30 januari 2015

Revydags



Jomen - det blev visst en liten kulturspurt i slutet av veckan. Bio igår och revy idag. Efter sönernas recensioner igår måste jag erkänna att förväntningarna skruvats upp ett par pinnhål. Dessutom ska jag gå och se föreställningen med diverse representanter för Idrottsalliansen här i kommunen - bara det, att se den med folk som jag kanske annars skulle gått på revy med, gör att jag verkligen ser extra mycket fram emot fredagskvällen!

Fröken förvirrad vimsar vidare

Enda dagen då det VERKLIGEN hade varit bra att ha med sig sin Smartphone på jobbet åker jag naturligtvis ifrån den på laddning hemma. Därför kunde jag inte lägga ut något på några sociala media när Krokoms finalist; Jämtpuls AB, fick utmärkelsen Guldstärnan, Årets Serviceföretag i Jämtlands län. Känns inte som att jag når toppen på min arbetsförmåga alla dagar inte..... Men det var ju trevligt att få gästa Länsresidenset och bli bjuden på lunch där. Händer väl inte direkt varje dag, om vi säger så.

På eftermiddagen stannade jag i stan - förskyllde sig inte med resan fram och tillbaka eftersom jag skulle hämta killarna sedan de sett årets Östersundsrevy med sina respektive skolor. Fantastiskt hur bra det går att få en massa skrivjobb gjort på Bibliotekets café!

Kvällen ägnades sedan åt bio - en lättsam svensk komedi passade 3/4 av familjen. Vi har varit på väg i flera veckor, men som yngste sonen förklarade valet av dag - "Jamen på torsdag är jag ju ändå i stan - vi går då. Så behöver jag inte åka in något extra." Snacka om att inte vara någon stadskille direkt. Det kanske ändrar sig nästa år, när det blir gymnasiet, mest troligt i "sta'n". Om han kommer in på det han mest önskar i alla fall. Konkurrensen till den linjen är lite tuff, men tredje- och fjärdehandsvalen ska inte vara några problem. Men de linjerna vill han ju helst inte gå..... Det blir en spännande väntan på besked.

27 januari 2015

På temat hälsa

Klipp från Östersundsrevyn

Jo, jag fortsätter ju kämpar på med den här motionen, eftersom jag hade ju kommit fram till att det var konditionen jag ville åt. För även om jag någonstans läst att "Du kan inte träna bort dåliga matvanor", så måste jag erkänna för mig själv, att den glädje som en semla, en näve ostkrokar eller ett glas gott rött vin bjuder mig - neej den vill jag inte vara utan, helt enkelt. Och så dåliga är ju inte mina matvanor - nästan allt närproducerat, hemlagat - ja ni vet! Men någon hälsofanatiker lär jag aldrig bli.

Så var det då på måndagskvällen dags för veckans gympapass. Lika trevligt och lyxigt varje gång - hämtning med taxi utanför dörren, veckans skvaller avhandlas på vägen till och från centralortens gympasal, och så motionerar vi visst en timma också. Ibland känner jag mig både stark och snabb, men igår hade jag 1) ätit för mycket 2) sovit för lite - och tänk! Det inverkar obönhörligen direkt på koordination och takt, framförallt i de snabbare låtarna. Så ja, jo - jag kände mig nog exakt som den killen längst till vänster i filmen här ovan. Synd att alla andra har fullt upp med sitt eget flås för att orka se sig om kring - annars hade de definitivt fått sig ett gott skratt igår kväll!

En helt vanlig söndag i januari år 2015


Mobilbilder får duga när fokus för aktiviteterna ligger på annat
Vissa dagar är helt enkelt ännu bättre än andra. Långa, ljusa, hoppingivande. Som en söndag i januari. Kliva upp klockan sex en ledig dag tillhör inte vanligheterna för mig. Inte frivilligt i alla fall.Men har man inte strukit busschaufförens skjorta kvällen innan blir det så.

Det gav gott om tid att titta ikapp SVT:s dokumentär om Astrid Lindgren. Ett fascinerande tidsdokument! Jag skrev en uppsats om Astrid på gymnasiet och blev djupt imponerad redan då, inte mindre nu, kan jag säga. Tror jag måste investera i boken som Eva Swedenmark berättar om här. Ja, för hon har stor plats i många av våras hjärtan, den goda Astrid. 

Efter att ha förberett middag och städat lite halvhjärtat hade solen gjort sitt och temperaturen stigit till behagliga -12. På med selen på hunden och skidorna på mig och vi fick oss en lång härlig utomhusstund - igen! För att till sist göra en genombra dag helt perfekt avslutades den tillsammans med sambon (hör och häpna!) i en varm lång bastu med tända ljus och utsikt över stjärnorna.

Man kan ju undra - vem har bestämt att just jag ska få ha det så här bra???

24 januari 2015

Bildlöst

Kameran står och hånflinar åt mig. Det verkar som den tänker -" Hon har ju inte ens redigerat bilderna från november ännu!" För så är det. Nåja, blir väl någon dag. Men inte idag, för i stället har jag vikt tvätt, tvättat ny, åkt längdskidor, fixat fjöset och lagat middag. Killarna har åkt skoter. Nu är den ena grabben ute och åker snowracer och den andre har en kompis här, så de sitter i soffan och gör armband. Själv laddar jag för en kväll i filmsoffan. Ett romantiskt drama har TV4 utlovat. Låter som något för den här på romantik något svältfödda tanten.

Annars var dagens stora behållning så här långt den långa skidturen. Och när jag säger lång så syftar jag tyvärr inte på antalet kilometer, utan tiden det tog. Fina spår, alldeles tyst och de enda jag mötte var två andra mammor som njöt lika mycket som jag. (Fastän de nog körde minst dubbelt så fort....)

För övrigt så började tankarna på en bättre kondition och några kilon mindre ta form i höstas. Kom igång med lite jogg, gympa en gång i veckan och lite plankövningar däremellan. Beställde en provprenumeration på IForm, där det följde med exakt sådana trekvarts underställskallingar från Kari Traa som jag tänkt investera i. Gjorde det stora misstaget att beställa dem i en något för optimistisk storlek. Så när de väl kom strax före jul var de naturligtvis för små och linnet som följde med är hur skönt som helst, men ger liksom uttrycket "som en stoppad korv" ett ansikte. Så. Jag tappade lusten. Hade på tre månader inte gått ner ett hekto, visserligen fått liiite bättre kondis, men alla valkar satt fortfarande kvar på exakt samma ställe. Tur att jul kom lägligt med godis, mat, dryck och massor av ursäkter att hoppa över allt vad motion heter.

Nu är ju julen slut. Definitivt. Jag börjar inse att valkar och kilon får jag dras med, men den där något bättre konditionen var ju inte helt fel att finna. Då kanske den långa skidturen kan bli lång på mer än det tidsmässiga sättet. Så nu tar jag nya tag. Lång hundpromenad, gympa och skidåkning minst en gång vardera per vecka, tänkte jag. Det gäller ju att inte förta sig, om fröken utan karaktär ska lyckas ro planen iland.

21 januari 2015

INXS




Minns ni?

Jag tyckte de var superduperbra och var som en miljon andra, rätt betagen av sångaren Michael Hutchence. Jag menar bara - den australiensiska accenten, håret, attityden - ofrånkomligt för en lantlolla att falla för den utstrålningen, eller?!!!! Jag kan ännu minnas känslan när nyheten om att han hade tagit sitt liv kablades ut. Jag hörde det via radion allra först. Jag minns det visserligen inte lika markant som när nyheten om Estonia gick ut, då jag vet exakt var jag befann mig, vad jag såg framför mig i just det ögonblicket. Men ändå.

Och trots detta hade jag i bruset av all ny musik som sköljer in över oss hela tiden, liksom - glömt! Förlagt. Förträngt. Men så gick den australiska dramaserien "Never tear us apart" med en god portion (tror jag i alla fall) verklighetsförankring om bandet på SVT och vi hamnade av en slump framför ett av de långa avsnitten. (Lika tragiskt som fascinerande, faktiskt.) Nu hann jag bara se hälften ungefär och har resten kvar att titta ikapp vid tillfälle via Play. Men framförallt - jag har återupptäckt de där låtarna som fortfarande håller!! Och plötsligt gick middagsbestyren som en dans....

20 januari 2015

Ordning på torpet

Sådär. Vardagen börjar så småningom återvända. Sönerna har kommit in i skolrutinerna, jobbet flyter på - men det tog nästan hela januari.

Gympan kom igång igår kväll, så idag vaknar jag tidigt och lite stel. Egentligen skulle vi ha börjat förra måndagen, men då var det snöstorm. Sista två milen hem plogade jag i princip med fordens kofångare, och den allra sista kilometern drev det så jag såg max en halvmeter framför bilen och fick chansa lite vart vägen gick. Hemresan tog 45 i stället för 30 minuter och helt slut ringde jag vår ledare för att deklarera att jag tänkte inte ge mig ut i det föret med någon bil något mer den kvällen. Det slumpade sig även så att hon dagarna före ramlat av en stol när hon skulle måla en vägg och skadat sig i benet, så hon var snabb att ställa in. Visade sig igår att ingen hade kunnat ta  sig dit i vilket fall.

Sambons nya år har också kommit igång - naturligtvis inbegriper det ett antal nya projekt. Diverse bussresor såklart, men framförallt planering av återuppbyggnaden av det vattenskadade köket i svärföräldrarnas hus. Kul, men dyrt kan vi väl sammanfatta det projektet. 

18 januari 2015

Två och en halv vecka senare



Det händer massor här och jag har t o m hunnit använda kameran lite. Men inte riktigt kommit mig för att redigare, så i stället bjuder jag på sonens första egenklippta film efter att han fick en hett efterlängtad och önskad Go Pro i födelsedagspresent förra helgen. Själv fick jag vara med och agera "åkare" i filmen. Vilken skidåkare har inte drömt om att få figurera i en skidfilm? Och nu har jag fått förmånen två gånger!! I den andra ("Min väg av Maja Dennhag, filmad vid Womens Freeride Camp 2014) stod jag ju t o m med i eftertexterna med titeln "Åkare skidor" -  stort!!! Fast även om jag syntes några gånger i den så var det aldrig på skidor, så nu tycker jag ju att jag avancerat lite. Nästa gång har jag bett sonen om att både få synas på skidor i filmen och i eftertexterna. He, he. (Hoppas verkligen ironin i det hela går att notera!)

För det är just detta mycket av tiden kretsat kring här i januari månads början sedan snön äntligen kom tillbaka - skidåkning. Såklart! Fast längdpremiären lät vänta på sig extremt länge denna säsong. Inte förrän igår tog jag mig ut. Så fantastiskt skönt. Blev en långsam mil, direkt. Så idag, efter en heldag i backen med skidprovning i lössnö också, har jag faktiskt lite välförtjänt, härlig träningsvärk.

Och så m å s t e jag bara sparka liv i denna bloggen ännu en gång. Saknar den. Men tyvärr har jag nog spenderat för mycket tid på Facebook, Instagram och Twitter igen för att riktigt hinna med. Men, jag har fått  en förfrågan att göra en uppföljning på det här inlägget av självaste Camp-ledningen. Klart jag vill - och ska!! Särskilt efter att verkligen ha fått testa de där feta puderlaggen vi köpte begagnat i december.......

2 januari 2015

God fortsättning!


Hoppas ni har haft en bra jul och nyår - det har jag, även om det känns som att jag sovit in det nya året.... Umgåtts mycket med goda vänner, ätit lagomt med riktigt god mat och tittat massor på film. Från Tomtetur och vit jul via bastumys och utförsåkning till tö, maränger och nyårskalas utan butur och en mörk, blöt nyårsdag som ändå lystes upp av en fin gudstjänst.

Jo - för vintern tog slut. Hur trist som helst. All snö tinade natten mot nyårsafton, gräsmattorna är helt gröna - det får ni inga bildbevis på. Deprimerande. Nu kan jag lika gärna börja jobba igen. Utsövd.