänta i 22 år till nästa möte. Jag har saknat henne i mitt liv, inser jag.

Och sonen hade diskat! Men en av hönorna har dött - igen. Kortlivade typer de där tanterna.

30 oktober 2012

I Hufvudstaden

Efter en lugn och fin söndag med gravsmyckning och shoppingstopp i Kaxås (av alla ställen!!) där det blev både finfina kläder, god ost och väldoft till bastun inhandlat, är jag nu i Stockholm på Turistbyråstämma. Hur ska framtiden bli? Hur ska vi möta den? Det är frågor som vi diskuterar. Och så äter vi god mat, pratar och skrattar en massa. Jag har dessutom tvärshoppat ännu en del bra-att-ha-saker. Har kommit in ett stim, tror jag. Jag som inte gillar att shoppa, egentligen.

I morgon, när vi konfererat klart, ska jag träffa allra finaste K som har fixat biljetter så vi får lyssna till bästa Bodil på Hedengrens och på onsdag blir det ett kärt återseende ca 18 22 år senare med C direkt efter besöket på Seniormässan. Fullt upp, även här alltså. Men jag längtar lite hem till snön jag har hört har kommit nu - särskilt som här regnar ikväll.

28 oktober 2012

Dansat klart - för ikväll

Jomenvisst - det var precis lika kul som ifjol! Så nu sitter jag här nyduschad (blir ju inte ens så svettig när jag gympar!) och mumsar mjukstut med ost och dricker grönt te och känner mig helt och hållet nöjd med livet, trots att sambon la sig och slocknade i soffan i stället för att följa med. Och gissa om jag gillar "demokratisk dans" - vem som helst, bjuder upp vilken som helst, när som helst utan en massa fånigt damernas- och herrarnastjafs. På detta viset får alla dansa så mycket de vill, när de vill och med vem de vill. Me like!!

Jag fick mig lite buggkurs till livs även ikväll, denna gången av en äldre f.d. bugglärare. När ska man hinna lära sig allt roligt man vill??? Och hur ska jag kunna varva ner nu lite snabbt för att sova? Tur vi ställer tillbaka klockan i morgon, så hinner jag kanske allt jag tänkt.

27 oktober 2012

Efterlängtad helg

Så har det åter blivit helg efter en onödigt intensiv vecka. Men det har gått bra. Särskilt som ingen i familjen hade något inplanerat idag på morgonen och jag sov, sov, sov - ända till elva. Nu är det full rulle igen. Traktorförare som ska skjutsas, ett golv som skriker efter dammsugaren och ute lockar en blå himmel, sol och klar, kall, krispig luft som gjort för en promenad med hunden och kameran. Ikväll blir det en favorit i repris. Får se om jag får med mannen den här gången.

På tal om mannen. Sonen har haft prov om Egypten i veckan. Stolt deklarerade jag och fadern att vi minsann varit till Pyramiderna i Giza, på vår första resa tillsammans. Ville han se bilder kanske? Jodå. Albumet letades fram och undertecknad blev alldeles tagen av hur oerhört söt sambon var som 30-åring och hur naturligt mörkhårig och vältränad hon själv såg ut. Sonens kommentar var hård men sann:

-"Pappa, vad smal du var!!!"

Nu har jag lagt albumet på en armlängds avstånd, att ta till de dagar vi vuxna är oense, gruffiga och allmänt trötta på varandra. Så kan jag ta fram det och minnas hur oemotståndlig han var och hur lätt allt var då. Tillsammans. Och behöver inte fundera längre på hur och varför vi hamnade här. Sedan lutar jag mig nöjt tillbaka i soffan till fredagens superromantiska TV-film.
För den får jag se själv - fortfarande.

25 oktober 2012

Ett litet

mått på denna intensivt aktivitetsfyllda och logistikkrävande vecka med små, för att inte säga obefintliga, marginaler vi är inne i just nu:

- Vi äter varm korv med bröd.  Till middag!!!

22 oktober 2012

Lite blekt just nu

Den stora tröttheten vägrar släppa taget om mig. Jag sover och sover - i soffan, i sängen nästan vid frukostbordet. Jag som brukar hitta all energi framåt kvällskvisten (på kvällen får den late brått, eller nå't..) men nu är jag lika trött även då. Glömmer och kommer inte ihåg, har bara den här helgen helt förträngt en flygelkonsert i kyrkan och en hantverksmässa hemma på föreningshuset. Det hela känns nästan lite oroväckande. Hm.

Annars lär trädgårdskunniga och förståsigpåare kraxa sig hesa över mina omflyttningar i trädgårdslandet igår. Kan det funka så här sent? Plockade in allt skrot som låg runtomkring på gräsmattan och planterade lite ljung och annat i fälgen och satte på bron tillsammans med lyktan. Så blev det lite lagomt höstfint även på vår gård, ändå. Ingen promenad, ingen svampplockning. Orkade inte, kunde inte komma till skott med det som jag själv njuter allra mest av. Hmm.

Inomhus valde jag som vanligt att baka i stället för att städa. Eftersom tårtan gick åt på lördagen fick det bli en paj till söndagens födelsedagsfika med farmor och farfar. I anslutning till det blev det lite fuskstädning och akut diskning inne hos dem i stället. Vart går gränsen för när det verkligen inte funkar längre? Hmmm.....

Kanske tur ändå att jag varit slö och lat i helgen, för den här veckan lämnar inte mycket över till så'nt - jobb alla dagar, gympa, föräldramöte, kvällsmöte, träning, fredag i soffan (eller träffa kusin med fru på bluesfestivalen?) och dansnatta på lördag. Bara att leta reda på den där energin nu då. Inget "hmmmm" på det!

20 oktober 2012

......släkten följa släktens gång......

Jag växte upp med mer än handfull mostrar och därtill fem morbröder. Av de tolv syskonen (ja, egentligen var de ju tretton totalt, men en syster dog av blindtarmsinflammation när hon var just 13 och fick sedan ge sitt namn till min mamma när hon föddes) är nu endast tre kvar.  Just det tror jag var det allra mest smärtsamma där på begravningen igår - att se dessa mina tre fina mostrar och "reservmammor" för nionde gången följa sitt syskon till den sista vilan.

Under de många timmarna ensam i bilen tänkte jag mycket på dem alla. Både de som lämnat oss och de som är kvar. Hur de liksom representerar en annan värld, ett annat liv. På gott och ont, något som aldrig kommer tillbaka. Lite mer av deras "se andra innan du ser till dig själv"-anda skulle nog inte skada i vårt samhälle idag, där vi är alltför många som alltför ofta ser till oss själva först. Fast den självuppoffrande delen hoppas jag vi för alltid kommit ifrån och tänker på historien om när min pappa någon gång på tidigt 60-tal varit ute och fiskat till sent, sent på natten med min mosters man, som utan att tycka det var något konstigt med det väcker henne, som i sin tur också tyckte det var helt i sin ordning och kryper ut ur tältet för att rensa fisken, medan han går och lägger sig.

Mitt i allt det sorgliga som följer med en begravning finns samtidigt glädjen över att få träffa och prata med mostrarna som ännu finns här, med och för oss, och därtill många av mina fina, fantastiska, mysiga kusiner. Det är alltför sällan numera som jag träffar mina släktingar över-huvudtaget. Det får jag nog ta itu med och göra något åt. En släktträff till sommaren, kanske? Det skulle ha varit något det!

Grattis tonåringen!


13 år sedan ett litet skrynkligt lyckotroll kurade ihop sig som en apunge på mitt bröst för första gången. 13 år av glädje, lycka och ett visst mått av frustration och oro, men mest av allt mängder av kärlek.

Grabben fick till sist sin Schwarzwaldstårta (klar 03.00 i natt eftersom jag i numera sedvanlig fredagsordning intog horisontalläge i soffan någon timma efter hemkomsten från begravningen). Dessutom presenten han mest av allt önskat, även om det bör föras till protokollet att den föregåtts av långa och livliga diskussioner mellan föräldrarna. "För dyrt" tyckte mamman, "men han fyller ju tretton" tyckte pappan - och inköpet av androidtelefonen var ett faktum eftersom han stod för finansieringen den här gången. Men när det gällde abbonemang/kontantkortskostnaden la mamman in sitt veto. Kan ju inte vara rätt att den äldre som har modesta önskemål och hjälper till här hemma mycket mera ska få betala själv och den lille söte glidaren ska få allt serverat på silverfat. Diskussionen lär fortsätta. Åtminstone fram till jul.

19 oktober 2012

Beskärda delar av lite av varje

Konstaterar nöjt att jag inte har någon som helst träningsvärk efter mitt livs första vattengympapass. Trots att det var både lite svårt och tungt bitvis. Men framförallt överraskande kul! Blir nog fler gånger.

Jo, för i dessa tider med bensinkostnader som inte matchar min ekonomi gäller det ju att samordna så mycket som möjligt. Sagt och gjort: - När killarna ville åka på Fritidsgården föreslog jag att de skulle gå dit efter slalomträningen, så kunde jag stanna på vattengympan. Vips hade vi synkat tre aktiviteter på en enda körning tur och retur till centralorten - fiffigt va!?

Annars nu på morgonen kokar jag kaffe som jag slår i en termos för att ta med på de 30 milen till mosters begravning. Är hemma igen sent ikväll och ska väl då försöka ta mig an sonens beställning på Schwarzwaldstårta till sin födelsedag i morgon. Man fyller ju bara 13 en gång....

17 oktober 2012

Men nu så

har änglarna skakat sina bolster även över oss! I två dagar har det snöat, inte så att jag tror det ligger kvar direkt, men lite ljusare har det blivit och i förmiddags var vägen sörjig och hal som såpa. Nu på eftermiddagen, när vi var i sta'n, hade det övergått till någon halvläskig blandning av både snö och regn. Så jo, OK då, det var väl kanske lite tidigt.  Men slasket gav mig anledning att prova min nyinköpta höst/vinterjacka som utlovats vara både regn- och vattenavvisande. Den funkade! Känner mig väldigt nöjd att ha något annat än fleece- och sportjackor och mammas gamla Ellos-duffel att sätta på mig när kvicksilvret nu kryper ner under noll.

Enda problemet då det gäller jackan, är att på den lokala sportaffären där jag köpte den även fanns en mera kappliknande sak (billigare, faktiskt) som var supervarm och för renodlat vinterbruk. Jag var väldigt sugen på den också, men kände väl att den var för varm just nu och som vintrarna har tenderat att vara de senaste åren, så..... Men efter dagens shoppingtur för att komplettera grabbarnas garderober med både kläder och skor av sådant som blivit för litet eller utnött, behöver jag inte fundera längre. Det ekar fint i plånboken ikväll, vill jag lova. Så den kappan är det bara att glömma, fick bli ett par nya yllestrumpor till tröst i stället.

Men kanske.......???? Att jag kan föreslå mannen i huset att köpa den och lägga undan till jul?? Han brukar ju envisas med att vilja både få och köpa julklappar, och då kan jag ju lika gärna få något som jag både behöver och gillar....... Eller???

15 oktober 2012

Skidklubben

Styrelsemöte ikväll igen med absolut ingen som helst struktur, men många fina människor och ännu fler glada skratt. En av styrelsemedlemmarna hade hittat till Sportkronan, så nu håller vi tummarna att många, många tycker att just våra barn ska få nya fina nummerlappar till vintern.

Samtidigt konstaterar vi att årets upptaktsläger i Bydalsfjällen borde vara säkrat  - vi ska ju inte dit förrän den 15 december. Här är fortfarande snöfritt, men dubbdäcken sitter på och jag ska nog göra en översyn av statusen på skidfronten. Dags för nya längdlagg, kanske?

14 oktober 2012

Har man sagt A.....

...får man säga B. Så är det och därför särskilt för Cruella kommer här ett förtydligande angående min stående ovation häromdagen till Anne Holt.

Nej, jag har inte läst hennes böcker (jo - en och den var helt OK för någon som vanligtvis aldrig läser deckare). Jag minns att jag beundrade henne under hennes tid som justitieminister i Norge, men kommer inte längre riktigt ihåg varför. Min exklamation över hennes person den här gången härrör sig helt och enbart från hennes framträdande i Skavlan i fredags, där hon kanske framförallt deltog med anledning av att hennes böcker hyllas i USA och att internationella bolag vill göra film av dem. Men det var inte det som fick mig att sälla mig till hennes skara av fans, utan hennes direkta svar på vad hon tycker om den svenska hen-debatten. Att inbjuden till svensk television med den kraften klargöra sin ståndpunkt över detta typiskt svenska påhitt som långtifrån fokuserar på målet, gjorde intryck på mig. Dessutom kändes det som att hon la ord i min mun, som jag inte tidigare riktigt funnit eller vågat uttala.

Att prata "hen" ter sig för mig som ett lättköpt sätt att komma runt de verkliga problemen - att oavsett om vi är hon eller han (för det ÄR vi ju ändå) är vi lika värda, kan göra vad vi vill, klä oss hur vi vill och leva som vi vill. Både flickor och pojkar ska ha rätt till sin rosa period, liksom både män och kvinnor ska kunna köra dumper och scrapbooka utan att någon överhuvudtaget skall behöva reagera eller kommentera det.

Jag håller helt med Anette Skåhlberg, som säger att vi genom användandet av hen riskerar att undlåta att arbeta med det som verkligen behövs - att klargöra att han och hon lika starka. Dessutom fokuserar vi på barnen, men det är nog inte där som de största problemet ligger. Värderingarna sitter djupt, vi är dåliga på att lyfta fram goda förebilder och anammar de sterotypa könsrollerna kanske mer än någonsin förr. (Gå in i en barnklädes- eller leksaksaffär, så förstår du vad jag menar.) Jag vågar drista mig till att påstå att många av de politiskt korrekta hen-anhängarna inte är ett dugg "bättre" än ICA-Stig.

Därför tycker jag Anne Holt är bra.
För att hon vågar sätta en tumme i ögat på oss skenheliga svenskar.

Senhöstfrämmande



När höstfärgerna bleknar och den mörka blöta november står och lurar med sitt fuktiga dimtyngda täcke bakom knuten, då kommer dessa vackra gäster på besök. I mängder landar de i våra rönnar, kvittrar sitt speciella silverklocksplingande och festar på bären som är kvar. Men jag undrar om höken varit på besök hos oss igen, för i gräset fann jag bara rester av en av dessa vackra Sidensvansar.

Pärerna är äntligen uppe ur jorden och studsmattan nerplockad. Nu kan snön få komma!

12 oktober 2012

Så var det


Vackert i Trondheim, intressant i Stiklestad och snö i Medstugan. Det finns hopp om vinter!

Och äntligen, i programmet som jag gärna ser de gånger jag hamnar i TV-soffan, säger någon precis det som jag hela tiden tänker, men försöker vara alltför svenskt, politiskt korrekt för att våga säga.

 - Anne Holt for president!!

Hemma

För att undvika eventuella missförstånd vill jag först bara deklarera att jag faktiskt älskar såväl båda mina söner som sambon. Men ibland.......

Kommer hem från två dagars fullspäckat schema med jobbet i grannlandet, åker på affären och kompletteringshandlar till både oss och svärföräldrar inför helgen, ringer hem och dirigerar familjen att äta innan jag kommer eftersom jag blir så sen.

Förstå då mitt mått av frustration när jag kommer hem och INGEN har plockat ur eller i diskmaskinen sedan jag for hemifrån. Jag bet mig i tungan mer än en gång för att inte helt förstöra fredagsstämningen.  Vilken tur då att Peter Jöback sjunger på Världens Barngalan och yngste sonen svänger ihop en halv sats Rocky Road.

Jämnvikten humörmässigt återställd, ungefär.

11 oktober 2012

På tur


Ska vi lyckas denna gång? Är på jobbträff i Trondheim och diskuterar nya satsningar kring S:t Olavsleden, som skulle kunna bli Nordens svar på Camino de Santiago. Omöjligt är det säkert inte, särskilt som vi tror oss kunna hitta såväl nya målgrupper som innovativa koncept.

Samtidigt argumenterar den mer luttrade, pessimistiska tanten i mig mot argumenten. Har vi inte varit här förut? Med samma entusiasm, samma incitament. Och hur slutade det?
Jag väger för och emot och till slut vinner ändå mitt professionella, positiva jag kampen.

Den här gången.

9 oktober 2012

Ikväll

Förbannar jag min obefintliga karaktär och äter lite till och motionerar ännu lite mindre.
Tackar den skyddsängel som vakade över min väns son när han körde av vägen i morse.
Undrar om vi någonsin kommer att resa till Cuba och åka taxi i en Cheva -54?
Letar bilder till en jobbtext och önskar vi hade budget till att anlita en riktigt bra fiskefotograf.
Är nöjd med dagens middag som i princip var 100 procent självhushåll och överraskande god.
Blundar för disken.
Skriver fakturor för sambons företag.

En tisdagskväll bland andra i oktober.

Blött

Regnandet har fortsatt och fortsatt. Jag undrar just hur mycket vatten där kan finnas som ska ner  - kunde det inte få vänta någon månad och komma som snö i stället? Vi har åtminstone inga översvämningar som i Byske ännu, men, men...

Häromkvällen skulle jag hjälpa till att få ut några nya rundbalar till kossorna. Sambons råd om att ta på stövlar var ingen underdrift. Själv slirade jag omkring i mörkret med gegga upp till anklarna, men det var inget jämfört med hur lasttraktorn spann loss och grävde sig allt djupare ned i den vattensjuka matjorden i hagen. Vi fick ge upp och lägga det nya fodret på en helt annan plats. Det hörs på djurens klagan därute att till och med de tycker det är blött nu.

6 oktober 2012

Vad gör man en regnig dag

Trött efter begravningen av grannfrun som nästan blev 94 år somnade jag enligt invant mönster i soffan på fredagskvällen. Vaknade till regntunga skyar och stannade kvar i sängen. Länge.

Sedan har regnet strilat mer eller mindre hela dagen och till skillnad från förra lördagen har jag knappt varit utanför dörren. Här har bakats och lagats mat - vad gör man inte för att slippa ta itu med städningen som nu börjar kännas alltmer oöverstiglig att ens börja med? Samtidigt ikväll är det Rockfest i en av "granbyarna" och mannen vill inte gå så jag stannar också hemma. Läser ett mail från en vän i Schweiz och kommer på att vi faktiskt har en förpackning ostfondue i kylen. Med ett glas chilensk Sauvignon Blanc blir det en middag som räcker till tröst och till och med blir över när dagen avslutas med en nattbastu som sambon tänt upp som alternativ till efterrätten ingen av oss orkar laga.

Fick också ett mail idag om att Peter Lemarcs nya skiva finns på Itunes och minneskarusellen snurrade igång. Då för länge sedan såg jag honom på ett uteställe i Borlänge, kan det ha hetat Bolanche? Han i svart hatt och djupt koncentrerad på varje stavelse han sjöng. Jag, rätt så nykär, där med den dåvarande pojkvännen och varje ord gick rakt in i mitt hjärta, etsade sig fast i min själ. Nu, 25 år senare med sambo och barn, mitt i medelåldern med allt vad det innebär, förstår jag dessutom precis vad det handlade om  - och orden har blivit till sanningar även för mig.

4 oktober 2012

Ut ur dimman


Vi har ju kämpat lite även med yngste sonens rätt till hjälp i skolan för att klara målen. Trots att vi har papper på hans Dyslexi, är det inte självklart att undervisningen anpassas därefter. Hört den förut???

Men nu har jag varit på möte med specialpedagog och mentorer på högstadiet - och det bådar gott. Så gott!! Här finns strategier, planer, engagemang och förståelse. Vi har redan fått hem extraböcker, tips vi aldrig hört förut och mail med sidhänvisningar och läsbeting. Så småningom kommer även MP3filer och CD-skivor.

Jag känner en oerhört stor lättnad och plötsligt är jag helt övertygad:

- Det kommer att gå bra det här!

2 oktober 2012

Med framtid i blick


Äldste sonen börjar närma sig gymnasieåldern, hur otroligt det än kan tyckas i mina öron. Länets gymnasiesärutbildningar bjöd in till studiebesök idag och naturligtvis tog vi chansen att få en inblick i denna, för oss, helt nya och okända värld. Fyra nationella program på två skolor presenterades. Spännande värre med många intresserade nio- och tiondeklassare från hela länet på plats. Allt från restaurang & omvårdnad på den stora gymnasieskolan i sta'n till park & miljö på den lilla Naturbruksskolan i Ås fick vi ta del av. Dessutom blev sonen "draftad" till Lugnviksskolans lag i Skol-SM i innebandy. Lärorik och rolig sammanfattar mamman dagen och sonen har redan bestämt sig:

- "Det blir Naturbruksprogrammet, för de har John Deere traktorer som man får köra!"

Philadelphiabullar

På "allmän begäran":

Philadelphiabullarna har jag hittat hos Kryddburken, väl vägledd av Fjällmor. Supergoda, om ni frågar mig, och väldigt enkla att baka också. Jag brukar göra fler än receptet anger, men hade glömt det den här gången. De blev JÄTTESTORA, så 25 är ett lämpligare antal storleksmässigt, tycker jag.

30 september 2012

Det går alltid lättare med lite hjälp


Vissa dagar hinner man mer än andra. Idag var det en sådan dag. Började med tvätten (vad annars??) och akututryckning till grannhuset. Hade inte ens hunnit äta frukost, så jag var svimfärdig när jag kom tillbaka. Sedan fick hela familjen ut och lyfta flisskruv. Tungt var det! Däremellan rensades kantareller och en sats kolakakor och en Philadelpiabulle kom i ugnen. Eftersom solen sken, ville jag ju gärna hinna ut en sväng också. Sagt och gjort. Med hund och son till skogen blev det lite mer påfyllning av lingonen. Bra, eftersom vi princip är utan.

Sedan hjälpte grabbarna till att rensa bären med mormors gamla såll. Det gick så smidigt att det bara var hälften kvar till mig sedan. Och de sista litrarna onödigt mikroskopiskt små och skräpiga kantareller tog jag resolut och sköljde i durkslaget - funkade fenomenalt fint!

Efter att ha läst svenskabok tillsammans med dyslektikern ( "-Nej, inspelningar tror vi inte finns på just de här böckerna, heller...") kände jag mig supernöjd med dagen - ända tills jag inser att jag inte betalt räkningarna och det är den 1:a i morgon.
Nåja, man kan ju inte lyckas med allt.

Blöt svamp är också svamp

Gårdagens årliga svamptur hade förespåtts molnigt, men inte regnigt väder. Blev nog nå't fel någonstans, för allt det gjorde var att regna - i fem timmar! Vi hade i och för sig dyrt och heligt lovat att inte dra till fjälls om det regnade. Hm, så mycket för det löftet. Själv åkte jag ifrån regnbyxorna (fråga mig INTE hur jag tänkte där!) och L:s regnbyxor visade sig ha passerat bäst för datum för ett bra tag sedan. Att vi blev blöta är väl bara förnamnet....

Nåväl, vi hittade hyfsat med svamp, men i det vädret med tillägget att vi dessutom frös en hel del ser den ut därefter och lär tar sin lilla tid att rensa. Väl hemma hade mannen lagat middag (läs: passerat pizzerian på väg från något annat ärende) så medan vi åt värmdes bastun och två blöta knasbollar tinade till sist upp. Surrade gjorde vi förstås hela tiden och väldigt nöjda var vi ändå att vi tagit oss ut i skitvädret.

Behöver jag nämna att skiner solen idag?

27 september 2012

Tänker på dig


Idag är det mammas födelsedag. 10 år, 3 månader och 24 dagar har gått sedan du lämnade oss. Inte en dag utan att du på ett eller annat vis funnits i mina tankar. Vad som än händer i mitt liv, finns en del av dig alltid med mig.

Du skulle ha fyllt 80 i år.
Jag tror att änglarna firar dig i din himmel idag - du den allra finaste av dem alla!

Fullt

27 - lika som dagens datum - barn och ungdomar deltog i kvällens träning.  Då blir det trångt i en liten gympasal som den vi har. Nästan lite farligt. Desto större anledning nu då att verkligen engagera mig lite mera i tillkomsten av en ny och fullstor hall. Mera kvällsmöten, alltså.

När var nästa träff för Halliansen, sa vi???

23 september 2012

Även en brinnande eld slocknar till sist

 
 
Efter mötet i fredags där blicken vandrade bort mot fönstret och det som väntade därutanför, bestämde jag mig för att jag hade jobbat nog den här veckan. Tog på vandrarkängorna och gav mig ut på de brinnande myrarna mot fjällen i fjärran. Svampkorgen var med, men resultatet blev skralt, i gengäld hamnade jag på märkliga, fascinerande platser jag inte visste fanns, bara en kort omväg från mina vanliga stråk. Många gånger undrar man ju varifrån orter, vattendrag och fjäll fått sina namn, men Bergtjärn  kändes ju rätt klockrent. Tänk att man inte kunde se, inte kunde ana detta trolska bråddjup bara hundra meter bort. Fyra timmars promenad och en halvtimmas bilfärd senare gjorde jag en klassiker och fredagsslockande i soffan.

Efter en välbehövlig lång sovmorgon stod tvättning och handling på schemat. Det hann bli sen eftermiddag innan jag lämnat son no 1 hos fadern för att köra traktor, upptäckt att son no 2 var spårlöst försvunnen och packat in kamera, stövlar, bärplockare och hink i bilen. På väg mot skogen hittade jag lyckligtvis son och kompis - ivrigt sysselsatta med att laga väg. Sådärja, vilken tur då att jag undslapp björnfrossan och lyckades även jag åstadkomma lite nytta; 8 liter lingon, skiten skottad och grindarna inburna i buan. Sedan tog slöheten över och det blev köpt pizza till middag. Fast jag höll mig vaken nästan hela filmen den här gången.

Idag har det plockats och fixats, rensats lingon, kokats sylt, plockats mer vinbär och kokats mer gelé (som inte alls blev lika bra den här gången - bären hade blivit för mogna) och så har S och pojkarna levererat en ny kanin. När jag skulle ta mig an klubbens administration visar det sig att gubbens var mer bråttom, så det är fortfarande ogjort och jobbet jag hade tänkt förbereda till i morgon ligger också kvar precis som jag tog hem det i fredags.  Surt.

Mitt i allt detta, när livet och vardagen pågår här och nu, så får jag bud att min moster, som jag lyckligtvis hann träffa i somras, har gått bort. När jag läser ikapp veckans tidningar ser jag dödsannonsen efter en flyktig bekant som jag inte ens visste var sjuk, och på de lokala nyheterna hör vi om den kände jämtländske finansmannen som förolyckats på sin fyrhjuling.

Livet är skört.
Insikten kommer återigen ikapp oss.

20 september 2012

Lite gladare


Min styrelse är bäst - när jag klantar mig tröstar de och peppar och ser framåt i stället. Men jag ska nog ta det en vända till innan jag ger mig. För övrigt var det lite halvhumor på mötet ikväll - allt landade på "ca 5 000 kr" oavsett vad vi diskuterade.

Och jag är kvar på jobbet ännu och har för första gången sedan barnen började på dagis och skola missat ett föräldramöte.  I gengäld tänker jag sluta tidigt i morgon och ta en fjällpromenad för att titta efter kantareller, även om ryktet säger att det är ont om dem i år.

19 september 2012

Arg

så det ryker ur öronen!!

Att jag går på det, gång på gång?? Att jag aldrig lär mig!!!

Härmed lovar jag dyrt och heligt att aldrig, aldrig mer i hela mitt liv köpa eller ingå ett avtal av något slag via telefon utan att först ha fått se ett skriftligt dokument som jag kan gå igenom i lugn och ro.

Mitt slarv och godtrogenhet kommer att kosta min arbetsgivare minst 5 000 kr. Pengar som vi inte har. Pengar som jag bär ansvar för att vi hittar finansiering till. Just nu känns det enklast att jobba gratis en vecka. Blir bara så less. På mig själv och alla dessa telefonförsäljningsbolag som utnyttjar unga, pigga, glada snabbpratande ungdomar till att snärja och linda oss godtrogna runt lillfingret. För det är ju inte försäljarnas fel att marknaden ser ut som den gör.

Aaaarrrggghhhh!!!

18 september 2012

I någons kropp, i denna stund

En god vän förde mig in till den allra vackraste och sorgligaste blogg jag någonsin läst. Jag undrar hur länge jag orkar följa den unge mannens resa med den förtärande, förhatliga sjukdomen i bagaget.

Så ofta. Hela tiden. Drabbas alltför unga, alltför många av det outhärdliga, ofrånkomliga, oåterkalleliga. Och ingen av oss vet hur lång tid som är utmätt för just oss.

Ta därför väl vara på tiden. Familjen, vännerna och - dig själv.

Ny dag, ny arbetsort

Har varit och gästspelat på nya, numera gamla jobbet. Kul att vara innanför de väggarna igen och träffa arbetskompisarna! Men faktiskt kände jag att jag inte längtar tillbaka så mycket som jag ibland tror. Förutom de extra semesterdagarna och den mer tidsanpassade arbetsbelastningen då. Skönt att känna att jag nog trots allt ändå är på rätt ställe (arbetsmässigt åtminstone) just nu i livet.

På vägen hem lyckades jag äntligen passa in ett shoppingstopp på Ås Trädgård. Förr om åren har väl behovet kanske inte varit lika stort, men nu..... Det blev både morötter, broccoli, lök och purjo och en god gratäng till middag. Jag lovar - det blir fler besök!

Efter första gympan för säsongen igår kväll har jag lite lätt träningsvärk mest överallt. Det är sådana gånger man undrar varför det inte ens blivit en endaste liten promenad i sommar. Stackars kropp. Och den ska jag nu ta och baxa ut i köket för att förbereda risifrutti till mellanmål och köttfärssås till middag för grabbarna i morgon. Själv ska jag på möte med alpina klubben och med lite tur - en konsert. 

16 september 2012

Saft och sol

Vila kan ibland vara nyckeln till snabbt tillfrisknande. Spenderade större delen av dagen igår i soffan med omväxlande te, kaffe och honungsvatten i muggen. Ett rum blev åtminstone så pass röjt att det går att städa nu och kvällen avslutades med Avengersfilmen  - inget jag skulle valt själv, men man får väl offra sig och läsa undertexter så att äldste sonen kan hänga med i handlingen när han vill se något i sin smak.

Idag är jag pigg! Så det har blivit gele´ och saft av vinbären som har pockat på att få bli plockade några dagar nu. En massa tvätt är tvättad och vikt och junioren har fått läxhjälp. Hann till och med ut i solens sista sken och känner mig på det hela taget ruskigt nöjd. Så nu är det bara att ladda inför en minst sagt intensiv arbetsvecka. Två jobb, möten både i Sverige och Norge, ett gäng deadlines att hålla och förväntningar om att leverera både det ena och det andra. Jodå, det ska nog gå bra det här.

15 september 2012

Kommentarerna

Jag gjorde om lite - tycker det verkar mycket roligare att man kan få svar på sina egna kommentarer, som jag har sett en del andra har möjlighet att göra. Sagt och gjort - ändrat nu! Jag är ju mycket för direktkommunikation - och nu funkar det ju, även om det kanske inte blir alltid, alla gånger.

Jag vill även passa på att tala om hur glad och tacksam jag är för alla er som orkar läsa och engagera er i ett svar till mina dagboksanteckningar!! Känns som att jag får nya vänner hela tiden. Och vänner kan man aldrig få för många av.

Eget fredagsmys

Fick det bli. Mannen i verksta'n, sönerna på byn med kompisar, cyklar och gott om reflexer. Passade alldeles utmärkt att krypa ner i soffan då, med filt, varm dryck och halstabletter till ett gäng favoriter på Skavlan och sedan tidigt i säng. Jodå, när jag blir förkyld blir jag det som en hel karl och denna gången är inget undantag. Kanske straffar det sig även att jag ändå körde träningen med alla glada barn i torsdags, men vad gör man? Trots god hjälp av andra föräldrar på plats kändes det ju efteråt.

Tänkte åka till sta'n idag och handla lite som vi upptäckte (nu när skolan börjat) fattas till yngste sonen. Själv behöver jag lite reservdelar till glasögonen, möjligen en reflexskärm till försök två i blåbärsfotograferingen, strumpor till hela familjen och som alltid - lite mera mat. Men sonen vill inte åka. Skönt! Blir lite försiktig städning och rejäl kurering i stället.

12 september 2012

Höstsonat

Blir lite bildlöst här ett tag. Hinner ju aldrig hem, laga och äta mat och sedan ut igen för att fotografera medan det ännu är ljust. Sannerligen, hösten ÄR över oss.

Sambon ställde bort motorcyklarna häromdagen, de som återigen nyttjats alltför lite under den korta säsongen. Mina vänners FB uppdateringar är översållade med rapporter om fällda älgar och lingonplockning och paprikor som mognar i växthus, medan jag i turisternas frånvaro springer på möten både dagtid och kvällstid och planer dras upp om utveckling, utbildning, hur fler ska hitta till just oss och hur nya idrottshallar ska kunna byggas.

Och i sviterna av den förkylning som sambon så frikostigt delade med sig av slänger jag till tröst ihop en halv sats av Leilas Rocky Road och ångrar mig i samma stund jag glufsar i mig den första biten att jag inte tog ljus i stället för mörk choklad. Men det kanske är tur det, för visaren på vågen vandrar envist åt "fel" håll i takt med tuggorna och bristen på motion som nu intagit ett konstant tillstånd.

Men idag var det sol och vackra färger och finaste höstvädret och i morgon drar klubbens barmarksträning igång och ännu är det långt kvar till den förhatliga november. Gott så.

10 september 2012

Helgens skörd


När trädgårdslandet blev försummat och därmed en ogräsodling mer än en grönsaksodling, när hönorna börjat rugga och upphör med äggläggningen en efter en, då är det tur att det äntligen finns lite tid över att njuta av annat.

9 september 2012

Produktfotografering del 2


Allteftersom bären mognar plockar jag med mig mina kompisars flaskor och burkar ut och försöker få till några vettiga bilder. Idag var det dock lite väl mörkt i blåbärsskogen. Eftersom såväl kamera som objektiv inte är de allra mest ljuskänsliga, blir resultatet därefter. Trots det pissiga ljuset hade det nog varit idé med ett polarisationsfilter för att dämpa blänk i plast och glas. Hmm, på't igen! Synd bara att jag inte har all den tid jag känner att jag behöver till detta.

För även om helgen låg blank och tom framför oss som ett oskrivet blad, försvann den i ett nafs. Efter en lång härlig surrfika med en granne, lite datafix (nu är Safari blixtsnabbt igen),  återerövrande av TV-soffan till en halvdan film, tvättvikning och kakbak i omgångar är helgen lika slut som jag.

Jodå - jag har förärats lite av sambons förkylning, men jag vägrar bli sjuk på riktigt. I gengäld tog han och putsade insidan på alla fönster på nedervåningen (!!!). Anledningen stavas nyinköpt elektrisk fönsterskrapa (av honom, alltså). Jodå - bara det inkluderar en motor så kan t o m städning bli intressant.

8 september 2012

Helg utan planer

Efter en mysig pratstund i sängen med yngste sonen är förberedelserna för kaninbegravningen, med eget nytillverkat kors, hälsning i "kistan"och allt som hör till, i full gång. Det fanns dessvärre inget mer att göra för den lille, när tarmarna helt slutat att fungera. Husses sorg var stor, men modet ännu större när han tog det kloka, men svåra beslutet att förkorta lidandet för sin vän. Det känns dock mitt i all bedrövelse nu extra fint att Skuttis ena barn faktiskt snart kommer att flytta in hos oss.

På jobbet har vi varit totalt tekniskt duktiga den här veckan och löst en hel massa finesser på hemsidan. Nöjda blev vi då. Däremot upptäckte jag att den felaktigt beställda internetändringen som Telia så hjälpsamt tagit bort åt oss även hade ett mobilabonnemang i släptåg. Som ingen visste om eller någonsin kommer att nyttja. Måtte vi få väck det med. Snälla, rara Telia  - hjälp oss igen!!

I går kväll och natt jobbade jag i serveringen på byns dansbana. Tanken var väl att smita in och få svänga mina lurviga en stund också, nu när benen funkar som de ska igen. Men med endast 55 inlösta och en majoritet av tjejer/kvinnor/damer kände vi i serveringen att vi nog inte skulle spä på den ojämnvikten. Det blev ändå en lång och rolig natt med många skratt. Och snart ligger en helt oplanerad helg framför mig. Återstår bara lite av städningen av dansbanan, som kommer att gå snabbt. Det är väl fördelen sådana här gånger när evenemangen inte lockar den publik man hoppats på.

5 september 2012

Stackars liten

Skuttis håller utkik över Bella när hon var på besök i juni.
På vår gård finns även en kanin. Det är yngste sonen som rår om lille "Skuttis. Han köpte honom själv ifjol efter att familjens första kanin "Bamse" blivit för gammal och dött. På försommaren i år var vi kaninvakter till en hona, vars ägare gärna såg att hon fick ungar. Sagt och gjort - Skuttis gjorde sitt jobb och är numera far till tre små söta avbilder. Vi har tingat en, men liksom inte riktigt ännu löst frågan om hur vi skulle kunna ha de båda tillsammans.

Nu verkar det dessvärre som att vi inte behöver fundera mera. Vi misstänker att Skuttis fått trumsjuka. ( Hur och varför, då vi varken ändrat kost eller annat, är en gåta.) Efter konsultation med veterinär har vi nu försökt behandla honom efter konstens alla regler, men hittills utan resultat. Om ingen förändring sker återstår nog bara ett slutgiltigt besök hos veterinären.

Synd på den lille glade, gosige krabaten och synd om husse, som på alla sätt hela tiden månat om sin lille vän.

2 september 2012

Bondromantik

Jojomen - i den högre skolan till och med! Eller tjejmilen på mitt vis, kanske? Äntligen fick jag i alla fall mitt eget "Alpabzug". Nåja, våra kor var inte lika vackert utsmyckade och varken jag eller grabbarna som hjälpte till när jag kom ner till byn var särskilt finklädda heller. Men jag fick med de tre kvigorna hem från buan och det gick alldeles utmärkt! Nu slipper bonden oroa sig för att djuren är kvar i skogen när han själv är på busskörning idag och älgjakten börjar i morgon.

Lite spännande var det dock emellanåt. Först drog de iväg i racerfart och höll på att skrämma livet ur mig - vad gör man med tre skenande kor mitt på skogen?? Men när jag lockade, ropade, "sjöng" och skramlade med kraftfodret kom de tillbaka och sedan gick de snällt efter mig hela vägen hem. På vägen såg vi lingon, några pyttesmå trattkantareller och ett helt bestånd av Fältgentiana som jag inte hade en aning om att det växte där, mitt på skoterleden. Vid passagen av stora vägen och inslussandet i hagen härhemma blev det lite nervöst igen när knaskossorna blev helt stirriga, men då hjälpte sönerna och två av deras kompisar till. Min favoritko lyckades dock bryta en "tå" efter vägen så tidvis haltade hon under promenaden. Om det inte blir bättre får vi kalla på veterinären för lite klövverkning, men inget allvarligare hoppas vi. Annars var vi superduktiga - allihopa. Såväl kor, grabbar som mamman!

Efteråt fick jag cykla upp till buan för att hämta hem bilen och därefter till en annan hägn för att hämta en annan bil. Så idag har jag minsann motionerat lite i alla fall. Det gör sig liksom självt emellanåt, när man är medhjälpare till en bonde som sprider fordon och djur över halva byn. Tänkte belöna mig själv och avsluta dagen med en "Sunday Sauna" och summera sommaren som nu definitivt får anses slut.

På tur med pantertanter

Allteftersom åren gått har jag blivit mer och mer involverad i sambons företag och företagande. Särskilt nu de senaste åren med bussen och turerna med den. Vi tjänar ju inget mera på det - det är jättesvårt att verkligen ta betalt för det arbete vi (läs jag) lägger ner på planering, inläsning av guidematerial etc. Det är knappt att få någon krona över till guidelön, så det går mer under avdelningen ideellt arbete. Men det blir körning på bussen i alla fall och det är trevligt att någon gång emellanåt göra något tillsammans.

Igår var det en dagstur till Mattmar och Åre som stod på schemat. Resenärerna var ett härligt och tufft gäng bestående av enbart damer med den äldsta på 96(!!) år. De berättade om Åre som det sett ut på 40- och 50-talet och både fascinerades och förfasades över utvecklingen fram till idag. Vädret var dessutom på vår sida och det blev en riktigt fin och mycket trevlig dag.

Som vanligt när jag "guidat" är jag helt slut på kvällen efter anspänningen att hitta rätt nivå, inte ljuga för mycket, blanda upp med lagomt mycket personligt utan att för den skull tappa objektiviteten. Efter säsongens sista (?) grillmiddag och ett glas vin av det godaste jag någonsin druckit ( tack K!!!) somnade jag i fåtöljen. Sambon tjurade lite över att få göra det mesta av busstädningen själv. Och det var väl befogat, för han var nog minst lika trött som jag eftersom han dessutom hunnit köra ett gruslass efter att vi kommit hem. Ja, se dessa entreprenörer - var får de all ork och arbetsiver ifrån???

Ironiskt nog

Först och främst - tack för all värmande och tröstande omtanke om mitt självförvållat missfärgade ben! Till slut fick jag ändå kapitulera. Att besöka en sjukgymnast var  inte så tokigt och faktiskt en riktigt angenäm upplevelse. Någon gång ska ju alltid vara den första, men att det blev just nu, när jag knappt rör mig alls, som jag fick diagnosen "idrottsskada" och inte på den tiden då jag faktiskt höll på med idrott är väl ändå höjden av ironi. 
Att få behandling därefter var däremot helt suveränt och jag förstår verkligen varför alla skidstjärnor hyllar sina massörer - nu ser benet ut som vanligt igen, varken blått eller svällt och jag kan återigen "gå som folk".
Annars har veckan varit fylld av jobb hemma och på jobbet, konferens som deltagare denna gång och styrelsemöte. Efter sjukgymnastträffen då jag fick lite ofrivilligt ledig tid, hann vi upp till buan och fika med de sällskapssjuka kossorna en sväng. På kvällen blev det äntligen en efterlängtad kajaktur. Konstaterar att hösten kliver in med stora steg och återigen har jag en känsla av att inte riktigt hinna med.

26 augusti 2012

Hem ljuva hem


Även om veckan har varit fenomenalt rolig med jobb från i snitt 08.00 till 22.00 varje dag och lite koll på ordinarie jobb däremellan, så är det otroligt skönt att vara hemma igen. Framförallt sover jag så mycket bättre hemmavid.

Nästan inga egna bilder blev det, eftersom mitt minneskort gick sönder och låste sig självt. Lånade dock ut kameran till en av studenterna, så konferensen i sig är rejält väldokumenterad. 1500 bilder tror jag de fått till totalt, ungefär.

I stället har jag koncentrerat mig på att konversera och informera mestadels på engelska, men även litegranna på tyska och schwiizerdütsch. Kul - och betydligt enklare på fredagen när man blivit "van" än i början av veckan. Några föreläsningar hann jag inte "tjyvlyssna" på den här gången,  men eftersom även vi i den administrativa personalen deltagit i middagar och sociala evenemang har jag fått mig en hel del "matnyttigt" till livs i alla fall.

Största behållningen var kanske ändå att få jobba med vårt "team" igen, att jag hann med ett snabbt dopp i havet innan hemresan och att få delta i den helt fantastiskt otroliga avslutningsmiddagen. Vad kan få 190 av 195 professorer, forskare, byråkrater och lite annat löst, seriöst folk från 38 olika länder att gemensamt formligen studsa upp från borden (nyktra, dessutom!) redan vid de första takterna efter förrätten och sedan dansa skjortan av sig själva, underhållningen och serveringspersonalen genom hela middagen? Jo, två riktigt duktiga tjejer som kör singback till Abbalåtar i autentiska klädbyten. De medgav att de faktiskt aldrig heller tidigare varit med om att själva vara en sådan partykatalysator.

Min muskelbristning (tror jag att det är) har begränsat min rörlighet hela veckan, nu är hela benet blått och efter närmare 7 timmar på tåget igår var vänsterbenet svullet och dubbelt så tjockt som det högra. Jag har lovat min kollega att uppsöka vårdcentralen i morgon. Inte för att jag tror de kan göra något mera än att komma med något enkelt tips om hur jag bör bära mig åt den närmaste tiden för att om möjligt begränsa skadan framgent, men ändå.....
Tänk vilka följde lite tok kan få.