21 april 2016

Från botten till toppen på fem dagar

Det som hände på busstorget förra onsdagen är ju långt ifrån utagerat ännu, men vi får träffa en av vakterna på tisdag och hoppas på ett uppriktigt "förlåt". Under tiden jobbas det vidare med planer på utbildning för vakter, samordning för bättre miljö på torget och en eventuell anmälan för att få en genomgång av rutiner etc.

På torsdagskvällen åkte F och jag till Klövsjö och fick ta del av ett helt fantastiskt Para Ski läger med de allra finaste människor - deltagare, tränare, ledare, arrangörer! Det var inte för inte som jag rapporterade tillbaka på Guldstjärnemötet på Länsstyrelsen i tisdags, att juryn verkligen valt rätt person till årets Serviceperson - fantastiska Kristina!!! 

F är ju inte den som är nödbedd, så han åkte både längd och ännu hellre utför - men allra roligast var tydligen bowlingen.

På måndag ringer teamcoachen för Special Olympics och meddelar att F är välkommen att delta i Winter Games i Österrike 2017 i längdskidor (!!) om han vill. F funderade en stund, frågade om han inte kunde få åka slalom i stället, men landade i att han ville vara med, trots att det kommer innebära att han måste träna - massor.

Men då uppstod ju problemet att vi är medlemmar i en alpin klubb....... Offerdals SK var inte medlemmar i Parasportförbundet, så det var Åsarna eller Krokoms HIF som stod till buds att tävla för, men träna borde han ju kanske kunna göra med OSK? Sagt och tänkt, jag försökte ringa ordföranden, men fick inget svar så jag skickade ett sms i stället med min frågeställning. Det visade sig att han satt på en avslutningsträff med vinterns ledare, läser upp mitt sms och på ort och ställe tar alla med ett rungande ja ett unisont beslut att bli medlemmar i Parasportförbundet för att F ska kunna både träna och tävla för Offerdals SK!!! 

Då grät jag en skvätt.

Det gjorde jag även dagen efter, när jag sitter ensam i bilen på väg till jobbet och plötsligt inser att i mars nästa år kommer jag få se min son, på längdskidor, i landslagsdräkt!!
Bara som på ett bananskal, sådär.

För mig är detta större än jag kan beskriva - och tänk om längdskidtokiga mormor och morfar fått uppleva detta. Kan se pappa för mitt inre, hur han ser på oss och ler och säger att " - Det förstod jag väl att det skulle gå bra för den där pojken"......

13 april 2016

Arg så jag kokar

Det är inte ofta jag är både arg och upprörd så pass att tårarna sprutar och rösten darrar. Men ikväll så..... Nu har det hänt. Sådant man läser om och aldrig tror att det ska drabba ens egna nära och kära.

Vår duktiga son F som går andra året på särskolegymnasiet och själv åker buss till och från skolan varje dag med byten och allt, ringde ikväll till sin pappa och berättade att han "missat bussen". De kommer överens som att han tar nästa buss till Krokom där pappa möte upp 35 km hemifrån.

Då kommer sanningen fram om vad som hänt. F har på Busstorget i Östersund, när han gått ut för att säga hej då till en kompis, blivit upphunnen bakifrån av två väktare som plockar in honom själv på ett rum och frågar om han har droger, tittar igenom ryggsäcken, frågar om han snattat något osv. Vidare frågar vakterna om var han bor, om han har en bror, vad han heter mm. Han säger att "-Nu missar jag bussen" och får till svar "-Det här får ta den tid det tar". Under den tiden ringer lillebror, som upptäckt att F saknas på bussen, men F vågar inte svara. Samtidigt har polisen larmats för en misstänkt "drogpåverkan" och kommer dit. F får visa legitimation (tack och lov för skoterkortet!!!) och polisen ser direkt att det inte rör sig om någon drogpåverkan. Sedan släpps han. Bara så. Han minns inte om någon frågat hur han ska ta sig hem, men han ringer pappa. Han beskriver själv att han var så rädd att han "hoppade". Tror jag det!!!!

Jag har pratat med vakthavande polis ikväll och fått hjälp att fylla i några av luckorna i F:s berättelse. Jar har också fått namn till chefen för att förhoppningsvis fixa ett möte med poliserna som deltog vid ingripandet, så att de kan förklara att F inte gjort något fel och fortfarande kan lita på och se polisen som någon att få hjälp av i stället för att bli rädd för. Att de blev kallade till ett ingripande för att konstatera väktarnas inkompetenta slutsatsförmåga var ju i det här fallet både bra och dåligt....

I morgon kl 08.00 är det jag som ringer Östersunds kommun och tar reda på vilket vaktbolag det var som arbetade på Busstorget i eftermiddags. Sedan kommer jag inte ge mig förrän jag vet på vilka grunder F togs in och väktarna som gjorde det ska personligen få be honom om ursäkt och förklara att det var DE som gjorde fel och inte han.

Sådär. Nu andas jag normalt igen......