30 oktober 2011

Kan jag få en extra timma i natt med, tack?

Just nu borde jag läsa ut en bok och skriva en analys på den. Men... Natten är ännu ung och det gör inte såå mycket om jag är lite tröttare än vanligt i morgon. Barnen har lov till veckan, och det är ju bra mycket enklare att bara ha sig själv att tänka på till frukosten.

Måste bara skryta över alla duktiga föräldrar och barn i Alpina klubben som kom till backen och hjälpte till med röjning, käppsortering, städning och lite annat ditten och datten. Det är ju så kul och går ju så lätt när alla hjälps åt. Själv blev jag lätt oförstående "Gratulerad till tvillingarna" och stod tydligen för underhållningen utan att riktigt veta om det innan vi hunnit fram. Allt med anledning av det lätt stressade sms jag skickade till vår (numera f.d) ordföranden, när jag redan borde varit på plats och det nybakta vi skulle ha med till fikat, vägrade bli klart så snabbt som jag inbillat mig :
"Blir lite sen. Bullarna är ännu i ugnen."

29 oktober 2011

Det blev en tur till skogen


Det behövs oftast inte så mycket för att en trist oktoberlördag ska bli något extra. Sambon trampar en myr som ska bli vinterväg, är det tänkt. Grabbarna hade kompisar på besök, som inte ville följa med till skogen, så det blev en ren familjeangelägenhet, med lunch, kaffe och kaka på jobbesök hos pappan. På hemvägen passade vi på att "tjyvbesöka" en omtalad jaktlodge, kastade sten på nattgammal is (vilket märkligt ljud det åstadkommer!) och gjorde en snabb avstickare till Kallforsen. Vid det laget hade batterierna i kameran lagt av, så vi beslöt att det nog får bli en utflykt till dit, inom en snar framtid.

Kvällen har bestått av film och snabblagad middag. Våfflor med Creme fraiche, röd lök och rom är inte så dumt. Faktiskt.

I morgon väntar jobbdag och årsmöte med Alpina klubben. Sa jag att jag tycker det är för få helger per vecka nu ett tag igen?

En annan sida av myntet

För några veckor sedan hamnade Glada Hudik teatern och Pär Johansson under Uppdrag Gransknings lupp. Jag valde att inte se hela programmet och att inget skriva om det. Men jag läste, tog del och var engagerad på flera andra sätt och tyckte nog att fokus, som så ofta annars i liknande fall, var extremt skruvat och enkelspårigt. Lite känns det som att Pär inte ska få tjäna pengar, bara för att hans medarbetare har olika typer av funktionsnedsättningar. Så.

För den som förfasades över avslöjandet är definitivt föräldrarnas syn på saken läsvärd .  Notera särskilt vad normal ersättning för dagverksamhet är!!
Vem ska vi hänga då, tro?

27 oktober 2011

Om funktionsskillnader

När både Vedspisen och Bodil Malmsten länkar, då måste jag bara läsa. Tack ska ni ha. Båda två!

Martina Lowden hade jag aldrig hört talas om, förstår nu att jag får ändra på det om jag ska lyfta mina  Litteraturvetenskapsstudier till en seriösare nivå. (Inte min starka sida, om vi säger så, men som en av mina kloka kursare sa - "Jag ser det som en möjlighet att få uppleva och erfara något jag aldrig annars skulle".) Men det spelar mindre roll, för det är allt klokt och sant i hennes artikel som ropar till mig:

"Att två hjärnor fungerar på olika sätt betyder inte att det måste vara fel på den ena."
"Sätt mig i en annan livssituation, ställ andra krav på mig och jag kommer att bli så funktionshindrad att du bara känner igen mig på kroppen. "

En människa med diagnos är en människa, är en människa, är en människa.
Inte en diagnos. När ska vi lära oss det?

26 oktober 2011

Med anledning av föregående inlägg

Härmed anammar jag för evigt Susannes kusins uttryck "Mommokoman"!! Låter ju betydligt trevligare och mysigare än när grabbsen (ivrigt påhejade av pappan), som kanske kan ha sett Drömkåken någon gång för mycket, frågar:

- Är du en klimakterikossa nu , mamma??

25 oktober 2011

Fel på termostaten


Alltså, det kom så plötsligt. Felet på termostaten. Jag som alltid varit en fryslort. Förutom de två gånger jag varit gravid och känt det som att jag hade ett kärnkraftverk i magen. Men, å andra sidan, så fort jag rör mig svettas jag. När jag rör mig alltså. Och sova, det enda problem jag någonsin haft med det är möjligen att jag sover för mycket.

Och nu. Blir tokvarm helt utan förvarning, för att i nästa stund vara helt iskall igen. Svettas så det formligen sprutar. Sover som en kratta. Och alltihop kom bara på en vecka ungefär. Som ett brev på posten, årets överraskning, liksom.

Googlar symptomen, förstår nog varthän det lutar även om jag vägrar inse, surfar in på en sida och börjar checka av. Det är väl egentligen bara nedstämdheten och oron som jag inte känt av. Än? Läser vidare och konstaterar att visserligen var det ett tag sedan jag satte upp andra sovrumsaktiviteter än just sova, på listan för saker som jag skulle kunna leva förutan, men att det nu finns skäl till att de på den senaste tiden har gjort en stark klättring för att, helt sonika, nå en topposition på den listan.

Återstår alltså bara att kallt konstatera att det återigen är dags för dessa fördömda hormoner att ställa till tillvaron för en. För sista gången, kan man ju hoppas. Läser vidare att äta kött och motionera kan lindra problemen. OK. Tar upp en köttbit ur frysen till i morgon. Igen. Och ikväll blir det promenad, så kan jag fundera över tanken på att vara lite förbrukad, om det är läge att sörja lite?  Eller kanske det rent av passar bättre att fira i stället? Vi får väl se, vart vägen bär.

23 oktober 2011

Lägesrapport 2


Heldag i Norge. Konstaterar att Stavangerdialekt tydligen är lättare att förstå för oss svenskar än för Nordtrönderna och att den norska maten är bättre än sitt rykte. Och föreläsningen gav oss en del nya och bra tips även om mycket var repetition.

Känns fantastiskt skönt att avsluta helgen med en långbastu och tidigt sänggående....

Lägesrapport

Klockan är 02.50 och jag sitter här med värk i vaderna, ett stort leende på läpparna och siktar på duschen. Jag har t o m buggat ikväll - eller åtminstone försökt dansa något som liknar bugg. En av sambons yngre dansanta kompisar släpade runt tanten ett flertal gånger - Tack för det!! Problemet är bara att det var nog 17 år sedan sist jag försökte mig på något buggliknande och varken steg, takt eller turer sitter som de ska. Inte konditionen heller i ärlighetens namn.....

Men, vi har haft alldeles fantastiskt kul och om 5 timmar måste jag sitta i bilen för morgondagens aktivitet.  Just nu känns det som att jag klarar allt och det kommer bara att bli roligt det med - endorfinerna sprutar ikapp med svetten ikväll!

22 oktober 2011

Fullplanerad helg



Den legobyggande jubilaren har nu efter fjorton utbrott, ett gäng tårar och minimalt med sömn, färdigställt födelsedagspresenten. Roligast, tycker jag, var att när den största frustrationen över EN saknad legobit (det var väl några hundra, om vi säger så) lagt sig, så löste han det kreativt med två andra bitar. Och det funkar!

Vet inte vad det beror på, men själv har jag också sovit lite klent i veckan. Tog igen det inatt/idag. Kan ju också behövas. Ska ut och fixa lite, kratta efter vedhögen som jag och äldste sonen flyttade igår kväll, kanske gå en promenad med hund och kamera (som är lagad igen och har fått nytt minneskort), tvätta lite och sådär. Sedan blir det Dansnatta i Föling med ett gäng mammor härifrån byn - Wow -nytt rekord! Dans två gånger på ett år och en disconatt däremellan - anar vi en begynnande 50-års kris???

Sedan blir det inte många timmars sömn, för i morgon blir det avresa här hemifrån före åtta, för guidekurs i Lierne hela dagen. Så då kan vi väl säga att ordningen är återställd?

20 oktober 2011

12-åringen


Dagens jubilar i huset hade önskat sig Schwarzwaldtårta, men hans oorganiserade mamma fick inte ihop det riktigt, så det blev en hallontårta med chokladlöv, Det ska nog vara mer sommarlöv än höstlöv för att det ska funka riktigt bra, men något blev det ju i alla fall.

Finaste presenten var nog brevet från minsta kusinen, som hon skrivit helt själv. Men, eftersom han fått typ största legolådan som finns av pappan i huset, stannade han hemma från träningen och blåbyggde i tre timmar. Naturligtvis blir något litet fel då. En spegelvänd bit alldeles i början t ex. Och han blir såå frustrerad. Så nu har han lagt sig i affekt. På sin födelsedag.  Kanske tur ändå, att vi bara firar med familjen....

19 oktober 2011

Lite snabbt, sådär

Jo, den där kursen jag går... Med de kurskamraterna är det den största egoboost och självförtroendehöjare  jag företagit mig på länge. Deras litteraturanalyser öppnar nya världar, deras texter stimulerar och sporrar min egen fantasti och deras kommentarer får mig att periodvis sväva på små moln. Att det dessutom stärker självkänslan är ju bara ett plus i kanten.

Jag suger i mig och njuter till fullo. Snart missar jag nog någon molntapp, hoppas det nästan för utvecklingens skull. Men jag är trygg i vetskapen att landa mjukt på den bädd som byggts så här långt.

18 oktober 2011

Specially for you - Black Iris


Jag tror faktiskt att jag har svarat på det här förut, men särskilt för dig Maidi - här kommer det igen! (Jag känner ändå just nu att jag skulle vilja göra nästan-vad-som-helst för dig.)

Jag bor faktiskt inte alls så långt från Bakvattnet, ca 40 minuter bara, med bilen. Eller en - två timmar med skotern rätt över fjället på vintern. Dessutom har jag alltid sagt, fjällbowannabee som jag är, att om inte sambo, gård och familj funnits här, då skulle jag ha köpt mig en liten stuga och bosatt mig i Bakvattnet. Rätt av. Utan tvekan , utan omsvep. Eller åtminstone i en liten fjällby av samma karaktär..... Med vatten, fjäll och totalmysiga invånare.

De guidade fjällvandringarna jag brukar gå, startar faktiskt i Bakvattnets gamla jordbruksbygd, för att så småningom sluta längst upp på kalfjället på Ansätten. För mig är det här området en klar favorit såväl sommar som vinter. Och på söndag ska jag parkera bilen i Bakvattnet för att åka med min stora idol och förebild till Norge på kurs.

Fotopaus igen - och åter till bokslukaråldern


Fick lämna kameran på återremiss, eftersom jag inte hittar det gamla minneskortet och den inte accepterar några nya efter verkstadsbesöket. 10 dagar till utan bildmöjligheter. OK, det finns en liten enkel kamera här någonstans, men den är ju definitivt inte lika kul och bra. Tur jag har schemat fullt denna vecka och ingen tid över till fotografering.


Lånad från Piratförlagets hemsida.

Efter kvällens restmiddag hjälpte jag sonen med matten - tänk så mycket enklare den blev med lite mat i magen. Sedan har jag läst. En hel bok bara sådär, rätt av, ikväll. Inte av kurslitteraturen då förståss, nej den kräver ju lite mera. Jag hade bokat Martina Haags senaste och fick hämta den på biblioteket idag. Gissa om den var hysteriskt kul! Martina måste vara helt galen, som kan fantisera ihop något så tokigt - flera gånger har jag skrattat högt, varvid övriga familjen har tittat konstigt på mig. En riktig crazy-bok! Fast jag skrattade ändå inte mest i de tokigaste kapitlen, utan i de mer subtila humoravsnitten - de där situationerna som faktiskt verkligen skulle kunna hända. Förvänta er inga djupgående karaktärsbeskrivningar eller poetiska naturskildringar. Som norrläning kan jag även tycka att researchen lämnar en del övrigt att önska ibland. Men i längden är den inte nedlåtande mot glesbygden och dess invånare, vilket jag ger den en stort plus för. Framförallt bjuder boken på många goda skratt. Så känner du för att muntra upp tillvaron litegranna, kan jag varmt rekommendera "Glada hälsningar från Missångerträsk".

16 oktober 2011

Våra vyer






Jag fick en fråga, om man kunde se vyerna från det här  inlägget från vart jag bor. Det kan man inte. Tyvärr. Annars syns ju Oviksfjällen nästan överalltifrån och är väl i det närmaste ett kännemärke för Jämtland runt Storsjöbygden. Men nej, jag passerar "bara" den utsikten varje dag på väg till jobbet, ca 15 minuter hemifrån. 

Som sagt, är jag ju ingen riktig fjällbo, men en riktigt fjällbowannabee. Och anstränger man sig lite och paddlar tvärs över sjön så ser man ju faktiskt Duvvegaisse och Lappluvan, som för övrigt blivit mitt nya favorittillhåll för vårskidåkning och ensamturer till fjälls. Har man väldigt bra syn, eller förstorar bilderna ovan, så ser man t o m vindkraftsparken. Kanske inte liika kul, men,men...

Annars är det sjön som är central för oss i byn boende. Vidd och vy som för tankarna till hav och fjällkänslor. Vattnet med sina skiftningar från rogivande blank till upproriskt stormande. Sommartid inbjudande till svalkande bad, båt- och kajakturer och vintertid med tjock is  att gå, åka spark, skidor och skoter på. Ljuset över vattnet skiftar hela tiden och reflekteras och blir på så sätt alltid något extra. Och vår del av byn ligger så fint uppradad där på strandkanten, tycker jag. 

Otroligt i oktober



Vilken fantastisk dag - i oktober!

Hittade reparationskvittot för kameran - jo, det blev något fel vid reparationen så nu funkar bara vissa minneskort och eftersom jag inte hittar det gamla så.... Nu var det garanti på reparationen, så det blir till att lämna in kameran en gång till.

När dimman lättat blev det kanonväder och vi fick hjälp av en granne, så på nästan ingen tid alls hade vi tagit upp årets pärer. Hunden var med och tog en råtta som var svart, stor och det äckligaste jag sett. Jag skrek som ett våp, när den sprang fram. Sedan fikade alla pärupptagare och yngste sonen hjälpte mig att plocka ner kajaken från vinterförvaringen för att ta en tur på sjön. Det var magiskt! Där satt jag i solvärmen, gled fram på en spegelblank vattenyta och lyssnade på ett ståndskall på andra sidan sjön i en timma.

Ikväll har vi tänt ljus och sett film, ätit glass och parmesanchips och jag har läst för, skrattat med och tittat på mina killar och även om jag gärna hade haft fler här hemma som jag kunnat kalla mina, så rinner hjärtat över och stiger upp i ögonen och jag är så tacksam för dem jag har att kalla min familj.

14 oktober 2011

Från morgon till kväll





När höstens glödande löv fallit till marken och multningsprocessen börjat, då bjuder himlen och skyn upp till ett färgsprakande skådespel varje morgon och kväll, bara solen orkar kravla sig över horisonten. Det är en sådan intensitet i färgprakten att det nästan blir vulgärt.

Desto skirare var då morgonens första solstrålar som kysste Oviksfjällens toppar långt ovan moln och dimma. Och där satt jag i bilen, på väg till jobbet och sjöng skrålade på min favoritpsalm:

"Morgon mellan fjä-ällen, hör hur bäck och flod
porlande mot hällen, sjunga
Gu-ud är god, Gu-ud är god"

13 oktober 2011

Bildlöst

Näh, det blev inga bilder idag heller, fastän vädret verkligen inbjudit till det. Vet inte vad jag gör dessa hemjobbardagar, men de ramlar förbi i racerfart. Idag har det mest stått novell-analys på schemat. Något så totalt onyttigt man fantastiskt kul som den där kursen jag läser nu - det finns nog inte. Men det tar ju lite tid, så jag hoppas jag orkar hålla i, hela kursen ut.

Huvudtränaren och ledarkompisen i alpina klubben är på frieri i södra Sverige en månad. Så blev jag ensam om att ha några ledartankar bakom träningen i några veckor. Väl på plats finns många föräldrar som är duktiga att hjälpa till, så det var inga större problem, fastän det var 33 barn i storlek från 4 till 14 år på plats. Men lite hes är jag faktiskt nu....

12 oktober 2011

Åter till det normala

Det är tydligt att "inredningsbloggande" drar kommentarer. Tack för det allihopa! Men tyvärr lär det inte bli så mycket mer av den varan i den här bloggen. Ni som känner mig i verkliga livet vet hur långt från pysslig hemmafixare jag verkligen är. Det ligger ju mer för sonen, som sagt. Men, vem vet - ett, tu, tre hittar jag nå't skrot som gör sig bättre på någon annan del av tomten igen, eller så får jag berätta om sonens projekt.

Det har varit tyst här några dagar. Förklaringen stavas - letande efter diff i bokslut med sömnbrist till följd. Men nu så är det KLART! Och stämmer. Igår var jag så trött att jag slocknade i soffan före tio. Det var nog bra, för idag gick jobbet som hejsan, jag uträttade några klubbärenden som legat som surdegar ett längre tag, läste lite läxor med yngste sonen och ikväll blev det gympa igen. En dusch och lite läsa på det, så är dagen fullkomlig.

9 oktober 2011

Helgerna springer förbi


Finvädret igår hann jag aldrig med, på något vis. Här har prat- och kaffesällskapen avlöst varandra hela helgen - hur mysigt som helst, även om potatisen fortfarande är kvar i marken och golven fortfarande oskurade. Mina motionsambitioner la jag på hyllan och bakade i stället både bullar och matbröd, plockade ur en skrubb och sedan kom arbetskamraten S med nästan hela sin familj förbi för att värma sig lite efter sin svampplockning i blåst, regn och snö. Mellangrabben hann köra lite fyrhjuling också - vad gör det då om man håller på att frysa händerna av sig? Nu avslutar jag helgen med en bastu, lite pappersgöra till sambon och den sista handpåläggningen på skidklubbens bokslut.

PS Vad tycks om min nya kruka till farstutrappen? Garanterat frosthärdig och helt gratis! :)

8 oktober 2011

Tack TV4 Play


Hade totalt missat att den (enligt mig) finaste, snyggaste 40-åringen med glittrande vackra bruna ögon och en av de allra bästa sångare jag vet, var på Nyhetsmorgon i morse. Har åtgärdat det nu med datorns hjälp.

Gissa om jag ska stå först i kön för att köpa nya skivan. Särskilt som en annan favorit - Annika Norlin - bidragit med en stor del av texterna.

Jämlikt?

Det blev ett fasligt rabalder när Mona Sahlin betalade en Toblerone med fel kort. Håkan Juholt verkar så här långt komma undan sin lägenhetsmiss på 160 000 kr väldigt lindrigt. Undrar om han får dras med det lika länge som Mona med sin chokladbit? Inte för att jag på något vis försvarar vare sig det ena eller det andra. Jag bara konstaterar att det är långt tills vi är så jämlika i det här landet som vi utger oss för att vara.

Och då tycker jag det finns än mer anledning att vara kritisk till det som jag klassar som överförmynderi, när det gäller inskränkningen i att överlåta rätten och möjligheten för familjer att själva välja hur de vill fördela föräldrapenningen.

7 oktober 2011

God Morgon!


Vi börjar i alla fall i färg.....

6 oktober 2011

Också en dag

Vissa dagar hade gjort sig bra mycket bättre om man stannat kvar i sängen med en god bok. Det var väl ungefär den planen jag hade i morse, men den villfarelsen togs ju snabbt ur mig.

Det började med att killarna missade bussen. Det var flera år sedan det hände sist. Eftersom jag hade hemjobbardag och sambon kör buss, var tanken att bilen skulle få stå till kvällen. Men nu blev det i stället att ta sig en liten sväng de 5 milen t o r till skolan redan innan dagen ens börjat. Med facit i hand var det egentligen inte så dumt. Pratade med E:s klasslärare och erkände att vi totalt tappat bort hans Religionsbok härhemma. Hela familjen har letat men den är spårlöst försvunnen. Fröken tyckte nog det var lite småroligt att sonen skickade mamman att erkänna att vår familj är av det struligare och mer oorganiserade slaget. Sedan träffade jag mattefröken, som jag aldrig ens hälsat på förr. Kändes kanonbra att få prata lite med henne och konstatera att vi är på samma linje då det gäller upplägg av läxor och annat.

Hemma hade jag hela huset för mig själv, och stora planer på såväl städning, promenad, jobb och kursuppgifter. Lite jobb blev det och en halv kursuppgift. Men med handen på hjärtat är här nog faktiskt stökigare än i morse. Har sin förklaring i att tiden gick till lite drönande i mysdress, drömmande med datorns hjälp och en massa olika småfix med klubbadministration i stället.

Barnen kom hem, vi stoppade i oss lite middag och åkte återigen mot centralorten för pakethämtning, träning och föräldramöte. E hade beställt en bäddsoffa på IKEA, som han millimeterplanerat för att skruva ihop i helgen. Det visade sig att vi inte läst alls, så det var bara en soffklädsel som kom. Bra jobbat! Men de har ju, som tur är, Öppet köp. Träningen och föräldramötet var i alla fall bra.

Efter läxläsning och godnatt-snack med grabbarna tog jag med hunden på en månskenspromenad. Kan inte förstå. Han som var så smal i somras att folk t o m påpekade det och tyckte han var mager. Så tog vi paus med lightfodret av det skälet. Men nu plötsligt börjar han bli lite rund över baken - då visar det sig att han börjat få matrester (vilket hans ovana mage redan kräkts av ett antal gånger) och mat 3-5 gånger per dag. Dit det bär, dit bär det, som min mamma skulle ha sagt. Men jag fällde några tårar på väg ner till tvättstugan. Hur ska det gå, när det blir mer och mer som inte funkar fullt ut för varje dag.

Till sist konstaterar jag att det nya minneskortet jag köpt (jag hittar nämligen inte det gamla någonstans efter att jag tog ut det när kameran var på lagning) inte funkar, fastän det är rätt sort.

Som sagt, en bra bok i sängen hade inte varit något dåligt alternativ det....

5 oktober 2011

På rätt spår

Trött i varenda liten fiber i hela min kropp. Men sååå skönt! Jag kom iväg på gympan och grannmamman Å var superduktig ledare. Tänk om jag skulle hinna med en promenad i morgon, när jag ändå har ledig dag? Jag tycker vi siktar på det!

3 oktober 2011

Med P1 på färden

Åkte till andra sidan av bygden för att delta i ett möte angående den utlovade nya Idrottshallen (byggstart 2013 - jo, vi tackar!) Som någon sa: -"Som vanligt när det ska göras något utanför centralorten förväntar man sig från kommunhåll att vi ska ställa upp, jobba ideellt, göra mer. Som om våra skattepengar vore mindre värda." Och vips sitter jag med i en arbetsgrupp för hur vi i föreningslivet bäst ska kunna samarbeta med kommunen i frågan. Hur gick det till??

Fast mötet var i alla fall resan värd den här gången, när jag trillade över Tendens temasändning "Ung i Vilhelmina". Äntligen en bild som skildrar glesbygdens olikheter utan att göra narr. Och så många kloka ord som sades, nu måste jag bara följa övriga program i veckan. Går det överhuvudtaget att få svar på frågan - "Vem är vinnaren? Den som åker eller den som stannar kvar?" Jag tror inte det. Inte så generellt. Killarna som blir kvar, tjejerna som far. Jobbmöjligheterna som styr. Som glesbygdsbo har du ingen självklar möjlighet att välja, vilket du förmodligen har om du bor i en större stad. Om inkomstmöjligheterna såg annorlunda ut, skulle de aktiva valen förändras då? Stanna eller dra? Var och en sin egen lyckas smed, filosoferar jag. Men vemodet i "Vilhelminas pojkar" blev ännu större när jag lyssnade på den långa versionen av intervjun med upphovsmannen. Och tankarna snurrar. Hur kommer framtiden att te sig för mina pojkar?

Ska ta mig i kragen nu och göra klart klubbens bokföring. Veckans styrelsemöte blev skjutet på, så då hinner jag t o m få klart allt. Det kommer att gå som en dans. I alla fall tillsammans med en kopp kaffe och Kryddburkens Philadelphiabullar som hittade hit via Vedspisen, och raskt blev hela familjens favoriter. 

Temperaturväxling



När stormen bedarrat spelade killarna fotboll i T-shirt igår. Efter en blick på den uppätna persiljan for jag och B till skogs och skördade lite mera.

I morse, när jag åkte till jobbet, var det frost på backen och nollgradigt.

Är huv'et dumt får kroppen lida

Sitter här med klubbens bokföring. Det är ungefär dubbelt så mycket som ifjol och jag har inte bokfört en rad tidigare. Dumt. Men nu är i alla fall hälften klart. En halv natt till, så är vi hemma.....

2 oktober 2011

Oskörd


Från den onaturligt vackra höstdagen igår till storm , regn och rusk idag.
Men det är nästan lite mysigt.......

Och inte behöver jag skörda i landet heller - det hade något djur hunnit göra före mig. Allt grönt - morotsblast, persilja, rödbetsblast - är kapat. Det ser ut som om någon gått där med en minigräsklippare på ca 5 cm höjd. Kunde bara skratta, det såg för tokigt ut. Kålrötternas blast står kvar, men i gengäld har de växt sig så stora att delar hamnat ovan jord och följdaktligen blivit lunch för någon hungrig liten gnagare.

Blir det inte missväxt så blir det missad skörd. Vi får väl "stö på svampen" i stället. De gula ligger nu äntligen i frysen och i dag kommer B, så får vi fylla på med lite Trattisar också.

1 oktober 2011

Oktobers första dag

En vecka fylld av trötthet. Det tar på gamla tanter att vara ute och stuffa en natt. Men det var det värt!

Det känns som att alla i min omgivning tränar och håller igång nuförtiden. Utom jag. Har inte tagit mig till gympan än, fastän den började för två veckor sedan. Är bara oktobertrött. Oktober - en månad med många sorgliga  minnen. En månad närmare den förhatliga november. Rosa Bandet månad och kampanjen som borde inge hopp, påminner mig idag dessvärre bara om alla de drabbade... Men jo, ja, den är viktig. Alltid. Men, en oktober som började i moll i morse, gick snart över i flödande sol, värme, utomhusliv, fotutställning och gravpyntning.

Dagen känns betydligt bättre ikväll än i morse.