30 juni 2013

Dit de' bär dit bär e'


Så sa min mamma. Ofta. Särskilt när jag överdrev något jag fått för mig att göra, eller fick någon allmän lidnersk knäpp. Den här helgen har jag hört hennes röst klingande eka i mitt huvud. Hon har ju så rätt!

Efter att ha jobbat som en gnu i flera månader och knappt haft tid att sova och än mindre till att röra på min lata lekamen, har jag även denna helg sovit massor och långt in på dagarna. Men dessutom hann jag:

På lördagen en cykeltur på tre mil i hopp om gofika på ett café, som naturligtvis var stängt när jag kom fram. Men vägen dit kantades av allsköns blommor - inte minst orkidéer och pyrolor. Vackert! Dessutom överraskades jag av en regnskur. Inte ett sådant där ljumt, stilla sommarregn som i min barndoms Ångermanland. Nejdå, ett klassiskt ilsket, intensivt, iskallt Jämtlandsregn var det. Kändes som tusen nålar när regndropparna träffade mina bara armar. Fast efteråt doftade det rent och fräscht och sommar i kubik. Var sååå nöjd med mig själv när jag kom hem. Ända tills jag dristade mig till att räkna ut kilometertiden. Snacka om att känna sig förbi och passé vid insikten att folk springer fortare än jag cyklar.

På kvällen blev det en hundpromenad och till sist en sväng på sommardans modell nostalgi. Eftersom jag aldrig dansat på just den natursköna dansbanan förut var det inte så mycket nostalgi ur min synvinkel. Visserligen trevligt, men långt ifrån så kul som det brukar vara när vi drar iväg på dansgalorna. Men sällskapet, som är hemma på semester, hade jätteroligt och träffade en hel hoper gamla kompisar, så sammantaget var det en bra kväll.

På söndagen blev det en ny cykeltur längs vägen. Halva sträckan den här gången för att köpa nybakt tunnbröd. Naturligtvis var det redan slutsålt när vi kom fram. Men kaffe med doppa och många trevliga samtal med glada semesterfirare kompenserade. Därefter, i skuggan av "Åre Extreme Challenge", var det dags för min alldeles egna hemsnickrade "Landön Not So Extreme Challenge" med bl a jobbig och rolig cykling på skogsbilvägarna till buan fram och tillbaka. (Kan ju bara säga att har man en MTB är skogsvägarna att föredra - attans vad kul det är när det hoppar och far och lösgruset sprutar i utförsbackarna!) Nu kunde hunden följa med och fick springa lös och nosa och må så där alldeles förträffligt bra som bara en hund kan. Se där, då var vi uppe i tre mil cykel, ungefär, den dagen med.

Lyckades även upptäcka flera nya pyrolalokaler och uppe på buan bars det ut grindar. Efter en snabb tillagning av middag för tvungen påfyllning av energi blev det en tur till. Denna gång med lastbil, traktorer och skogspromenad för att kolla vattentillförseln. Så nu är det mesta klart för att skicka kossorna på sommarkollo. Skönt.

Åter på gården flyttade vi kycklingarna till det nybyggda utehuset. Det har ene sonen snickrat alldeles själv med hållhjälp av kompisar. Alltmedan den äldre har kört fyrhjuling och traktor och brosslat gallringsved tillsammans med en annan kompis. Hela helgen.

Till sist kom jag äntligen ut med kajaken för första gången i sommar. Fick en kort stunds fin, lugn, njutbar paddling som uppladdning till lite nödvändigt förberedelsejobb inför morgondagen. Och det får avsluta kvällen. Konstig nog var det länge sedan jag kände mig så fylld av energi, fastän kroppen är helt slut och bara skriker efter sängen.

28 juni 2013

Sista fredagen i juni

Jag har firat ikväll. Med Elin Olofsson (som faktiskt köpt ett hus att ha som sommarställe i grannbyn). Om du tycker om hennes novell bara måste du läsa hennes bok! Den är bra, tänkvärd - och inte ett dugg fördömande mot landsbygden!

Jag lägger Elin till min samling av favoritförfattare och hoppas att hon skriver många, många böcker till.

Dessutom har jag unnat mig ett glas rött - sambon kör buss och då kan jag vara säker på att inte behöver göra några utryckningar på kvällen. Båda sönerna är hemma, så nu blir det filmtajm resten av kvällen. Hundpromenaden får vänta till midnatt, eller nå't.

25 juni 2013

Den ofrivilliga hundägaren



Jo, jag har funderat lite kring den här hunden vi har. Det är ju egentligen inte vår hund, eller var åtminstone inte det från början. Svägerskan hade nog någon slags övertygelse om att det alltid måste finnas en hund i hennes liv. Att hon införskaffade dem har jag full förståelse för, hundintresserad och i övrigt ensamstående som hon var. Men hundarna landade liksom mesta tiden här på gården ändå vad det led, även de tider hon själv inte var närvarande.

När hon sedan så tragiskt blev sjuk och gick bort häromåret, överförde svärmor alla känslor för dottern på hunden. Det var både rörande och beklämmande att se. Men till slut gick ju inte det heller längre, så när hon i sin tur flyttade till ålderdomshemmet och svärfar hamnade på sjukhuset kom hunden till oss. Svärfar är mer av en kattperson och var nog närmast lättad över att inte ha någon fler att bekymra sig om längre, så vovven har alltsedan dess blivit kvar här.

Just det här att utan egen vilja och beslut, utan möjlighet att påverka ras och tidigare vanor över en natt bli hundägare  - det är inte det lättaste. Jag som egentligen är rätt förtjust i hundar (om än inte lika mycket som katter) kommer på mig själv med att mest tycka att han är i vägen. Fastän han är rätt så väluppfostrad. Hon var både ambitiös och duktig då det gällde den biten, svägerskan. Det hade vi nog aldrig klarat lika bra.

Men en labrador. Fokus är mat, mat och återigen mat. Både sin, andras och sådant jag inte skulle definiera som mat. Dessutom smiter han gärna iväg för ett bad då och då. Och jag vet då rakt inte hur vi ska få bukt på dessa olater. Jag har inte tiden, inte intresset, inte kunskapen. Och framförallt - jag ville aldrig ha en hund just nu! Att skänka eller helt enkelt ta bort honom är heller inget alternativ, då resten av familjen är väldigt fästa vid djuret. Dessutom är det ju min egen bekvämlighet som är främsta orsaken till den hundägaraversion jag hyser. 

Emellanåt är han dessutom rätt charmig. Som på midsommardagen när han ville vara med och leka och knyckte mitt okokta ägg och sedan bar det i munnen utan att skada det. Eller igår kväll, när han blev så trött, så trött efter cykelturen (jo, min hälsporre håller mig fortfarande från fler promenader än absolut nödvändigt) och sedan bara slank med sambon upp när han skulle lägga sig och redde sig ett eget hörn i fotänden på sängen – fastän han inte legat i någons säng en enda gång sedan han flyttade in här.

Andra dagar är han knappt värd vatten. När han rymmer till grannarna, jagar hönor eller äter all skit han passerar och sedan kommer och vill gosa. Lägg till detta mitt ständigt dåliga samvete för promenader som inte hinns med, klor som inte blir klippta, päls som inte blir duschad eller borstad. Vilket i sin tur får till följd att vi numera ständigt lever med ett tunt lager hundhår som täcker alla golv i huset.

Där har ni det, kontentan av mitt ofrivilliga hundägarskap.
Som nu plötsligt känns mycket lättare!

Carpe Diem

En riktigt ledig dag. Minns nästan inte när det hände sist. Helt utan tillstymmelse till jobb, åtaganden eller tider att passa, slår jag dövörat till sambons listning av saker som borde göras. Plockar i stället med lite tvätt, riggar en låtlista på Spotify med hopplöst sentimentala bitar att lyssna på någon gång i total ensamhet. Bakar en kaka som blev hiskeligt söt, funderar på en kajaktur (sommarens första) bara vinden mojnar lite, peppar sonen att hjälpa mig bygga en kycklingbur (måste nog handla material först) och - skriver.

Skriver inköpslista, facebookuppdatering, blogginlägg, att-göra-listor och sådant som aldrig någon någonsin kommer att få läsa. Skriver på telefonen, datorn och på papper med gammal hederlig penna. Lyckan i att lägga allt åt sidan och lägga ord till ord i långa rader. Fångar stunden, en stämning, en tanke. Carpe Diem. Ibland tror jag det uttrycket skapades för mig. Bara, bara mig.

24 juni 2013

Bara "stången" som fattades


 

Bildkvalitén är inte den bästa den här gången, men jag ser det mer som en illustration till denna midsommarhelg som i praktiken innehållit allt och lite till. Kanske kan bilderna hjälpa mig att hålla minnet levande längre.  (Lekbilden dessutom lånad av Nicke.)

Som vanligt jobbade jag halva midsommaraftonen, vilket som vanligt drog ut lite längre på tiden. Hem förbi de av tuvull översållade myrarna, fixade en enkel, men god middag till familjen och naturligtvis en supersnabb jordgubbstubbe. På med Lundhagsbyxorna och kängorna i bilen för full fart till Bakvattnet, där jag snart hade knatat ikapp de guidade grupperna. Liksom ifjol hade pensionatet dukat upp en smått otrolig middagsbuffét halvvägs upp på fjället. Där fick jag med mig en liten rar älva att hjälpa mig dela ut kransar till alla vandrare när de kommit upp ovan trädgränsen. Och däruppe blommar det redan alldeles fantastiskt! Det är inte utan att jag oroar mig lite för vad jag ska visa deltagarna på min augustivandring..... Vädret var långt ifrån lika sagolikt som ifjol, i stället avlöste små regnskurar varandra och på toppen blåste det så att det nästan var omöjligt att stå upprätt. Men vad gjorde väl det?

På midsommardagens kväll hade vi bjudit hem grannarna på knytis. Det börjar ju bli lite av en tradition nu kring nyår och midsommar. En väldans bra tradition. God mat, trevligt umgänge och den här gången kryddade vi med lite tokiga lekar och frågesport ute. Gissa om det ytterligare ökade på skrattfrekvensen?

Efter den trevliga kvällen återstod bara söndagen på denna minnesvärda helg - och den ägnades åt oväntat besök och att storröja i farstun. Hurra så fint där är nu! Som pricken över iet upptäckte vi att Silvis lyckats kläcka fram ännu fler små söta kycklingar. Några ägg hade hon lämnat åt sitt öde varvid kycklingarna förstås dött, en låg död i redet och en hade vi nog kunnat rädda om vi haft mer erfarenhet från kyckling-BB. Men fem lever just nu i alla fall. Rena rama babylyckan i fjöset!

19 juni 2013

En helt "vanlig" dag på jobbet


Jag tycker ju för det mesta om mitt jobb, absolut! Men vissa dagar är det helt enkelt bara världens bästa. Som idag, när vi varit på studieresa hela dagen; Teknikland, Storsjöodjurscenter, Strömbacka Kvarn, Moose Garden och på kvällen Husku Cabin och till sist framåt tiotiden i den alltjämt ljusa sommarkvällen - Café Své med vyer att yvas över.

Nu kan säsongen få börja på riktigt - vi känner oss redo och rustade.

18 juni 2013

Det snurrar på

Här har sommarens alla roliga händelser redan börjat. Festivaldagen blev precis så rolig och intressant som jag förväntat mig. Och hade jag någon gång vaga tankar om att en gång skriva en bok, ja då  inser jag efter söndagen att uppfyllandet av eventuella skrivdrömmar kan vara både längre bort och närmre än man själv tror.

Jag skulle till exempel aldrig kunna vara så strukturerad och disciplinerad som Elin, ha svårt för att jämka mig i ett skrivande tillsammans med någon annan som Eva och aldrig finna tålamodet till att göra den enorma research som Inger gjort. Men de gånger jag skriver och tillåter fantasin att löpa fritt, då behöver jag heller inget av allt det där. Det bara kommer. Berättelserna rinner ner i fingrarna fortare än jag hinner skriva ner dem. Utan ordning, utan att följa någon dramaturgisk kurva. Utan existensberättigande?

Nej, det blir nog till att hålla mig till lite fulbloggande, turistbroschyrstexter och en och annan födelsedagsanpassad ny sångtext till känd melodi. Som vanligt, alltså. Och kanske, kanske att jag kommer mig för och gör klart inlämningsuppgifterna till kursen jag lämnade på grund av tidsbrist i fjol vår. Man vet aldrig.

Men mitt hjärta blev så lätt av söndagens upplevelse, så hunden fick en extra cykeltur och dagens möten och måsten fladdrade bara förbi med ett leende. Jag håller i den känslan en stund till.

15 juni 2013

Men så bra!!

Att TV visar hela Ledin show var väl snällt, så behöver jag inte gräma mig över att välja bort hans spelning på Fäviken i sommar!

Har nämligen äntligen lyckats bestämma mig angående en hel hoper sommarfrågetecken:

- Anmält mig till en Floraväktarkurs i Funäsdalen (med sambons nådiga tillstånd)
- Köpt en tvådagarsbiljett till Yran, fastän jag har blomstervandring på lördagen
- Övertalat sambon till en två eller möjligen tredagars familjetur till Norge

Yran kunde jag bara inte låta bli när jag redan nu lyckades spika programmet för fredagskvällen utan kollisioner: Sofia Jannok, Stiftelsen, Bo Kaspers Orkester och Mando Diao. På lördagen blir det tjorvigare, men då har jag stämt träff med Offerdals rockigaste mamma framför stora scenen kl 01.00, så den kvällen blir nog minnesvärd i vilket fall.

Det känns redan som att det kan bli en bra sommar det här!

14 juni 2013

Skolavslutningsdagen


På något vis kände jag nog nästan på mig att det kunde bli så här:

Nio grader och full storm - jodå, nu är det SOMMARLOV! Den sedvanliga avslutningen i kyrkan förgylldes som alltid med skönsång och uppklädda ungdomar. Tårtan har vi skjutit på till i kväll, det blev smörgåsfika med grannfamiljen i stället. Sambon fick tvärt kasta sig i bussen och rycka ut och hämta konfirmander i Stockholm som glömt boka själva bussresan. Grabbarna har läst betyg och lagt dem åt sidan utan vare sig större jubel eller besvikelser. Med desto större iver skruvade de ihop nya studsmattan och alla har provhoppat (måste erkänna - den ä r bättre). Hunden har jagat, bitit ihjäl och halvt ätit upp en höna som var ute på promenad. Han är b i l l i g nu.  Det unga grannparet i byn som ska gifta sig om några veckor har v u n n i t en bröllopsresa till Maldiverna - snacka om rätt vinnare, så väl unt!  Jag är ledig hela dagen och snart ser vi i alla fall diskbänken. Lite jobb följde ändå med hem. Fixar det med - sedan.

12 juni 2013

Åsså en liten busstur på det

 

Knappt har vi gjort slutkorr och lämnat in jobbets nya broschyr till tryck, så var det dags för en liten bussresa med familjeföretaget. En endagars med samma gäng som vi nu åker med för tredje året. Den här gången gick resan till Revsundslogen där Kerstin Hylén från Bakgården tog emot, en guidad rundtur och Skärgårdsbuffet med M/S Medvinden i närkontakt med det nya brobygget i Sundsvall och ett besök på Krångede Museum med allre bäste Per Bergvall som guide. Det gick bra den här gången också, förutom en missuppfattning om vilken båttur vi egentligen bokat. Men, den missen tror jag faktiskt att åtminstone herrarna i sällskapet uppskattade. Annars lägger jag två nya besöksmål till favoritlistan - vilka fantastiska ställen och människor det finns överallt, inte minst i vårt län!  

Men helt nöjd är jag inte. Jag kände mig inte tillräckligt förberedd för att kunna genomföra en riktigt bra guidning/reseledning. Nu blev det väl OK, men inte mer. Tiden har inte funnits att läsa in mig i den omfattning jag hade önskat och med en portion sömnbrist ovanpå det........ Nåväl, nu är det gjort. 

När det gäller lördagens deltagande i arbetsgrupp eller ej, så blir det en kompromiss. Jag kommer inte att delta hela tiden och hälften kommer dessutom att räknas som arbetstid. Tack för kloka och omtänksamma kommentarer - jag har gjort precis som ni sa!

9 juni 2013

Det ringde en man

En man som jag har stor respekt för och som jag ser upp till. Han frågade om jag kunde sitta med i en arbetsgrupp. Ideellt. Någon annan i gruppen hade föreslagit en annan person till just denna "stolen". En person som har milsvida visioner, en person som jag om möjligt beundrar ännu mera än mannen som ringde och som är välkänd och välrenommerad i kretsar högt över mitt lilla huvud.

Klart jag blir smickrad då. Över att bli tillfrågad. Jag.

Men det innebär mer tid hemifrån, från tvätten, städningen och trädgården som redan är fruktansvärt misskött. Jag skulle ha svarat ikväll, men jag kunde inte. Det rasar en strid i mitt inre . För och emot. Kanske ger just denna lilla grupp nya kontakter, nya erfarenheter. Eller så tar den bara tid. Tid som jag skulle vilja ägna till mig själv. Bara. Det vore så lätt att bara tacka nej. Men ändå.....

7 juni 2013

Några dagar senare


Igår kväll hade vi möte med Blomsterguiderna. Alltid lika trevligt, och alltid blir det på något underligt vis lika sent. Hmmm. Kanske har något samband? På hemvägen lyckades jag dock med ett mindre angenämt möte. Körde dessvärre ihjäl den största tjädertupp jag någonsin sett - bilen fick t o m skador, bland annat är ett positionsljus helt väck. Men vad gör man då det regnar, är risk för vattenplaning och får möte med två långtradare samtidigt som den där fete tuppen knatar upp på vägen? Jo, bromsar så mycket man vågar och hoppas att han ska flytta sig. Men det gjorde han alltså inte. Suck.

Annars passerade Sveriges Nationaldag åtminstone mig rätt obemärkt, förutom att jag varit ledig. Sambon har haft gruskörning hela dagen, barnen har varit upptagna med sitt och hjälpt sin mor med diverse saker. Så nu är trädgårdslandet äntligen färdigsått, så när som på morötterna. (Jag vet att jag köpt en fröpåse, men den är som uppslukad av dammråttorna och grushögarna som förökat sig inomhus.) Dessutom har jag kollat av mailen från vårt hårt arbetande broschyrmakare och prioriterat bokläsning. Jag har nämligen anmält mig till Festivaldag för Skrivsugna och gett mig den på att hinna läsa så mycket som möjligt av de tre författarna innan.

Gissa om det är en dag jag ser fram emot?

2 juni 2013

Spotlight 2013


Jag brukar ju beklaga mig lite över att jag inte hinner konsumera så mycket kultur. (Förutom litteratur då - men det är verkligen bara just nu). Men tack vare sonen kom vi ikväll iväg på årets upplaga av Spotlight - en kommunal tävling för både scenkonst och konst & hantverk. Sonen ville ställa ut sitt bord han kämpat med i två terminer på slöjden. Han var segerviss ända in det sista, men även om han har gjort ett fantastiskt jobb och bordet är superfint, så insåg i alla fall jag att konkurrensen skulle bli alltför hård. 

Men vad gjorde det när vi fick ta del av flera timmars underhållning - musik av alla slag, dans, akrobatik, trolleri - allt framfört av ungdomar från vår kommun. Jag är helt tagen av hur mycket talang, ambitioner och kreativitet det finns i vår lilla del av Jämtland, Sverige, Världen. Och allt till det facila priset av 50 kr. I och för sig tillkom då en tia (!!!) för fikat i pausen. Nähej, det här får vi inte missa nästa år - med eller utan egna utställare.

1 juni 2013

Sommarvärmen - igen!


Äntligen kom det lite regn och temperaturen sjönk till mer normala 22 (!!!) grader. Byns barn har redan badat fler gånger sedan isen gick än de gjorde på hela sommaren ifjol, tror jag.... Och vi kunde idag räkna in rabarberpaj no 2 för den här säsongen. Otroligt!

Korna är på väg ut, hönsen likaså. Kaninerna är på plats i sommarresidenset, takboxen är avtagen och trädgårdslandet hyser en förhoppning om att möta frösådd under söndagen. Vi lär väl aldrig komma ikapp, men nu när vi kommit en god bit på väg mot sommaren är det väl läge för normaltillståndet med 6 grader och nordanvindar att återvända igen?

I väntan på det pratar jag med syster i telefon i timmar, sover länge efter en onödigt intensiv vecka, plockar med lite av varje och äter utomhus ännu en dag. Livet är gott.